svårt att bestämma dig?

Jag hörde ett tips häromdagen som jag provade och fick bra effekt av.

Vi låtsas att du ska bestämma dig för att gå på en återträff med dina gamla grundskolekompisar. (som i mitt fall skulle ske på Alléskolan i Åtvidaberg)

  1. Föreställ dig att du är på festen. Ta tre lite djupare andetag och känn efter hur det känns. 
  2. Föreställ dig att du inte deltar på festen. Ta tre lite djupare andetag och känn efter hur det känns. 

Om det funkar för dig som för mig så har du nu låtit din kropp kanske komma med sitt förslag till vilket beslut som du ska bestämma dig för. Att åka på festen eller ej.

OBS!
Går ju givetvis bra att använda i de flesta sammanhang där du kan föreställa dig att vara i. * Förberedd vid powerpoint-presentationen för ledningsgruppen eller ej förberedd. 
* På plats i nybörjargruppen i simhopp – eller hemma i soffan. 
* På kalaset utan present – eller på kalaset med present. 
* Visa på FB att du gillar någons statusuppdatering med en kommentar – eller utan kommentar. 
Ja, du hänger med – eller hur?

Det handlar helt enkelt om att låta dina andetag ge dig tillgång till vad din kropp säger, lyssna till den och därefter bestäm dig för den väg du ska ta.

Share

orden sitter i fingertopparna

Ibland när jag ska blogga så har jag ingen aning om vad som ska titta fram och bildas. Inte bara ibland utan väldigt ofta faktiskt. Så även idag. Som att det som ska skrivas inte kommer från mina tankar utan just ifrån att jag sätter fingertopparna på tangentbordet och låter orden ta form från mina fingertoppar.

Och så fann jag här ett citat som passar så perfekt att beskriva det jag försöker få fram.

“Sometimes writing is running downhill, your fingers jerking behind you on the keyboard the way your legs do when they can´t quite keep up with gravity.

Så inser jag i denna stund att det är precis så även med mina tankar och ideér – att de liksom springer förbi mig ibland och jag och min “köttkostym” (aka kropp) försöker att få fatt på en av de där idéerna som jag vill utforska och leka vidare med.
Som att de rusar framför mig nerför backen och jag försöker att komma ikapp…

Kan du känna igen dig?


Leker med Instagrams “nya” features…
 

Share

intuition på Alberts vis

“A new idea comes suddenly and in a rather intuitive way. But intuition is nothing but the outcome of earlier intellectual experience.” — Albert Einstein

Tack Einstein för denna förenkling och förklaring. Den rimmar väl med min egen upplevelse och uppfattning om vad intuition kan vara. Kan vara.

“En ny ide kommer plötsligt och på ett ganska intuitivt sätt. Intuition är inget annat än resultatet av tidigare intellektuella erfarenheter.” – Albert Einstein

Share

en intention för 2016

-“Vilken är din intention för idag och för 2016?” frågade hon.
Alla fick svara i tur och ordning. Jag minns inte om jag var först ut. Men orden tog sig ut som vanligt själv. Utan att jag tänkte efter vad jag hade för intention.
– “Öppningar”, sa jag. Mitt andra jag som lyssnade till sig själv undrade -Öppningar minsann, vad då? (det har jag också nyss skrivit om här…)
– “Att se dem, vara uppmärksam på dem, notera dem och ta vara på dem. Kliva in i dem där det går. Där jag kan.”
Och så satte vi igång när allas intentioner var uttalade i rummet.
Satte igång med vår frigörande HEL-ande andning. I Gustavsberg.
En lugn, trygg upplevelse, med tydliga landningar i mitt inre, och en timme senare var vi klara. Dags att sträcka på oss och vakna till. Och dela vad vi upplevt.
– “Din intention. Vad hände?”, undrade hon.
– “Det blev tydligt,” svarade jag. “Tydligt, att den bilden jag hade förut. Där jag trodde att öppningarna låg framför mig som öppna vägar med avfartsvägar och att de alla var i mitt synfält, i mitt synfält framåt. Att den bilden inte längre stämmer. Så är det inte längre.


– ” Trodde du det? Hur är det nu då?”, undrade hon igen.
– ” Jag ser att det mer är som en kompass. Där jag är i mitten och alla öppningarna finns runt om mig. Att de finns i mitt synfält och bakom mig och till höger och till vänster. Ja, de finns runtom mig.”

