att kritisera normen är den nya normen

så sa vår yngsta häromdagen när vi pratade om normer och att vi, någon av oss i vår familj, INTE är bra på att följa regler….vi är regelbrytare allihopa.

Maken och jag håller ju som bäst på att bryta, stretcha, tänja på alla de normer som format oss under alla år och undrade helt enkelt vid middagsbordet hur våra söner såg på normer och att bryta dem. Klokheten i vår yngsta dök upp och “att kritisera normen är den nya normen” kom fram som en vishet i samtalet.

Där vill jag påstå att maken och jag är just nu.
Mitt i livet.
Mitt i ett kritiserande av normen.
För att kunna finna vår form och en ny norm.
Kanske vår ursprungliga form och norm som vi längtar efter.

Då dyker det upp tre bilder hos Brene Brown….om mitt-i-livet-perioden =  M I D L I F E 

Jag gillar när Universum konspirerar rakt till mig på detta vis.
Nu är jag nyfiken på dina tankar om normen, och din längtan till din form.

Share

att vara otrogen

Varför är man otrogen egentligen?
Det försöker vi lyssna till inför kommande poddklubbsträff.
Och tar då del av Esther Perels tankar förstås.

Kan det vara så här……?

Att du i ditt äktenskap/relation egentligen inte vill lämna den person som du är gift med/tillsammans med. Utan du vill lämna den person som du har blivit.
Det är inte så att du vill hitta en annan person att bli tillsammans/gifta dig med. Utan du vill HITTA TILLBAKA till dig själv.

Och som Esther påminner:
I kärnan av en otrohetsaffär finns sveket. Och i kärnan av en otrohetsaffär finns även längtan och saknad. Längtan efter att finna en saknad del av dig själv. 

Söker du efter en saknad del av dig själv?
En del av dig som kommer till liv och som känner djup åtrå, önskan, lust och begär.
Hittar du den genom en otrohetsaffär?

Vill du prova att finna den saknade delen av dig själv
i samtal och coachning med mig?

Share

“Vart är vi på väg?”

“Jag vet inte.
Jag känner mig klar med stan.
Jag vill inte längre leva här med allt som sker. 
Jag vill vara någon annanstans.
Jag vill bo någon annanstans, sa du.”

“Var då?, undrade jag.”

“Jag vet inte.”

“När?, undrade jag, är det bråttom redan nu?”

“Nej, vi kan vänta, svarade du.”

Så – en dag, tar vi vägen någon annanstans. Vart är vi på väg? Ja, det vet inte vi. Kanske vet du om du kikar i din spåkula.

Share

Torö stenstrand

Häromdagen längtade jag till havet och en ren horisont. Och till stenar. Så då gick färden till Torö Stenstrand. Där jag varit två gånger tidigare i mitt liv. En gång i samband med ett dop och en gång med ett par klasser ifrån Träkvista skola när jag jobbade på Ekerö.  

 Det var maken, Snowy och jag. 

  
Och stenarna. 

  
Och vattnet. 

 Och skogen. 

  

  

Sen bidde det en spontan visit hos Sanna och Håkan på Muskö. Kramkalas, samtal och farmors supergoda bullar.   

Share