ett råd till mina medsystrar och döttrar…

…till alla er som är yngre än mig, till alla er som ännu inte mött klimakteriet eller de symptom som dyker upp i samband med det. Eller till alla som möter någon innan de kommit till klimakteriet.

till er alla vill jag ge detta råd

Mät dina värden nu så att du vet hur de ser ut till “vardags” i den del av ditt liv du är i just nu. Spara dem på ett bra ställe så att du den där dagen när du inte känner igen dig själv, kan ta fram dem och jämföra med de nya mätningar av dina värden du gör.

Det ger dig en lite större chans att kunna visa på att så här brukar mina värden vara. Inte bara att slussas in i en hormonbehandling bara för att det brukar vara normen att göra si eller så. Utan för att tidigare och snabbare hitta rätt sätt för dig att få hjälp.

Kanske kan du be din husläkare om dessa prover.
Kanske kan du be din gynekolog om dessa prover.
Eller så gör du som jag och testar prover via nätet. Nu ska jag testa ett tyskt salivtest (Verisana) som maken fann – där de tar fram koefficienter mellan kortisol och DHEA, samt mellan östradiol och progesteron. Det ska bli mycket spännande.

Mäta vad?

Det får du själv bestämma så klart och du kanske väljer att addera flera tester som ger dig mer data än vad du behöver framöver. Om jag får föreslå så säger jag minst dessa:

  • DHEA
  • Kortisol (helst på morgonen)
  • Östradiol
  • Progesteron
  • Testosteron
  • lägg därefter till vad du vill…..

 

Share

letar vidare efter lösningar – klimakteriehäxan del 2

I mitt letande, sökande och undersökande av lösningar som kan passa mig så har jag nu kikat på svtplay där de två avsnitten “Klimakteriet – det ska hända dig med” finns och det var intressanta program. För mig var avsnitt två mer intressant. Där berördes delar som jag kunde känna igen mig själv i.

Mia Parnevik får utrymme att berätta hur klimakteriet yttrade sig för henne och det var som att hon berättade min story.
Hur det blir som missförstånd i min hjärna. Där jag tidigare verkligen hade tillit och tilltro till min intuition, nu inte längre kan tolka all den information som skickas till mig från mig. Att tidigare ha haft en god självkänsla och tyckt om mig själv och nu helt plötsligt infinner sig de där stunderna och dagarna då jag inte längre gillar att vara Tess. Jag lånar Mias ord : “Jag tappade mig själv.” 

Vad mer i del 2 påminde mig om mig?

  • Torra slemhinnor – ja, ögon och mun. Ej vagina.
  • Humörsvängningar
  • Impulskontroll åt fanders i vissa stunder
  • Att tillskott av östrogen inte fungerar på alla
  • Känslan att alla har det bättre utan mig – att känna mig fel
  • Att gråta en skvätt nästan varje dag
  • Och i nästa stund vara arg för att jag inte är mig själv

Samtidigt i del 2

Så var det en del intervjuer/samtal i del 2 som jag inte alls höll med. Vissa frågor som jag har kvarstår. Som att den gynekolog som intervjuas i både del 1 och del 2, verksam vid Karolinska, uttalar sig kraftigt och hårt kring hormonbehandling, men aldrig berättar om det endast avser östrogen. Hon får heller inte frågan av programledaren. Och jag undrar. Undrar om hon bara avser östrogen. För det passar inte mig nu. Men det är svårt att tolka. Just nu antar jag att det den gynekologen menade var hormonbehandling av enbart östrogen. Och då har jag kvar frågor och inga svar.

Nu då?

Jag ska ta mig tillbaka till Werlabs för att testa mina hormonvärden igen. Denna gång lägga till progesteron och testosteron samt kika på mina värden av östradiol som vi mätte i augusti. Så jag kikar in på Kvinna hos dem för att lägga ihop mina egna delar.

Jag är även nyfiken på om jag kan få testa bioidentisk progesteron. Då blir det väl att ta mig till Mia Lundins nya klinik “Her Care”, eller kan jag till och med få hjälp i Amsterdam när vi tar oss dit?

