metaforen om mitt liv idag

Det regnar. Plötsligt och somrigt. Hur länge till? undrar jag. Snart måste jag ju börja cykla till den där tiden jag har att passa. Nej, jag hinner inte vänta längre.

Ut i regnet, på hojen, i regnponchon. Raska tramptag ner mot KTH-hallen. In i skogen, förbi Ugglevikskällan och stopp i uppförsbacken. Orka, orka, orka. Trampa på. Genväg ner mot rälsen, svänger vänster och sen höger. Kikar på maps i ajfånen och försöker tyda instruktionerna i ett par steg framåt. Minnas exakt är vad jag förväntar av mig själv. Leverans av precision och effektivitet. Alltid. Det är ju bilden jag har av mig. Den andra ser och förväntar sig. Tror jag.

Trampar vidare i lätt nerförsbacke. Ser vägbyggen framför. Och tar en pareringsmöjlighet till vänster och en cykelbana. Ha, tänker jag, lyckades trumfa och maximera denna del. Trampar på, kikar på maps igen. Höger om 60m. Precis, där har jag ju kört tidigare. Fast det ser väldigt mycket ut som en byggplats nu. 15 m kvar. Amen, vad f-n, det ÄR en byggplats och jag får inte hoja igenom. Ok, trampa vidare rakt fram för förr eller senare kommer en väg till höger.

1km senare, 4 minuter senare och med 4 minuter tillgodo innan mitt bokade möte ska börja, då svänger jag äntligen höger. Och möts av stans troligen jobbigaste och segaste uppförsbacke. Trampar på av bara den. Blir varm, och klibbig. Regnet har upphört och på backkrönet kan jag se hur det dunstar ånga från gatan. Då tar orken slut och jag får kliva av. 2 minuter kvar.

Shit, vilket nummer på gatan? Och var svänga? Portkod? In i ajfånen igen för att finna exakta detaljerna. Krockar nästan med parkerad volvo. Finner en gränd in till höger, tar den och finner gatunumret samtidigt. 1 min kvar.

Låser hojen. Tar mina grejer och in genom porten. Till rätt våning och in i lugnet. 1 min efter utsatt tid. Möts av stillhet och lugn. I 6 minuter till. Sen blir jag välkomnad och får frågan varför jag kommit dit.

Då berättar jag historien ovan och säger att det är precis så som mitt liv känns idag…att det jag tvärsäkert vet (att avtagsvägen till höger finns och funkar) inte är sant….att den extra sväng jag får ta är där jag är i livet. Jag trampar på på en transportsträcka som ska ta mig till en ny väg som är viktigare än den jag är på nu. Men vart den leder och när den kommer och varför just den är bra……där vet jag inte alls.

Så skönt det vore att lägga sig i gräset i dikesrenen med hojen och bara titta på molnen. Det är dags för det nu.

Share

olika perspektiv

I ett av mina nya uppdrag är jag oftast jag i ett hus som är högt. Med en takterass. Och en utsikt. Balkonger på varje våningsplan åt två väderstreck.

Och det är något speciellt och möjligtgörande att vara i höjd med trädtopparna. Det blir som en påminnelse varje gång jag kikar ut. En påminnelse om att betrakta det jag håller på med ur flera olika perspektiv. Och det är för mig i den lekfullheten som kreativiteten flödar. Och som jag upplever att det jag håller på med “levlar upp” till en ny nivå. Det är i de stunderna som jag kallar mig maximerare. Som är en av mina tydliga styrkor. Att maximera.


Fotot ovan är dock inte min utsikt från uppdrags-huset. Utan trädtopparna vid Skuru-bron, cyklandes in mot stan efter en dag i uppdrag idag.

Share

humor, lekfullhet och kreativitet

Vilken klockrenhet i dessa insikter som levererades i samtalet mellan Krista Tippet och Lisa Randall i denna podcast på On Being. 

Läs och njut! Eller scrolla ner till mina reflektioner…

DR. RANDALL: Right. What I like to think of — the most interesting kind of creativity is sort of constrained creativity, where you have some rules. I mean, it’s not just true in science, it’s true when you make a movie. I have friends who make movies. You know, there’s certain formulas that you have to stick to at some level, but within that framework, can you make it interesting? Can you see how things fit together in more complex and surprising ways? And that’s where the creativity comes in, trying to figure out — you have these elements, but how can they be connected? Is there some link that we’re missing? And then once you have that, you have to be creative about figuring out, how will we know if this is true? What are the predictions that you would make that we wouldn’t be making otherwise? And how can we test them? So I definitely think there’s a lot of creativity. I mean, there’s certain kinds of physics where you’re just working things out, but there’s certain types of physicists who are thinking about new ideas a lot.

