Shantaram – min längsta bok 2018

Jag har läst och läst. Tagit pauser. Läst sex andra böcker under tiden. Kommit tillbaka till Shantaram. Och hamnade i ett flow i läsningen på flyget hem från Amsterdam. Sen har jag läst lite varje dag i december. Tills jag nådde sista sidan dagen före nyårsafton.

Det är en lång bok. 933 sidor. Och den innehåller detaljerade sekvenser från huvudkaraktärens liv. Dessa sekvenser påminner mig starkt om hur jag drömmer. Att jag nästintill på samma nivå av detaljrikedom kan beskriva mina drömmar. Som om jag verkligen inte drömde utan faktiskt var i ett parallellt liv i ett samtida universum. Och det är kanske så jag främst vill minnas boken. Som att huvudkaraktären, Lin, faktiskt är i ett annat universum och lever sitt liv där. Som att han är fullt vaken, men ändå inte.

Ett par av passagerna i boken har satt sig fast i mig och dessa delar jag med mig av nedan. Kanske lockar de dig till läsning. Kanske påminner de dig om att du läst den och du kanske till och med har samma passager som fäst sig i dig. Eller så påminns du om det som fästes i dig av helt andra passager.

“The cloak of the past is cut from patches of feeling, and sewn with rebus thread. Most of the time, the best we can do is to wrap it around ourselves for comfort or drag it behind us as we struggle to go on. But everything has its cause and its meaning. Every life, every love, every action and feeling and thought has its reason and significance; its beginning, and the part it plays in the end. Sometimes, we do see.
Sometimes, we see the past so clearly, and read the legend of its parts with such acuity, that every stitch of time reveals its purpose, and a kid of message is enfolded in it. Nothing in any life, is wiser than failure or clearer then sorrow. And in the tiny, precious wisdom that they give to us, even those dread and hated enemies, suffering and failure, have their reasons and their right to be.” /p 871-872

“The universe began about fifteen billion years ago, in almost absolute simplicity, and it´s been getting more and more complex ever since. This movement from the simple to the complex is built into the web and weave of the universe, and its called the tendency toward complexity. We’re the products of this complexification, and so are the birds, and the bees, and the stars, and even the galaxies of the stars. And if we were to get wiped out in a cosmic explosion, like an asteroid impact or something, some other expression of our level of complexity would emerge, because that what the universe does. And this is likely to be going on all over the universe.
How am I doing so far? ask Lin as he tells Abdel Khader Khan his own version of Khaders story. I waited, but he didn’t reply, so I continued with my summary.
Okay, the final or ultimate complexity – the place where all this complexity is going – is what, or who, we might call God. And anything that promotes, enhances, or accelerates this movement toward God is good. Anything that inhibits, impedes or prevents it is evil. And if we want to know if something is good or evil – something like war and killing and smuggling guns to mujaheddin guerrillas, for example – then we ask the questions:
What if everyone did this thing? Would that help us, in this bit of the universe, to get there, or would it hold us back?
And then we have a pretty good idea whether it is good or evil. What’s more important, we know why it is good or evil. There, how was that?” /p 705

“Remember”, Khader said insistently, resting his hand on my forearm to emphasize his words. “Sometimes it is necessary to do the wrong thing for the right reasons. The important thing is to be sure that our reasons are right, and that we admit the wrong – that we do not lie to ourselves, and convince ourselves that what we do is right. ” /p 709

Och den allra första passagen som satte sig i mig kom redan tidigt i boken så den postade jag på instagram med lite fler ord.

https://www.instagram.com/p/BntKi4sBDHy/

“Civilization, is after all defined by what we forbid, more than by what we permit”

Att tillåta sig och oss att göra saker tillsammans och enskilt. Utifrån våra ständiga samtal om vad som är ”ja, nej, kanske” för dig respektive för mig. 
Just nu sitter jag och läser ny bok på cafe och du sitter i lyan och jobbar. 
Och i boken dyker påminnelsen upp: ” Samhället definieras mer av vad vi förbjuder än av vad vi tillåter” 
Precis som relationer! 
Vad tillåter du? Vad finns på din ”ja, nej, kanske-lista” i din relation idag?


Andra lästa böcker 2018

Under 2018 läste jag 31 böcker och hade som mål att nå 32 st. Jag har en lista av dem alla på min profil på Goodreads. Här finner du hela listan från min läsutmaning från 2018.

Share

Jag är livrädd att möta den där frågan….

Undviker du vissa saker, kanske en situation eller en fråga eller något annat som skapar kaos och upprördhet inom dig? Du gör hellre vad som helst än att passera “det där” som väcker saker i dig du inte vill uppleva. Kan du känna igen dig?

