the confession game – en lek om att blotta sig

Den där leken vi lekte vid Lindeborgs gård, som jag skrev om häromdagen…det fanns i alla fall ett par frågor som berörde oss alla. Och ett par frågor som berörde någon/några av oss. Och så ett par frågor som berörde mig mer än andra frågor gjorde. Ett urval av dessa nedan.

-career-

If you were braver, what would you be doing with your life?

If you had a time machine, which mistake would you go back and correct in your career?

What alternative careers do you think you´d be quite capable of?

What business do you dream of starting?

What might your friends be most surprised to learn that you´d love to try professionally?

– sex-

Who do you rather regret sleeping with?

What part of your body do you worry might put a lover off?

What do you want more of in your sex life – but have difficulty asking for or finding?

-relationships-

What do you think your partner most wishes you would be able to change about yourself?

Which of your partner´s friends would you sleep with?

If you had to redesign the institution of marriage, what would be the rules?

-family-

What kind of ideal extra sibling would you have wanted to have?

Mina svar?
De kommer, de kommer…..håll utkik!

Lägg märke till att det fanns 5 olika kategorier och att en av kategorierna INTE alls intresserade mig…den handlade om Pengar. MONEY. Och frågorna däri berörde inte alls mig. 

 

 

 

SparaSpara

SparaSpara

Share

att leka lekar

Vi lekte en lek i augusti när jag hängde med sköna rugbykompisar i en lada utanför Stigtomta, på Lindeborgs Gård!  Om du kan – ta tillfället i akt och boka in dig på en natt eller två där. Njut av bastun med utsikten, eller av att sitta utanför och bara vara. Eller ta en tur rakt in i urskogen. Ta med dig någon du gillar att vara med.

Tillbaka till leken (läs kortspel) ifrån School of life där man fick dra ett kort från en av flera kategorier och sedan svara på den så sanningsenligt varje person själv ville. Och min tolkning är att alla vågade vara mer och mer sanna mot sig själva ju längre in på småtimmarna vi kom. Det är så skönt att känna när spänningarna släpper och alla vågar följa den rösten som finns inuti dem och som berättar historien naket och öppet. Och kortspelet heter just “Confession game” och skulle inbjuda till att vi skulle våga blotta oss.


Spelet med dess 5 olika kategorier: Career, Money, Relationship, Family and SexMan kan använda tärningen och se vilket kategori som man ska få dra ett kort ifrån, eller så bestämmer man en egen regel själva. Vi gjorde lite både ock…

Fast…spelet och korten i sig gav mig mer att önska. Spelskaparna hade inte vågat ta fulla steget ut med sina frågekort i alla kategorier så här sitter jag nu med en fundering på om jag ska skapa fler frågekort och kanske göra ett helt nytt spel?
Vilken fråga skulle du känna lite obehag av att svara på men som du ändå skulle vilja att fler visste svaret på? Och japp, den frågan handlar om dig. Svaret likaså.

De kort och frågor som lockade fram något i mig kommer i ett eget inlägg senare…. 😉

SparaSpara

Share

inspiration till lekfullhet

Idag kommer min inspiration till lekfullhet från Ido Portal som jag följer på Instagram. Och jag leker vidare med det han skriver om lek. Att du kan dra paralleller inte bara till det fysiska med din kropp och vad den klarar – utan du kan även dra paralleller till en organisation. Eller din mentala värld. Eller din existentiella värld. Eller din emotionella värld. Eller till samhället i stort.

Jag undrar hur det ser ut den dagen vi inser att vi leker hela tiden, men att vi gör vår lek så himla viktig. Tänk om det inte fanns tävlingar, regler, etc utan vi kom liksom bara överens om det som behövdes just här och nu – och om vi är oense?
Ja, då använder vi oss av “Ultimate Frisbee”´s enkla regel:
Backa tillbaka till det stället/den gången när vi alla var överens – börja om därifrån.

It’s my birthday today and a good time to write about a subject close to my heart: PLAY. ‘Finite and Infinite Games’ by James Carse is one nice read on this important subject. Finite games are played to win. Infinite games are played to sustain the play. Here is an infinite little game that can be mistaken to a finite one. We play to keep playing, taking up to two punches on the ball each, attempting to keep the ball going. Such a scenario offers the body a lot of possibilities to reorganize, get accurate, coordinate footwork, posture and hand-eye and develop sensitivity, agility, speed. If you play just this game all your life, you will become specialized and benefits in general movement development will halt. You’ll play it great but you’ll suck at new challenges. The trick is to use countless new scenarios, tasks and finite and infinite games to continue to grow LATERALLY. I’ve been using hundreds of tasks, challenges, kinetic koans and games to develop myself and my students over the last decade. Results are… out there for you to observe. If you think this one is easy, I urge you to try. Use a tennis ball with close fist and work with a friend- try to sustain 10,20 or 30 ball transfers. Sustain the play as long as you can – TOGETHER. You might be surprised. Enjoy! * for more education on the subject of applied, directed play for movement development join us in one of our upcoming events in Brazil or Europe – link in bio. #movementculture #idoportal #play #infinitegames

Ett inlägg delat av Ido Portal (@portal.ido)

Boken som Ido tipsar om finner du här: Finite and infinite Games

Share

“hacka” psykisk hälsa?

