Hur och var har du lärt dig att ha sex?

I förundran fick jag en fråga i somras. En fråga som undrade om var man egentligen lär sig att ha sex? Min nyfikenhet växte och jag började med att kika på mig själv.

Jag som har fyllt 49 och hade min sexdebut långt före internet-eran, var hade jag lärt mig vad sex var? Och kunde vara? Hur lärde jag mig mer under tiden? Och har jag lärt mig ända fram till nu? Håller jag dessutom fortfarande på att lära mig? Mer och fler frågor väcktes i mig så nu tänkte jag dela med mig av mina svar på några av dessa och hoppas på en massa fler svar av er.

Var har jag lärt mig vad sex var och vad som skulle ske vid en sex-akt?

En av mina kompisar i lågstadiet och jag, vi hade lärt oss på egen hand att det var skönt att pilla på klitoris. Så det visade vi varandra, hon och jag, och där någonstans började jag onanera. Typ som 9-åring. Så jag visste då att jag ville ha det skönt. Sen hittade jag ju porrtidningar hemma, och hos kompisar. Och sex-leksaker. Så bilder från dessa tidningar tillsammans med de bilder som fanns i biologi-boken i skolan, tillsammans med den ömhet jag såg i kramar och kyssar mellan vuxna i min närhet. Och så klart, min systers böcker som jag slukade. De där som Hans-Eric Hellberg skrev. Om ung kärlek. Och sex.
Första boken som heter Kram, andra som heter Puss, den tredje heter Love, Love, Love och den fjärde Älskar, Älskar inte. Om du finner dem på biblioteket eller i en bokhandel – Läs dem!! Det är inte försent.
I vårt hem fanns ju även Vecko-Revyn och dess sexspalt, samt Starlet….båda två var lite oskyldiga men ändå fanns det något i dem som gav mig en bild av HUR jag trodde att en sex-akt skulle ske och vara. Förutom att jag visste att jag ville ha skönt.

Blev det så då?

Ja och nej. Jag fick allt leta ett tag innan jag hittade en partner som hade samma bild som mig. Det dröjde ett tag, men när han dök upp, då blev det precis som vi ville. Hela sommaren. Då hade vi till och med samtal innan så att vi hade samma bild av vad vi ville skulle ske. Och vi var båda nyss fyllda 17 år. En sommar fylld med sex.

Hur har jag lärt jag mig mer under tiden?

Jag skulle säga tack vare den där sommaren och han som var med mig i den. Då allt var tillåtet att prata om. Då vi båda vågade prata och prova och lyfta sådant som andra kanske tyckte var tabu att prata om eller ens våga tänka tanken kring. Där någonstans grundades ändå min önskan om att uppleva det sex som jag ville ha. Och att jag skulle dels våga fråga om det och dels våga prova det.
Även förstås en grundad känsla i min egen njutning. Eftersom jag onanerat i så många år innan jag hade sex med en partner så var jag så inställd på att få njutning, ta för mig njutning och att ge njutning så det har även det varit en “inställning” i mig som låtit mig fortsätta utforska och njuta.
Jag har läst en hel del erotiska böcker under åren, sett erotiska filmer som inspirerat mig. Fast ytterst, ytterst minimalt med porrfilmer och porrtidningar. Det har inte varit en källa till lärande för mig. Sensualiteten har visat mig de flesta stigar jag valt att utforska. Min partners önskningar och nyfikenhet har även det varit inslag till lärande. Att lära sig av varandra om varandra.

Så ja, jag lär mig fortfarande och jag har lärt mig under hela tiden. Jag ser även  att vår nyfikenhet kring att utforska vår sex-lust och vårt sex-liv ger oss nya upplevelser och mer lärande. Vilket i sin tur väcker vår nyfikenhet igen. Det blir som ett evighets ekorrhjul att lära sig och bli nyfiken på nytt och lära sig och bli nyfiken på nytt. Om och om igen.

