Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

Tag: kärlek (Page 1 of 5)

att kontrollera sin partner…

Kanske inte bara jag som gillar att se motsatsen för att tydligare förstå hur jag VILL ha det? Och säkert inte bara jag som gillar JP 😉

Share

Flyr du ifrån mig…

….när du åker till träningen? frågade jag maken häromdagen.

Nej, när jag behöver fly ifrån dig så grovstädar jag garderoben eller lagar en iPad eller liknande, svarar maken. 

……jag tror att vi alla har ett behov ibland av att fly undan och gömma oss för någon, eller det beteende den uppvisar eller det beteende jag själv kommer ta fram eller kanske grodor på väg att rymma från min mun…..

Ännu bättre om vi kan se och förstå varför vi vill fly och gömma oss och ännu, ännu, ännu bättre om vi kan göra den andra partnern uppmärksam på dessa punkter så att vi kan bli varse när vi närmar oss dem för att justera kursen som vi seglar just nu…..eller justera kursen hos oss själva…..

Share

Ledsen hönsmamma

Upplever en, för mig ny, känsla – Empty Nest Syndrome….

Jag lämnade av min minsting, min yngsta, på kajen häromdagen. Det var dags för ett två veckors läger. Utan föräldrar. Vilket jag uppmuntrat massor och hoppats på, men senare…känns det inte lika roligt.

Saknar min minsting. ❤️

Share

du är tillräcklig

Stöter på ord om en människas förlust av en käresta. Hur den som lever kvar ändå kan minnas alla de stunder och minnen från tiden tillsammans. Även om saknaden för framtiden och de tänkta möjligheterna att uppleva morgondagen och alla dess strapatser tillsammans upphör och man egentligen gärna byter ut ett minne mot en dag till i framtiden, tillsammans.

Och orden berör mig djupt.

Så kommer några ord till som är otroligt starka för mig:

But he left us this last gift, of not choosing against ourselves, of insisting on the sanctity of his way. His way of recognizing and insisting on celebrating the fullness of who we are, seen by him, but not for him. Held up in his light, but with no strings, no attachments to outcomes, no present, no future, just being. 

Och jag bara ger upp, låter ögonen tåras och bara åker med i känslovågorna.
Så underbart vackert beskrivet.  Att vi är tillräckliga i oss själva i att vara oss själva fullt ut. Sedda av andra. Men inte för andra. Du och jag är tillräckliga.

K Ä R L E K

 

 

Nedan kan du klicka och läsa hela berättelsen. 

The Gifts We Give, The Gifts We Are

Share

du får inte det du vill ha, du får det som du är

Som att jag inte är värd att bli älskad av dig. Så att jag för att testa det så ofta som möjligt slänger elakheter till höger och vänster. För att testa om du stannar kvar. Även när jag är den värsta jag kan vara.

Som ett sätt att skada mig själv och inte välja att tycka om mig själv. Att det är tillräckligt att jag älskar mig och därigenom dig och oss. Från ett annat perspektiv.

Från en annan plats. En plats av kärlek som är allomfattande och aldrig-sinande. Där jag är kärlek.

Hellre den platsen än från platsen där jag skadar både dig och mig för att testa om det finns kärlek….när jag så väl vet att det finns om jag bara är kärlek.

Share

att vara en besvikelse

Att så fort jag kommer hem, in genom dörren, så kommer det elakheter ur munnen.

Såklart att jag är en besvikelse då.

Såklart att det är svårt att vilja vara med mig då.

Och ändå, ändå, så kommer det ur mig hela tiden.

Jag kan se det när det händer nu.

Och jag har ännu inte kommit till att jag kan stoppa det.

Och det gör mig ont i mitt hjärta.

Att jag skapar smärta i andras och att jag är en besvikelse.

Jag är ledsen och det gör ont att vara mig.

Förlåt!

Share

ett råd till ett brudpar

så en liten gåva i form av en vattenkanna som kan påminna brudparet
om att vattna där de står är väl inte fel 😉

Share

bubblande, sprittande och galet glad

De orden och de känslorna kommer i mig när jag pratar med L.
Som en förälskelse.
Och vi bara VET (inte så bara!) att vi vill göra något tillsammans.
Så vi lyssnar och kikar runt hörn och under stenar och inåt i mig och inåt i L.
Och till andra.

Sakta men säkert – det känns i hela mig.

L – jag är glad. Galet glad att du är i mitt liv.

Share

Handen på hjärtat – när var du sur senast?

Jag har tidigare skrivit om en podcast jag lyssnat till som är ett samtal om kärlek och relationer. Ett samtal mellan Krista Tippet och Alain de Botton som gäst.

Och här kommer ett utdrag ur det samtalet – en del/ ett fenomen som handlar just om att sura och tjura – som Alain de Botton fascineras av.
(Mina ord och mina tolkningar, förstärkningar blandas med Alains ord i stycket nedan)

———————————————————————————————

Alain menar att när du ser någon i en sådan situation (någon som surar och tjurar) så ser du också rakt in problemet med de romantiska illusionerna.
För det är ju så att vi inte sitter och tjurar och är sura över vem som helst.

