smärta eller lidande

Jag vet inte om du som jag kikar på OITNB = orange is the new black och vad du får med dig av den. Jag fick med mig detta av säsong 4 där Pensatuckey verkligen steppat upp och blivit mänsklig. Hon sa något i stil med detta.

Det finns smärta överallt. I hela livet.
Det vet du och jag.

Men lidande.
Det är ett val du gör.
Du väljer att gå in i lidande.

Och visst är det superlätt att ställa denna fråga….

Väljer du att gå in i ett lidande eller hanterar du smärtan?

Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, jag vill här hjälpa dig så att vad du än gör så gör du det medvetet. Att du är medveten om dig själv och ditt agerande.

Share

hon och han

– Kom och sätt dig bredvid mig, sa hon.
– Nej, jag vill sitta här, sa han.
– Då blir ju jag ledsen, sa hon. Kom och sitt bredvid mig!
– Ok, sa han.

 

– Vill du följa med mig till affären? frågade hon.
– Nej, jag gör XXXXX, sa han.
– Då blir ju jag ledsen och det vill du väl inte? sa hon.
– Nej, sa han och rusade fram för att krama om henne som han älskade så mycket men som krävde att han hela tiden skulle se till att hon inte var ledsen. Det var jobbigt. Men det kunde han ju inte säga eller visa…..för då skulle hon ju bli ledsen, hann han tänka under tiden.

 

Hon = mamman som inte vet bättre, som inte är medveten att hon lägger ett stort ansvar hos honom, som att ansvaret för hennes lycka och icke-ledsenhet hänger på bara, enbart och endast på hans handlingar.

Han = barnet som just är i fasen att upptäcka sig själv som egen person och utforska hur han hänger ihop med alla runtomkring sig. Som inte vill göra någon ledsen. Och som framförallt gör exakt som hon (hans mamma) vill så att hon inte ska bli ledsen. När hon hotar med att bli ledsen.

SparaSpara

SparaSpara

Share

att ta sig an ett problem

Två citat från välkända herrar har mött mig de senaste dagarna i min e-postlåda. De är både lika och olika.
Om att du när du ska ta dig an ett problem måste ta dig an det från ett annat håll, ett annat sätt, en annan nivå än från det håll, sätt, nivå som skapade problemet. Som att du från att problemet uppstår, eller du blir varse det, måste genomgå ett lärande och till och med kanske en utveckling för att kunna lösa det.

Frågan är – ÄR du redo?


Share

…jag älskar honom…JU…

Verkligen? Vem försökte du just övertala? Dig själv eller mig? Och jag hade inte ens ställt frågan om du gjorde det. Det hade inget med samtalet att göra. Ändå kände du dig tvungen att säga det. Är du medveten om varför? Kanske ville du ha hjälp av mig fast jag inte förstod?

**********

Kan det vara så att vår partners/älskade gör oss galna? Det beskriver en bok av Alain de Botton som Maria Popova skriver om i denna artikel.

Och så detta klipp på Youtube:

“Utan att vara fullt medvetna om våra önskningar, så finner vi en partner som uppvisar samma brist/er som våra föräldrar hade, så att vi kan upprepa den bristfälliga dynamik vi en gång har upplevt som barn.” – Alain de Botton

Hur medveten är du? Kan jag hjälpa dig att få syn på något du famlar efter?

 

Share

Är du redo?

Är det organisationen som är redo att pröva nya sätt?
Är det en person som är beredd att ta emot feedback?
Är det en organisation som är beredd och orkar gå in i det jobbiga för att gå vidare?
Är det en person som längtar efter stödet att våga och stödet att orka?

Vem är redo?

För det är ju som Rumi alltid säger….

“Yesterday I was clever, so I wanted to change the world. Today I am wise, so I am changing myself.”

Om en person eller organisation inte är redo att ta emot, att lyssna, att ta till sig. Då är det bara tid som hjälper. Tid att komma dit. Tid som jag kan ge. Och ge. Och ge. Och under tiden upptäcka vad som sker i mig. För kanske är det så att den enda som kan förändras är jag själv. Jag kan inte förändra någon annan. Jag kan bara förändra hur jag upplever den andra. Personen. Organisationen. Någon annan.

