bakis av lakrits och östrogen?

Den senaste veckan eller två när jag vaknat till under natten och smugit
mig upp för att kissa har jag haft en känsla av att vara bakis.

Samma känsla som jag haft när jag ätit lakrits på kvällen.
Då har jag fått som en bakis-känsla under natten och dagen därpå.
Så inte mer lakrits för mig. Eller bara pyttelite och väldigt sällan.

Så nu när jag berättade för maken att jag haft denna bakis-känsla och
att den liknade den jag haft när jag ätit lakrits så säger han:

– Och vad innehåller lakrits? Jo, östrogen. 

Så att jag nu upplever denna bakis-känsla kanske hänger ihop med
min vaginala östrogentablett?
Kan jag bli bakis på östrogen?
Kan man det?
Vad händer i kroppen egentligen?

Share

E G O

Kläm in 1h26minuter av EGO i ditt liv.
Lyssna till kloka tankar, reflektioner, metaforer om kokosnötter mm i Björn och Navids podd. Och det jag går runt och smakar på så här efter lyssningen just nu är frasen “funktionellt ego” som Navid myntade. Det funktionella egot…spännande perspektiv.
Och som de säger – det är ju ändå högsommar på Arktis just nu…..

Så Lyssna här!

Share

sätta motsatta mål?

Precis som många andra har jag mycket lättare att veta vad jag inte vill än att tydligt se och veta vad jag vill. Är du likadan?

Jag fann en artikel om “The Power of Anti-Goals” på Medium.com och blev förtjust i ett koncept som jag vill prova på.

Andrew som skrev artikeln berättar om hur det gick för honom och hans partner i det företag som de drev, och att det inte riktigt blivit som de hade tänkt sig från början och nu hade det dykt upp en del saker som var verkligen motsatta till det som de önskade.
Så de listade allt det som de inte gillade och hur en dag såg ut för dem. Och i nästa fas tog de och skapade sin Motsats-Mål-Lista.

Our worst possible day looked like this:

  1. Full of long meetings
  2. A packed calendar
  3. Dealing with people we don’t like or trust
  4. Owing people things / not being in control / obligations
  5. Having to be at the office
  6. Travel
  7. Tired

Working backwards from there, we made this set of Anti-Goals:

  1. Never schedule an in-person meeting when it can otherwise be accomplished via email or phone (or not at all)
  2. No more than 2 hours of scheduled time per day
  3. No business or obligations with people we don’t like—even just a slight bad vibe and it’s a hard no
  4. Never give up voting control of our businesses, no favors from people who could need something from us (ensure the rule of reciprocity doesn’t kick in)
  5. Work from a cafe across from a beautiful park where we can come and go as we please with nobody to bother us
  6. Video conference or pay for people to come visit us
  7. Never schedule morning meetings, sleep in when needed

 

Jag ska testa att skriva min Motsats-Mål-Lista i Augusti!
Delar med mig då!

View story at Medium.com

Share

innan du kan vara med andra…

…bör du först lära dig att vara med dig själv – alltså gilla att vara ensam med ingen annan än dig själv. Att träna på att vara ensam med sig själv är väl värt att lägga tid och kraft på.
Elias Ehmann

Det kanske kan vara så som Jennifer Stitt skriver:
Vi kan kommunicera med nästan vemsomhelst närsomhelst 24/7. Men har vi tappat bort vår kapacitet att vara ensamma, och därmed även vår förmåga att att tänka nytt?

Eller som Emerson sa:
“In the morning, – solitude; … that nature may speak to the imagination, as she never does in company.”

När kan du lyssna och ta in det som är sant och riktigt för dig?
Ofiltrerat, när det når dig för att filtreras, kritiskt granskas och kännas på av dig.
För att kunna landa i din sanning just nu.

Share

justera livets riktning

Du minns kanske att jag delade med mig av min upplevelse om
att livet var som min cykeltur just nu?

Att det känns som att jag trampar på så snabbt jag bara kan.
Att jag nog egentligen bara borde lägga mig och vila i diket istället….

Och så får jag syn på en annan liknelse, den där om att styra ett flygplan.
Flygplanet har en färdväg, det möter en massa turbulens och kraftiga vindar.
Det behöver få hjälp att finna tillbaka till den “rutt” som den är destinerad för. Piloten är den som justerar flygplanets riktning.
Precis som jag själv sitter i min förarstol och kan justera riktningen
OCH hastigheten i mitt liv.
Och att i liknelsen med att styra så är det så också att ju tidigare du justerar kursen….desto enklare att styra och ordna till.
Ju längre du väntar….ja, då kan det ju bli en ganska lång omväg
för att komma på rätt kurs igen?
(och självklart har jag skrivit om att sitta i förarsätet tidigare 😉 )

Just nu, när jag inte vet riktningen så drar jag således ner på farten för att kunna lyssna mer till de signaler som skickas (interna såväl som externa) för att justera mig till min riktning igen. Och just där i diket, där man kan ligga och titta på molnen på den klarblå himlen eller på stjärnornas väg på Vintergatan….
…just där är det riktigt gott att vila och lyssna nu!

 

Share

att skratta högt på ICA

När skrattade du senast högt när du sysslade med veckans storhandling? För mig bidde det idag. Asgarv. Och fnitter som bubblade loss inom mig och tog sig ut.

Och jag var inte riktigt medveten om att det tog sig ljudligt i uttryck. Jag hade ju lurar i öronen och lyssnade till ett avsnitt av “Nyfikat” där Anders och Johan träffar Sven-Åke och ska lista ut vad han jobbar/sysselsätter sig med.


Jag ska här inte avslöja vad Sven-Åke gör – men jag vill i alla fall ge dig ett par goda skratt genom att tipsa dig om att lyssna 🙂 Passa på redan på hemvägen idag!

Share

att pollinera ideér

Under en eftermiddagspromenad i förra veckan lyssnade jag till en för mig ny podd. Lära från Lärda och ett samtal om samarbete med gästen Patrik Lindenfors.

Där diskussionen och reflektionen i samtalet kom att handla om att vi (mänskligheten) inte nu längre är lika “på” i att sprida våra gener, utan att vi nu ser det som ännu viktigare att sprida våra ideér. Det är ett intressant perspektiv som jag spann vidare på i min egen lilla idéverkstad på hemvägen genom Lill-Jansskogen.

Min lilla idéverkstad levererade en härlig metafor som jag gick och smålog åt i granskogen. En metafor om att då vi sår dessa ideér i varandra som små frön, så är vi även i behov av pollinering för att dessa ideér ska bära frukt/bär/resultat. Och vips – där är jag. Det där biet som ser idén hos dig och sätter ihop den med idén hos en annan. Jag som ett bi som mäklar ideér. Visst ler du också nu – och kanske känner in att du också gör något av detta?

Så skulle jag beskriva detta för maken och han började skratta och berättade om vad som hänt på Fejjan ungefär samtidigt…

Share