• Bloggen,  Lust och sex,  Relationer

    Uppåt och neråt i livet och sexlivet

    Jo, även vi drabbas av nerförsbackar i våra liv och vårt sexliv. Här får de symboliseras av trapporna vid KTH – en av våra favoritpromenader med vovven. Han som ibland hjälper oss att få syn på att en nerförsbacke är på väg. Är nerförsbackar alltid så jobbiga? Är det inte så att det är roligast i berg och dalbanan när det går nerför? Jo, det tycker ju jag. För att det kittlar härligt i magen och farten är hög. Precis. Farten är hög. När vi brottas här hemma med nerförsbackarna så har i alla fall vi en tendens att bromsa, sakta ner och åka i snigelfart nerför backen. Vilket oftast…

  • Bloggen

    metaforen om mitt liv idag

    Det regnar. Plötsligt och somrigt. Hur länge till? undrar jag. Snart måste jag ju börja cykla till den där tiden jag har att passa. Nej, jag hinner inte vänta längre. Ut i regnet, på hojen, i regnponchon. Raska tramptag ner mot KTH-hallen. In i skogen, förbi Ugglevikskällan och stopp i uppförsbacken. Orka, orka, orka. Trampa på. Genväg ner mot rälsen, svänger vänster och sen höger. Kikar på maps i ajfånen och försöker tyda instruktionerna i ett par steg framåt. Minnas exakt är vad jag förväntar av mig själv. Leverans av precision och effektivitet. Alltid. Det är ju bilden jag har av mig. Den andra ser och förväntar sig. Tror jag.…

  • Bloggen,  BOOKS

    ett annat sätt att leva

    Men istället för att ta sitt liv beslöt Fuller (kanske på grund av sin djupa övertygelse om enheten och ordningen i det universum han visste sig vara en integrerad del av) att leva vidare som om han faktiskt hade dött den där kvällen. Eftersom han var död behövde han inte längre oroa sig för hur det gick för honom personligen utan var fri att leva vidare som en representant för universum. Resten av hans liv skulle bli till en gåva. Istället för att tänka på sig själv skulle han ägna sig åt att fråga: “Vad är det som behöver uträttas här på jorden som jag har lite hum om, och…

  • Bloggen

    På pricken Martha Graham!

    Marta Graham gav svaret nedan i en intervju. Visserligen handlade samtalet och hennes svar om kultur och konst, men för mig ser jag att samma svar handlar om det mesta i livet. “There is no place for arrogance in the arts, but neither is there room for doubt or a perpetual need for affirmation. If you come to me with doubts about a particular move in a piece, or if you come to me and ask if what you’ve written has truth and power in it, these are doubts I can handle and respect. But if you come to me and moan about whether or not you really have a…

Translate »