MS. TIPPETT: Yeah.

DR. RANDALL: And that’s what I like to do.

MS. TIPPETT: I was just thinking about a neuropsychologist I interviewed who’s studying creativity in the brain — and creativity as distinct from intelligence. And one of the things they measure — one of the measures of creativity is actually humor, because it is, in fact, about making unexpected connections. You know?

DR. RANDALL: I think that’s totally true.

MS. TIPPETT: Yeah.

DR. RANDALL: In fact, I have a movie reviewer friend who had actually talked about Robin Williams in this context.

MS. TIPPETT: Mm.

DR. RANDALL: And talked about the amazing connections he made and that was part of his humor, was this incredible wordplay.

MS. TIPPETT: Yeah.

DR. RANDALL: And I do find that a lot of kind of math-y people I know are really — enjoy wordplay a lot, too…

MS. TIPPETT: Yeah.

DR. RANDALL: …because it’s also these bizarre connections…

MS. TIPPETT: Yeah, kind of…

DR. RANDALL: …that you might not have anticipated.

MS. TIPPETT: …making those unexpected connections, and then, you know, I think about leaning into them with joy. Leaning into them …

DR. RANDALL: And I’m certainly guilty of that, too.

MS. TIPPETT: I know. Actually I think we’re going to get…

DR. RANDALL: I get accused of making nerdy jokes…

MS. TIPPETT: …to that in a little while.

DR. RANDALL: …a lot. Yeah.

Åh – detta sätter ord och självklarheter på en massa tankar och saker i mig. Jag ser att det är i detta mönster, i dessa processer som jag bara älskar när jag får dessa oväntade och klarsynta kopplingar. Kopplingar som ibland får mig att asgarva. Som ibland får mig att undra varför ingen annan hänger med. Som ibland är så självklara i sin enkelhet och samtidigt så starka och enkla.

Jag älskar min kreativitet och min humor och att jag har ett behov av att leka och vara lekfull – det är en nyckel till de båda. Kreativiteten och humorn.

img_1542.jpg

Share

den kollektiva intelligensen

Hr du upplevt att det finns en större intelligens att dra nytta av när du arbetar/deltar/samverkar i en grupp? Hur den kollektiva intelligensen får utrymme att finnas och där alla deltagare ger till det större. Där ingen längre är beroende av sitt ego. Där de flesta faktiskt vill ge och vara med om den större kollektiva intelligensen.

Jag har upplevt detta många gånger och det har varit särskilt tydligt för mig i sammanhang av idrott, tidspress och/eller lekfullhet. Om det är två av dessa är det dessutom extra snabbt som vi når till den kollektiva intelligensen. Tydliga exempel för mig är såklart på och av rugbyplanen. Som ett lag som tillsammans, både starters och finishers. Både tränare och spelare. Alla tillsammans i ett gemensamt syfte. Och de matcherna och träningarna när allt detta klickat – ja, att uppleva detta är en av meningarna med livet. Med mitt liv i alla fall. ( i bilden nedan några av mina fina lagkompisar i Stockholm Exiles Ladies)

IMG_0587
Exiles Ladies firar SM guld

Om du har upplevt något liknande så är du säkert som mig en sådan som gillar att vara i detta. Som njuter av den energin och de möjligheterna som skapas tillsammans. Där alla bidrar till det gemensamma växandet, lärandet och skapandet. Och när vi väl är där – att alla även hedrar den intelligensen och förser den med sina samlade kompetenser/kunskaper/känslor. Jag ser den som en uppåtgående spiral som bara ökar och ökar i sitt möjliggörande. The collective intelligence in its purpose to enable us as individuals within the group. To enable us!

Jag är nyfiken på vilka metoder/förhållningssätt/verktyg/annat som du har använt dig av för att skapa detta när du har varit med om det. Eller du kanske fick uppleva när någon annan skapade det? Hur gjorde hen då? Vad gjorde hen?

För mig är det viktigt att det jag engagerar mig i är meningsfullt, både för mig och de som samverkar med mig. Att då använda verktyg/metoder/förhållningssätt/etc till att kunna skapa den kollektiva intelligensen lite tidigare är för mig som älskar att maximera helt rätt väg att prova. Ju enklare/snabbare/lättare gruppen kan komma åt sin kollektiva intelligens ju längre kan vi som människor komma i vår roll här på jorden.

Jag tror också att det kan vara lite bråttom, vi har ju bara detta liv på oss 😉

 

Share

vilka “glasögon” har du på dig?

