hormontest och koppardetox

För en knapp vecka sedan spottade jag återigen i ett par rör och skickade min saliv till ett laboratorium i Illinois för att undersöka hur det står till med mina hormonivåer och hormonbalanser.
Denna gång undersöks följande:

  • progesteron
  • östradiol
  • östron
  • östriol
  • kortisol
  • testosteron

Min initiala tanke och plan var att detta skulle ske ett år efter att jag genomfört mitt första test, dvs i mitt augusti. Men så länge orkade jag inte vänta…

I en dryg månad har jag även varit i farten med min koppar-detox och tillskott av extra boostande av vitaminer och annat. För mig har det inneburit lite skillnader, men långt ifrån den skillnaden/förbättringen som mitt tålamod hade glatt sig åt.
Jag kan fortfarande känna stormiga stunder i känslor. Snabbt in i ilska och elakhet och lika snabbt ur. Snabbt in i stor ledsenhet och sorg och snabbt ur. För mig känns det ok, särskilt då det är snabbt ur. Men tyvärr inte tillräckligt snabbt ur för min omgivnings skull. Så av den anledningen vill jag göra ett hormontest tidigare för att undersöka om jag ska dosera någon av de tre östrogenerna och se om det kan ha en lugnande effekt på mig och mitt mående.

Ett av de tecken som ändå visat sig och som jag tycker är lite mystiskt är att jag har börjat drömma igen. Oerhört detaljerat. Och det har jag inte gjort på länge. Riktigt länge. Men jag kan inte minnas när det slutade. Just när jag upptäckt det så har jag insett att jag saknat det och att jag inte har drömt på lääääääänge. Hur det hänger ihop med min hormonella obalans har jag ingen aning om. Kanske känner du till hur det kan hänga ihop? Hör av dig om du vet, eller har en teori.

Sedan jag gjorde saliv-testet, har jag även dragit ner på storleken på min progesteron. Numera tar jag en dos kräm morgon och kväll i ärtstorlek och det verkar i skrivande stund vara en bättre dosering. Som i mitt fall verkar ha bidragit till en återigen ökad lust till sex. Lusten minskade en stund, vilket jag inte var beredd på. Eller önskade. Nu känns det bättre. Nu känns den mer tillbaka.

Ett ytterligare tecken….som jag inte alls vet vart ifrån jag ska härleda den eller om den bara är ett resultat av alla olika insatser jag gör är att mina vallningar nästan avtagit. Och de som kommer går över inom oftast mindre än 60 sekunder.

Så håll tummarna för att jag orkar fortsätta med min detox, hela vägen fram i tre månader totalt, dvs till och med 11 augusti!!
Håll även tummarna för mig att hormontestet, dess analys och det jag bestämmer mig för att testa ger den effekt och det resultat som gagnar både mig och min omgivning.

Undrar om mitt höga koppar i kroppen bidragit till mitt röda hår som kommer efter växtfärgningen?

Share

J E N N Y…

När jag var liten så var en av mina önskningar att jag skulle få heta Jenny. Inte bara Jenny. Utan fortfarande mina andra namn också. Så att det skulle bli Therese Elisabeth Jenny Pihl.
Du ser varför va?
T E J P – fatta så coolt jag tyckte att det var. Att ha TEJP som initialer. Att sitta ihop med det där klistriga på tejpens ena sida. Och å andra sidan vara hal som teflon där inte ett dugg fastnar.

T E J P

Den där tjejen som ville heta Jenny hade precis blivit lämnad av sin bästis. Sin bästis Therese. Som bodde på samma gata nerför backen. Vi som var nästan jämngamla. Vi som såg på Grease tillsammans och övade in låtarna och sen spelade upp hela filmen i Therese´s vardagsrum för resten av ungarna på gatan som ännu inte sett filmen. Therese var blond och spelade Olivia Newton John. Jag som var korthårig och mörk fick spela John Travolta. Och sen vips en dag skulle hon flytta till Stockholm. De packade ihop och lämnade gatan. Och mig. Och jag drömde om att heta Jenny. Therese Elisabeth Jenny Pihl.
Klistrig på ena sidan så att allt fastnade. Hal som teflon på andra sidan så att inget fastnade. Lite trasig av att vara kvar när min bästis lämnade. Och jag var 9 år.

Jenny

Idag har jag inte längre en önskan om att även ha ett namn som Jenny. Men idag har hon hälsat på igen. Jenny. En dag i “klimakterie-häx-världen” där alla känslostormar tycker att det är helt ok att bara störta fram närhelst de vill. En sån dag. Och så fick jag syn på Jenny 9 år. Som är på besök med alla sina känslor. Jenny som verkligen är som T E J P.
Klistrig som f-n å ena sidan och klänger sig fast i alla tankar och varenda litet utrymme som du blottar. Och som å andra sidan bara lämna dig mitt i inre upproret med ett – “Nu går jag hem och äter”. Som att det bara är att lämna känslostormarna mitt i och vara som vanligt igen.
Jenny – det är så jag tänker kalla dig. Det är så jag ska försöka att överleva och lära mig om övergångsåldern i mig. Jag ska bjuda in dig i mitt liv Jenny och lyssna till vad du vill berätta för mig. Men du Jenny, DU är INTE mig och du får bara komma och hälsa på när jag säger att det är ok. Minns att vi är olika och kan lära av varandra. Vi får börja leka lite mer ihop.

Share