oroar du dig mycket?

Jag oroar mig. Min amygdala njuter av varje sekund jag gör det och vill ha mer. Jag väljer bort oroandet så ofta jag kan, men det är oftare lättare sagt än gjort. Här skrev jag om en insikt om varför min amygdala älskar att oroa mig. 

I en artikel jag läste igår fanns jag ett par bra tips och särskilt ett av dem vill jag dela med mig av här.

Oroa dig i tredje person

Psykologen Ernst Koster har i studier visat att när en patient berättar om ett otrevligt minne från sitt eget perspektiv (i jag-form) så svämmar oftast negativa känslor över och översvämmar dem. Men när de ombeds att se sig själva som flugan på väggen eller som en karaktär i en roman, då är det lättare att se det otrevliga minnet från ett annat perspektiv utan att översvämmas av negativa känslor.

 

När vi kan se oss själva som en karaktär i en bok, en karaktär som fattar en del bra beslut och en del dåliga beslut, se oss som en person som gör misstag, som visar att den kan lära sig av sina misstag och som en person vi kan se på utan att döma. Då kan vi slippa översvämningen av de negativa känslorna.

Det kanske låter för bra för att vara sant?
Då är det hög tid för dig att prova.

Therese Mabon har svårt med att acceptera vissa personers beteende och då kan hon visa förakt. Therese Mabon har lätt för att skratta. Therese Mabon är envis. Therese Mabon är kär.
Therese Mabon är lång. Therese Mabon ogillar människor som inte vill växa. 

Ja, du fattar galoppen. Testa du med 🙂

Share

då, nu, sen

Häromdagen hörde jag mig själv använda ordet STARKSKÖR och skrev om det. Och nu har jag umgåtts med det en stund till och landar i att de två delarna av ordet leker en lek….där jag just nu måste vara i den nedersta leken. Och låta det sköra få ta störst plats. Att låta skörheten finnas mest. Inte vara stark. Det är jag redan.

 

Share

Låg som ett lågtryck

De där dagarna när lågtrycket tar över en, hur mycket jag än duckar och stretar emot så kommer det mot mig lik förbannat. Att drabbas av ett lågtryck.
Då kan jag finna kraft i att likna mig vid blomman som ännu inte slagit ut, som tacksamt tar emot lågtrycket och det vatten som ger näring. 
Då kan jag finna kraft i att se hur allt i naturen har sin stilla gång. Och hyser tillit till både lågtryck och högtryck. Till våren, sommaren, hösten och vintern. Var sak har sin tid. Ingen stress eller stretande. Medveten strävan som det kallas i mindfulness. Att utöva medveten strävan. Det är en av grindarna in i mig, där jag kan vara när lågtrycket drabbar mig.

Share

4 vägar till mer lycka?

Ja, det är vad artikeln i Business Insider “utlovar”…den är skriven i september 2015 och förlitar sig på flera källor och inleder med att en hjärnforskare avslöjar fyra ritualer som kan göra dig lyckligare….

Så är du redo?

Här kommer de fyra ritualerna:
1. Den viktigaste frågan att ställa dig när du känner dig nedstämd och deprimerad – Vad är jag tacksam för? Just idag?

2. Namnge dina känslor och hur du känner dig – här vill jag förstås tipsa om 150 nya ord för att beskriva känslor som Mind har tagit fram i en bok som heter ORD INUTI.

3. Bestäm dig. Eller ta ett beslut. Och här vill jag framhålla ett tips som Anders har lärt mig…att ta det allra minsta beslut du kan. För när det känns tufft är det så svårt att bestämma sig, men ta då det minsta lilla beslut du kan och bestäm dig för att xxx, välja ost och tomat istället för kalkon och paprika på mackan, eller att knyta höger skosnöre efter vänster, osv…det allra minsta beslut du kan finna….

4. Fysisk beröring. Ja, rör vid en annan människa, eller fler. Och om du får tillfälle – ge någon en lång och varm kram.

Share

berättelsen håller kvar känslan – vill du ha den kvar?

Våra känslor (ilska, skam, glädje) dyker upp väldigt snabbt när vi möter dem i vissa situationer och om vi bara noterar dem utan att ta tag i dem så stannar de inte kvar särskilt länge.

Men om vi hittar på en berättelse om det som just hänt, om en person eller om varför vi upplever det vi gör, då kan den där känslan stanna kvar länge, länge.

Pavlov visade oss att en hund kunde lära sig att se ett samband mellan flera olika saker. Klockan som ringde och godisbelöningen som följde.
Människor är mycket bättre än hundar på att skapa samband och berättelser.

Om du är missnöjd med en känsla eller händelse som gett upphov till känslan, pröva att släppa taget om den berättelse du skapat.
Det är ju trots allt din berättelse, en berättelse som du forsätter att berätta för dig själv om och om igen, som är orsaken till att känslan återkommer.

icn.seths.head

Tack till Seth för originalet på engelska, ovan är min “försvenskade” variant. 

