Sex på Pilatesboll

Vi fick en fråga häromdagen om vår favoritposition. Vi tittade på varandra, log och utbrast samtidigt: Många!

Dagen, stunden och kropparna får tillsammans leda fram till HUR vi har sex.

Men en ny position har seglat fram på listan. Sex på en pilatesboll.

På ett sätt påminner den mig om sex i en enklare gunga (sexgunga) och den kan definitivt bjuda på en hel del fniss och skratt när vi tappar balansen. Se till att placera dig på ett bra ställe ifall ni skulle tappa balansen.
Positionen? Den som blir penetrerad är den som har ryggen mot bollen. Den som penetrerar står på knä på golvet. Den som är på bollen har fötterna vilande på den som står på golvet. Capisce?

Nu undrar jag nyfiket, har du testat eller vågar du testa?

OBS….Inte vi på bilden 😉

PS: Välkomna hit alla nya läsare! Och en stor kram till Anna som tipsade om mig i sitt blogginlägg om “sex i husbilen” häromdagen ?

Share

allt hänger ihop…hormoner, signalsubstanser, binjurar och sköldkörtel

Idag har jag läst ut boken “Kaos i kvinnohjärnan” av Mia Lundin. Och inte är jag förvånad över hennes förklaringar eller hur allt hänger samman, det känns bara som att jag konstant glömmer bort det. Att allt hänger ihop.

När jag nu är 49 år och mitt i något slags klimakteriet-fas. Fast utan svettningar, vallningar, frossor, etc som verkar vara de mest vanliga fysiska symptomen. Jo, jag har haft en eller en handfull nätter de senaste två åren som jag vaknat och varit helt klibbig och blöt av svett. Och jo, brösten har ömmat och svullnat upp vid ett par tillfällen också. Även dessa tillhör de fysiska symptom som är vanliga.

Min klimakteriet-fas verkar för mig del ha hamnat mer på insidan. Insidan av vagina i form av tunna slemhinnor. Och insidan av resten av mig i form av humörsvängningar. Som jag nu, efter att ha läst Mias bok, är övertygad (just nu) om att de beror på obalanser i mina system. I dem alla.
(Jag är inte övertygad om allt Mia skriver, men det är mycket som jag känner igen mig i)
Obalansen mellan mina hormoner; östrogen (mitt är högt nu), progesteron (som jag inte har ett mått på) och testosteron (som jag tidigare nog haft en rätt hög dos av sett till balansen).
Obalansen mellan mina signalsubstanser (som jag inte har några mått på alls); serotonin (som jag tolkar enligt Mias frågor är superlåg nivå just nu), adrenalin och dopamin.
I binjuren obalansen mellan kortisol och DHEA. Varav dessa två på mig vid mätning i blodprov var låga båda två. Kanske för låg på dem undrar jag idag?
Och så sköldkörteln…..där har jag fått resultat på typ allt och det ser “normalt” ut. Så här undrar jag hur det kan se normalt ut när resten är i en slags obalans. Är det “normalt” att sköldkörteln inte alls påverkas om övriga system är i obalans?

Hur går jag vidare nu?

Det första jag har gjort är att leta rätt på hjälp att kunna tyda och tolka resultaten och se över vilka som saknas för att kunna dra slutsatser. Och det har vi redan gjort. Maken och jag har kontakt med Jonas för att gå vidare med denna fråga.

Det andra jag har gjort är även att boka til för undersökning hos en naturläkare. Som jag blivit varmt rekommenderad. Lisa. Som har tid för mig först i slutet av september. Så där får jag vänta och öva tålamod.

Det tredje och egentligen det första jag gjort är att starta min symptomspårare.  Det är Mia Lundin som delar med sig av denna pdf där du helt enkelt varje dag fyller i de symptom som du upplevt under dagen. Symptom kring humöret.
Jag lägger till lite egna reflektioner kring dagen också, och vilka tillskott/vitaminer som jag tagit, om jag druckit alkohol och hur mycket, om jag druckit kaffe och hur mycket. Jag har ingen aning om det påverkar eller ej, men jag vill undersöka lite mer nu när jag ändå ska kika varje dag på symptom. Jag kommer även att reflektera en stund över dagen för att kika på vad som triggat igång ett symptom för att undersöka om det kan finnas mönster även där.