Jag såg dem även framför mig som att jag stod som ett BRIO-tåg på en sån där del som snurrar runt och passar in på många fler olika spår. Men det sa jag inte högt då. Det såg jag kanske först efteråt. Men jag tror att du vet vad jag menar. Jag har försökt rita den nedan.

img_4224.jpeg
-“Vad mer?”, undrade hon.
– “Jo”, svarade jag. “Att det är öppningar i hela min kropp. I mitt huvud, i bakhuvudet på vänster sida en stor öppning, en mindre som en femkrona på min högra sida. I min högra armbåge. I min högra vad. I mina händer. I mina fötter. I mitt solar plexus och i mitt hjärta.”
– “Och”, fortsatte jag, “att jag är en öppning. Att jag är där som en öppning. En öppning för andra och för mig. För systemet. För organisationen. För gruppen. För oss. Det känns skönt.”

jag – en öppning

Allt ovan upplevde jag fredagen den 8:e januari och nu har jag fått ner mina skisser och ord som jag vill dela med dig här på min blogg.

Är du nyfiken och vill prova på frigörande andning? Hör av dig till mig och åk med mig när det passar dig.

Pussigull…..

 

 

 

 

 

 

Share

Detox

Jag har detoxat mitt liv.

IMG_4631

Fast jag insåg det inte förrän igår morse när jag läste i Kajsa Ingemarssons bok Modern Mystik. Och fasen vad hennes böcker resonerar i mig. Eller som Kajsa så vacker uttrycker det:
“När du lyssnar till råd, information eller uppmaningar från andra måste du lyssna in i dig själv. Vad händer när den andres ord landar i dig? Resonerar de med dina sanningar? Får de din själ att vibrera i samklang?”
Konstant dyker resonansen upp när jag läser Kajsas böcker. Igen och igen. Nya saker, tankar, känslor som finner en klang i mig och resonerar. Resonans. Och nu senast om detox.

Detox ser onekligen olika ut för alla människor. Vissa gör det genom att utesluta allt vitt socker och mjöl, eller alkohol, eller kaffe, eller annat “gift” eller något som de är beroende av.
Och så slog det mig.
Jag har detoxat de senaste åren i mitt liv.
Jag har skurit ner på tid i sociala media.
Jag har skurit ner på linjär tv.
Jag har skurit ner på “arbete”.
Jag har skurit ner på nyhetsbevakning.
Jag har skurit ner på tid med många vänner.
Jag har skurit ner på alkohol.
Jag har skurit ner på kött.

Och inget av detta har skett uttalat, utan liksom bara skett. För att det var dags. Och det var då det slog mig. Det som jag pratade om i ett tidigare inlägg och som jag pratade om i förra veckan i Norrtälje på mitt nya uppdrag.
Att en bra ledare är bra för att den gör just dessa saker:
1. En bra ledare ser till att den som den leder har allt den behöver
2. En bra ledare är tydlig med att visa vart den är på väg och kan kommunicera det
3. En bra ledare har stort förtroende och full tillit till den som den leder
Och yes – det är precis det som har lett till att jag i mitt inre ledarskap i mig själv har gjort just dessa tre delar. Jag har kommunicerat med mig själv och sagt att det är en annan väg vi ska gå, det är dags att ändra riktning. Jag har lyssnat till vad jag behöver och skalat bort (eller detoxat) så mycket som låg i vägen och hindrade mig i att gå den nya vägen. Och sist men inte minst – jag litar fullt på mig och min intuition att jag ska ta mig till det nya målet, hur vet jag inte ännu, men på väg är jag redan. Typ på en liknande väg som i fotot ovan, den slingrar sig fram genom ett landskap och skuggas ibland av något och syns tydligare vid andra tillfällen. (just den ovan är tagen vid Monachyle Mhor i Skottland och jag kan varmt rekommendera en övernattning där med middag!)

Och samtidigt har min detox förstås skapat utrymme för nytt. Mer om det i ett senare inlägg.

Visst hänger allt detta ihop med att ropa till universum att jag är redo 😉

Inlägg 30/100 i bloggutmaningen, #blogg100!

Share