Växtvärk del 2

att inte ha koll på vilken riktning din kompass pekar åt – för det mesta känns ovant och nytt, inte riktigt som det brukar, och samtidigt är det precis som det brukar kännas, fast nytt, och det enda du vet är att även om du inte vet vart du är på väg eller varför så vet du att du är på väg och att det är det enda du kan göra

Jag står där mitt på den smala stigen och balanserar mellan mina motstridiga känslor som vill dra i mig åt olika håll. Där och då är det oerhört skönt att komma i rörelse. Ett steg i taget. Sakta men säkert en rörelse framåt dit näsan pekar. Även om jag inte har en aning om vad som kommer dyka upp vid nästa steg.

Jag kan vila i tryggheten av rörelsen. Den är bekant för mig. Den sker utan ansträngning. Den sker medveten lite långsammare än tidigare SÅ ATT jag hinner uppleva och utforska de där motstridiga känslorna så länge de gagnar mig.

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

Växtvärk del 1

att känna många känslor, ofta motsatta, samtidigt – som att du både är upphetsad och astrött, och du är rastlös och vill komma vidare.

När jag är mitt i växtvärken i livet så kan jag känna igen det på flera olika sätt. Det första som jag märker av när jag klarar av att lyssna till min kropp och dess signaler till mitt varande är som ovan.

Det är fullt med känslor. Som ofta känns som om de står i motsats till varandra.
De liksom drar i mig åt än det ena och än det andra hållet. Jag får balansera på den där smala stigen mittemellan och luta mig in i känslorna på olika sätt. Jag vill inte gå miste om dem. Samtidigt behöver jag tydliggöra för mig själv att de inte bestämmer över mig eller definierar vem jag är.

På balansgången mellan att låta känslorna finnas, låta mig vara i dem och lämna dem när de inte längre gagnar mig. När de inte längre är till nytta för mig.

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

Factfulness i relationen

Mitt i läsningen av Roslingsboken Factfulness slår det mig. Att alla dessa instinkter som gör att vi har svårt att greppa världen, de går att använda på fler sätt.
På fler perspektiv. Nämligen i dina relationer. Det påstår jag.

Så här uttrycker Hans, Anna och Ola de 10 olika knep som kan hjälpa oss att förstå världen.  Som vi omedvetet (oftast) inte använder. För då kan vi ju tryggt få vara kvar i den förutfattade mening/tro som vi idag besitter.

10 knep som hjälper dig att förstå världen

  1. Gapinstinkten – vi och de. “Titta efter majoriteten”
  2. Försämringsinstinkten – “Förvänta dig dåliga nyheter”
  3. Linjärinstinkten – “Kom ihåg att alla linjer inte är raka”
  4. Rädsloinstinkten – “Beräkna risker”
  5. Storleksinstinkten – “Sätt saker i proportion”
  6. Generaliseringsinstinkten – “Ifrågasätt dina kategorier”
  7. Ödesinstinkten – “Observera långsamma förändringar”
  8. Ensidighetsinstinkten – “Skaffa dig olika verktyg”
  9. Klanderinstinkten – “Motstå att peka finger”
  10. Akutinstinkten – “Ta små steg”

Bilden överst visar de 10 knepen hur du kan lära dig att se lite mer sansat och kritiskt på den fakta du möter. Den nedre bilden visar de 10 farorna med att stanna kvar i den tilltron att dina instinkter är sanna. Som en väldigt tydlig påminnelse – GÖR INTE SÅ!

10 knep som kan hjälpa dig att få bättre relationer

Om jag ska våga mig på att “översätta” dessa till ett förhållande och knep som kan behövas i er relation så skulle det kanske kunna låta så här?