Om du har tips eller vill dela med dig av hur du mår, vad du gör för att må bättre, eller om du har tips på intressanta saker i liknande områden – dela, dela, dela GÄRNA med mig!

Share

att känna mig som ett sex-objekt

Vi har nyfiket nosat på våra känslor och intresse för sub-dom- kulturen (submissiv – dominant, eller undergiven vs dominant) och inte riktigt fastnat i det eller dess uttryck. Samtidigt som något ändå lockat (främst mig) och jag har inte kunnat förnimma vad som lockat och helt enkelt inte släppt taget om tanken och min nyfikenhet.

Så när jag fick läsa en text som beskrev hur ett par testat tillsammans och hur kvinnan i paret försökt agera dominant. Så insåg hon att det hon gillade i sub-dom-kulturen och det som lockat henne var att bli ett sex-objekt, att bli objektifierad.

Åh, haha, ja, det där känner jag igen. Det där kan jag gå igång på!
Att vara makens sexobjekt när vi leker i vårt sexliv, det gör mig upphetsad.
Det får mig att känna mig sexig, utvald och i min fulla kraft.

Fotocred till Fotograf Sandra Bosdotter.

En annan sida av mig som gick igång när Sandra fotade mig var en liknande. Att få känna mig sexig framför kameran. Även om vi där och då under fotosessionen mest garvade och pratade. Men ändå dröjde sig känslan kvar av att vara naken med kameran. Att få synliggöra sig som sexig. Som ett sexobjekt.

Har du lust att fota dig i snygga underkläder eller annat – hör av dig till närmsta fotograf. Jag rekommenderar såklart Sandra 🙂

Och blir påmind om att känna sig som ett sexobjekt ligger väldigt nära ett annat inlägg jag skrev  att jag njuter av att veta att jag är någons fantasi….

OBS! Detta funkar endast i sammanhang och kontexter som är sexuella för mig. Inte bara för att de är sexuella för dig. Eller för att du vill vara sexuell med mig. Det funkar liksom inte så….

Share

olika svar beroende på frågan?

Häromdagen undersökte jag ordet altruism och fann en annan reflektion i mig som mer handlar om vår förståelse och vår hjärnas önskan/behov av att definiera vad något är eller ej. Om att det ibland är en sån hårfin skillnad på vad ett ord eller ett begrepp betyder.

Så läser jag vidare i boken: Becoming Wise och landar i igenkänning på sidan 212-213 där Margaret Wertheim berättar om fysik och naturvetenskap.

Beroende av frågan kan något som ljus vara olika saker.
Det kan antingen vara en våg eller en partikel.

Margaret säger att fysik har ett dualistisk sätt att beskriva världen. Att ett sätt att beskriva ljus som en våg är ett sätt att se det som ett kontinuerligt fenomen. Och att beskriva ljus som en partikel är ofta upplevt som ett diskret eller digitalt fenomen. (ursäkta om jag inte fått till korrekt översättning av detta språk som hon använder)

Att våg-beskrivningen utgår från relativism och att partikel-beskrivningen utgår ifrån kvantmekanik. Att relativism använder sig av den kosmologiska skalan och att kvantmekanik använder sig av den subatomiska skalan.

Och att dessa två teorier IDAG inte matematiskt samordnas. De är fortfarande separata. Så när vi kan finna ett ramverk som kan kombinera dessa två är vi mindre schizofrena då? Margaret menar att vi inte ens behöver oroa oss. Universum finns och universum är inte schizofrent, det accepterar att det finns olika sätt att se på saker – beroende på vilken frågan är.

Och avslutar hon – “Några tror att string teorin kan vara en lösning som ett ramverk för att få dessa två delar att samordnas och därmed även kanske svaret beroende på frågan.”

plusposter3-strings-final

Share

vad är en sökare? – del 1

Fick häromdagen höra att jag är en sökare. Min första reflektion blev: “Va, jag?” – jag såg mig inte som en sökare. Inte såsom jag definierar en sökare. Så idag satte jag mig för att googla lite på det och reflektera kring det som dök upp. Mitt första svar blev till en artikel på Wikipedia om Sökare i en kamera.

En sökare används vid fotografering för att komponera bilden.

Aha – däri kan det ligga något mer. Något som klingar med min upplevelse. Att vara en sökare är att komponera din egen bild av något viktigt för dig.

