erotikdödare nummer 1?

= OMHÄNDERTAGANDE

Japp, du läste rätt. Att ta hand om någon annan är värsta erotikdödaren.
Vadå? Så att jag tar hand om min sambo/partner gör att jag inte vill ha sex med hen?
Ja, klart att du kan vara öm och vilja din partner väl. Men när du kliver över gränsen och blir som din partners förälder….då är erotiken dödad. Brutalt mördad av dig.

Och du förstår säkert ingenting. Du är ju bara snäll och hjälpsam och hur skulle det annars vara om ingen tog hand om er. Dig och din partner. Och din partner är ofta otacksam för att jag gör allt detta. Den inser inte hur mycket du offrar för att vara den omhändertagande. Och du kan samtidigt inte i detta “space” vara kåt på den du tar hand om. Det finns oftast inte utrymme att samtidigt som du uppoffrar dig själv för att ta hand om någon annan, att det ska finnas utrymme för erotik och sexualitet och kåthet.

Och i ärlighetens namn – du inser inte heller hur mycket du offrar genom att vara den som är omhändertagande. Ofta sker allt detta omedvetet och du inser som sagt inte att det är en erotikdödare för er båda.

Och ibland kan jag se att det sker så utstuderat. Precis det ovan. Att kvinnan (i det här fallet) verkligen behärskar rollen som den omhändertagande och med järnhand styr sin man (i det här fallet) så att han alltid känner sig otacksam för att han inte uppskattar allt hon gör för honom och familjen. Skuld för att han inte gör lika mycket som henne. Och han får även känna skam för att han vill ha sex någon gång. Och om hon skulle vilja ha sex och han inte vill. Ja, då är han otacksam igen.
Sådär pågår det om och om igen.
Och hon, hon är medveten om detta spel i allra högsta grad. Hon har ju haft de bästa läromästarna…sin mamma, sin svärmor och sin mormor. Kunde de styra så kan hon.

Men oftast sker detta helt omedvetet. Och du vet inte varifrån detta omhändertagande kommer ifrån. Att du bara omedvetet kliver in i den rollen.
Syna gärna dig själv.
Kliver du in i den rollen och vad händer med din sexualitet med din partner när du kliver in där?

När jag synar mig själv tillbaka till småbarnsåren så ser jag tydligt erotikdöd genom omhändertagande. Och en glädje att kunna släppa taget om omhändertagandet. Dela på det. Och återuppliva erotiken igen.

Viliman Viliman

Inspiration förstås av Ester Perel som vanligt…här intervjuad i podden Pleasure Mechanics (som jag bara lyssnat ett par avsnitt till och vill höra mer av) av paret Charlotte och Chris Rose. Avsnitt #269 heter “On Sex, Power and Desire”:

“CMR: And how much do you think caretaking plays into this especially with these generations who are caretaking young children and older parents at the same time often a partner is ill. You’ve talked about caretaking as an anti-erotic-

EP:Yeah.

CMR: And yet many of us by necessity are caretakers so how do we balance that?

EP: So see what’s very interesting is that sometimes the woman who has an affair is exactly in that role.

CMR: Uhuh.

EP: So she’s not too busy, too tired, and too stressed. The context in which she’s caretaking is one that she experiences as erotically numbing.

CMR: Right.

EP: She cannot think about herself in the place where she’s busy thinking about everybody else, as the consummate caretaker that she is. And hence when she creates a space that is secluded for herself, in which she can express her own desires, as in an affair- and this is not to justify it or to condone it- this is really to- because it’s been a major piece of my understanding of this phenomenon- she connects to her sexuality quite wonderfully. Or to her sensuality or to her erotic self. However we want to name it. I think that when I look fundamentally at what are the two main blocks that men or/and women need to confront in order to be able to experience a healthy, free, and unencumbered sexuality, I would say for the man, it is the freedom of the predatory fear. He needs to know he’s not hurting. And that therefore- and then he can- and that she’s enjoying- and then he knows that he’s in the realm of pleasure and sensuality and sex. And for her, it is the freedom of the burdens of caretaking. If she is constantly thinking about the wellbeing of the other- him- or her- it can be between two women, this is not a heterosexually scripted only. If she’s constantly thinking about her sense of responsibility, her selflessness, her sacrificial nature, her putting herself aside in order to be there for everybody else- she cannot tap into her erotic self. She needs to be freed from the burdens of caretaking in order to be able to focus on herself. And for that, in order to turn towards her, you know, to be able to focus on her own body, pleasures, mounting sensations etc.  I keep coming back to those two pillars. I hear – and this is more of a heterosexual script – I hear men telling me so often, you know, “nothing turns me on more than to see her turned on.” Yet I don’t hear many straight women ever say anything like this.  It’s irrelevant if he is turned on. You know what turns her on is to BE the turn on. And I think that the social role of women is so much to think about others that the erotic self of women must become more narcissistic – as in more self-centered, more self reflective. And that is actually something that we have never thought about – that in fact female sexuality may be much more narcissistic because the female social role is so other other-directed.

CMR: And we seek that balance in the erotic life.

EP: Yes.

CMR: Right.