Jag kan känna igen mig. Mer förut än idag. Nu har jag sällan lika starkt motstånd mot “det där” som kan orsaka jobbiga upplevelser i mig. Vissa dagar känner mig stark och dessutom en dragning till “det där”, för att vistas i dess närhet och i sakta mak undersöka vad som  kan ske i mig och i andra som vistas i närheten. Tills vi båda vågar se varandra i ögonen och uttrycka frågan som vi, eller en av oss, behöver uttrycka. Eller berättelsen. Det som vi inte längre mäktar med att undvika……

Inspel till funderingen

Det som fick mig att fundera igen kring detta var ett kapitel i boken “Choose Wonder over Worry” av Amber Rae. Ett kapitel som heter “I am terrified of going there.” MEET AVOIDANCE.

Amber delar med sig och berättar om sitt förhållande med sin partner och hur hon efter fyra och ett halvt år in i relationen inser att deras sexuella relation inte var som hon önskade. Hon vågade först inte berätta om detta för sin partner. Straxt därefter mötte hon en man och i deras möte så slog det gnistor om dem. De hade ingen sexuell relation, men det hon upplevde tog hon med sig till sin partner och berättade om. Berättade om gnistorna, om den mannen hon mött, berättade att det som fanns i deras relation om sex inte var som hon ville. Ambers partner reagerade som vem som helst, med att tänka att det var slut på förhållandet och att hon hade träffat en annan.

Så var det ju inte. Amber insåg att hennes partner hade helt rätt i att deras förhållande tog slut. Men inte alls på det sätt som han antog. Utan på ett helt annat.
Deras förhållande tog slut i undvikandet av svåra frågor och i undvikandet av knepiga situationer. Att i deras förhållande fanns det numera plats att ställa svåra frågor och att ta sig igenom knepiga situationer tillsammans. I förhållandet tog de död på att agera som om allt var som det skulle utifrån en rädsla att om de agerade på annat sätt så skulle förhållandet fallera. De kunde INTE längre INTE röra sig mot det jobbiga, de kunde INTE längre UNDVIKA det.

Tillbaka till mig och maken

Även här känner jag igen mig. Vi har, i vårt förhållande här hemma, slutat att undvika de svåra frågorna och de knepiga situationerna. Och jag minns inte ens om jag upplevde det som en så tydlig markering i vårt förhållande, eller om det bara “blivit så”, eller om det till och med alltid vilat på den öppenheten. Vi brukar ju även prata om att vi är i vårt tredje äktenskap/affär med varandra och även dessa har sömlöst följt på varandra. Utan att vi ens behövt ställa frågan som Ester ställer nedan.

Vill ni skapa ett nytt förhållande tillsammans?

Esther Perel brukar fråga par som besöker henne i samband med en otrohetsaffär denna fråga: “Ert första förhållande är slut, skulle ni vilja skapa ett nytt förhållande tillsammans?” Så otroligt öppet och modigt att våga ställa den frågan till varandra tycker jag. Vi har inte varit i den sitsen så jag har inte upplevt hur jobbigt det kan vara. Men i min närhet har jag sett många som varit ledsna över att en fas i livet har tagit slut. Över att ett förhållande tagit slut. Ledsna över att de kanske velat gå in i ett nytt förhållande med sin partner, men att hen inte har velat.

VÅGA!

Oavsett vad som händer så tjänar vi mer på att ställa frågan än att undvika den. Tänker jag. För om vi hela tiden går och undviker den så ökar vi vår ångest och förr än senare kommer vi att få uppleva just det vi inte vågar uppleva. Som att kliva in i det svåraste vi där och då vet och samtidigt vara i vårt modigaste jag när vi gör det. Det är där vi växer. Mitt i hoppet. 

Share

erotisk litteratur….mera tips

Slängde ut en fråga om ni läsare hade tips på erotisk litteratur och ett par tips har jag fått….

Bland annat denna länk från Selma Stories som tipsar om 5 sexiga böcker. Hon tipsar även att om det känns obekvämt att visa att du läser erotisk litteratur….ladda ner den digitalt och läs den på paddan/läsplattan så att ingen anar vad du läser….
BEGÄR: oanständiga berättelser hamnade direkt på min läslista….och likaså
Secret: det hemliga sällskapet. Läs mer om dem båda i respektive länk.

Selma stories bjuder även på en lista från i maj i år med 11 välskrivna erotiska berättelser. Några är desamma som i länken ovan. Andra är nya.

Jag satte mig också och kikade igenom mina listor på Goodreads. Och skapade helt enkelt en digital bokhylla för dig och mig. Som jag kallar “sexploration”. Den innehåller allt möjligt som jag länkar ihop med erotik, sex, relationsbyggande, mm. Vissa av titlarna har jag redan läst. Andra väntar på att läsas. Ja, du ser själv om/när du kikar in där helt enkelt.

