är det så här förändring känns?

  1. att känna många känslor, ofta motsatta, samtidigt – som att du både är upphetsad och astrött, och du är rastlös och vill komma vidare.
  2. att inte ha koll på vilken riktning din kompass pekar åt – för det mesta känns ovant och nytt, inte riktigt som det brukar, och samtidigt är det precis som det brukar kännas, fast nytt, och det enda du vet är att även om du inte vet vart du är på väg eller varför så vet du att du är på väg och att det är det enda du kan göra.
  3. att känna sig ensam, kanske ensammast i världen – för inte ens du fattar vad som händer i dig, så hur ska någon annan kunna förstå dig, och vet du….det är helt ok att alla inte förstår dig, vet dock att det finns personer som förstår dig, sök dig till dem.
  4. att känna att det jag är/gör triggar igång andras tyckanden om mig – när jag växer så ser andra människor oundvikligen det, och de tvingas ta itu med sina bekymmer, men vet du….det är deras bekymmer och inte dina, även om de försöker att lägga skulden på dig, tro dem inte.
  5. att känna sig ansvarig för alla andra – det är verkligen, verkligen helt OK att sätta sig själv först! Ta på dig din egen syrgasmask innan du hjälper någon annan. Ta hand om dig och dina behov först. Det är inte meningen att du är ansvarig för alla andra före dig….det kommer inte att sluta bra för någon.
  6. att känna sig som att spela en roll av en annan, fast inte göra det, bara att rollen är så ny att den ännu inte känns som du – ja, det är jobbigt att bli mer av sig själv, för det är just precis vad det handlar om, att bli mer du och visa det för världen, läskigt för att du inte är van, läskig för att du måste testa live inför andra direkt på studs utan en massa genrep i hemlighet och VET att du är precis som alla andra, ingen annan har heller tränat på sin roll i att vara mer dem.
  7. att göra förändringar utan att märka det förrän i efterhand – vissa steg sker så omedvetet i ditt system redan nu att du först blir medveten om att du sagt nej till saker du tidigare brukade säga ja till, när de inte längre gagnar dig, det här är vad du ska vänja dig vid för det är din framtid.
  8. att fortfarande vara elak mot sig själv – ja, vi är alla livrädda för våra superkrafter, för att visa mer av oss själva för världen, för din inre kritiker får hur mycket arbete som helst om den är det humöret, och försöker ta kontroll på ditt växande, för “du ska ju inte tro att du är något”-den amygdala-snurren är det dags att sluta tro på. Var snäll mot dig själv, du utvecklas även när du inte tror att du gör det.
  9. att veta med säkerhet att även om det känns superläskigt med denna ovissa resa så går det INTE att vända tillbaka – förvandlingen av att bli mer av dig är redan igång och du kan bara dyka djupare in i den resan som tar dig närmre till din passion.
  10. du inser att du är medveten om allt, du är vaken och mitt i livet.

 

Share

jeansshorts

Söndagsmorgon på Nordic Light Hotell. Frukostbuffe. Maken och jag har firat min födelsedag några dagar i förväg och äter frukost i matsalen.

“- Jag såg just en Victoria Silvstedt look-alike i jeansshorts”, säger maken och ler.

Nyfikna jag scannar lokalen. Finner minst 7 blondiner i jeansshorts och frågar om dem en i taget. Ser till slut look-aliken. Hon ser rädd ut. Uppdragna axlar och ett perfekt yttre. Varenda hårstrå på plats. Vacker. Men rädd.

Ett tjejgäng på fyra äntrar matsalen. De rör sig självsäkert genom buffen och tar plats på ett härligt sätt. Bara genom att vara sig själva. Ingen av dem i jeansshorts. Men en av dem i blå kjol. Hon hade något extra.

Det såg även vår bordsgranne. Som även noterade mig.

Så här är det att leva mitt i livet med maken i vårt tredje äktenskap. Tillåtet, öppet och i bejakande av energier. Inte minst ett delande av våra energier. Och kärleksfullt förstås. Och i vår fantasi bjuder vi gärna in en och annan extra till oss som jag skrivit tidigare om här:
att välja att bjuda in en tredje i vår relation

Share

rakt i nyllet (och hjärtat)

ett par insikter ramlade just ner.

när jag lyssnat och tittat på denna film med oprah och tony robbins.

6 transformative lessons for life….

