J E N N Y…

När jag var liten så var en av mina önskningar att jag skulle få heta Jenny. Inte bara Jenny. Utan fortfarande mina andra namn också. Så att det skulle bli Therese Elisabeth Jenny Pihl.
Du ser varför va?
T E J P – fatta så coolt jag tyckte att det var. Att ha TEJP som initialer. Att sitta ihop med det där klistriga på tejpens ena sida. Och å andra sidan vara hal som teflon där inte ett dugg fastnar.

T E J P

Den där tjejen som ville heta Jenny hade precis blivit lämnad av sin bästis. Sin bästis Therese. Som bodde på samma gata nerför backen. Vi som var nästan jämngamla. Vi som såg på Grease tillsammans och övade in låtarna och sen spelade upp hela filmen i Therese´s vardagsrum för resten av ungarna på gatan som ännu inte sett filmen. Therese var blond och spelade Olivia Newton John. Jag som var korthårig och mörk fick spela John Travolta. Och sen vips en dag skulle hon flytta till Stockholm. De packade ihop och lämnade gatan. Och mig. Och jag drömde om att heta Jenny. Therese Elisabeth Jenny Pihl.
Klistrig på ena sidan så att allt fastnade. Hal som teflon på andra sidan så att inget fastnade. Lite trasig av att vara kvar när min bästis lämnade. Och jag var 9 år.

Jenny

Idag har jag inte längre en önskan om att även ha ett namn som Jenny. Men idag har hon hälsat på igen. Jenny. En dag i “klimakterie-häx-världen” där alla känslostormar tycker att det är helt ok att bara störta fram närhelst de vill. En sån dag. Och så fick jag syn på Jenny 9 år. Som är på besök med alla sina känslor. Jenny som verkligen är som T E J P.
Klistrig som f-n å ena sidan och klänger sig fast i alla tankar och varenda litet utrymme som du blottar. Och som å andra sidan bara lämna dig mitt i inre upproret med ett – “Nu går jag hem och äter”. Som att det bara är att lämna känslostormarna mitt i och vara som vanligt igen.
Jenny – det är så jag tänker kalla dig. Det är så jag ska försöka att överleva och lära mig om övergångsåldern i mig. Jag ska bjuda in dig i mitt liv Jenny och lyssna till vad du vill berätta för mig. Men du Jenny, DU är INTE mig och du får bara komma och hälsa på när jag säger att det är ok. Minns att vi är olika och kan lära av varandra. Vi får börja leka lite mer ihop.

Share

Skratt som nyckel och verktyg i min verktygslåda

Jag brukar prata om mina verktyg och min verktygslåda. Hur jag väljer att plocka fram ett verktyg vid ett tillfälle och ett annat när det behövs. Att min uppgift är att vara där jag är med hela min verktygslåda och erbjuda det som jag kan, just där och då.

Förutom verktyg så har jag också nycklar. Nycklarna kan vara som genvägar. kan användas som genvägar. Och skrattet är verkligen en sådan möjlig genväg. Att ha distans till sig själv och till verkligheten. Att inte tro på allt som media säger, eller som sägs på jobbet, eller som finns i samhället. En distans som skapar en nyfikenhet och ett tillåtande att bara vara och skrattande leka med vad som är verkligt eller sant.

Min intention denna måncykel är just att leka. Och i det använda skrattet. I fredags var vi en fjärdedel på väg i måncykeln så här ska det fortsätta att skratta och lekas.

Share