Jag inväntar en påfyllningsdos av den “dunderhonung” som jag tog tidigare i höstas. Då tog jag även tillskott av östrogen genom Vagifem, men sedan en månad har jag ju slutat med dem och vill testa dunderhonungen för att känna in hur den fungerar nu.

Håll tummarna för mig!

Share

Den danske gynekologen

Han träffade jag häromdagen då jag bokat in mig själv på ett återbesök, ca ett halvår efter att jag startat med Vagifem. Det var uppmaningen från den gynekologen jag mötte då i april. Rådet att mina tunna slemhinnor i vagina behövde en dos av lokalt östrogen. I form av Vagifem.

Återbesöket var en “mission” att med en utomstående få ett utlåtande som jag och maken redan var överens om. Att mina slemhinnor i vagina inte längre är tunna. Att de är friska och välmående. Och japp, den danske gynekologen sa till mig flera gånger att de var “sjyssta”. Spännande ordval för en närmre 70-åring herre från Danmark.

Hursomhelst så var det inga bekymmer att ta mig ur Vagifem-användandet redan nu och undersöka själv om och när jag skulle behöva en boost av lokal östrogen igen.

Håll tummarna att det blir aldrig!

Istället slår jag snart till på en ny flaska dunderhonung och säger hejdå till min inneboende klimakteriehäxa….som just nu låter mig få långa perioder utan att hon kommer och hälsar på. Underbart!

Share

Gör om Tess, gör om!

Det har gått ett par dagar sedan jag läste Magnus kloka påminnelse om det vi fokuserar på växer. Och så fick jag syn på mig själv. Hur jag spårar mina symptom kring min hormonella obalans. Enbart spårar de symptom som jag inte vill ha.

Här kan du läsa mer om mina tidigare inlägg om symptomspårning:
allt hänger ihop…
dunderhonung, gift…
inflammation, depression…

Jag är alltså med och skapar ett fokus kring dessa symptom som jag inte vill ha. Ett fokus som gör att dessa symptom snarare växer än minskar. Gah – helt j***a galet ju!

Gör om Tess, gör om!

Så börjar tankeverkstaden snurra i hög fart och på alla möjliga tider och platser. tack och lov för mobilen som får vara min anteckningsbok. För tankarna kring HUR jag ska välja att fortsätta symptomspåra och liksom svänga runt symptomspårningen är inte så lätt att bestämma mig för. Jag provar att lyfta fram ett par tankegångar med er så får vi se hur jag landar.

Mindfulness 9 attityder som symptomspårare?

Tänk om jag varje dag undersöker och symptomspårar hur nyfiken, tacksam, generös, accepterande, släppa taget-övande, icke-dömande, tålmodig, tillit-ig och icke strävande som jag varit varje dag?

Jag minns hur Rosario gav oss sin beskrivning kring alla dessa som olika grindar som öppnade upp till trädgården. Trädgården där Compassion/Medkänsla växer och frodas.
Där är ju liksom inte helt fel att vara. I den trädgården.

GNH – kan de parametrarna agera som symptomspårare?

Dessa handlar ju om följande: Living standards, Education, Health, Environment, Community Vitality, Time-use, Psychological well-being, Good Governance,  Cultural resilience and promotion.

De skulle kunna fungera efter lite arbete och knådning till andra ord som är lättare att svara på en skala hur de varit under dagen. Eller så är de snarare ett verktyg för mig att utvärdera under en längre tid än under en dag. De skulle kunna agera som ett extra filter ovanpå min analys och symptomspårning när jag går igenom den. Ja, så blir det nog.

Som 10-punkts listor?

Jag skrev ju häromdagen om ett tips till er att använda för att ta ansvar för din egen upphetsning och lust. Och den idén är i mina ögon inte heller fel i detta sammanhang. Hur skulle jag kunna skriva en lista med alla dessa symptomspårare och ta eget ansvar i att synliggöra hur jag gör för att inte bli orolig, och samtidigt synliggöra hur jag blir orolig.