  • Trade your expectation for appreciation (suffering ends in that moment)
  • Stop keeping score in your relationships (keep giving as in the beginning of your relationship)
  • Your decisions are your destiny (sometimes not getting what I want lets someone else get what they want, and sometimes it digs a whole in me so deep I gotta find a way to grow out of it and then I might have something to give to someone else. Life is not about getting what you want. Life is about becoming more.)
  • Success without fulfillment is failure (it´s not what you get but who you become)
  • We all get what we tolerate
  • Life does not grow by a no (it grows by saying yes and taking a risk)

och shit vad de insikterna river upp gamla sår – med sårskorpor redo att tas bort så att såren kan få läka från denna nya plats, med dessa nya insikter att läka dem.

ont gör det hursomhelst….tills….

….den där befriande insikten om att jag faktiskt ofta och länge klarar av att ha två motsatta tankar samtidigt i min hjärna.
Den som befriar mig direkt från det nej som jag gav häromkvällen, och istället gav plats till ett ja.
En kort stund kände jag att jag var dum som inte vågade säga ja, för att en kort, kort stund efteråt inse att det inte gagnar mig och att det nej:et beredde plats för det ja som komma skulle. Till något som gagnar mig.

Tony, ibland är dina ord lite för “låga” för mig, jag behöver vända och vrida på dem och se dem ur fler perspektiv. Som att ett initialt nej kan behövas för att skapa utrymme för att ett JA som kommer från hela mig kan få ta plats.

Share

den tunga skam-kappan

som jag inte riktigt ännu kan skaka av mig.
som kom som en påminnelse när jag “outade” att jag vill skriva om lust och sex.
som dyker upp när grannen nämner att hen sett något som jag delat på FB.
som gör att jag hamnar långt ut i gränsen av min comfortzon….
där det är jobbigt att vara och samtidigt vill jag vara där.

Samtidigt som den där skam-kappan gör sig påmind och visar sig som min rädsla och jag fattar varför jag måste vara där….för när jag är rädd för något eller känner ett obehag inför något – DÅ måste jag möta det och minska avståndet.

Jag måste se DET (det jag är rädd för eller känner obehag inför) i vitögat.
Det är dit jag är på väg. Med eller utan skam-kappan.

När jag är framme och ser DET i vitögat, då har eller kan min eventuella skam-kappa förändras till den möjlighetsmantel som passar mig bra som den superhjälte-ninja jag är!


PS. Skam-kappan för mig är mina ärvda värderingar från det samhälle och omgivning jag vuxit upp i. De värderingar som jag idag utmanar och undersöker om de ska få stanna i mig. Om de hjälper mig att utvecklas eller stjälper mig i mitt växande….

 

Share

att skörda det jag planterat

En reflektion häromdagen då jag vid mitt tredje coachingsamtal under samma vecka fick mina egna ord tillbaka från min klient, eller i detta fall tre klienter. En stilla reflektion att det var en rejäl ego-boost. En reflektion att det har landat ett par insikter i mina klienter. En reflektion att i tacksamhet ta emot och skörda det jag planterat. För mig alltså. En reflektion att jag kan vara stolt över mitt arbete och lära mig mer av mina klienter i mitt lyssnande. Att mina klienter kan vara mina läromästare i en öppen dans där vi turas om att leda. En väldig skön reflektion som jag gärna vilar i.
Så kom det ett mail ifrån Universum imorse. Som vanligt en direkt påminnelse om där jag är mitt i livet. Som vanligt.
They surround you even now, Tess. They see, hear, and feel what you see, hear, and feel. They trade vantage points, study possibilities, and learn to think bigger. They brag about you, compliment you, and laugh at your jokes. They only ever squabble over who loves you most.
And of course, I’m talking about the teachers who prepared you for time and space, who’ve now become your students.
Shhhh… they’re reading this…
 The Universe
Now they’re clapping, Tess!
Share

oroar du dig mycket?

Jag oroar mig. Min amygdala njuter av varje sekund jag gör det och vill ha mer. Jag väljer bort oroandet så ofta jag kan, men det är oftare lättare sagt än gjort. Här skrev jag om en insikt om varför min amygdala älskar att oroa mig. 

I en artikel jag läste igår fanns jag ett par bra tips och särskilt ett av dem vill jag dela med mig av här.

Oroa dig i tredje person

Psykologen Ernst Koster har i studier visat att när en patient berättar om ett otrevligt minne från sitt eget perspektiv (i jag-form) så svämmar oftast negativa känslor över och översvämmar dem. Men när de ombeds att se sig själva som flugan på väggen eller som en karaktär i en roman, då är det lättare att se det otrevliga minnet från ett annat perspektiv utan att översvämmas av negativa känslor.

 

När vi kan se oss själva som en karaktär i en bok, en karaktär som fattar en del bra beslut och en del dåliga beslut, se oss som en person som gör misstag, som visar att den kan lära sig av sina misstag och som en person vi kan se på utan att döma. Då kan vi slippa översvämningen av de negativa känslorna.