Nu är jag himla nyfiken på dig!
Hur har du lärt dig att ha sex och hur blev det för dig på din resa igenom livet?
Vill du dela med dig i kommentarer nedan – kör på!
Vill du vara lite mer anonym kan du svara i detta formulär. 

PS. Jag vet att jag lyssnat på ett poddavsnitt (kanske Ligga med p3) där en gäst berättar att i Norge har de helt andra förväntningar/bilder av HUR en sex-akt ska gå till som nybörjare på sex. Jag letar febrilt i mitt minne för att finna mer om det, men lyckas inte….har du koll på detta? Tipsa mig gärna!

Share

Att arbeta med (och för) sin kärlek

Att arbeta med sin kärleksrelation. Att inte tro att den är fast i ett spår och inte kan utvecklas. Att arbeta med sin egen kärlek. Att utveckla den. Det är viktigt.
Viktigt att inse. Viktigt att agera och jobba för den.

Alain de Botton säger bland annat så här i ett samtal med Krista Tippet:

En av de snällaste sakerna vi kan göra för någon vi älskar är ibland att se dem som ett barn. Inte för att infantilisera dem och göra dem mindre vetande, eller att de inte skulle förstå saker, utan som när vi som en vuxen person agerar generöst mot ett barn på det sätt som vi tolkar deras uppträdande.

Om ett barn säger på hemvägen ”Jag hatar dig” så reagerar du nog först med att tänka: ok, det där är nog inte riktigt sant. Barnet är nog trött, hungrigt, något annat har hänt under dagen som fortfarande spökar, en tand gör ont eller något annat gör ont i dem. Vi kikar helt enkelt efter en större förståelse som gör det bästa av situationen vi är i. Och vi gör det här hela tiden med barn, utan att tänka på det så reagerar vi så här. Samtidigt gör vi det så sällan med andra vuxna.

När en vuxen människa möter en annan vuxen människa och säger till hen:
”Jag har inte haft en bra dag. Låt mig vara ifred.”
Så tror den andra oftast direkt att det har något med en själv att göra – hen tar det personligt direkt. Egot blir upprört och argt och ledsamt.

Och om vi istället för att ta det personligt direkt ser vår medmänniska på ett lika generöst sätt som vi ser ett barn och tar reda på var det här som bekymrar dem och var det har kommit ifrån.
Att vi ser en hel kontext runt om dem som vi behöver hjälpa till att förstå.
Det är ett sätt att arbeta med kärlek.
Utifrån kärlek inifrån.
En generös sådan.

(Alains ord, blandade med mina ord och mina tolkningar, förståelser och förstärkningar)

Share

Loveletter and words of love

When a woman rises up in glory, her energy is magnetic, and her sense of possibility contagious. – Marianne Williamson

Så igår. Tacksamhet. Djup sådan. 

Att få ett eget loveletter på en fest. 

Att få höra att allt jag skriver läses. 

Att jag är vacker.

Att jag är komplett och hel. 

Att jag absolut inte får ändra mig. 

Att jag ska stanna i mig och att vara mig. 

Att jag fortsätter att vara sann mot mig själv och därmed dig också. 

In love with being me. In this body. In this life. 

Share

att hålla utrymme – del 2

Du minns kanske mitt inlägg om att hålla utrymme (hold space) för andra som jag lärt mig genom coachingen? Genom mindfulness har jag även lärt mig att hålla utrymme för mig själv. Har du testat mindfulness?

Och som vanligt sköljer en våg av liknande saker över mig när jag ser något för en första gång…så jag fann även denna artikel –
What it really means to hold space for a woman. Och jag fann att för mig är det viktigt att dela denna med er också. Varsågod, här kommer mina russin.

Be authentic.’ ‘Hold space.’ ‘Be present.’ These phrases may sound vague, but they’re what the women you love really need. And here’s how you can give it.

