att ha “inre sårskorpor”

När en människa upplever något som ett hot mot sig så skyddar den sig ofta genom att omedvetet skaffa sig som en “sårskorpa” kring den plats som blev utsatt.
Ofta någonstans runt hjärtat. Och så långt är ju det bra. Att vi kan skapa som “sårskorpor” som skyddar oss.

Den där sårskorpan du fick på knät när du trillade av cykeln då du lärde dig cykla, minns du den? Minns du även att den efter ett tag föll av? Kanske minns du till och med att du satt och pillade på den så att den skulle falla bort och vips så var såret under läkt.

Precis så måste vi även göra med de “sårskorpor” vi skapar inom oss. Om vi inte “pillar” bort dem, utan bara lägger till och lägger till sårskorpa på sårskorpa, ja då har vi skapat oss en hel pansarutrustning.
Som ett ogenomträngligt skal för alla att ta sig igenom då de vill uppleva närheten till dig och ditt hjärta. Inte ens du vet längre hur du ska ta dig dit.

Så ge dig själv en stund att känna efter var dina inre sårskorpor sitter. “Pilla” lite på dem och se om någon av dem är redo att falla bort då såret under är tillräckligt läkt.  Och känn efter hur skönt det kan vara att vara utan sårskorpor. Eller att bara veta att det är sårskorpor som kan falla bort så snart du är läkt. Det är också skönt.

 

Share

att vara starkskör

“och just nu….jag känner mig stark-skör”, hör jag min röst säga häromdagen, den första gången jag träffar en massa nya människor som jag ska komma att samverka med. Ett nytt sammanhang. Nya ansikten. Nya känslor. Nya utmaningar.
Och tydligen nya ord för att beskriva denna känsla.

S T A R K S K Ö R

Jaha, vad kan det vara för en känsla? Undersöker den under kvällen och cyklandes på vägen hem genom ett Stockholm som förför mig med sina silhuetter i solnedgången. Jag cyklar mot solnedgången och vänder mig om i hopp om att finna månen vid horisonten. Den sover ännu.

Share

“charmen med tarmen” – färdigläst

Häromdagen läste jag klart boken “Charmen med tarmen” av Giulia Enders som jag läst på engelska då den kallas “Gut”. Och jag vill varmt rekommendera den och jag vet redan att några människor i min närhet ska få den i present.

Giulia har öppnat upp mina ögon till en helt ny värld som jag visserligen hade ett hum om att den fanns och att den kunde påverka mig och att jag med lite tur kunde påverka den. Den nya världen är en inre värld av främst mina tarmar och min tarmflora.

“Samarbetet mellan magen och hjärnan börjar väldigt tidigt i livet. Och tillsammans ansvarar de för stora delar av vår emotionella värld när vi är bebisar. Som bebisar älskar vi ju känslan av att vara mätta, och blir oerhört upprörda av våra hungerkänslor, eller när det bubblar i magen och vi behöver fisa. Vår familj hjälper oss med mat, att byta blöjor, att hjälpa oss rapa. Det är så oerhört tydligt att vårt nyfödda ”jag” består av mage och hjärna. Och när vi blir äldre så kan vi inte längre skrika oss blå när vi inte gillar maten på vår tallrik, men samarbetet mellan hjärnan och magen försvinner inte ; det blir snarare mer förfinat. En mage som inte mår bra kan komma att påverka vårt humör, liksom en mage som mår bra kan öka vår totala känsla av välbefinnande. “