Oro eller ångest: Jag gör mig själv orolig när jag tror på mina tankar.
Skenande tankar: Jag ger mig själv skenande tankar när jag ältar en tanke som inte alls behöver vara sann. Osv…

Innehållet i symptomspårningslistan är som följer:
Oro eller ångest, Gråtattacker, Deprimerad, Likgiltighet, Skenande tankar, Bristande fokus, Sömnsvårigheter, Lättretlighet, Ilska, Bristande motivation, Överväldigad och Tillbakadragenhet.

Behålla samma skala?

Jag kanske kan använda samma skala som Mias symptomspårare? Jag kikar på den. Hmm, nej, den går inte att använda på det positiva som jag vill förstärka. Skalan måste jag förändra också.

Den nuvarande skalan är indelad i 4 nivåer; svår, måttlig, mild samt ingen. Vilket passar bättre för det som jag helst inte vill vara i eller fokusera på. Men inte lika bra om jag testar att symptomspåra utifrån attityderna i mindfulness.

Där vill jag ju snarare undersöka om jag under dagen upplevt
ingen, en kortis, återkommande, långvarig känsla eller upplevelse av attityderna.

Uppdaterad….

Nu har jag skapat min egna lilla symptomspårare….utifrån mindfulness attityderna och skalan ovan. Kika in här och ladda ner om du vill testa den.
If you want to have it in english – this is for you!

 

PS. Tack och kram till Magnus för påminnelsen!

 

 

 

Share

Dunderhonung, gift eller bumbibjörnsdryck?

Jag åkte till en träff för samtal, undersökning och behandling hos Lisa ute på Ingarö en kväll i september. Av någon anledning kände jag mig lite nervös och lättirriterad hela dagen. Kanske för att jag var så himla förväntansfull på att jag skulle kunna få tillgång till en lösning till min obalans i kroppen?

 

När jag väl kom fram och blev mött av liten vovve som behövde få magen kliad redan i trappan så släppte all nervositet. Och alla omedvetna förväntningar. Och medvetna. Bara att släppa taget och låta Lisa ta kommando. Och spana in utsikten från platsen. Bara att släppa taget mitt i detta sköna.

Jag fick beskriva hur jag upplevde mitt liv idag och svara på frågor om olika saker. Berätta om mina inre känslostormar. Berätta om den här Jenny som flyttat in i mig som jag inte känner igen mig i. Och att jag vill komma tillbaka/eller framåt till en mer balanserad Tess. Vad det nu kan innebära….

Lisa lyssnade, frågade och undersökte. Hon fann ett par saker som hon delade med mig under behandlingen som följde.

  • Min hypofys är överaktiv och i rädsla
  • En obalans mellan mitt skyhöga östrogen och lågt progesteron
  • Vänster njure låg och rädd och samtidigt en otroligt stark höger sida av kroppen.
  • Sköldkörtlar finfina, lever och binjurar likaså
  • Tarmarna välmående och har ett gott och högt näringsintag
  • I stort sett en ytterst välmående kvinna i sina bästa år (49 i kronologisk ålder, men idag känner jag mig mer som 28 faktiskt. Vågen säger 34 i fysiologisk ålder. )

När jag berättade om min förhöjda sexlust så hajade Lisa till, två gånger och fick fråga om en tredje. Varpå hon uttryckte att det var ovanligt. Det brukar oftast vara tvärtom. (Jag tänkte att det oftast brukar vara tvärtom även med östrogenet…att det är tillskott i form av östrogen som ger en förbättring. Fast inte hos mig. )

Framåt för mig blev följande rekommendationer:

  • Fortsätta med B6+12 och Curcumin  (som ska tas i 3 dagar, sen vila i tre dagar för att sen ta på nytt i 3 dagar och vila i tre dagar – alltså Curcuminen)
  • Tillskott i form av örter för att lugna hypofysen, bidra till ett godare klimat i vagina
    och särskilt slemhinnorna så att jag kan fasa ut vagifemtabletten, och det sista tillskottet hjälper till att boosta progesteronet som skall öka för att komma i balans med min skyhöga nivå av östrogen.