Jag kan förändra mig själv och jag är redo.
Är du redo?

 

Share

vad unnar du dig?

Att unna sig. Att ge sig själv något som en tycker om.
Kanske en extra kaka till kaffet? Eller just en fikapaus?
Eller en paus utan något att stoppa i kroppen?
Eller knoppen? En paus utan sociala medier?

Är du medveten om dina vanor om vad du unnar dig och när?

Kan du upptäcka om det egentligen handlar om något mer?
Att ditt “unnande “för dig själv kanske egentligen är ditt sätt att svara ditt dåliga samvete med att du unnar dig något som du vill ha….fast det i själva verket skadar dig och tar dig längre ifrån där du vill vara?

Samtidigt som du står kvar med ett kanske ännu sämre samvete för att du just unnande dig även denna lilla chokladbit, detta lilla glas vin,
de här nya skorna eller en snygg pläd till soffan.

vad-handlar-det-om-egentligen

Vad handlar DITT unnande om egentligen?

 

Share

att läka mina sår i samverkan med dig

Christian Pankhurst´s ord satte sig i mig. Och jag instämmer med honom om att för att jag ska kunna arbeta och läka mig själv behöver jag ta emot hjälp från min omgivning. Från dig exempelvis. Och för att mina sår inte ska bli värre i vårt möte så behöver jag lägga till medvetenheten och uppmärksamheten på vad som händer i mig när jag möter dig.
Hjälp mig gärna i våra möten!

Tack!

Share

olika nivåer av medvetenhet

Jag lyssnar vidare till Peter Sages intervju på London Real och jag hör honom prata om hur han ser på tre olika nivåer av medvetenhet – jag gör direkt en reflektion till att undra om jag kan göra medvetenhet i det han pratar om synonymt till intelligens. Som tre olika nivåer av intelligens. Eller tre olika intelligenser.

    1. Peter kallar den första nivån för en intellektuell nivå av medvetenhet. Att vi alla till exempel vet att det inte är bra att röka för hälsan. Men att många ändå gör det. Att vi alla vet att det är bra att äta måttligt, men ändå beställer stora förpackningar av allt. Chips påsarna som vuxit. Godspåsarna som är gigantiska jämfört med min barndom. Och så vidare. Vi vet om det på ett plan. Men gör liksom inget åt det. En intellektuell nivå av medvetande. En nivå av medvetande som INTE hjälper dig till att förändra ditt invanda beteende.
    2. För att förändra detta invanda beteende som du har behöver du nå nästa steg av medvetenhet menar han. Den nivån som Peter kallar den emotionella nivån av medvetande. Och det är när du rör dig från den intellektuella till den emotionella som det sker ett skifte och en möjlighet till förändring skapas. Och vissa förändringar skapas till och med, men det är sällan som de är bestående. En jämförelse som Peter berättar om är när du till exempel får ett besked från din läkare: En till cigarett och du är död. Då – när det intellektuella krockas med det emotionella. Det är då skiftet sker och möjligheterna skapas.
    3. Tredje nivån – handlar om att skapa bestående förändringar. Och då är det en nivå av cellulär medvetenhet. Att vara sann mot dig själv. Att vara sann mot vem du är. Till exempel att du bestämmer dig för att vara en föregett rökare. Att du inte längre röker. Du har redan slutat. Det är en förändring på cellulär nivå som har betydligt större chans att bli bestående menar Peter. Att du väljer din identitet. Att du väljer vem du vill vara och är sann mot det.

Se på vem du är idag. Och ta de steg som du behöver för att förändra på cellnivå till att bli den du är.

Jag läser ett par olika bloggar här i bloggutmaningen100 och några beskriver hur de går ner i vikt och att det är viktigt för dem. Men att det nu saknas liksom de där sista 5-6 kilona som de längtar efter. För att när de har nått dessa så är de i mål.

Hmmm, undrar vilken nivå av medvetande som det går att applicera på dessa tankar och undrar om de kan känna igen sig i någon av nivåerna. Jag hoppas att detta kan bli som ett verktyg i deras verktygslåda också.