“I just need you to hold space for me.”
This phrase may strike fear into even the most stoic male heart.
“You can’t hold space!” you may cry. “It’s space!”

  1. Var uppmärksam på det du upplever här och nu utan att värdera eller döma det
  2. Kroppsspråket – lyssna till vad din kropp berättar för dig om det du upplever
  3. Att hålla utrymme (hold space) betyder också att ge stöd till ett läkande och helande – där du lånar ut ditt mod, din styrka, ditt stöd så att någon annan får en möjlighet att läka och bli hel

Love is a verb, like eat, or sleep. You don’t just do it once. Being present with a person is itself an act of profound love. So practice it, and watch as magic happens around you!

Kanske känner du dig redo för att prova att hålla space för någon?
Börja gärna med dig själv 🙂

Share

effekt

Ett av de konton jag följer på Instagram är @wearesoulsparkswith och jag är överförtjust i deras fina bilder och ofta, ofta lika överförtjust i deras ord och den visdom de delar. Så imorse delade jag denna i mitt Instagram-flöde. Och nu här med er!

Skärmavbild 2016-03-05 kl. 12.05.50Citatet på bilden ovan är från Kari Kampakis

Texten som @wearesoulsparkswith delade under bilden kommer här:
Focus on radiating love, not receiving love.
Overflow without worry of reciprocation.
When you truly understand that you attract what you give out, you begin to realize the importance of the thoughts you tell yourself.
The way you behave, the way you talk to yourself, sets the standard for others.
Raise the bar.
Raise the vibes.
You must start investing in your own radiance.
Begin to fill your mind with thoughts that spark joy, that inspire and encourage you.
Strengthen your happy muscles.
When we begin to focus on what is good and beautiful in this world, we can´t help but reflect that beauty in our way of being.
This is the magic of gratitude.
People are drawn to people who make them feel comfortable in their own skin, who make them feel understood and alive.
Physical beauty may draw someone in, but a beautiful spirit makes them stay.
A beautiful spirit is magnetic on the soul level.
So today, commit to sparking joy within everyone you meet, starting with yourself.
Today, be a lighthouse!

Och när jag såg bilden och läste texten – då kände jag mig hemma.
Min make har i flera år uttryckt det som att “du vet ju att du har den effekten på xxxxx”. Och jag har sett, upplevt och känt ATT jag har en effekt. Men jag har haft så svårt att se, känna och förstå var den kom ifrån och vad effekten var. Här fick jag ett svar i denna text och bild. Ett svar. Fler finns. Det vet jag. De undersöker jag även i kursen hos MInds Unlimited – The Connection.

Och så fick jag kommentarer på mitt inlägg – det var denna. Jag måste dela den med er alla här också!
“Du strålar ut allt det, det kände jag redan första gången jag såg sig på Årsta fältet.”

Love to you all – be a light-worker!

Fotograf Sandra Bosdotter

Share

* R * E * S * P * E * C * T *

The word respect needs a little more love and caring.

Sometimes people use the word “respect” to mean “treating someone like a person” and
sometimes they use it to mean “treating someone like an authority”.

And sometimes people who are used to being treated like an authority say
“If you won´t respect me I won´t respect you” and they often mean
“if you don´t treat me like an authority I won´t treat you like a person”.

And they imagine that they are being fair but they aren´t and it is not okay.

I have met many persons who have hade this kind of belief of what the word respect means to them.
That it is different from them and the other. The interpretation and meaning.

I would like us all to lift the word respect and give it a little more love and
caring and thought to what it really means to us.
The only thing I am sure of now is that the word for me is a lot about trust.
And that it is like a palindrom. If you can´t give it – you can´t get it.

And when I give it I have to give it unconditionally. Just like love. And caring.  In generosity.