Mitt nästa svar som dök upp var en artikel från 2008.
Gunilla – artikelförfattaren – skriver bland annat så här:

Sökare har funnits i alla tider överallt, men kanske inte i sådan omfattning som under de senaste årtiondena. Detta kan ju vara ett resultat av att religionen har släppt sitt grepp och att vi fått kännedom om andra livsåskådningar.
Vad vi söker kan ju ha religiös, andlig eller rent teoretisk aspekt, men målet är ändå detsamma, att söka efter svaret i den stora livsgåtan. Att vara en sökare innebär att man kan ta steget ifrån de etablerade och organiserade lärorna, för att man själv vill uppnå personliga och andliga utvecklingar.
De flesta av oss sökare har säkert funnit att det inte var så lätt som vi trodde från början, att finna de rätta svaren och att lära känna sin egen “andliga anatomi”. Ibland vill vi kanske gå genvägar genom olika lärors metoder och lösningar, men vi kommer snart på att vi står på ruta ett och kanske med ännu fler frågor som söker svar.

Hmmm, det ligger en hel del i detta som jag känner igen mig i min upplevelse av att vara en sökare. Och inte. Både ock.
Och så i mitt tredje svar på sökningen på Google får jag fram ett företag som arbetar bland annat med KBT som skriver så här om sökare:

Somliga av oss är och kommer kanske alltid att vara sökare. Ett härligt tillstånd om man kan förlika sig med att den typen av mental nerv är en ständig följeslagare som obönhörligt kommer att dyka upp då och då. Med åren har en paradox blivit för handen, dvs. att jag kan vila tryggt i mitt oroliga/nyfikna sökande. Vissa av oss kanske rent av är födda med ett potential att vara nyfikna, oroliga, sökande och att vår utmaning är att lära oss hantera den, vårda den, utveckla den samtidigt som den andra sidan inte får glömmas av. Att lära sig att ”sitta still i båten”, inte alltid bejaka sökandet utan acceptera att inte veta, att inte pinna på, att kunna ha tråkigt, är en färdighet som även den behöver odlas.

Alla sökare där ute, vila tryggt i att acceptera att ni har ert sökande att hantera!

Och det är där jag landar, slutar söka efter svar på Google kring ordet sökare. För i citatet från företaget ovan finns dessa ord:

“inte alltid bejaka sökandet utan acceptera att inte veta”

Och däri ligger den skillnaden och svaret till mig själv på varför jag reagerade som jag gjorde när jag fick höra att jag var en sökare.
Det är helt rätt – jag är en sökare (särskilt såsom texten ovan är formad) OCH jag är en sökare som kan vila i acceptans och inte behöva veta.
Att inte få ett svar idag.
Att inte behöva en metod idag.
Att inte behöva följa en guru.
Att inte behöva någon annans väg.

 

 

Share

om mig som en ENFP…..

På Pinterest finner jag allt möjligt. Kika, läser och “pinnar”. Bland annat en hel del om “min” personlighet enligt Myers Briggs test om personligheter – Jag är en ENFP. Och mycket av det jag finner bekräftar den bild jag ser av mig när jag vänder kameran emot mig själv.

E – Extroverted.
N – Intuition.
F – Feeling. 
P – Perception. 

What I dread most as an ENFP? Monotony
If ENFP embodied a noun? Curiosity

It doesn’t interest me what you do for a living. I want to know what you ache for – and if you dare to dream of meeting your heart’s longing. It doesn’t interest me how old you are. I want to know if you will risk looking like a fool – for love – for your dreams – for the adventure of being alive. – Oriah Mountain Dreamer

Och så snubblade jag över denna lista med saker som varje ENFP önskar att andra kände till och förstod om sig. Så känner även jag. En lista med 30 olika punkter. Läs och lär. Tack!

 

1. “I don’t want to be judged as super extroverted, extremely confident and shallow. I want introverts to know that we can stay at home having deep conversations. I don’t want to be dismissed simply for being an extrovert.”

2. “We are capable leaders. It’s just that our leadership style is not – for lack of a better word – authoritarian.”

3. “I contradict myself a lot because I’m always looking for new possibilities. There are so many routes, paths, chances, doors, and odysseys to cross and tackle that I’ll never feel satisfied until I do it all!”

4. “We are actually really good at making and keeping plans, both in our personal lives, and in project management/deadline situations at work.”