Tre ytterligare nivåer är det som vi går igenom på ledarutbildningen; The Gap, The Understanding och The Connection. Jag ser idag inte dessa som direkt överförbara till de nivåer som Peter nämner, men på ett sätt hör de ändå ihop. Det handlar om medvetenhet i båda fallen.  Medvetenhet som ett verktyg. att använda emellan de tre olika nivåerna av medvetenhet. Att rikta strålkastaren mot sig själv.

Det du lyser på växer har jag fått lära mig. Ibland behöver vi också kliva bak för att betrakta vem som står bakom strålkastaren, varifrån den agerar och varför den vill belysa just detta. Att nyfiket, med kärlek och mod pröva detta. Både att bli belyst och att undersöka belysningen och belysaren.

Min nästa trea som jag tar med mig i denna tankekedja är den som kommer till mig ifrån Teori U. Open mind (nyfikenhet), Open Heart (villkorslös kärlek och compassion) och Open will (mod). Eller motsatsen Closed Mind (fördomar/fördomsfull), Closed Heart (skuldbelägga) och Closed Will (Rädsla).
Dessa tre+tre beskriver möjliga vägar i allt du möter i din vardag och i dina invanda beteenden. Du kan antingen använda din medvetenhet för att ta dig till den öppna sidan eller strunta i det och gå direkt till den slutna sidan. Valet är ditt.

 

Share

Det är skönt när det gör ont…(?)

Vad har dina dåliga vanor, dina djupt liggande negativa mönster och dina beteenden som skadar dig gjort för dig på sistone? Mer än du anar….

En vän har hypokondria, och tror så klart att alla sjukdomar drabbar hen. Vilket innebär att hen konstant surfar runt och letar upp sjukdomar, kollar symptom och anmäler sig själv till alla möjliga tester som hen egentligen inte behöver. Och tror att hen har otaliga sjukdomar.
En annan vän, för henne var varje dag en katastrof. En granne vid kolonilotten polisanmälde henne, hunden attackerade henne och hon brände sig rejält  då hon spillde kaffe på handen. Många gillar henne, men få vill liksom vara nära henne. Men de ger henne uppmärksamhet och hjälper henne.
Och en ytterligare vän som har stenkoll och en självdisciplin utan dess like, i allt utom i ett hänseende – sin ätstörning. Hon hatar sig själv för sin övervikt. Men kan inte förändra sitt beteende. Hon har förlorat sitt jobb som modell på grund av detta.

På ytan är dessa tre personers beteende olika, men om vi skrapar på ytan och kikar lite längre ned så ser vi att alla tre är fast i samma illvilliga mönster, fast i ett upprepande som ingen av dem egentligen vill vara kvar i. De är kvar i detta beteende i något som psykologer på engelska kallar “secondary gains”, den svenska termen blir något liknande “sekundära vinster”.

Att jaga efter sekundära vinster är som att slå ditt huvud mot en vägg för att det känns bra när du slutar, en smärtsam upplevelse som är sammanlänkad till något som får dig att känna dig bättre, och för att få uppleva känslan av något bra så upprepar du smärtan undermedvetet. Japp, du läste rätt. Beteendet är inte medvetet.

 Bilden ovan lånad från Villfarelser – och personen på bilden har ju liksom inte en j-a aning att dens undermedvetna stickat offerkoftan…

Om vi tittar på de tre beskrivningarna av personerna ovan (nej, det är inga jag känner – men det är människor som finns ibland oss) så ska jag peka på de möjliga underliggande delarna…i hypokondrikerns fall så var det en flykt in i sjukdomar och en oro över att bli drabbad hårt av sjukdomar, för att istället konfronteras och mötas med det liv hon lever i ett äktenskap med en otrogen och elak make.  I fallet med den som drabbas av alla olyckor så kunde den kvinnan aldrig be om hjälp eller få uppmärksamhet, men genom att hon drabbas och om igen så får hon den uppmärksamhet och hjälp som hon vill ha och behöver. Och i det sista exemplet ser vi att hon som är överviktig och tidigare var modell, undermedvetet kan ha använt ätstörningarna som ett medel att ta sig ur sitt tidigare påfrestande liv. Så att det har hjälpt henne ur stressen och pressen som modell, men har kostat henne annat.