Med lite tur så kan jag känna en effekt inom en vecka eller två. Och jag har påbörjat en ny symptom-spårning, min andra månad. Fast nu med nya tillskott. Och med utfasning av Vagifem.

Att hänga på kolonilotten med allt det grävande och flyttande av växter som nu sker är en aktivitet som ger mig lugn och ro. Som hjälper mig att komma “ner” i kroppen och bara vara. Det är otroligt viktigt för mig som knep för att må bättre. Att bara vara. På alla sätt i så många stunder som möjligt. Läsande får jag pausa just nu, eller i alla fall tyngre läsning. Boken Shantaram lockar mig till läsning och en förflyttning in i boken. Där är jag bara med som en betraktare av allt som skildras. Och får bara vara.

Share

J E N N Y…

När jag var liten så var en av mina önskningar att jag skulle få heta Jenny. Inte bara Jenny. Utan fortfarande mina andra namn också. Så att det skulle bli Therese Elisabeth Jenny Pihl.
Du ser varför va?
T E J P – fatta så coolt jag tyckte att det var. Att ha TEJP som initialer. Att sitta ihop med det där klistriga på tejpens ena sida. Och å andra sidan vara hal som teflon där inte ett dugg fastnar.

T E J P

Den där tjejen som ville heta Jenny hade precis blivit lämnad av sin bästis. Sin bästis Therese. Som bodde på samma gata nerför backen. Vi som var nästan jämngamla. Vi som såg på Grease tillsammans och övade in låtarna och sen spelade upp hela filmen i Therese´s vardagsrum för resten av ungarna på gatan som ännu inte sett filmen. Therese var blond och spelade Olivia Newton John. Jag som var korthårig och mörk fick spela John Travolta. Och sen vips en dag skulle hon flytta till Stockholm. De packade ihop och lämnade gatan. Och mig. Och jag drömde om att heta Jenny. Therese Elisabeth Jenny Pihl.
Klistrig på ena sidan så att allt fastnade. Hal som teflon på andra sidan så att inget fastnade. Lite trasig av att vara kvar när min bästis lämnade. Och jag var 9 år.

Jenny

Idag har jag inte längre en önskan om att även ha ett namn som Jenny. Men idag har hon hälsat på igen. Jenny. En dag i “klimakterie-häx-världen” där alla känslostormar tycker att det är helt ok att bara störta fram närhelst de vill. En sån dag. Och så fick jag syn på Jenny 9 år. Som är på besök med alla sina känslor. Jenny som verkligen är som T E J P.
Klistrig som f-n å ena sidan och klänger sig fast i alla tankar och varenda litet utrymme som du blottar. Och som å andra sidan bara lämna dig mitt i inre upproret med ett – “Nu går jag hem och äter”. Som att det bara är att lämna känslostormarna mitt i och vara som vanligt igen.
Jenny – det är så jag tänker kalla dig. Det är så jag ska försöka att överleva och lära mig om övergångsåldern i mig. Jag ska bjuda in dig i mitt liv Jenny och lyssna till vad du vill berätta för mig. Men du Jenny, DU är INTE mig och du får bara komma och hälsa på när jag säger att det är ok. Minns att vi är olika och kan lära av varandra. Vi får börja leka lite mer ihop.

Share

allt hänger ihop…hormoner, signalsubstanser, binjurar och sköldkörtel

Idag har jag läst ut boken “Kaos i kvinnohjärnan” av Mia Lundin. Och inte är jag förvånad över hennes förklaringar eller hur allt hänger samman, det känns bara som att jag konstant glömmer bort det. Att allt hänger ihop.