* R * E * S * P * E * C * T *

  


According to Google the definition is this:

noun
  1. 1.
    a feeling of deep admiration for someone or something elicited by their abilities, qualities, or achievements.
    “the director had a lot of respect for Douglas as an actor”
  2. 2.
    due regard for the feelings, wishes, or rights of others.
    “young people’s lack of respect for their parents”
verb
  1. 1.
    admire (someone or something) deeply, as a result of their abilities, qualities, or achievements.
    “she was respected by everyone she worked with”
  2. 2.
    have due regard for (someone’s feelings, wishes, or rights).
    “I respected his views”
Share

att förstå igen, djupare

JF_Zen_be_a_light-with-Zen-logoÅh, jag stötte på denna på Pinterest häromdagen och fick en ytterligare förståelse till varför “I am a light”.  På denna sajt har Joanne både ritat och förklarat så fint och min förståelse bara djupnar.

L I G H T är helt enkelt en akronym av dessa ord:
Love
Inspire
Give
Heal
Transform

Förståelse och fördjupning i mig om mig.
Och jag har tidigare skrivit om mig i dessa tankar här och här och här och här!

En ny insikt formas tydligt i mig också.
Att vara en light-worker är att vara en maximerare,
en maximizer!

 

Share

träna på att älska

Imorse fick jag en påminnelse i mailen om vikten av att träna på att älska.
Det var i min prenumeration av ett nyhetsbrev ifrån Brain Pickings.

Inledningen som fick mig att minnas vikten av träningen lyder så här:
“To love without knowing how to love wounds the person we love,” the great Zen teacher Thich Nhat Hahn admonished in his terrific treatise on how to love – a sentiment profoundly discomfiting in the context of our cultural mythology, which continually casts love as something that happens to us passively and by chance, something we fall into, something that strikes us arrow-like, rather than a skill attained through the same deliberate practice as any other pursuit of human excellence. Our failure to recognize this skillfulness aspect is perhaps the primary reason why love is so intertwined with frustration.

Och så detta från Erich Fromm:
Most people see the problem of love primarily as that of being loved, rather than that of loving, of one’s capacity to love. Hence the problem to them is how to be loved, how to be lovable.

Ofta är det som vanligt lättare sagt än gjort. Detta med träna på att älska.
Jag väljer att träna på mig själv och det är ljuvligt.
Prova du med <3

Och här nedan kommer hela första delen av nyhetsbrevet…..

Philosopher Erich Fromm on the Art of Loving and What Is Keeping Us from Mastering It

“To love without knowing how to love wounds the person we love,” the great Zen teacher Thich Nhat Hahn admonished in his terrific treatise on how to love – a sentiment profoundly discomfiting in the context of our cultural mythology, which continually casts love as something that happens to us passively and by chance, something we fall into, something that strikes us arrow-like, rather than a skill attained through the same deliberate practice as any other pursuit of human excellence. Our failure to recognize this skillfulness aspect is perhaps the primary reason why love is so intertwined with frustration.

That’s what the great German social psychologist, psychoanalyst, and philosopher Erich Fromm examines in his 1956 masterwork The Art of Loving (public library) – a case for love as as a skill to be honed the way artists apprentice themselves to the work on the way to mastery, demanding of its practitioner both knowledge and effort.

 

Fromm writes:

This book … wants to show that love is not a sentiment which can be easily indulged in by anyone, regardless of the level of maturity reached by him. It wants to convince the reader that all his attempts for love are bound to fail, unless he tries most actively to develop his total personality, so as to achieve a productive orientation; that satisfaction in individual love cannot be attained without the capacity to love one’s neighbor, without true humility, courage, faith and discipline. In a culture in which these qualities are rare, the attainment of the capacity to love must remain a rare achievement.

Fromm considers our warped perception of love’s necessary yin-yang:

Most people see the problem of love primarily as that of being loved, rather than that of loving, of one’s capacity to love. Hence the problem to them is how to be loved, how to be lovable.