“En första studie på effekten av att ta hand om sina tarmar och hur det påverkar hjärnan kom ut 2013. Forskarna nästan utgick ifrån att det inte skulle vara någon effekt hos människor (en liknande studie hade gjort två år tidigare på möss). När resultaten visades blev forskarna väldigt förvånade – och inte bara de, utan hela forskarsamhället. I fyra veckor hade deltagarna i studien tagit en cocktail bestående av ett par olika bakterier och några av områdena i deltagarnas hjärnor hade omisstagligen förändrats, speciellt de områden som processar känslor och smärta. “
Det här leder för mig till väldigt kraftfulla insikter. Att jag kan bli så påverkad av mitt inre (tarmar, mage, tarmflora, etc) och att det påverkar främst de delar i min hjärna som processar känslor och smärta – vilket för mig blir en reflektion om:
1. Det jag känner – är det verkligen det jag känner eller är det en signal om att något behöver få hjälp att bli bättre – dvs tränar jag på att “lyssna” till mitt inre (se ovan) för att kunna ge det stöd som behövs – utan att rusa iväg i ett känslouttryck som inte gagnar mig eller mitt inre?
2. När en person känner sig stormig i känslor eller smärtpåverkad – varför ger vi omedelbart tabletter/medicin för att motverka det om det finns en annan lösning som att tillföra “goda bakterier” som ger ett bättre resultat och ffa ett mer hållbart sådant?
Hoppas du blir sugen på att läsa – och jag tipsar särskilt dig som har en bokklubb. Denna är ypperlig att föra samtal kring. Då det dyker upp insikter, frågor och tankar stup i kvarten när jag läste den 🙂
Share

Ord Inuti – startskakig

När du satt kanske för höga mål för dig själv i början, och du inte ens har en aning om var du ska börja för att nå ens 2 mm på vägen dit.
Då är det nog dags att börja om. Sänka kraven. Och ta det minsta lilla steg som du kan. Idag. Imorgon kanske det blir två små steg. Eller ett halvt. Och det är helt OK!!

Ord valda ur boken “Ord Inuti” utgiven av Mind.

Share

“Vart är vi på väg?”

“Jag vet inte.
Jag känner mig klar med stan.
Jag vill inte längre leva här med allt som sker. 
Jag vill vara någon annanstans.
Jag vill bo någon annanstans, sa du.”

“Var då?, undrade jag.”

“Jag vet inte.”

“När?, undrade jag, är det bråttom redan nu?”

“Nej, vi kan vänta, svarade du.”

Så – en dag, tar vi vägen någon annanstans. Vart är vi på väg? Ja, det vet inte vi. Kanske vet du om du kikar i din spåkula.

Share

lyssna och upptäcka signaler

Jag har länge haft en stark kraft i mig att jag måste dela något viktigt. Om invadering. Det har jag känt sedan i höstas och det har legat ett utkast bland mina inlägg länge. Orört. Och uppdaterat. Och schemalagt och numera kastat i papperskorgen. Jag har delat mina tankar och känslor kring denna invadering med flera av er i samtal och annat. Och så kom signalen att släppa taget om detta måste som jag kände.

Och då – när jag släppte taget om måstet så kom insikten. 

  1. Jag går kort tillbaka. En dag träffade jag en person som fick mig att känna mig invaderad. Bara genom att denna var i samma rum så kände jag mig invaderad. Sexuellt. Och jag mådde inte bra i det. Fick ta hårt i för att bryta denna upplevelse och har sedan dess inte kunnat släppa taget om upplevelsen och framförallt lagt skulden/ansvaret hos den andra personen.
  2. Min make lyfte häromdagen, just när jag schemalagt inlägget, frågan om det verkligen var en medveten invadering ifrån denna andra person eller om detta faktiskt bara var min tolkning i upplevelsen. Aj, den frågan tog. Jag beslöt mig där och då att släppa taget om inlägget och slänga det i papperskorgen.
  3. En dag senare fick jag frågan av min fina vän att komma till ett rörelsepass och ett coachsnack oss coacher emellan. Där berättade jag igen om vad som hänt. Varpå Jo, med klarhet säger – det är ju din signal. Va? När du känner dig invaderad, det är din tolkning av en signal som din kropp försöker få dig att förstå något. Att du ska agera på ett sätt för att bemöta denna upplevelse av invadering.
  4. Och då satt insikten. Och vetskapen om att jag kan ta hand om mig när jag blir invaderad. Att jag genom denna läromästare som gav mig denna känsla av invadering har fått prova olika varanden och göranden i min känsla. Så nu kommer ett tack. Tack till dig i höstas som gav mig detta.

 

16121839409_0fb177e8ec_z

Photocred to Clement127, Flickr.

If yesterday was “May the fourth be with you
is today “Revenge of the fifth”?

Share
Go Top
Translate »