Ibland är jag helt omedveten om vilka “glasögon” jag har på mig. Och då menar jag inte riktiga glasögon med bågar och slipade glas och för att jag har synfel eller annat. Utan helt enkelt vilka värderingar och vilket filter och vilka fördomar som färgar av sig på det som jag tror att jag ser naket. Och så gör jag inte det alls. Utan jag ser det bara med mina fördomar. Och då ser det ju ofta ut på ett visst sätt.

Ibland kan jag dock överraska mig själv. Och tack och lov blir det oftare och oftare. Jag noterar mig och min omgivning på ett annat sätt. Genom att själv bestämma vilket filter och vilka glasögon jag vill använda när jag observerar något. Det som då framträder kan vara så oerhört magiskt. Oftast får jag en upplevelse som är så mycket större än det jag bara ser. Det omfattar även det jag kan känna och även det jag hör i mellanrummen som uppstår emellan orden.

Ibland låter jag andra inspireras av detta också. Till exempel när vi var på rugby-touren till England. Då bad jag de föräldrar som följde med att titta på ungarnas match med de glasögon som de vanligtvis har på sig. Kommunikatörens, chefens, smöroljeexpertens, förnybar energi-expertens, controllerns, hr-partnerns, dansarens, ledarens, maximerarens och musikerns. Dessa glasögon och filter är föräldrarna vana att använda i sina system där de verkar till vardags. De var således bekväma med detta hoppades jag. Och så uppmanade jag dem att se på matchen som ett system där deras kunskap, fördomar, värderingar, etc färgade av sig på det som utspelade sig under matchen. Som en nivå 4 på en lärcirkel anordnad av Sisu, eller av mig 😉

Ibland så ser då dessa experter och tillika föräldrar så otroligt mycket i ett nytt sken och kunde förklara det som skedde på planen ur ett helt annat perspektiv och det landade insikter i flera. Och många hos mig. Några av föräldrarna delade även sina upplevelser med fler än bara den närmast på plan, eller mig, utan med hela bussen dagen därpå. Hela bussen med spelare och ledare och alla andra föräldrar. Och att bli jämförd med förnybar energi, ett jazz-stycke eller en smörjoljas klibbighet – vilken härlig och häftig upplevelse.

Ibland undrar jag om även du vågar prova. Kanske är du idag redo att prova nya “glasögon” eller kanske är du redo att notera vilka fördomar och värderingar som färgar dig i din vardag? Jag tror att du vågar prova snart. Välj glasögon nedan 🙂
kaleidoscope-prism-crystal-glasses-future-eyes-rose1Glasses-RabbitDog-w-Glassesimages Refraction_through_glasses_090306

black-rim-glasses-main1Google_Glass_Explorer_Edition do-i-need-glasses

Share

Världsförbättrare


Wow! Lycka! Ära!

Blev otroligt överraskad av Helenas tweet igår där hon inkluderat mig i en samling av människor som hon ser som världsförbättrare. Och sen blev jag lycklig. Och kände mig helt genom-ärad. Och glad.

Världsförbättrare – det är det som jag menar när jag pratar om hur jag är så jäkla bra på att maximera. För det är då jag ser hur det går att världsförbättra. Jag tackar för det ordet. Det ska jag använda i samtal med mig själv och andra. Kanske når jag ännu närmare andra människors förståelse genom att använda ordet världsförbättrare än att använda maximerare? Jag vågar tro det.

Jag är en världsförbättrare!

Share

Intervjuad i 100%-podden

Lite nervös och med fjärilar i magen lade jag mig på sängen och lyssnade till det fjärde avsnittet i 100%-podden av Charlotte Rudenstam. Och jag fick rysningar i hela kroppen när jag lyssnade till mig själv. Det var härligt.

Jag är tacksam att Helena Roth tipsade Charlotte om mig via Twitter. Jag är tacksam att Charlotte bjöd in mig. Och jag är tacksam att jag nu idag får tillfälle att dela lite mer av mig med dig.
Vi spelade in intervjun i början av maj och nu äntligen är den tillgänglig för dig och mig.

 

Foto: Charlotte Rudenstam
Foto: Charlotte Rudenstam

 

Du finner 100%-podden och avsnittet med mig (100% Therese Mabon) på iTunes eller via Charlottes blogg.

Lyssna, reflektera, sprid, kommentera, skriv kärleksbrev. Gärna till mig med 😉

PS. Jag är även tacksam för alla nära och kära som jag har fått kraft av under min resa i livet. Njut vidare på din resa och tack för din gåva till mig. 

Share