[…]

People think that to love is simple, but that to find the right object to love – or to be loved by – is difficult. This attitude has several reasons rooted in the development of modern society. One reason is the great change which occurred in the twentieth century with respect to the choice of a “love object.”

Illustration by Maurice Sendak from Open House for Butterflies by Ruth Krauss

Our fixation on the choice of “love object,” Fromm argues, has seeded a kind of “confusion between the initial experience of ‘falling’ in love, and the permanent state of being in love, or as we might better say, of ‘standing’ in love” – something Stendhal addressed more than a century earlier in his theory of love’s “crystallization.” Fromm considers the peril of mistaking the spark for the substance:

If two people who have been strangers, as all of us are, suddenly let the wall between them break down, and feel close, feel one, this moment of oneness is one of the most exhilarating, most exciting experiences in life. It is all the more wonderful and miraculous for persons who have been shut off, isolated, without love. This miracle of sudden intimacy is often facilitated if it is combined with, or initiated by, sexual attraction and consummation. However, this type of love is by its very nature not lasting. The two persons become well acquainted, their intimacy loses more and more its miraculous character, until their antagonism, their disappointments, their mutual boredom kill whatever is left of the initial excitement. Yet, in the beginning they do not know all this: in fact, they take the intensity of the infatuation, this being “crazy” about each other, for proof of the intensity of their love, while it may only prove the degree of their preceding loneliness.

[…]

There is hardly any activity, any enterprise, which is started with such tremendous hopes and expectations, and yet, which fails so regularly, as love.

Illustration by Julie Paschkis from Pablo Neruda: Poet of the People by Monica Brown

The only way to abate this track record of failure, Fromm argues, is to examine the underlying reasons for the disconnect between our beliefs about love and its actual machinery – which must include a recognition of love as an informed practice rather than an unmerited grace. Fromm writes:

The first step to take is to become aware that love is an art, just as living is an art; if we want to learn how to love we must proceed in the same way we have to proceed if we want to learn any other art, say music, painting, carpentry, or the art of medicine or engineering. What are the necessary steps in learning any art? The process of learning an art can be divided conveniently into two parts: one, the mastery of the theory; the other, the mastery of the practice. If I want to learn the art of medicine, I must first know the facts about the human body, and about various diseases. When I have all this theoretical knowledge, I am by no means competent in the art of medicine. I shall become a master in this art only after a great deal of practice, until eventually the results of my theoretical knowledge and the results of my practice are blended into one – my intuition, the essence of the mastery of any art. But, aside from learning the theory and practice, there is a third factor necessary to becoming a master in any art – the mastery of the art must be a matter of ultimate concern; there must be nothing else in the world more important than the art. This holds true for music, for medicine, for carpentry – and for love. And, maybe, here lies the answer to the question of why people in our culture try so rarely to learn this art, in spite of their obvious failures: in spite of the deep-seated craving for love, almost everything else is considered to be more important than love: success, prestige, money, power – almost all our energy is used for the learning of how to achieve these aims, and almost none to learn the art of loving.

In the remainder of the enduringly excellent The Art of Loving, Fromm goes on to explore the misconceptions and cultural falsehoods keeping us from mastering this supreme human skill, outlining both its theory and its practice with extraordinary insight into the complexities of the human heart. Complement it with French philosopher Alain Badiou on why we fall and stay in love and Mary Oliver on love’s necessary madnesses.

Share

love your mind

In the beginning of you, your heart was created.
Then your heart sent a drop to form your mind.

Imagine what would happen if you started to love your mind with all your heart.
Imagine what would happen if you stopped blaming and fearing your thoughts and mind. 
Imagine what would happen if you let your heart level up to your beautiful mind.

Are you willing to try?

As I love my mind I love my body.
My whole being is love.

Then I can change the world.

– Thursday thoughts from Tess –

love-looks-with-mind

Quote from William Shakespear

Share
Go Top
Translate »