  1. Tillsammansinstikten – jag och du. “Skapa vi:et och utgå ifrån allt tillsammans.”
  2. Växandeinstinkten – “Förvänta er att, eftersom ni tillsammans i relationen båda två vill det bästa för er båda,  allt är som det ska.”
  3. Hårt arbeteinstinkten – “Kom ihåg att allt växande inte sker på löpande band och av sig självt, vill ni ha en starkare relation – jobba med den.”
  4. Rädsloinstinkten – “Se er rädsla som en signal att arbeta med, tillsammans, som en signal att välja hur ni vill agera utifrån.”
  5. Storleksinstinkten – “Mät inte er olika insats med millimeter rättvisa”
  6. Generaliseringsinstinkten – “Ifrågasätt era förutfattade meningar och inse att ni har “bagage” med er, troligtvis olikt bagage.”
  7. Ödesinstinkten – “Observera långsamma förändringar, utöva tacksamhet varje dag”
  8. Ensidighetsinstinkten – “Prata med andra om hur de har det i sin relation, berätta om er. Lär tillsammans med andra.”
  9. Klanderinstinkten – “Ett finger pekat åt din partner från dig är ett finger pekat mot dig själv. Undvik att peka finger!”
  10. Akutinstinkten – “Ta små steg tillsammans. Hela tiden.”

Hoppas att jag lyckas med att ge dig en tankenöt eller en utmaning att se på dig och dina relationer på lite nya sätt. Hör av dig om du vill prata mera!

Share

dags att acceptera kaoset

Japp, jag är en periodare och lyssnar mycket på podcasts som jag finner intressanta och/eller roliga. Den senaste jag lyssnat på gav mig en helt ny insikt. Som ramlade ner så snyggt som den där 5-öringen…nämligen denna. Episod nummer 100 av Hidden Brain och ett live samtal med Daniel Kahneman.

Jag ska inte spoliera hela din lyssning, men den insikt jag fann så tilltalande är denna: under de kurser i mindfulness som jag leder så pratar jag bland annat om hur avslappning av hjärnan kan leda till klarhet och ökat fokus. Och så visar jag bilderna nedan. Jag har hela tiden uppfattat att det är möjligheten till att fokusera (eller använda sin inbyggda kamera-zoom) som gör att vi kan se klarare och få mer klarhet. Som i bilden till höger.

Men, japp men, nu inser jag att avslappningen i hjärnan kan hjälpa mig att acceptera att jag inte har kontroll och att livet/samhället/världen är i kaos och att det är tack vare det som jag kan se med klarhet. Att det är acceptansen som är nyckeln. Inte möjligheten till fokus eller inbyggd kamera-zoom. Acceptansen av kaoset/oskärpan. Och möjligtvis förmågan att släppa taget om fokuset och kamera-zoomen.

 

Du som känner dig nyfiken och har lust att prova mindfulness –
här kan du anmäla dig till min eller någon av mina kollegors kurser.
Min börjar den 11 oktober.
Torsdagar kl 18.00 – välkommen!!

Share

Gör om Tess, gör om!

Det har gått ett par dagar sedan jag läste Magnus kloka påminnelse om det vi fokuserar på växer. Och så fick jag syn på mig själv. Hur jag spårar mina symptom kring min hormonella obalans. Enbart spårar de symptom som jag inte vill ha.

Här kan du läsa mer om mina tidigare inlägg om symptomspårning:
allt hänger ihop…
dunderhonung, gift…
inflammation, depression…

Jag är alltså med och skapar ett fokus kring dessa symptom som jag inte vill ha. Ett fokus som gör att dessa symptom snarare växer än minskar. Gah – helt j***a galet ju!

Gör om Tess, gör om!

Så börjar tankeverkstaden snurra i hög fart och på alla möjliga tider och platser. tack och lov för mobilen som får vara min anteckningsbok. För tankarna kring HUR jag ska välja att fortsätta symptomspåra och liksom svänga runt symptomspårningen är inte så lätt att bestämma mig för. Jag provar att lyfta fram ett par tankegångar med er så får vi se hur jag landar.

Mindfulness 9 attityder som symptomspårare?

Tänk om jag varje dag undersöker och symptomspårar hur nyfiken, tacksam, generös, accepterande, släppa taget-övande, icke-dömande, tålmodig, tillit-ig och icke strävande som jag varit varje dag?

Jag minns hur Rosario gav oss sin beskrivning kring alla dessa som olika grindar som öppnade upp till trädgården. Trädgården där Compassion/Medkänsla växer och frodas.
Där är ju liksom inte helt fel att vara. I den trädgården.

GNH – kan de parametrarna agera som symptomspårare?

Dessa handlar ju om följande: Living standards, Education, Health, Environment, Community Vitality, Time-use, Psychological well-being, Good Governance,  Cultural resilience and promotion.

De skulle kunna fungera efter lite arbete och knådning till andra ord som är lättare att svara på en skala hur de varit under dagen. Eller så är de snarare ett verktyg för mig att utvärdera under en längre tid än under en dag. De skulle kunna agera som ett extra filter ovanpå min analys och symptomspårning när jag går igenom den. Ja, så blir det nog.

Som 10-punkts listor?

Jag skrev ju häromdagen om ett tips till er att använda för att ta ansvar för din egen upphetsning och lust. Och den idén är i mina ögon inte heller fel i detta sammanhang. Hur skulle jag kunna skriva en lista med alla dessa symptomspårare och ta eget ansvar i att synliggöra hur jag gör för att inte bli orolig, och samtidigt synliggöra hur jag blir orolig.

Oro eller ångest: Jag gör mig själv orolig när jag tror på mina tankar.
Skenande tankar: Jag ger mig själv skenande tankar när jag ältar en tanke som inte alls behöver vara sann. Osv…

Innehållet i symptomspårningslistan är som följer:
Oro eller ångest, Gråtattacker, Deprimerad, Likgiltighet, Skenande tankar, Bristande fokus, Sömnsvårigheter, Lättretlighet, Ilska, Bristande motivation, Överväldigad och Tillbakadragenhet.

Behålla samma skala?

Jag kanske kan använda samma skala som Mias symptomspårare? Jag kikar på den. Hmm, nej, den går inte att använda på det positiva som jag vill förstärka. Skalan måste jag förändra också.

Den nuvarande skalan är indelad i 4 nivåer; svår, måttlig, mild samt ingen. Vilket passar bättre för det som jag helst inte vill vara i eller fokusera på. Men inte lika bra om jag testar att symptomspåra utifrån attityderna i mindfulness.

Där vill jag ju snarare undersöka om jag under dagen upplevt
ingen, en kortis, återkommande, långvarig känsla eller upplevelse av attityderna.

Uppdaterad….

Nu har jag skapat min egna lilla symptomspårare….utifrån mindfulness attityderna och skalan ovan. Kika in här och ladda ner om du vill testa den.
If you want to have it in english – this is for you!

 

PS. Tack och kram till Magnus för påminnelsen!

 

 

 

Share

I turn myself on when I….

Jag gör mig själv upphetsad och kåt när jag xxxxxxx xxxxxxx xxx.

eller

Du gör mig upphetsad och kåt när du xxxxxxxxx xxxxx.

Hur låter det i dig och emellan dig och din partner?
Låter du din partner ta allt ansvar för din upphetsning och kåthet?
Att hen är den som ska få dig att bli tänd och vilja ha sex.

Eller vågar du ta eget ansvar och själv se till att hålla din “gryta sjudande“, din “gryta” av upphetsning, kåthet och lust till sex.

Det kan ju likaväl vara en blandning av de båda.

Oavsett hur det ser ut för dig och din partner idag så föreslår jag att ni gör denna övning.

  1. Sätt er ner i ensamhet, eller i alla fall så att ni inte ser vad den andra skriver.
  2. Skriv en lista med 10 st punkter där du inleder varje punkt med följande ord: Jag gör mig själv upphetsad och kåt när jag……….. (I turn myself on when I….)
  3. Ta en paus och kanske kramas, men ännu inte prata så mycket om själva övningen eller vad ni skrivit.
  4. Sitt ner igen på samma sätt som ovan.
  5. Skriv en lista med 10 st punkter där du inleder varje punkt med följande ord: Jag tappar lusten till sex när jag……….. (I turn myself off when I….)
  6. Ta en ny paus och kramas och var nära varandra.
  7. När tiden är redo, gärna samma dag som ni skrivit era listor, så sätter ni er ner och går igenom era listor tillsammans. Och se till att ni tar ansvar för er själva.
  8. Nu har ni troligtvis sex.

Lycka till!

Nedan hittar du mina första utkast till listor med 10 punkter….på engelska 🙂 
Klickar du på dem så kommer du till större (mer läsbara) versioner. 

Share

Jag är livrädd att möta den där frågan….

Undviker du vissa saker, kanske en situation eller en fråga eller något annat som skapar kaos och upprördhet inom dig? Du gör hellre vad som helst än att passera “det där” som väcker saker i dig du inte vill uppleva. Kan du känna igen dig?

Jag kan känna igen mig. Mer förut än idag. Nu har jag sällan lika starkt motstånd mot “det där” som kan orsaka jobbiga upplevelser i mig. Vissa dagar känner mig stark och dessutom en dragning till “det där”, för att vistas i dess närhet och i sakta mak undersöka vad som  kan ske i mig och i andra som vistas i närheten. Tills vi båda vågar se varandra i ögonen och uttrycka frågan som vi, eller en av oss, behöver uttrycka. Eller berättelsen. Det som vi inte längre mäktar med att undvika……

Inspel till funderingen

Det som fick mig att fundera igen kring detta var ett kapitel i boken “Choose Wonder over Worry” av Amber Rae. Ett kapitel som heter “I am terrified of going there.” MEET AVOIDANCE.

Amber delar med sig och berättar om sitt förhållande med sin partner och hur hon efter fyra och ett halvt år in i relationen inser att deras sexuella relation inte var som hon önskade. Hon vågade först inte berätta om detta för sin partner. Straxt därefter mötte hon en man och i deras möte så slog det gnistor om dem. De hade ingen sexuell relation, men det hon upplevde tog hon med sig till sin partner och berättade om. Berättade om gnistorna, om den mannen hon mött, berättade att det som fanns i deras relation om sex inte var som hon ville. Ambers partner reagerade som vem som helst, med att tänka att det var slut på förhållandet och att hon hade träffat en annan.

Så var det ju inte. Amber insåg att hennes partner hade helt rätt i att deras förhållande tog slut. Men inte alls på det sätt som han antog. Utan på ett helt annat.
Deras förhållande tog slut i undvikandet av svåra frågor och i undvikandet av knepiga situationer. Att i deras förhållande fanns det numera plats att ställa svåra frågor och att ta sig igenom knepiga situationer tillsammans. I förhållandet tog de död på att agera som om allt var som det skulle utifrån en rädsla att om de agerade på annat sätt så skulle förhållandet fallera. De kunde INTE längre INTE röra sig mot det jobbiga, de kunde INTE längre UNDVIKA det.

Tillbaka till mig och maken

Även här känner jag igen mig. Vi har, i vårt förhållande här hemma, slutat att undvika de svåra frågorna och de knepiga situationerna. Och jag minns inte ens om jag upplevde det som en så tydlig markering i vårt förhållande, eller om det bara “blivit så”, eller om det till och med alltid vilat på den öppenheten. Vi brukar ju även prata om att vi är i vårt tredje äktenskap/affär med varandra och även dessa har sömlöst följt på varandra. Utan att vi ens behövt ställa frågan som Ester ställer nedan.

Vill ni skapa ett nytt förhållande tillsammans?

Esther Perel brukar fråga par som besöker henne i samband med en otrohetsaffär denna fråga: “Ert första förhållande är slut, skulle ni vilja skapa ett nytt förhållande tillsammans?” Så otroligt öppet och modigt att våga ställa den frågan till varandra tycker jag. Vi har inte varit i den sitsen så jag har inte upplevt hur jobbigt det kan vara. Men i min närhet har jag sett många som varit ledsna över att en fas i livet har tagit slut. Över att ett förhållande tagit slut. Ledsna över att de kanske velat gå in i ett nytt förhållande med sin partner, men att hen inte har velat.

VÅGA!

Oavsett vad som händer så tjänar vi mer på att ställa frågan än att undvika den. Tänker jag. För om vi hela tiden går och undviker den så ökar vi vår ångest och förr än senare kommer vi att få uppleva just det vi inte vågar uppleva. Som att kliva in i det svåraste vi där och då vet och samtidigt vara i vårt modigaste jag när vi gör det. Det är där vi växer. Mitt i hoppet. 

Share

vår app

Du som följer mig på sociala medier eller känner mig lite närmre har säkert redan förstått att vi har en idé kring en app. Eller så är detta helt nytt för dig.
Oavsett så kände jag just nu en längtan att dela med mig lite mer om appen, våra tankar kring den och vad den kanske kan komma att bli det vi försätter oss att den ska bli.
Du kan redan nu följa appen på Instagram om du vill 🙂

Vi fick ett tips i somras av en kompis som skapar appar, han tipsade oss att berätta om appen för fler. Han menade på att varje gång vi sätter ord på vad det är för en app så kommer vi närmre dess kärna och vad den som är dess “pain and gain”. Så detta inlägg blir ett slags utforskande kring det tipset.

Vi tror på att det krävs “arbete” för att en relation ska växa, hålla, och må bra. Det är inget som räcker med de lyckohormoner som vi får doserat (som doping) när vi är förälskade. Det är när vi vaknar upp den där första dagen utan lycko-hormon-dopingen som vi behöver ta våra första steg mot att bestämma oss för att “arbeta” tillsammans för vår relation. Det är ett “arbete” som kräver att båda parter vill. Det räcker inte med att en av partnerna ska “arbeta” med relationen. Båda måste vilja.

Vi ser fler och fler i vår närhet som har rika och hållbara relationer. Vi ser människor i vår närhet som är “levande” och njuter mitt i livet. Vi ser även relationer som knakar i fogarna, där det är liksom tabu att prata om vissa saker. Där mycket tas för givet utan att det överhuvudtaget är sant. Vi ser människor i vår närhet som är motsatsen till “levande” och är nästan “halv-döda” i sitt liv. Trots att de kanske just nu endast har nått en ålder av 35 år. “Halv-död” och kan sällan njuta av livet här och nu, det muttras och sägs elakheter till sig själv och till andra. Ett rått klimat som inte gagnar någon part. Inte minst hen själv.

En app som skulle kunna väcka liv i “halv-dödingar”, som skulle kunna skaka om relationen och testa om det finns grunder för att växa och lära tillsammans. En app som skulle kunna ta dig och dit förhållande till en ny plats, nivå. OM ni båda vill och vågar. OM ni båda har lust och mod. Vad sägs om det?

Vi säger definitivt inte att detta är en app som ersätter par terapi. Den kanske istället kommer vara en app som gör att fler tar hjälp i samtal, coaching, terapi. Tillsammans. För ibland är det ju så viktigt att som par få vara i ett sammanhang där det känns tryggt att prata om allt. Där en extra person kan se till att samtalet löper på utan att landa i missförstånd eller beskyllningar. Ett sådant sammanhang kan inte appen ge er.

Appen kommer att inrikta sig initialt på att stötta romantiska relationer. Inte alla relationer till att börja med. Samtidigt som vi är medvetna om att i varje relation finns det minst två parter och när minst en av dem börjar växa och lära så kommer det oundvikligt att synas i alla relationer som hen har. Även med syskon, familj, kollegor och inte bara i den romantiska relationen.

Vi vill att appen ska arbeta med dig och er här och nu. Inte att den ska skapa ett mål för 3 år framåt, som en slags ideal bild av att ni är på väg till den perfekta relationen. Utan snarare få er att inse att ni i ert arbete med er relation har möjlighet till den allra bästa relationen i varje stund. Vi vill inte skapa falska förhoppningar. Och vi vill inte heller att ni ska tro att bara för att ni använder appen så kommer ni att få det perfekta förhållandet. Nej, utan ditt eget växande och din partners växande och ert lärande tillsammans. Utan ert reflekterande tillsammans. Utan ert “arbete” tillsammans så kommer appen INTE att hjälpa och stötta er på något vis.

Ändå så tror vi att den kan göra skillnad i din romantiska relation med din partner.

Idag när jag sitter och jobbar med de notifikationer, frågor, uppmaningar, reflektioner, utmaningar mm som skall finnas till för er alla i appen så lyssnar jag på musik. Inte vilken spellista som helst förstås – utan en som jag skapat under våren och som blivit ett slags firande av våra 20 första år som gifta. Du finner den på Spotify om du vill följa den eller lyssna på den.

Nu har jag nog skrivit av mig om en del, men inte allt. Sparar till en annan dag också…

Jo, vår app-skapar-kompis frågade oss ett par gånger just vad som var vår app´s “pain and gain”. Och han blev inte nöjd förrän vi även berättade att det självklart ska gå att acceptera att få sex-tips, sex-utmaningar, sex-uppdrag och liknande i appen. Då först kom ett leende och en igenkännande nick ifrån honom och han sa: Den appen skulle jag vilja använda.

Vilket är exakt vad alla vi hittills har berättat för har sagt. Vi hoppas att även du tycker så.

PS: Om du vill tipsa oss om något vi inte får missa att kika på i vårt arbete med appen så skicka ett mail till oss. Vi tar gärna emot tips om böcker, filmer, podcasts, personer, mm. Allt som kan vara av värde för fler att ta del av – eller som har värde i att skapa den där njutningen i din relation idag. Tack på förhand!

Share

Hur och var har du lärt dig att ha sex?

I förundran fick jag en fråga i somras. En fråga som undrade om var man egentligen lär sig att ha sex? Min nyfikenhet växte och jag började med att kika på mig själv.

Jag som har fyllt 49 och hade min sexdebut långt före internet-eran, var hade jag lärt mig vad sex var? Och kunde vara? Hur lärde jag mig mer under tiden? Och har jag lärt mig ända fram till nu? Håller jag dessutom fortfarande på att lära mig? Mer och fler frågor väcktes i mig så nu tänkte jag dela med mig av mina svar på några av dessa och hoppas på en massa fler svar av er.

Var har jag lärt mig vad sex var och vad som skulle ske vid en sex-akt?

En av mina kompisar i lågstadiet och jag, vi hade lärt oss på egen hand att det var skönt att pilla på klitoris. Så det visade vi varandra, hon och jag, och där någonstans började jag onanera. Typ som 9-åring. Så jag visste då att jag ville ha det skönt. Sen hittade jag ju porrtidningar hemma, och hos kompisar. Och sex-leksaker. Så bilder från dessa tidningar tillsammans med de bilder som fanns i biologi-boken i skolan, tillsammans med den ömhet jag såg i kramar och kyssar mellan vuxna i min närhet. Och så klart, min systers böcker som jag slukade. De där som Hans-Eric Hellberg skrev. Om ung kärlek. Och sex.
Första boken som heter Kram, andra som heter Puss, den tredje heter Love, Love, Love och den fjärde Älskar, Älskar inte. Om du finner dem på biblioteket eller i en bokhandel – Läs dem!! Det är inte försent.
I vårt hem fanns ju även Vecko-Revyn och dess sexspalt, samt Starlet….båda två var lite oskyldiga men ändå fanns det något i dem som gav mig en bild av HUR jag trodde att en sex-akt skulle ske och vara. Förutom att jag visste att jag ville ha skönt.

Blev det så då?

Ja och nej. Jag fick allt leta ett tag innan jag hittade en partner som hade samma bild som mig. Det dröjde ett tag, men när han dök upp, då blev det precis som vi ville. Hela sommaren. Då hade vi till och med samtal innan så att vi hade samma bild av vad vi ville skulle ske. Och vi var båda nyss fyllda 17 år. En sommar fylld med sex.

Hur har jag lärt jag mig mer under tiden?

Jag skulle säga tack vare den där sommaren och han som var med mig i den. Då allt var tillåtet att prata om. Då vi båda vågade prata och prova och lyfta sådant som andra kanske tyckte var tabu att prata om eller ens våga tänka tanken kring. Där någonstans grundades ändå min önskan om att uppleva det sex som jag ville ha. Och att jag skulle dels våga fråga om det och dels våga prova det.
Även förstås en grundad känsla i min egen njutning. Eftersom jag onanerat i så många år innan jag hade sex med en partner så var jag så inställd på att få njutning, ta för mig njutning och att ge njutning så det har även det varit en “inställning” i mig som låtit mig fortsätta utforska och njuta.
Jag har läst en hel del erotiska böcker under åren, sett erotiska filmer som inspirerat mig. Fast ytterst, ytterst minimalt med porrfilmer och porrtidningar. Det har inte varit en källa till lärande för mig. Sensualiteten har visat mig de flesta stigar jag valt att utforska. Min partners önskningar och nyfikenhet har även det varit inslag till lärande. Att lära sig av varandra om varandra.

Så ja, jag lär mig fortfarande och jag har lärt mig under hela tiden. Jag ser även  att vår nyfikenhet kring att utforska vår sex-lust och vårt sex-liv ger oss nya upplevelser och mer lärande. Vilket i sin tur väcker vår nyfikenhet igen. Det blir som ett evighets ekorrhjul att lära sig och bli nyfiken på nytt och lära sig och bli nyfiken på nytt. Om och om igen.

Nu är jag himla nyfiken på dig!
Hur har du lärt dig att ha sex och hur blev det för dig på din resa igenom livet?
Vill du dela med dig i kommentarer nedan – kör på!
Vill du vara lite mer anonym kan du svara i detta formulär. 

PS. Jag vet att jag lyssnat på ett poddavsnitt (kanske Ligga med p3) där en gäst berättar att i Norge har de helt andra förväntningar/bilder av HUR en sex-akt ska gå till som nybörjare på sex. Jag letar febrilt i mitt minne för att finna mer om det, men lyckas inte….har du koll på detta? Tipsa mig gärna!

Share

att känna mig som ett sex-objekt

Vi har nyfiket nosat på våra känslor och intresse för sub-dom- kulturen (submissiv – dominant, eller undergiven vs dominant) och inte riktigt fastnat i det eller dess uttryck. Samtidigt som något ändå lockat (främst mig) och jag har inte kunnat förnimma vad som lockat och helt enkelt inte släppt taget om tanken och min nyfikenhet.

Så när jag fick läsa en text som beskrev hur ett par testat tillsammans och hur kvinnan i paret försökt agera dominant. Så insåg hon att det hon gillade i sub-dom-kulturen och det som lockat henne var att bli ett sex-objekt, att bli objektifierad.

Åh, haha, ja, det där känner jag igen. Det där kan jag gå igång på!
Att vara makens sexobjekt när vi leker i vårt sexliv, det gör mig upphetsad.
Det får mig att känna mig sexig, utvald och i min fulla kraft.

Fotocred till Fotograf Sandra Bosdotter.

En annan sida av mig som gick igång när Sandra fotade mig var en liknande. Att få känna mig sexig framför kameran. Även om vi där och då under fotosessionen mest garvade och pratade. Men ändå dröjde sig känslan kvar av att vara naken med kameran. Att få synliggöra sig som sexig. Som ett sexobjekt.

Har du lust att fota dig i snygga underkläder eller annat – hör av dig till närmsta fotograf. Jag rekommenderar såklart Sandra 🙂

Och blir påmind om att känna sig som ett sexobjekt ligger väldigt nära ett annat inlägg jag skrev  att jag njuter av att veta att jag är någons fantasi….

OBS! Detta funkar endast i sammanhang och kontexter som är sexuella för mig. Inte bara för att de är sexuella för dig. Eller för att du vill vara sexuell med mig. Det funkar liksom inte så….

Share