Det kanske låter för bra för att vara sant?
Då är det hög tid för dig att prova.

Therese Mabon har svårt med att acceptera vissa personers beteende och då kan hon visa förakt. Therese Mabon har lätt för att skratta. Therese Mabon är envis. Therese Mabon är kär.
Therese Mabon är lång. Therese Mabon ogillar människor som inte vill växa. 

Ja, du fattar galoppen. Testa du med 🙂

Share

att ta plats

Häromdagen var jag förkyld och kände mig liten. Inte riktigt som att jag orkade ta plats på mina uppdrag. Och i det ena gjorde jag verkligen inte det. Tog ingen plats. I det andra släppte jag taget och tog all plats i världen. Tillsammans med flera. Och det kändes bra.
När jag väl kom hem så fann jag ett nyhetsbrev i min e-post. Från Kristin Lohr. Henne följer jag både på Instagram och får ett nyhetsbrev med jämna mellanrum. Just detta brev var för bra för att bara släppas taget om.
Så nu har jag översatt min tolkning av hela Kristins ursprungsbrev.

Läs och se om det resonerar i dig…det gjorde det rejält i mig <3

“Du får ta plats, du vet väl det?
Du får lov att vara här, på denna jord, gå runt och lämna dina fotavtryck.

Alldeles för många av oss gör oss så små som möjligt.
Vi försöker vara fullkomligt älskvärda i andras ögon, tippar runt eventuella ömma tår och döljer någon del av oss själva som vi tror kan vara för mycket för andra, rädda att inte få tillhöra och vara en del av gemenskapen.
Vi kanske stannar i det grunda vattnet när  vi längtar efter djupet och havet. 
Vi kanske släcker vår egen låga när vi egentligen vill tända andras.

För oavsett vad din hemlighet är – oavsett om du är inåtvänd eller saknar ursprung, oavsett om du kommer från en trasig uppväxt eller en stödjande familj, oavsett om du har full hälsa eller kämpar med/mot sjukdom, oavsett dina ärr i hjärtat och din rädsla …

Under allt detta vill du bli sedd, bli känd och älskad för vem du är.
Vi är förprogrammerade att vilja bli det, vi behöver det.
Snälla, låt dig själv omfamna dig själv, hela dig som den människa du är.

Släpp taget.
Släpp taget av VEM du tycker du behöver vara för att få ta plats.
Ditt vilda hjärta behöver bli förstått, och du förhindrar världen att älska dig så starkt som det någonsin kan, där det även kan få oss att känna oss älskade tillbaka.

Sanningen är att du måste tillåta dig att bli älskad.
Du måste lägga ner dina vapen, ta av dig rustningen och låta dig bli sedd och synas precis som du är!
Ja, du kommer att bli omkullkastad.
Ja, du kommer att ta emot några förödande slag mot hjärtat.
Tack och lov för det, för det är så du lär dig den sanna kraften i din motståndskraft.
Det är så här du öppnar dig och låter ljuset nå in i dig. Det är så här du blir levande.

Vill du ha stor, modig, riktig kärlek?
Rör på dig. Visa dig. Närma dig elden. Exponera dig precis som du är, som någon som vill älska helhjärtat och bli älskad tillbaka. 

Vill du ha stor, modig, riktig kärlek?
Var dig själv. Dölj dig inte. Förminska dig inte. Omfamna alla delar av dig. Speciellt de du inte ens vill visa för dig själv. Alla dina fläckar och blåmärken, dina skuggor, dina brända kanter, du kan inte dölja dem längre. Du har inte råd att dölja dem.

Du är riktig. Och det finns inget mer magnetiskt än någon som är bekväm i sin egen hud, med alla ärr den huden kan ha.
Du kommer att bli hittad, om du tillåter dig att bli funnen.
Om du tillåter dig att ta emot, exakt som du är. Om du släpper in.

Lita på att när du börjar slappna av i din kontroll, när du bestämt dig, då kommer du att locka de som ser dig, som älskar dig.
Var också beredd att avfärda några människor.
Din acceptans av dig själv kommer att göra att även andra ifrågasatter sina egna begränsande övertygelser, och de kanske inte är redo att släppa taget om det som de fortfarande tror på.
Detta är inte ditt problem. Det här är inte din börda att bära.

