m e l l a n r u m m e n s MAGI

Jag hörde en intervju med en skicklig pianist för ett par år sedan. Pianisten fick frågan vad som gjorde att han var så otroligt skicklig och hur han kunde så mycket om noter och toner.

Hans svar var gudomligt och tankspjärnande för mig. Och enbart jobbigt för intervjuaren (som jag tolkade det). Svaret?

Jag behärskar inte tonerna eller noterna bättre än någon annan. Men mellanrummen, de behärskar jag väl.

Så….när jag står vid kanten till min komfortzon, kanten där avgrunden kan kännas som ett sug som drar i mig. Kom, kom, kom. Då vill jag försöka hitta till fler mellanrum. Jag har flera avgrundskanter jag bara älskar att vara vid, och jag vågar ofta pröva nya. Men vissa påverkar mig mer än jag vill och kallet från avgrunden är högre än högst.

Då vill jag prova

Att hålla min älskade i handen och andas, låta lockelsen skölja över och förbi mig. Låta mina inre stormar blåsa upp inuti och långsamt lägga sig lugnt igen. Skapa ett mellanrum innan jag…

…vill prova…

Att ta in det som sker här vid kanten med mitt hjärta först. Låta mitt hjärta omsluta hela mig och händelsen. Vara i ett mellanrum med mitt hjärta och det som sker.

Sen vill jag prova…

Att låta min hörsel och mina öron få vara med i nästa steg. Lyssna till det som jag hör. Både inifrån mig själv. Kanske är det mina tankar som försöker överrösta all. Eller så är det andra ljud som kan få mig att höra hur det är att stå vid kanten till min komforten just nu. Stanna upp i det mellanrummet som skapas mellan ljuden. Vänta in i mellanrummet.

Efter det vill jag prova…

Att känna mig försiktigt fram. Använda mig av min känsel i mina händer. Låta fingrar och händer röra mig, min kropp, och även det som finns framför mig. Bredvid mig. Undersöka som om det vore något jag aldrig känt förut. Undersöka så nyfiket som möjligt om det finns ett mellanrum och ett till och ett till.

Till sist vill jag prova…

Att låta min syn och mina ögon vara med. Att de långsamt öppnar sig som om jag ännu inte riktigt fokuserar min blick, som att allt är lite suddigt i kanterna och det inte finns en skärpa eller fokus i blicken. Som att denna långsamma fokusering i sig är ett mellanrum. Mellanrummet som finns innan min blick ser tydligt och skickar signaler till mig. Signaler som på ett sätt avslutar mellanrummen.

Därifrån har jag genom mellanrummen, hålla-handen, hjärtat, hörseln, känseln och synen fått en möjlighet att se kanske en annan verklighet. En som visar att jag inte alls står vid kanten utan att det faktiskt finns en hel horisont mycket, mycket längre bort.

Det är den magi som kan uppstå i M E L L A N R U M M E N .

Share

Vecka 5 – vilken start!

Hej hopp på er alla! Och till DIG speciellt!

Denna vecka har varit otroligt mångfacetterad och spännande. Högt i tankar och tak och gott om känsloutrymme och mellanrum. En vecka som jag kommer bära med mig ett tag framöver. Jag räknar in att den startade redan förra fredagen, dvs vecka 4…då jag träffade två vänninor på Champagnebaren och pratade målsättningar och mellanrum. Härligt att träffas bara vi tre – utan karlar. Alla vi träffade på i baren undrade just var våra respektive var och blev nog lite extra nyfikna då vi svarade att vi ville umgås utan dem. Att det var dags för bara oss.
Sen fortsatte helgen av bara farten med mer mys med delar av bästa rugby-gänget på Södertuna slott med en spa och slottsövernattning. Underbar känsla att träffas och sitta och bara njuta av sällskapet i den varma badtunnan under snön som föll från himlen. Att det inte blev så mkt sömn hör kanske till (särskilt som jag fick dela rum med storsnarkaren – gillar henne massor!!).

Och så startade jobbveckan med ett långt, öppet, kreativt workshoppande på måndag förmiddag. Jag och Henrik håller på att ta fram ett embryo till något som vi inte riktigt vet vad det ska kallas. Men vi vet att det kommer att handla om ledare och ledarskap. Hur – där jobbet vi vidare. Dels en dag till i veckan som varit och dels i två veckor till innan vi den 11:e feb ska presentera detta embryo för att se om vi ska skapa mera av detta eller inte. Så jag lovar att återkomma om vad det kommer att vara.

Redan på tisdagen fortsatte utmaningarna, men nu tillsammans med andra skarpa hjärnor. Och även detta uppdrag är inte helt tydligt ännu. Jag ska under helgen känna på mitt svar tillbaka till dessa herrar och hur jag skulle vilja lägga upp min insats och vad jag kan bidra med. Känns mycket intressant och spännande att få ta tag i denna utmaning och det ser ut att vara en krokig och guppig väg framför oss i detta. Härligt att få resa en sån väg när jag känner tillit till mig och till de övriga och de till mig. Just nu är jag så nyfiken på att få möta de övriga som kommer att involveras i detta. Att få känna tillit även med dem. Så även här lovar jag att återkomma till dig och berätta mera om vad detta kommer att handla om.

Vecka 5 – härlig vecka!

Och du…det enda jag saknar nu är en eller två personer till som jag kan coacha. Visst är det din tur snart? Hör av dig till mig om du är redo!

Kramkramkramkram

Share
Go Top
Translate »