3 knackningar/påminnelser om rädsla

1. Att vi alla drivs av grundkänslan rädsla tror jag att även du upplevt. Jag har blivit påmind om den under de senaste dagarna. Bland annat i min egen granskning av det jag upplever som hinder i ett av mina nuvarande uppdrag. I den granskningen kunde jag skala av de olika lagren som framträdde när jag kikade på hindret relativt snabbt och enkelt. För att landa i rädslan som jag upplever. Rädslan att inte få komma till mitt fulla uttryck. Rädslan att inte få förtroende att genomföra de interventioner som jag ser att vi behöver. Rädslan att inte räcka till.

2. Sen dök det upp i ett samtal jag lyssnade på med Tara Brach som slog an så mycket i mig att jag nu sitter och transkriberar det hela för att dela även det med er. I samtalet visar Tara tydligt på de olika strategier och metoder att hantera sin rädsla som vi alla besitter. Och dessa är olika och hon pekar skarpt på flera olika. Och jag känner igen flera av dem. Några som jag gör/har. Och några som jag ser att nya kollegor i uppdraget ovan har/gör. Och så ramlade ännu en pollett ner – aha, det är rädslan hos dessa kollegor som är med och skapar hindret.

3. Den sista påminnelsen kom idag när jag återigen lyssnade till mina kollegor i ett annat uppdrag. Och deras upplevelse av de möten vi har haft under maj och juni. Rädsla för hur hantera. Rädsla för hur göra. Rädsla att bli bedömd. Rädsla att inte kunna leverera. Rädslor. Dock aldrig uttalade som rädslor utan fint inlindade i något annat. Som deras sätt att hantera detta. Som om de kanske inte ens själva var medvetna om varifrån det kom. Att det handlar om deras rädsla. Och hur de ska hantera den. Alltid detta HUR…när ska vi slå över till att undersöka orsaken och fråga oss VARFÖR istället?

Så på hojen hem genom Hagaparken lyssnar jag vidare till ett annat samtal med Walter Bruggeman och Krista Tippet. Och där får jag mod att möta mina rädslor. Mod att ta mig an uppgifterna. Mod att ta mig an lämnades av mina strategier. Mod.

För det krävs mycket mod. Så här säger Bruggeman i intervjun.

You know, I wouldn’t choose to use the word strident for myself, but is deliberate on my part when I get to talk to clergy that I do a lot of, to do what I do as boldly as I can to try to model and energize preachers to be bold about what they do. But I think it is the courage that comes from the conviction that you’ve been entrusted with something important. If you do it that way rather than it being a self-announcement, the accent is on the message and not the messenger. It doesn’t need to be strident in an alienating kind of way.

Precis som i Star Trek – to go boldly where no man has gone before.
Att vara djärv. Till och med djärv. Djärv och modig. För att jag har en visshet att jag har en viktig pusselbit att dela med mig av.

Vidare säger Krista och Bruggeman så här tillsammans:

I think there are a lot of people who are not broadly famous who, in their own local circumstance, do transformative things. Which are those good life-giving disruptive forces.

Yes, that is it! I am a life-giving disruptive force. 
En livgivande störande/söndrande/splittrande/upplösande kraft.

Och så idag när jag öppnade min Pinterest – ligger denna bilden överst och säger se hit – så här kan det se ut! Så, ja, jag kikar, är inte helt övertygad, men det finns något i den….vad ser du?

Skärmavbild 2016-06-08 kl. 20.18.32

PS: Och sen, en dag efteråt, kommer detta meddelande till mig:

Sometimes, when you’re feeling your lowest, Tess, the real you is summoned.

And you understand, maybe for the first time ever, how grand you are, because you discover that vulnerable doesn’t mean powerless, scared doesn’t mean lacking in beauty, and uncertainty doesn’t mean that you’re lost.

These realizations alone will set you on a journey that will take you far beyond what you used to think of as extraordinary.

There is always a bright side,
The Universe

PS. Don’t disguise your tears, Tess, don’t hide your sadness, don’t be afraid to find out who you really are. Because in those fleeting moments you’ll summon such beauty and strength that, in no time at all, you’ll fully grasp exactly why you’re so gossiped about here in the unseen.

Share

en annorlunda empathy walk

 Empathy Walk

En reflektion om min empathy walk denna morgon. Jag genomförde den med mig, Snowy (dvärgschnauzern) och naturen. Jag hade inte planerat den som min empathy walk, det kom till mig på väg genom Uggleviken.

Då fick jag en insikt i att det jag oftast kallar walk’n’talks för mig är väldigt lik en empathy walk. Likhet i att jag stannar upp tankarna, saktar ner tempot, låter känslorna expandera och ta plats och när jag pratar gör jag det från hjärtat. Tiden är en viktig parameter. Dels att tillåta sig att inte ha en tid att passa och dels att gå saktare så att även tiden upplevs som att den saktar ner.