Ge dig själv tillstånd. Låt dig själv bli till. Bli riktig. Bli verklig.  
Avlägsna dig inte från människor och platser och möjligheter som driver dig framåt för att möta din rädsla för obehag och sårbarhet.
Var inte rädd för att prova, i rädsla för att hamna tillbaka till ett “litet” liv.
Du är för bra för det. Du är för verklig och riktig för det.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Jag hoppas att du vågar släppa taget.
Jag hoppas att du vågar misslyckas och faller pladask.
Jag hoppas ditt hjärta brister i tusen bitar. 
Jag hoppas att du får djupa, tydliga skrattlinjer och kråkfötter.
Jag hoppas att du njuter.
Jag hoppas att du blir avvisad och generad.
Jag hoppas att du verkligen, verkligen försöker och ändå inte når ända fram.
Jag hoppas du släpper människor nära dig även om det betyder att någon kanske kommer att vara hänsynslös mot ditt hjärta.
Jag hoppas att du får många erfarenheter som skapar dig, och utvecklar dig under din livstid.
Jag hoppas det här för dig eftersom det betyder att du visar ditt riktiga jag.

Mer än något annat så hoppas jag att du kan se vad jag ser – den här storhjärtade, starka, uthålliga, underbara och vansinnigt älskvärda människa som gjorde detta möjligt. DU. 

Börja idag. Visa hela dig. En liten stund. Och var villig att älska dig själv när du prövar detta. Så ska du få se att det inte är så läskigt som du idag tror. 
Lita på att de som vill älska dig kommer att finna dig, bara du låter dem se HELA dig. 

Och som alltid kan vi göra detta tillsammans.

Kärlek,

K”

Där i skymningslandet mellan det nya och det gamla. Där jag släpper taget om kontrollen och följer med strömmen, ett val att släppa taget, ett val att följa med. Där vill jag vara och leva. Och jag låter HELA mig synas mer och mer. Där är jag idag.
Var är du?
Share

att vara lyhörd

I många samtal jag haft under det senaste åren har uttrycket “det är så viktigt att vara lyhörd” dykt upp. Och flera stycken som har sagt det har menat att de själva besitter kraften i att vara lyhörd. Dock….

….så har de flesta inte alls en medvetenhet kring vad lyhörd innebär. Enligt mig.

Enligt mig så innebär lyhördhet att lyssna på ett ja.
Inte att bara höra ett nej.
Långt därifrån.
Att inte säga ja eller nej, är ju inte ett ja.
Det är ett nej. Just nu. Tills det kanske blir ett ja.

Hängde du med?
För att göra det lite enklare så kan du kika på detta korta klipp:

Share

Tränar du på att njuta?

Det har jag tränat på hela helgen. Tränat på att njuta, att bli upphetsad och att bejaka min sexlust. Bland annat på ICA. I lördags. Då jag lyssnade till två podd-tips från Sara om Mindful Sex som Charlotte och Chris pratar om i Speaking of Sex. Lyssna gärna på båda!

  1. What is Mindful Sex?
  2. Mindful Sex for Sexual Wellbeing, Better Orgasms and Deeper Love

Och i fredags lyssnade jag på ett podd-tips – “wired for pleasure” –  som jag fått av maken om vilka olika “språk” som våra kroppar, sinnen, tankar kan tala när det handlar om närhet, passion och sexuell tillfredsställelse. Jaiya som intervjuas kallar dessa språk för the Erotic Blueprints och tog fram det som ett underlag för att förstå sig själv och förstå sin partner på en djupare nivå än vad de kanske tidigare gjort.
Också framtaget förstås för att andra såsom du och jag kan använda detta som ett verktyg att prata om sex, njutning för mig, dig och oss.  Det handlar kanske om att äntligen få prata samma språk som din partner. Och att din partner förstår dig. Som att ni finner ett gemensamt språk, som att ni är flytande i mer än ett språk.

Så varför lyssnar jag på poddar, läser texter, böcker och tränar på att njuta?
Tränar på att ta reda på vad jag njuter av, träna på att vara upphetsad, träna på att bejaka min sexlust? Ja, varför gör jag det?

Mitt svar är så glasklart här och nu för mig:
För att detta leder mig närmre min make. För att vi i vår relation kommer varandra otroligt nära. Och för att all denna erfarenhet, kunskap och upplevelser som vi får och har tillsammans öppnar upp för möjligheter som jag, han, vi kanske inte har haft en aning om tidigare. Möjligheter till förförelse, lockelser och en djupare nivå av intimitet som vi är otroligt nyfikna på.

Och som avslutning måste jag tillägga….som en av de intervjuade i podd nummer 2 säger:

Skulle du vilja läsa mer om mindful sex?
Skulle du vilja få tips på hur träna mindful sex?

PS: Jag räknar med att du tränar på att njuta, tränar på att vara och bli upphetsad och tränar på att bejaka din sexlust!!

Share