Och minns själv även denna trilogi som jag slukade, och ja, den innehåller en del heta, erotiska scener:
All Souls Trilogy av Deborah Harkness som dessutom delat med sig av sin spellista på Spotify som rullade när hon skrev dessa böcker. Böckerna hittar du såklart i min digitala bokhylla: Sexploration 🙂

Annan digital läsning för mig som jag inte tipsat om tidigare är att jag följer MyErotica.com – skaffa ett konto (kostnadsfritt) och börja följa dem!

Share

att läsa en bok i rätt tid

Ibland är det så känner jag. Att jag börjar på en bok, kanske tragglar mig igenom ett kapitel eller två. Låter den ligga bredvid sängen i en hög med andra likadana lästa i ett kapitel eller två.

Så kommer en dag då jag plockar lite i högen. Väljer ut någon av dem och ser om det finns något i boken som resonerar i mig nu. Just detta skedde med “Kosmosdialogerna” häromdagen. Jag hade 2015 (när jag skaffade mig boken) läst det inledande kapitlet och det första av samtalen mellan Kosmos och Anna. Sen bidde det stopp.

Tills jag tidigt i lördags morse plockade upp boken igen. Och har sedan dess i hög fart plöjt alla de återstående 11 samtalen mellan Kosmos och Anna. Läsningen och innehållet har känts så rätt just nu. Här där jag är på min resa.

Kosmosdialogerna handlar just om en dialog mellan Anna och Kosmos. Och Anna som är en rätt envis journalist ställer Kosmos mot väggen och kräver svar på frågor som mänskligheten vill (och tror sig behöva) veta.

Eftersom jag känner Anna så kunde jag höra hennes röst inuti mig när jag läste. Nästan som att jag lyssnade till en ljudbok. Och Kosmos röst blev en av mina inre röster. Som att den kom från mig. En otroligt fin upplevelse och jag har som vanligt en massa hundöron i boken som jag ska dela med er. Så småningom. En favorit nedan….

K (kosmos): Så när jag talar om mod handlar det om att våga stanna i det som är obehagligt och våga använda det som en språngbräda för att ta sig vidare.

A (anna): Alltså om att inte följa impulsen att ta bort detta, utan om att stanna kvar i det jobbiga. De när impulsen är ju jättestark så fort någonting är obehagligt, på vilket sätt som helst; ta bort, ta bort! Och dessutom lever Ami och jag i en tid och i en kultur som är inne på samma spår, i sig: allt är obekvämt, allt som gör ont ska bort. Fort!

K: Ja.

A: Men det är det man får stå emot. Det är det du säger, eller hur? OM man vill veta vad som finns bakom, eller på andra sidan om lidandet.

K: Ja, så är det. Och bakom oss finns jag.

A: Det har jag fattat.

K: Och jag vill poängtera vikten av att försöka förstå sig själv i reaktion till mig. Att våga ställa frågor som: Vad har jag för syfte i världen? Vilket är mitt uppdrag? Varför är jag här, ifall jag plockar bort allt som har med mina roller att göra, som yrkesmänniska eller som mamma eller pappa eller barn, eller vad det nu kan vara för något.

A: Mmm.

K: För någonstans vet vi allihop att vi har en annan roll att anta, också. Och att det är den viktigaste av alla. Att ikläda sig.

A: Ja.

K: Och den rollen är ingen mindre än den som medskapare till det nya universum.

A: Jag vet inte vad jag ska säga.

K: Nej, för det kan ju låta storslaget, kan man tycka.

A: Typ.

K: Men det är det inte för mig. Det är bara fullständigt naturligt och ingenting konstigt. Men för er människor kan det kännas för stort att ta på sig.

Och jag minns ett av mina tidigare inlägg. Ett inlägg där jag skrev om hur jag nu i mitt liv har liksom ett måste att närma mig det jag är rädd för eller känner obehag inför. Att jag vill komma så nära det så att jag ser det i vitögat. Och då använder jag mig av allt mod i mig. Allt som går att uppbringa. 

Share

min läsutmaning för 2016

Min goda vän, Jo, bad mig för ett tag sedan att jag skulle skaffa mig ett Good reads konto. Där jag kunde lämna spår efter mig av vad jag läst, vad jag vill läsa och vad jag tyckt om det jag läst. Och förra året skapade jag mitt konto.

Jag skrev här om vad jag läst förra året. Och att jag nu har en ny utmaning för i år – att läsa 25 böcker.

Två är redan lästa och klara till min lista för 2016.
Magikerna skriven av Lev Grossman och Bringers of the Dawn skriven av Barbara Marciniak.

Och så läser jag just nu 6 st. Och har kommit olika långt i dem.
De är dessa:
American Gods av Neil Gaiman
The Desire Map av Danielle LaPorte
The prophet av Khalil Gibran
Synchronicity av Joseph Jaworski
Theory U av Otto Scharmer
Sapiens av Noah Yuval Harari

Så vilka mer ska jag läsa?
Troligen ett par från min lista över “Want to read” som innehåller 93 titlar. Varav tre tillagda idag.

Har du ett tips till mig och min läsutmaning för året?

Share