Dessa tre kvinnor var konstant i genuint lidande och de hade ingen aning om att de var i ständig jakt efter dessa sekundära vinster. När de fick frågan av en vän  – “Vilka fördelar får du av att ha det här problemet som du berättar om?” så blev de så förvånade. Och det såg ut som om någon hade bett dem att hoppa ut genom fönstret.
Om du får sekundära vinster från upprepade, frustrerande saker/beteenden/mönster i ditt liv, ja då är du säkert också omedveten om att det är just dessa saker är det som motiverar dig på en undermedvetet/omedvetet plan. Allt du är medveten om är att samma skitsak går fel hela tiden. För att befria dig själv från detta destruktiva beteende måste du finna en väg ut ur ditt invanda beteende och mönster.

Prova att minnas upprepade tillfällen som ger dig obehagliga känslor. Kanske blir du alltid förkyld, blir kär i fel personer, spenderar dina pengar så att de inte räcker hela månaden eller liknande. När du har klurat ut vilken som är ditt “mönster” eller ditt beteende kring något – byt perspektiv då och känn efter hur det skulle kännas i ditt liv, att vara dig, om detta beteende eller “mönster” inte längre fanns kvar. Inte längre fanns i ditt liv.
Din första tanke/känsla är säkert – åh, så skönt, jag känner mig så lättad. Men låt dig inte luras över detta den första känslan. Var ärlig mot dig själv och gå till botten med din känsla och dina beteenden. Försök att visualisera en HEL dag utan detta beteende/mönster, sjukdomskänslan, ätstörningen, att alltid drabbas av olyckor. Du kanske nu ser eller inser att en sådan dag och ett sådant liv kanske är mer utmanande än du tror. Än vad du först trodde.

När kvinnan med hypokondri först föreställde sig en dag utan detta beteende, det var då hon fick syn på sitt äktenskap. Smack, så hårt kom verkligheten emot henne. Hon har erkänt för vår gemensamma vän att om hon inte hade varit så besatt av att tro att hon kunde bli sjuk, var sjuk, osv så hade hon redan lämnat sin make för länge sedan.
När kvinnan som drabbades av alla olyckor konfronterade sig själv och undersökte sitt beteende och hur det skulle vara utan all drama som konstant skapades omkring henne, ja då kände hon sig helt sänkt, som att hon nått botten. Allt skulle ju vara så tråkigt kände hon.
Och modellen med ätstörningar? Ja, hon kände sig väldigt kluven till att vara smal och fortsätta som modell. Jag skulle inte alls gilla att utsätta mig för kritiserande av fotografer och den tävling som pågår emellan modellerna kring utseende, sa hon.

Tror du att någon av dessa kvinnor lyckats med att se och förstå sina underliggande, omedvetna beteenden för att nå sina sekundära vinster? Det behövs nog alltid en objektiv, utifrån perspektiv på situationen för att kunna få syn på den själv. För det omedvetna är supersvårt att själv få syn på och granska. Prova själv – fråga en coach eller terapeut, en släkting eller vän: “Vilka belöningar tror du att jag kan få genom mitt mest frustrerande problem?” (en fördel förstås om de har varit med och upplevt dig i ditt beteende kring ett problem). Om deras svar gör dig arg, ledsen eller att du vill slå till dem – ja, då har de med stor sannolikhet alldeles rätt. Andra är ibland bättre än dig på att sätta fingret rätt på den ömma punkten.

Även om du inte har en tydlig insikt eller förståelse kring dina sekundära vinster så finns det som tur är ett kraftfullt sätt att bryta detta mönster. Oftast handlar dessa sekundära vinster och mönstret som de bringar om en önskan av en av dessa:
1. Frihet 2. Vänlighet 3. Vila .
Dessa tre saker kan vara nycklar som hjälper oss att ta oss ur dessa repetitiva negativa mönster som vi har. Visst är det så att det finns andra önskningar och vi är alla individer med olika behov, men just dessa tre styrs och kontrolleras mycket i vår kultur och det samhälle vi lever i.

  1. Jag ska kika mer på vilka mönster jag sitter fast i.
  2. Om du ser min ömma punkt så uppskattar jag din feedback till mig.
  3. Om du vill ha hjälp att kika på dina mönster så lovar jag att utmana och ge dig tankespjärn, att supporta dig i din kamp och att hjälpa dig att tänka.
Share