Och då kom insikt nummer två – att jag under de walk’n’talks som jag genomförde i våras i Norrtälje – jag lät tiden vara och ändå kom vi varje gång fram när tiden var ute. När det var dags för mig och min medpassagerare att skiljas åt. Jag inser att jag har full tillit till min inre tid.

Tredje insikten – när jag saktar ner tillåter jag mig själv att ta emot energi och frekvenser överallt där det uppstår.   Rådjuret vi mötte. Fåren i hagen. Eleverna som sprungit vilse på sin orientering och inte vågade fråga om hjälp först. Skogen. Ljuset. Gaia. Snowy. Och när jag får ta emot och fylla mig själv med energi så sker det öppningar i mig. Öppningar som jag inte vill stänga. På länge. Som stannar med mig.

Fjärde insikten – att jag lever länge på dessa empathy walks och att det är en nästintill daglig ritual nuförtiden. Och att den kraft jag hämtar där gör att jag kan ta itu med de skav och allergier som uppstår i mig i möten med energier som “krockar” med min. Och öppningarna gör att jag i de mötena kan se hur nå fram med annan energi och erbjuda öppning där det går. Som jag känner stor tillit till min kraft att nå fram. Jag har provat många gånger och jag har “det” i blodet 😉

Femte insikten – att näst efter Eye Gazing så måste Empathy walk vara ett oerhört kraftfullt verktyg i att förkorta tiden till att känna närhet och cellhet. Med dig själv och andra.

Jo, ekarna längs min promenad ropade stanna hos oss, vila i vår kraft, vi vill dela med dig. Så nu har jag dykt ner i Solögas tolkning av eken: Ös ur din visdoms källa. Jag är vis. Jag är klok. Jag delar med mig av min visdom till andra. Det är dags att tro på dig själv och dina förmågor. Låt din visdom föda dig.

 

Share

dags för mer magi

känner jag starkt.
Och förklarar för nya kursare att jag kommer att bli den nya Newton.
Jag. Den nya Newton.
För att jag precis som Newton ska visa på en osynlig kraft och få den accepterad i detta paradigm.
Hos många fler än de som är early adopters. Till många. Som kommer att känna och använda kraften på nya sätt. På många sätt. På olika sätt. På sätt som gagnar dem och deras nära. På sätt som gagnar världen. Och naturen. Och universum.

Jo, jag sticker ut hakan. Rejält. Jag har stor lust. Jag vill. Göra som Newton – den siste magikern.

Vilken är K R A F T E N ?
Jag vet inte riktigt ännu. Måste undersöka mera. Den hör hemma i tillit och kärlek. Den hör hemma i energi och frekvens. Den finns där när ledarskapet fungerar väl. Den saknas när ledarskapet fungerar uselt.
Den kan finnas där oavsett ledarskap.
Den lockar. Den smittar. Den styr. Den följer. Den leder.
Den lär. Den växer. Den lever. Den löser upp.
Den stärker. Den förenar. Den älskar dig. Du älskar den.

Den finns i det morfiska fälltet sa Per.
Jag vill filosofera mera om den sa jag.
Jag vill filosofera om din följeslagare sa Roland.
Jag vet att han kan förändra sin storlek sa jag.

Magiska dagar fyllda med kärlek, sårbarhet, öppenhet, jordande.
Dagar och kursare att minnas.
Minnas på min resa till att bli den Nya Newton.

J A G  Ä R  T E S S

  

Share

min lyx

Just nu består av att bli coachad av Klara. Vi arbetar just nu med mina styrkor. Eller vi och vi. Jag jobbar med min hemläxa varje dag i 7 dagar. En styrka om dagen som jag vill utveckla och stärka. Jag börjar med att känna efter var i kroppen styrkan sitter. Därefter är mitt uppdrag att integrera den styrkan i mig genom en fysisk övning. Och till sist så är uppdraget att manifestera styrkan via 1-3 olika praktiska handlingar.

Ja, jag erkänner. Det är svårt och utmanande. Vissa styrkor (inne på dag 5 av 7) har varit mycket lättare att både integrera och manifestera. Vissa andra är svårare. Idag har jag utmaning i hur integrera min empatiska styrka. Jag får sluta tänka på det och bara göra något så vet jag att det kommer att bli bra.

Jag är oerhört tacksam för att få ha lyxen att få vara i Klaras space och energi. Jag är nyfiken på hur mitt fortsatta arbete kommer att se ut och jag ser fram emot att få vara i det och låta det skapas.

Mitt lugna år är snart till ända och jag som tidigare varit lite otålig, känner nu en stilla ljusblå nyfikenhet, ett stort gulorange lugn, en rosaröd glöd av förväntan och en växande grön kraft att få ta nästa steg. Min visshet om att det blir som det ska bli och att det blir bra är stark.


Dessa känslor, styrkor, krafter, färger, energier är en lyx. Unna dig lyx du med!

Inlägg 76/100

Share