ett sätt att må bättre

Last night, Tess, I was dreaming of you, again.
You were radiant, confident, and light beamed in every direction from the core of your being. Music followed you, angels serenaded you, and everyone was elevated by your presence. Wisdom shown from your eyes. Kindness emanated from your touch. And your power was simply awesome.
You looked, well… pretty much… exactly as you do right now.
Wow,
 The Universe

True, Tess, you were wearing a lot of sparkles, but I know the difference between sparkles and angels.

Texten ovan fick jag häromdagen i min mail-inkorg. Ett mail från Universum. Att prenumerera på dem får mig att må bättre. Särskilt detta ovan tilltalar mig massor.

Det blir lite roligt att leka med filter och appar och lägga till ett foto
som får symbolisera detta tillstånd 🙂

Share

apropå påminnelser som kommer precis i rätt tid

Ibland kommer det saker som från ovan. Som en gåva som jag behövde precis här och nu. I veckan var det tre av dessa som kom som gåvor.

  1. Hemcyklandes med tankar i skallen om att jag ska kika på mina rutiner och mitt arbete i mig själv för att skapa mer av mig i fokus. Att jag kan behålla mitt fokus och inte smittas så av andras. Väl hemma hade jag fått brev. Ett vykort till mig själv. Med texten: “Grattis! Fira och njut att mitt inre tillstånd är i mitt fokus!”  Precis så. Det är mitt inre tillstånd som är i mitt fokus. Tack för påminnelsen!
  2. Satt mitt i ätande av lunch och i en slags inre debriefing efter ett möte. En debriefing med mig själv. När Jo ringde för att hon tänkt på mig och undrade vad som hände i mitt liv nu. Tack, det blev en debriefing med Jo om mötet och framförallt ett samtal om livet här och nu. Som gav mig även förmågan att kunna ta ett stort steg tillbaka och titta på här och nu från håll. Det är fantastiskt vilken skön känsla jag får av att se allt från håll. Långt håll.
  3. Så här måste vi göra. Jo, så här måste vi. Jo, nu frågar alla efter det här och då måste vi. Jo, så är det.
    Och det bara fortsätter, i samma ord oavsett vad det handlar om. Mina tankar kring varför och hur länge jag kan hålla emot utmanas dagligen. Och så fick jag syn på Seths inlägg: Professionals push back.
    Där han påminner om hur en arkitekt vägrar att designa en stor, ful byggnad som bara utlovar en kortsiktig vinst. Arkitekten förstår att en av hennes uppgifter som arkitekt är att höja nivån.
    Där Seth påminner om att det finns hur många människor som helst som underblåsa, ha kapplöpning ner till botten och bara fokusera på att ge andra det de vill ha.
    Och att påminnelsen verkligen handlar om mig. Att jag inte är som andra. Att jag inte underblåser. Att jag inte tror på att vara som andra. Att mina nivåer/gränser/standarder är mina. Och att de gör mig till den professionella Therese och Tess som jag är.

 

Så ett stort tack till er alla som var med och synkroniserade till att jag fick dessa. Jag vill nämna Jo som ringde.
Jag vill nämna Henrik som tipsade mig om Mias kurs.
Jag vill nämna Mia som kom med idén om att skriva ett vykort och sedan postade det till mig ett år efter att jag skrev det.
Jag vill nämna Kent som tipsade mig om Seth för evigheter sedan.

Share