När jag nu är 49 år och mitt i något slags klimakteriet-fas. Fast utan svettningar, vallningar, frossor, etc som verkar vara de mest vanliga fysiska symptomen. Jo, jag har haft en eller en handfull nätter de senaste två åren som jag vaknat och varit helt klibbig och blöt av svett. Och jo, brösten har ömmat och svullnat upp vid ett par tillfällen också. Även dessa tillhör de fysiska symptom som är vanliga.

Min klimakteriet-fas verkar för mig del ha hamnat mer på insidan. Insidan av vagina i form av tunna slemhinnor. Och insidan av resten av mig i form av humörsvängningar. Som jag nu, efter att ha läst Mias bok, är övertygad (just nu) om att de beror på obalanser i mina system. I dem alla.
(Jag är inte övertygad om allt Mia skriver, men det är mycket som jag känner igen mig i)
Obalansen mellan mina hormoner; östrogen (mitt är högt nu), progesteron (som jag inte har ett mått på) och testosteron (som jag tidigare nog haft en rätt hög dos av sett till balansen).
Obalansen mellan mina signalsubstanser (som jag inte har några mått på alls); serotonin (som jag tolkar enligt Mias frågor är superlåg nivå just nu), adrenalin och dopamin.
I binjuren obalansen mellan kortisol och DHEA. Varav dessa två på mig vid mätning i blodprov var låga båda två. Kanske för låg på dem undrar jag idag?
Och så sköldkörteln…..där har jag fått resultat på typ allt och det ser “normalt” ut. Så här undrar jag hur det kan se normalt ut när resten är i en slags obalans. Är det “normalt” att sköldkörteln inte alls påverkas om övriga system är i obalans?

Hur går jag vidare nu?

Det första jag har gjort är att leta rätt på hjälp att kunna tyda och tolka resultaten och se över vilka som saknas för att kunna dra slutsatser. Och det har vi redan gjort. Maken och jag har kontakt med Jonas för att gå vidare med denna fråga.

Det andra jag har gjort är även att boka til för undersökning hos en naturläkare. Som jag blivit varmt rekommenderad. Lisa. Som har tid för mig först i slutet av september. Så där får jag vänta och öva tålamod.

Det tredje och egentligen det första jag gjort är att starta min symptomspårare.  Det är Mia Lundin som delar med sig av denna pdf där du helt enkelt varje dag fyller i de symptom som du upplevt under dagen. Symptom kring humöret.
Jag lägger till lite egna reflektioner kring dagen också, och vilka tillskott/vitaminer som jag tagit, om jag druckit alkohol och hur mycket, om jag druckit kaffe och hur mycket. Jag har ingen aning om det påverkar eller ej, men jag vill undersöka lite mer nu när jag ändå ska kika varje dag på symptom. Jag kommer även att reflektera en stund över dagen för att kika på vad som triggat igång ett symptom för att undersöka om det kan finnas mönster även där.

Om du har tips eller vill dela med dig av hur du mår, vad du gör för att må bättre, eller om du har tips på intressanta saker i liknande områden – dela, dela, dela GÄRNA med mig!

Share

resultaten från Werlabs – är jag en klimakteriehäxa?

För ca 1,5 år sedan gjorde maken och jag varsitt test hos Werlabs. Då med huvudsyfte att få en översikt över våra vanliga “värden”. Blodfetter, vitaminer, mineraler, HB, etc, etc.
Nu var mitt huvudsyfte ett annat. Jag vill förstå mer om mina hormonella balanser. Jag vill veta vad jag kan göra med kost/vitaminer/tillskott/etc för att kunna komma ur mina värsta dalar. De där dalarna som gör att jag skrämmer livet ur maken och andra. De där dalarna som får mig att bli bakis på känslor. Som en baksmälla där jag undrar: “Varför sa jag så där när jag egentligen inte alls menade att vara så ledsen/sorgsen/ilsken/arg/besviken?” Och väldigt långt ifrån den där känslan av att “Så skönt att jag känner mig Emotionellt intelligent”.