Jag fick en tanke häromdagen.

Eller egentligen en parallelltanke eller önsketanke om VAD som kan vara motsvarigheten till antidepressiva/traditionell medicin för att skapa bättre psykisk hälsa nu, idag, när vi (tror att vi) inte har råd med det alternativ som lyfts fram idag – terapi av psykologer eller psykoterapeuter.

Parallellen består av….
1. Såsom axelskador (impingement) där senan i rotatorcuffen blivit inflammerad och läkare konstaterar att det efter kortison endast finns ett alternativ kvar och det är operation. Nej, kontrar många. Prova att hänga. Hänga upp till 7 minuter om dagen. Så går smärtan i axeln över.

2. Såsom det visade sig när kön till hälseneoperationer (partiella rupturer) var så lång att läkaren samtidigt ordinerade alla i kön att varje dag genomföra hälseneövningar (“broms-träning” i ett trappsteg) och alla i kön blev så bra att de inte längre behövde och ville opereras.

Önsketanken består av…
Att en dag samlas till ett “hack” för att komma på den där briljanta iden hur vi löser psykisk ohälsa på ett lika lekande sätt som de ovan…

Vem vill vara med? Vilka fler bör bjudas in?

PS. Jag vet att det redan idag finns flera sätt…vilken/a är den/de som vi kan rekommendera till flest som har en skön och relativt snabb effekt?
20 sekunders kramar kanske ?

PS2: En health hack Academy genomfördes i september 2016 med SKL…Läs mer här!

PS3: Och här skriver svt om att Mindfulness ska minska återfall av depression…

Share

att vara i balans

Fotocred till Mark Kelly, Flickr
Fotocred till Mark Kelly, Flickr

Balans – att vara i balans.
Det är ett knepigt begrepp och jag vet inte om jag själv riktigt förstår.
Just nu är det jag känner kring balans och att vara i balans ungefär så här:

  • Vid en exakt tidpunkt är en person endast i balans genom relation till något annat. Exempelvis en annan människa, ett djur, naturen. En person kan alltså vid ett specifikt tillfälle inte vara i full balans av yin och yang. Utan en av dessa agerar.
  • Under en dag är en person i balans. Alltså den total massan av det som skett inom personen kan vara i balans. Det är likadant över ett år. Ett liv.
  • Balans – betyder det att det är lika mycket av alla delar? Nej, för mig betyder det bara att det finns en jämvikt. Dock kan det av en del finnas så mycket mer. Och av en annan mycket mindre. Jag tänker att det kan vara balans när det är 50/50, och även när det är 60/30/10 och även när det är 20/25/35/15/5.
  • Ett uppmärksamt samhälle, en nyfiken noterande stad, ett jordklot i cellhet strävar även efter balans, och där sker strävan i nuet. I att alltid ha balans just nu. I detta specifika ögonblick.

Hur är din balans? Notera det under en dag, en vecka, ensam, med andra.
När är du i balans? Vad har då skett?

Share

starters and finishers

Yesterday was a big day in rugby as the All Blacks won the Rugby World Cup for the third time, especially big as they won the last World cup as well. No other team has ever done that. Yet. The final was played between Australia (Wallabies) and New Zeeland (All Blacks) and it was the highest scores in a final ever. The All Blacks won it by 34 – 17. And it was a game that had so much rugby in it. Read more about it here.

As we were watching the game my husband suddenly said that he liked what the Wallabies coach called his team. He had a group of starters and a group of finishers. And no reserves. The group on the bench were the finishers and they came on and really made a difference. How much a difference thanks to being called a finisher instead of a reserve? I would like to ponder more on that.

I have often in my work with teams and groups of people used my knowledge and playfulness from my rugby career, and my upbringing in a family where sports played a role for all. During some of these moments at work I have clearly seen who to pick for starters, but not as much who to pick as finishers. I would like to play around with that next chance I get, to see what else have been right in front of me that I haven´t noticed yet. What will happen in and with the group if I see all in a different light? What will happen when I see the starters and the finishers?

Who would you pick from your colleagues as starters and finishers?
Who would be in your team?
Your dream-team?

_86430251_nzhuddle

Share