5. “I’m not nosy or looking to know things for any nefarious reason. I genuinely LOVE all your differences and I want to know how you came to be exactly who you are.”

6. “I don’t like being treated like a stereotype. I don’t want to treat you like one, either.”

7. “I’m a scatter brain but it doesn’t mean I’m short on attention – it just means I am intensely interested in too many things.”

8. “I don’t want solutions. I just want to be heard and understood.”

9. “Yes, I am THAT curious.”

10. “I have a LOT of big feelings and yes, I operate out of them. BUT I am capable of discipline and study when I am truly invested in something. I deeply value knowledge and thinking processes but in the end facts will still be run through my ‘feeling’ filter. Sorry (not sorry)!”

11. “ENFPs are passionate, but it doesn’t mean we’re irrational.”

12. “We’re not as confident as you think; we just want to be loved!”

13. “When we are quiet and withdrawn we are actually ok – we’re more introverted than you think we are.”

14. “I’ll be totally different tomorrow; in fact I may not even be here!”

15. “I’m scatter-brained but I’m not dumb. I notice a lot and I am quite intuitive about people’s unspoken emotions and thoughts–but don’t always share everything I know in order to keep the peace. Emotional arguments are EXHAUSTING.”

16. “I tend not to judge but that doesn’t mean I don’t have values. I just don’t see how immediately categorizing someone and then dismissing them helps anyone. I can probably find common ground with almost anyone of any type, if you promise to meet me at least a quarter of the way.”

17. “I don’t need you to fix my problem! I need you to shut up and let me vent!”

18. “I can commit and I do commit quite strongly in relationships, but will walk away once I realize it isn’t working no matter what I do. I stay in relationships longer than I probably should but that’s because I never want to say ‘what if..?’ I will not be on my deathbed with regrets. And I think about that a lot.”

19. “When we ask you to come over it doesn’t have to be anything fancy. Come over in your sweats and watch a couple reruns of something. We just need an hour of human contact and we are happy.”

20. “I will get that project finished, even though its boring as batshit. Thank you for helping me stay focused, but don’t ride me.”

21. “I’m not forgetful… I just literally can’t focus when you’re talking about what your coworker’s friend did last week…. I’m too busy trying to understand the implications of finding water on mars…. why did it take so long to find? Where did they find it? I should look this up.”

22. “We can do hard rational logic, it just doesn’t look like that when we’re all bouncy and enthusiastic.”

23. “Yes I’m social, no that doesn’t mean I want to party 24/7. I need my alone time, too.”

24. “We deserve to be taken seriously just like anyone else! Maybe we have that childlike curiosity and enthusiasm, but it doesn’t mean that we deserve to be looked down upon or treated like children because we’re open to all sorts of possibilities.”

25. “I wish other people understood the whole ‘ I honestly can’t make up my mind’ thing. Sometimes I have to try out different things (careers, goals, people…) before I can find a good match and even then I find myself pondering greener pastures. Drives us all crazy.”

26. “Just because I love people doesn’t mean I’m always happy and just because I’m always talking doesn’t mean I’m stupid. You might think you know me well but you probably really don’t. All you’ve seen so far is the part of me I’ve chosen to show you. There’s a lot more hiding you have yet to figure out. And yes I do really love you already as much as I act like I do. I love everyone. That’s just who I am. But don’t think you understand me perfectly yet. And don’t judge me because that’s the one thing that’ll make me mad.”

27. “Even though we’re highly expressive and sometime come across heedless, we are very level-headed and deep thinkers.”

28. “I have many, many, countless, endless musings that run through my head! I can create an entire fantasy of a timeline in the blink of an eye, and I’ll act like it’s a reality for a few moments. (For example, if I meet someone new, I may very well muse over the possibilities and fantasies of pursuing them, and dating them) and I’ll get super stoked about these possibilities and fantasies. It doesn’t mean I ever actually expect them to become reality, but I will be JUST as excited about them simply because for a moment, in that moment, it was a reality in my mind.”

29. “ENFPs are not stupid! We lead with extroverted intuition so we might be a little more in our head and we may be a little overdramatic and passionate at times but we sincerely enjoy learning and growing too!”

30. “Please be more patient with us. It’s hard to focus on the practical side of things when we can imagine a much better world. That’s just the way we’re wired.”

Skärmavbild 2015-12-23 kl. 20.46.04

Share