Vi bokade testerna online en onsdag (de tester jag tog denna gång är Karin Björkegrens Jones paketet + DHEAS + Östrogentest)  och gick en tidig torsdagsmorgon på fastande mage till Sophiahemmets labb. Jag lämnade 6 st rör efter att ha väntat och vilat före provtagningen. Maken lämnade även han blod till sina tester men mer för att följa upp sitt tidigare test och se om hans värden förändrats och i så fall hur. Nu vet vi att han måste checka sina blodfetter. Weird med tanke på hans träning, kost och dessutom som icke-rökare och nykterist. Dags att checka hursomhelst!

Redan på eftermiddagen på torsdagen kom våra första resultat och vi loggade in för att kika och jämföra oss med våra tidigare resultat. Under natten till fredag kom sedan ytterligare mail som berättade att nu hade även alla resultat inkommit OCH dessutom hade läkaren kikat på dem och kom med kommentarer och förslag kring det som i dess ögon var avvikande.

I mitt fall berörde det tre saker som var avvikande enligt deras normvärden:
Kreatinin – lätt förhöjning
Vitamin B12 – ett lågt gränsvärde (som jag även hade sist…och har glömt bort att addera det på länge som kosttillskott….borde veta bättre!)
Östradiol – som sticker ut och som de har svårt att säga varför eftersom de inte kan referera till min senaste mens (september 2001) och då min nivå ändå är hög och säger att jag är “jättefertil – kom och gör mig gravid nu”. Fast jag opererade ju bort min livmoder 2003….

Så visar detta att jag inte är en klimakteriehäxa eller visar det att jag är det?
Jag lade till ett test av min DHEAS för att se på denna, samt kortisol samt östradiol tillsammans. Och det kommer jag att ta mer hjälp för att kika på. Det jag kan se just nu är att min DHEAS är så låg som gränsvärdet säger att det är den lägsta.
Om det är en obalans som spökar i mig emellan ett lågt DHEAS, en normal kortisol för tiden på dagen och en hög östradiol för att vara en icke fertil kvinna så vill jag ha hjälp att få syn på den obalansen och hjälp att justera (vad jag kan) för att inte längre vara i de där dalarna som skapar den emotionella baksmällan.
Här har jag samlat mina länkar kring klimakteriet och hur den berör mig. Tipsa gärna om du har fler goda råd och annat.

I övrigt är jag ju påverkad av övergångsåldern med tunnare slemhinnor i vagina. Och tar lokala doser med Vagifem. Dessa måste ju även de påverka känner jag, även om de inte ska tas upp i blodet alls.

Hur visar sig din fas i livet med klimakteriet om du är där eller har varit där?

Är detta en bild av en klimakteriehäxa månne?

Share

att vara i övergångsåldern

-Jo, nu har ni en mamma i övergångsåldern, sa jag. 
-Jaha, i menopause, svarade den äldsta. 
-Vad betyder det då, undrade den yngsta.

Att jag ibland (typ 1 gång i månaden) vaknar alldeles svettig.
Att jag ett par dagar varje månad får lite svullna bröst och bröstvårtor som är så otroligt känsliga (till min fördel 😉 ).
Att mina slemhinnor är tunnare. Vilket för mig just nu innebär att struktur och doft är annorlunda än tidigare. I vaginan.

-Jaha.

Tidigare under dagen hade jag varit på ett besök hos Ultragyn för undersökning och rådgivning kring mina slemhinnor just. Och två frågor som jag fick kunde jag le och skratta åt.

-Är du torr i underlivet – upplever du torrhet vid samlag? undrade gynekologen.
-Hahaha, nej, inte alls, svarade jag. 
-Upplever du minskad lust till sex? undrade gynekologen. 
-Hahaha, nej, verkligen tvärtom, svarade jag.

Så nu och en tid framåt kommer jag att använda mig av läkemedlet, vagifem.

Har du utmaningar med din kropp i övergångsåldern?
Vad gör du för att hjälpa till? Underlätta för din kropp?
Tipsa gärna i kommentarerna om du vill dela med dig till andra.

Share