EP: If she mothers him- or mothers her- mother’s her partner- she is at any moment a feeling that she’s into, you know, that when he says “How was it?” or when she says “How was it?” her experience is not “What was the experience like for you?” but it’s a veiled way of saying “How was I?” Then she knows that she’s in reassurance mode, and reassurance mode is mothering mode. And that is very loving, but not very sexy.”

Share

smärta eller lidande

Jag vet inte om du som jag kikar på OITNB = orange is the new black och vad du får med dig av den. Jag fick med mig detta av säsong 4 där Pensatuckey verkligen steppat upp och blivit mänsklig. Hon sa något i stil med detta.

Det finns smärta överallt. I hela livet.
Det vet du och jag.

Men lidande.
Det är ett val du gör.
Du väljer att gå in i lidande.

Och visst är det superlätt att ställa denna fråga….

Väljer du att gå in i ett lidande eller hanterar du smärtan?

Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, jag vill här hjälpa dig så att vad du än gör så gör du det medvetet. Att du är medveten om dig själv och ditt agerande.

Share

Är du redo?

Är det organisationen som är redo att pröva nya sätt?
Är det en person som är beredd att ta emot feedback?
Är det en organisation som är beredd och orkar gå in i det jobbiga för att gå vidare?
Är det en person som längtar efter stödet att våga och stödet att orka?

Vem är redo?

För det är ju som Rumi alltid säger….

“Yesterday I was clever, so I wanted to change the world. Today I am wise, so I am changing myself.”

Om en person eller organisation inte är redo att ta emot, att lyssna, att ta till sig. Då är det bara tid som hjälper. Tid att komma dit. Tid som jag kan ge. Och ge. Och ge. Och under tiden upptäcka vad som sker i mig. För kanske är det så att den enda som kan förändras är jag själv. Jag kan inte förändra någon annan. Jag kan bara förändra hur jag upplever den andra. Personen. Organisationen. Någon annan.

Jag kan förändra mig själv och jag är redo.
Är du redo?

 

Share

vad unnar du dig?

Att unna sig. Att ge sig själv något som en tycker om.
Kanske en extra kaka till kaffet? Eller just en fikapaus?
Eller en paus utan något att stoppa i kroppen?
Eller knoppen? En paus utan sociala medier?

Är du medveten om dina vanor om vad du unnar dig och när?

Kan du upptäcka om det egentligen handlar om något mer?
Att ditt “unnande “för dig själv kanske egentligen är ditt sätt att svara ditt dåliga samvete med att du unnar dig något som du vill ha….fast det i själva verket skadar dig och tar dig längre ifrån där du vill vara?

Samtidigt som du står kvar med ett kanske ännu sämre samvete för att du just unnande dig även denna lilla chokladbit, detta lilla glas vin,
de här nya skorna eller en snygg pläd till soffan.

vad-handlar-det-om-egentligen

Vad handlar DITT unnande om egentligen?

 

Share

en annan sökare – del 2

Skrev ju igår om vad en sökare kan vara. Och så läser maken ifrån Sapiens:

Consumerism tells us that in order to be happy we must consume as many products and services as possible.

Så att vara en konsument och konsumera många produkter och/eller många tjänster så är vi lyckliga? Tror du på det? Nej, inte jag heller. Men det är detta som säkert ligger bakom alla marknadsförares dialog med oss som konsumerar. Så är vi då sökare om vi konsumerar? Ja, om vi inte är medvetna om varför vi konsumerar så är vi sökare enligt min uppfattning. Och så kommer nästa rad…

If we feel that something is missing or not quite right, then we probably need to buy a product or a service.

Jamen precis – det är därför vi köper lite extra kuddar den där dagen som vi egentligen inte visste varför, men det kändes så skönt att få spendera lite och så skönt att få lägga de där nya kuddarna i soffan. Jag blev nog lite mer lycklig. Eller?

Och lite högre upp på sidan skriver Noah vidare såhär:

Romanticism tells us that in order to make the most of our human potential we must have as many different experiences as we can. We must open ourselves to a wide spectrum of emotions; we must sample various kinds of relationships; we must try different cuisines; we must learn to appreciate different styles of music.

One of the best way to do that is to break free from our daily routine, leave behind our familiar setting, and go traveling in distant lands, where we can experience the culture, the smells, the tastes and the norms of other people. We hear again and again the romantic myths about “how a new experience opened my eyes and changed my life”.

Så inte bara genom att vi konsumerar tjänster och produkter, vi måste också upprätthålla den romantiska bilden av livet och allt vi ska hinna uppleva. Att det är mycket bättre att ha upplevelser (läs nya) varje dag än inte. Att det är i resor som vi kan vakna upp – är det ett sökande efter ett uppvaknande som vi omedvetet söker efter? Eller det omedvetna sökandet efter lycka? Och vari ligger skillnaden?

Kapitlets underrubrik för dessa stycken är passande nog så här:

The imagined order shapes our desires.

Den inbillade ordningen (styrningen) skapar/formar våra önskningar. 

Så om du efter denna läsning även klassar dig själv som sökare……
vilken ordning är det du tror på?
Och vilka önskningar har du?
Är du medveten om att dessa är med och ligger bakom varje val du gör?

13285821774_5b3f36fde0_zFoto från Flickr och Sean MacEntee

Share