Share

fick ett mail från universum

2171974144_5d29f7663e_z
Photo cred to Tom Malavoda – Flickr- “Birth of a universe”
 

Anger, Tess, is a fabulous reminder that there are still a few things being misunderstood.

In all cases,
The Universe

Jag får ett par mail ifrån universum ibland och det känns rakt in i mig.
Så gjorde denna med.
Särskilt efter dagen igår på Minds Unlimited och intro-utbildningen i Inner Growth.
En mindfullness-baserad ledarutbildning i emotionell intelligens.

Som är precis vad den heter. Autentisk.

Där Gunnar igår pratade om att kunna känna kraften i sin ilska.
Som i mailet ovan. Från Universum.

In love of all cases,
Tess

Share

måndagstanke om norm

Det blåser en storm över Jorm.

Norm.

Normal.

Normer.

Normaliseringsprocess = att lämna över ansvaret på bekostnad av vår frihet

Att låta det formaliserade styra –
det är som att låta rutinerna få vara normen och att det är normen som får ta ansvar = någonannanismen

Vi har glömt bort att stormen över Jorm är en glädjestorm.
Låt dig påminnas om Dunderklumpen och hans gäng….

Det blåser en storm över Jorm, glädjestorm, lyckostorm.
Underbart och härligt när en människa äntligen förstått.
Det sprattlar en storm över Jorm. Helt enorm. Helt enorm. 

Det blåser en storm över mig. Tjohahoj. Tjolahej.

Tankar en måndag. En regnig måndag. Med känslostorm inombords.
Jag vet att vi inte längre kan gömma oss bakom normen. Det kommer inte att fungera längre.
Ge In Nu. Ge Nu In. Genuin.

Är du normal lille vän? Så heter en avhandling av Åsa Bartholdsson. Så när jag träffade Åsa 2007 och fick höra om innehållet i hennes avhandling – så ja, sen den dagen är jag mig inte lik. Eller lik normen.
Jag är inte normal, min vän.

Kursiva ord ovan lånade från Per Johansson och hans geniala programserie: Människan och maskinen.

Blustery day at Cape of Good Hope

Foto från en glädjestorm vid Godahoppsudden december 2014

Share

vilket förhållande har du till dina känslor?

Ställ den frågan igen till dig själv.

Och en gång till.

Skriv ner dina tankar om ditt förhållande till dina känslor.
Är du medveten om dina känslor?
Vilka känslor släpper du fram så att andra även ser och får ta del av dem?
Vilka känslor stänger du in?
Låter du dina känslor styra dig?
Styr du dina känslor?
Hur vill du ha det?
Hur kommer du i kontakt med dina känslor?
Är du beroende av någon känsla?
Vet du vilka känslor du sprider omkring dig till andra?
Vill du smitta dem?
Med vilken känsla?
För din skull eller för deras skull?

Läste imorse ett kapitel som handlade mycket om känslor och jag blev berörd. Ställde frågorna ovan till mig själv. Och ser att jag har gjort ett stort jobb kring känslor i mitt liv. Dels har jag under längre perioder stängt av den input som kommer från media. Då menar jag gammal traditionell media såsom dagstidningar, nyhetsprogram på tv, radio-skval med nyheter. Den media som tror att den ger mig det jag vill ha, för att då får de överleva. Den använder dock en frekvens i sina sändningar för att spela på mina känslor. Främst mina känslor kring oro och rädsla. Då skapar den beroendet av trygghet. Och vill att jag kommer tillbaka till dem för att få veta mer om denna oro och otrygghet i världen som jag kan undvika om jag bara lyssnar, ser och läser på just dessa gammal-traditionella media. Så jag har längre perioder sagt nej tack. För att just få tillbaka möjligheten att nå mina känslor. Och notera och förstå vilket förhållande jag har till mina känslor. Att bli fri och få tillgång till mina känslor inifrån.

Jag ser hur personer i min närhet frossar i vissa känslor. Att de lever på dem, det är som deras diet. Att de tror att de egentligen inte vill ha dem, men att de i själva verket frossar i dem och omedvetet eller medvetet vill locka andra in i fällan. Smitta med sin “sjukdom” i frosseriet.
Så här skrev jag om citat som berör mig som ENFP häromdagen: nummer 15 var: “Great minds discuss ideas; average minds discuss events; small minds discuss people.” Detta citat kommer från Eleanor Roosevelt.
Och det är min känsla att de personer i min närhet som pratar om människor också är de som gärna smittar andra med sina känslor och frossar i att prata om känslorna. Och att leva på dem. Jag erkänner att jag också hamnar där. Min upplevelse är att det sker mer och mer sällan. Och att jag (som på julafton) kan rikta om min medvetenhet och kika på mig utifrån och se vad jag gör och förändra/bryta beteendet. Vilket jag också gjorde nyligen. Då frågade jag även två i min närhet om de mådde bra av att prata om det som de gjorde. Om det gjorde att de mådde bättre genom att prata om det. Det blev tyst. Jag vet inte vad som hände i dem. Eller vad de tänkte. Jag kan bara hoppas att det blev en insikt på något plan. Jag inser att det är ett beroende som dessa personer inte själva är medvetna om, eller som de har skapat själva.