Vi surar ju bara över/mot människor som vi tycker borde förstå oss, men som inte har förstått oss. Och det tycker vi förstås är helt oförlåtligt att de inte förstår oss.
De om någon borde ju förstå oss. 

Vilket också innebär att när vi älskar någon och de älskar oss så blir vi så otroligt stötta och kränkta när saker går fel.

För vi utgår från det antagande som styr oss mest i ett förhållande, antagandet att det är denna personen som är med mig i förhållandet borde veta exakt vad som finns i mitt sinne utan att jag helst ska behöva berätta.
Och om det är så att jag måste berätta för dig…ja, men då älskar du ju inte mig. Eller hur?

Du har säkert varit i en situation där du rusar in i badrummet och smäller igen dörren, varpå din älskade frågar dig:

Hur är det? Är något fel?

Och du kanske svarar: Mmmm – eller Nej. 

Och tycker samtidigt att den du älskar borde ju kunna läsa genom badrumsdörren rakt in i ditt hjärta och din själ vad som är på tok och veta varför du är arg/upprörd/ledsen.

Och just det här antagandet, att den du älskar ska kunna veta exakt vad du är/tänker/vill, är ett sånt otroligt stort krav och en begäran som inte går att uppnå. Nånsin.

Du ser säkert ofta att det här händer hos barn.
Och du uppför dig precis som ett litet barn i en sån här situation.
Barn tror ju att deras föräldrar kan läsa deras tankar.
Det tar dem en lång stund innan de inser att det enda sätt en annan person kan veta vad dem egentligen tänker är gen om att de berättar. Med ord. Barn lär sig detta.

Och sen glömmer vi bort allt detta när vi hamnar i ett kärleksförhållande…

Vi säger ju ofta till barn att de måste berätta för oss, att de måste använda ord för att beskriva hur de känner sig.

Att vi alltid måste ”kommunicera” – och att vi har en övertro på att vi alltid klarar av det. Klarar av att säga precis som det är. Rösten stockar sig hellre i halsen än säger orden som behöver sägas där och då.

Vi är oftast inte heller direkt generösa mot oss själva eller någon vi älskar när vi inte alltid klarar av det, att säga exakt vad som behöva sägas, eller brister på något vis i vår kommunikation.

 

Alain berättar vidare:
Och sen den här galna idén att sann kärlek skulle vara detsamma som att intuitivt förstå en annan person. Så jag blir galen när människor säger saker som ”Jag har träffat någon jag är förälskad i. Och det bästa är att hen förstår mig exakt utan att jag behöver berätta hur jag känner.” Så då tänker jag (samtidigt som larmklockor ringer inombords) ”Ok, lycka till med det, men om ni blir tillsammans i ett förhållande så kommer det där inte att kunna fortsätta i evighet”. 

Ingen kan intuitivt (genom tankeläsning och läsande av känsloyttringar) förstå en annan människa i alla dess delar och alla dess tankar. 

 

Nej, jag förstår dig inte alltid. Långt därifrån.
Jag vill vara med dig oavsett.
Och jag strävar efter att förstå mig före dig.
Det är ett av de verktyg jag använder för att
verka och värka i vår relation.
Puss till dig min make <3

Share

Att arbeta med (och för) sin kärlek

Att arbeta med sin kärleksrelation. Att inte tro att den är fast i ett spår och inte kan utvecklas. Att arbeta med sin egen kärlek. Att utveckla den. Det är viktigt.
Viktigt att inse. Viktigt att agera och jobba för den.

Alain de Botton säger bland annat så här i ett samtal med Krista Tippet:

En av de snällaste sakerna vi kan göra för någon vi älskar är ibland att se dem som ett barn. Inte för att infantilisera dem och göra dem mindre vetande, eller att de inte skulle förstå saker, utan som när vi som en vuxen person agerar generöst mot ett barn på det sätt som vi tolkar deras uppträdande.

Om ett barn säger på hemvägen ”Jag hatar dig” så reagerar du nog först med att tänka: ok, det där är nog inte riktigt sant. Barnet är nog trött, hungrigt, något annat har hänt under dagen som fortfarande spökar, en tand gör ont eller något annat gör ont i dem. Vi kikar helt enkelt efter en större förståelse som gör det bästa av situationen vi är i. Och vi gör det här hela tiden med barn, utan att tänka på det så reagerar vi så här. Samtidigt gör vi det så sällan med andra vuxna.

När en vuxen människa möter en annan vuxen människa och säger till hen:
”Jag har inte haft en bra dag. Låt mig vara ifred.”
Så tror den andra oftast direkt att det har något med en själv att göra – hen tar det personligt direkt. Egot blir upprört och argt och ledsamt.

Och om vi istället för att ta det personligt direkt ser vår medmänniska på ett lika generöst sätt som vi ser ett barn och tar reda på var det här som bekymrar dem och var det har kommit ifrån.
Att vi ser en hel kontext runt om dem som vi behöver hjälpa till att förstå.
Det är ett sätt att arbeta med kärlek.
Utifrån kärlek inifrån.
En generös sådan.

(Alains ord, blandade med mina ord och mina tolkningar, förståelser och förstärkningar)

Share

Page 1 of 5

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén