12 regler för och i livet

Tack vare mina söner, särskilt min äldsta, så har jag fått bli varse en ny husguru; Jordan Peterson. Under sommaren har jag njutit och läst hans bok “12 rules for life – An Antidote to Chaos”. Det har tagit tid att läsa den. Jag har behövt reflektera och låta hans ord vara i mig en stund innan jag har kunnat fortsätta.

De 12 reglerna ser du nedan och vissa av dem är så otroligt självklara i mitt liv redan nu, andra vill jag integrera i mitt Varande (eller Being som Jordan uttrycker det på engelska, Being with a capital B).

  1. Stand up straight with your shoulders back
  2. Treat yourself like someone you are responsible for helping
  3. Make friends with people who want the best for you
  4. Compare yourself to who you were yesterday, not to how someone else is today
  5. Do not let your children do anything that makes you dislike them
  6. Set your house in perfect order before you criticize the world
  7. Pursue what is meaningful (not what is expedient)
  8. Tell the truth – or, at least, don’t lie
  9. Assume that the person you are listening to might know something you don´t
  10. Be precise in your speech
  11. Do not bother children when they are skateboarding
  12. Pet a cat when you encounter one on the street

Jag lovar mig och dig att detta inte är sista gången jag skriver om reglerna. Just nu får reglerna landa en stund till inom mig innan jag delar det som destilleras fram med er här.

Och vi har precis lyckats boka två biljetter till Jordans bokturné då han besöker Stockholm den 5 november på Cirkus!

Share

på semester…


Läser Jordan Petersons 12 Rules for Life och tar välbehövliga pauser för reflektion.
I skrivande stund har jag precis avslutat regel 9. Funderar på hur jag ska skriva om dem. Reglerna. Funderar på hur jag ska applicera dem i mitt liv. De som ännu inte är där. Vissa av dem är redan påbörjade. Fast från ett annat perspektiv.

Läsandet ger mig insikter och nya perspektiv. De ger mig även input till appen vi jobbar på. Den där appen som vi hoppas ska ge dig och din partner ett stöd i er relation. Den där appen som vi även tror kommer gagna dig i alla dina relationer. Med vänner, syskon, familj. Även om vi skapar den utifrån perspektivet: KÄRLEKSRELATIONEN.

Så här ser det ut idag från lilla balkongen mot gågatan mitt i Orbetello. Mitt under siestan. Öde och stängt. Och måsarna som hälsar stilla regndroppar välkomna. Klockan som slår varje kvart. Bålen på bigarråer, persikor och äpple. Med granatäpplejuice, is och sockerdricka. Och mina läsglasögon….

Ingen cykling till stranden för oss idag. Igår var vi på utflykt till Isola di Giglio och badbyn Campese. Mycket sol och bad. Snorkling för vissa. Lunch hos Tony. Samtal med schweiziska solstols-grannar som tipsade om BnB´s runt hörnet som mötte den längtan vi har om att bo ett par nätter ute på ön. Nästa år säger vi igen. Nästa år.

På måndag landar vi åter i stan. Då blir det staycation. Samt förstås ett fortsatt firande av vårt 20-års jubileum…som vi egentligen firar på “riktigt” den 25 juli. Heja oss!!

Share

långsam läsning

är något jag lagt mig till med så här mer och mer om åren…

I våras när vi var i Jordanien började jag läsa “The Happiness Project” och den boken tillhörde liksom bostaden vi lånade så den fick bo kvar när vi reste hem. Och sen när vi var på väg till Australien så passade jag på att shoppa ett eget exemplar av boken så nu är jag igång med min långsamma läsning igen.

Hur läser du?
En bok i taget?
Snabbt?
Långsamt?

För mig är även läsningen oerhört olik beroende på vilken sorts bok det är, hur den är skriven, om jag får en massa resonans, eller om jag bara vill liksom komma till slutet…och i vissa böcker blir det typ hundöron och klotter på nästintill varje sida, medan andra får inte ens en tanke efter att jag avslutat den.

Så mitt i “The Happiness Project” resonerar tankar med mig, mer än i början av boken…det innebär att det nog kommer dröja ett tag till innan jag är klar med den. Kanske sker det i närheten av årsdagen sen jag började läsa den?

Share

Hopp i mörkret

blev min första bok att avsluta 2017. Den är skriven av Rebecca Solnit och jag blev nyfiken på att läsa boken efter att ha lyssnat till en intervju med henne på On Being (förstås!). Här finner du en review av hennes bok från underbara Maria Popova på Brainpickings. 

Jag har som vanligt många, många hundöron i boken och har förstärkt de orden som ropar högst till mig. Och nu när jag har läst denna har jag haft ett speciellt uppdrag i bakhuvudet som har bearbetats och varit i en process…som har fått en omgång av Rebeccas bok runtom uppdraget. Och jag har fått fler insikter och fler reflektioner. Kring mig. Kring uppdragets art. Kring uppdragets egentliga innehåll.

Om jag rekommenderar den? Japp!!
Läs, ett par sidor eller två, lägg åt sidan, reflektera, ta upp igen när du är redo.

 

En delning från boken får bli detta ganska långa stycke…

The notion of capturing positions of power, either through elections or insurrections, misses the point that the aim of revolution is to fundamentally change the relations of power. There is a vast area of do-it-yourself activity directed towards changing the world that does not have the state as its focus and that does not aim at gaining positions of power. It is an arena in which the old distinctions between reform and revolutions no longer seems relevant, simply because the question of who controls the state is not the focus of attention.

Och det är däri jag inser att ett av mina uppdrags egentliga innehåll handlar om att förflytta makten, förflytta makten att agera själv, utan styrningar.
Och “shit påmfrit” – det vill ju inte ledarna högst upp…verkligen inte…men de har samtidigt ännu inte sett detta egentliga innehåll – utan vill röra sig i tassemarkerna runtomkring och inte riktigt närma sig det heta sprängstoff som jag är mitt i.
Det bidde inte riktigt som de trodde…när de sa att de ville arbeta med Inflytande och Delaktighet…för det kan ju inte vara så svårt eller farligt (för dem själva)?

Share