Det är ett beroende som är skapat utav denna värld, detta system som vi lever i. I familjen. I media. I samhället. Ett system som liksom har kidnappat din livskraft. Som har rövat bort ditt ägarskap av dina känslor. Andra spelar på dina känslor som om de vore deras instrument. Andra som trycker på rätt sträng eller knapp och får igång den känslan som just de vill ha. Och de ser till att du inte förstår att det är du som har ägarskapet till dina känslor.

 
Jag ser det som värdefullt att ha tillgång till sina känslor och hela registret av dem. Att kunna nå dem inifrån dig själv och liksom välja vilken du vill plocka fram. Känslorna är som din biljett till att åka bort till andra platser, eller som en biljett till att uppleva någonting. De gör dig rik. Så se till att ta tillbaka ägarskapet av dina känslor och låt inte andras försök att “trigga igång” dem lyckas. Notera vad andra försöker göra och låt dem inte dra med dig i sitt beroende eller frosseri.

Ett av mina uppdrag här i livet är att synliggöra detta frosseri och beroende. Jag vill genom växande och lärande skapa en insikt i detta. Så att inte längre kaos och rädsla styr någon. Och de som idag är beroende av detta behöver ändra sin diet. Bara genom att jag medvetet låter mig själv vara ägare till mina känslor så låter jag andra kunna ta steget dit också. Har du också kontakt med hela ditt register och ägarskapet till dina känslor? Visa det för världen. Var en förebild. Du behövs. Vill du ha hjälp att nå dit?

 img_4131.jpegJag blir gärna din rebell som slår sönder det system som inte längre gagnar dig.
Du vet var jag finns!

Share

alkohol

Mina tankar och känslor kring alkohol idag:
1. Jag gillar smaken av vin, öl, några drinkar och champagne
2. Jag gillar inte vad som händer i kroppen när jag dricker
3. Jag gillar inte det som händer när större grupper umgås kring alkohol
4. Jag gillar inte att vuxna berusar sig när barn är med
5. Jag gillar att min make inte dricker alls
6. Jag gillar inte när jag faller för grupptrycket
7. Jag mår dåligt i kropp och knopp när jag druckit för mycket
8. Det var många år sedan jag var berusad och det är jag glad för
9. Jag vill umgås mer utan alkohol
10. Jag vill undvika vänner/människor som har svårt att inse att de är beroende, och just nu menar jag av alkohol
11. Jag vill förändra mitt förhållande till alkohol
12. Jag dricker sällan alkohol efter midnatt
13. Jag dricker sällan alkohol före kl 17
14. Jag vill få acceptans när jag säger nej tack. En annan sort acceptans än den som ibland sker idag
15. Jag vill komma närmre dig utan alkohol i våra kroppar

Hur känner du kring alkohol?

Share

Att visa vad man känner

När jag bloggar eller uttrycker mig i sociala media så upplever jag ibland att känslorna inte får ett tillräckligt tydligt utrymme. Men de finns ju där i mig. Annars hade säkert inte inlägget kommit till. Något triggar mig och så får jag en känsla som jag väljer att agera på ett eller annat sätt kring.  Så då blir det meraki – vet inte om det finns en svensk översättning till detta ord, med samma betydelse så det får stå kvar på grekiska. Det blir meraki för jag har lagt in delar av mig i mitt inlägg. Det blir också en påminnelse om att faktiskt fundera på hur jag vill känna mig.

Jag har kikat en del i The Desire Map och håller på att formulera mina känslor – hur jag vill känna mig. Nedan finner du en bild ifrån en av mina kompisar. Jag gillar det artistiska i bilden och känslorna syns tydligt. Är det dags för mig att ta fram färgpennorna redan nu kanske? För tänk om…

What if, first, we got clear on how we actually wanted to feel in our life, and then we laid out our intentions? What if your most desired feelings consciously informed how you plan your day, your year, your career, your holidays — your life? / Danielle LaPorte

När jag coachar klienter är det ett starkt verktyg att jobba med just önskade känslor – de kan så oerhört lätt stärka dig i att veta när du har nått fram till ditt mål och du kan plocka fram känslan under tiden på väg mot ditt mål. Många finner även redan då när de plockar fram känslan att de har kommit fram. Då de redan nu känner sin känsla. Då blir oftast målet förändrat. Känslan är oftast mer viktig.

Så HUR vill du känna dig?

Inlägg 16/100 i bloggutmaningen #blogg100.

Share