kan ett system, en byråkrati bli upplyst?

Kan ett system, en organisation, en byråkrati ha en slags egen själ, ett eget medvetande, ett eget tänkande och ett eget varande så att det finns hopp om en förändring inifrån och kanske, kanske en ny tid med en upplysthet?
En tid i medvetenhet?
En tid till utveckling, lärande, växande?

Dessa tankar har jag haft idag och så kommer en länk från en god vän från bästa Seth om vad byråkrati inte kan göra för dig…

The one thing it can’t do, though, is let you off the hook.

When you write your history, and when others judge you, they will not accept that you had no choice. What you did when it felt like it was too difficult to say ‘no’ is precisely who you are.

We remember the people who said ‘no’ when they thought they had no good options. And we remember the people who went along as well.

Så det var precis vad jag gjorde idag. Sa nej enkelt. Mycket enklare än tidigare.

Nej.

Share

är jag i “rätt” rum?


Så här skrev jag på Facebook häromdagen:
Någon sa “Om du (tror att du) är den smartaste i rummet så är du i fel rum”…jag reflekterar kring mig, mitt lärande och mitt fortsatta växande…återkommer med fler ord om det snart. 
Ha tålamod!

Och nu kommer mina tankar och reflektioner i ett första skede kring detta…

Jag har sedan en längre tid frågat en av de organisationer jag arbetar med om de verkligen är redo, redo att kliva på och höja ambitionen, redo att kliva in och verkligen satsa för att nå sitt uttalade mål. Och i slutet av november fick jag ett svar. Eller att slags svar. Ett svar som visade att några ville och några inte. Ett svar som visade att helheten inte är redo. Att helheten nog inte (min tolkning) har ambitionen av att nå ett uttalat mål på det sättet/inom den tiden som jag har estimerat.

Så följdtanken hamnade i om…

  1. Ska jag vara kvar?
  2. Om jag ska vara kvar – HURDÅ?
  3. Och inte bara HURDÅ utan framförallt VARFÖRDÅ?

Jag har känt efter. Fler gånger. Tog en dag på Visdomskonferensen (som snart finns på Kunskapskanalen/play) – mötte andra människor i mitt nätverk. Kloka sådana. Och visa sådana. Som gav mig någon slags push framåt – upplever jag 🙂

Och så makens påminnelse om citatet: Om du verkligen är den smartaste personen i rummet varför är du kvar?

“Om du är så smart bör du vara medveten om att det enda sättet att fortsätta växa och utvecklas i livet är att vara runt människor som du kan lära av. Om du aldrig utmanas du kommer att stagnera. Att fortsätta att utveckla alla stora kunskapsområden innebär omge sig med människor smartare än du är, människor som är mer karismatiska, roligare, mer tekniskt avancerade, mer skickliga på sociala medier, mer analytiska … du fattar vad jag menar.
Gör detta till en allmän praxis samt en specifik. Genom specifik menar jag att definiera ett område som du vill växa i sedan hitta folk att ta kontakt med som är bättre på det än du är.”

  • svaret ovan funnet via en googling på makens fråga…

Ja, mmm, jo – jag finner människor utanför organisationen som kan ge mig alla dessa bitar. Och några inom organisationen som kan ge mig delar. Men tyvärr idag finner jag ingen som kan ge mig alla delar och som dessutom finner sig i organisationen. Och jag ser att det mer och mer är en av de nycklar som behövs…

Jobbiga tanke….hur f-n kommer jag vidare? Och så lyssnar jag på Anders Jansson på Värvet som pratar om varför han fortsätter att gilla läget att vara på “Anagram“.

“Jag måste försöka nå min ambitionsnivå…som man brottas med i projekt…där man kan säkerställa ambitionsnivån och kvalitén på det man gör och där handlar det mycket om att jobba med rätt folk och folk som liksom också har rätt ambitioner som inte bara ligger i paritet med min utan över min ambition i vissa fall…Så kan jag ligga över i ambition i vissa områden som inte de kan…men tillsammans så blir det skitbra liksom. ”
– Anders Jansson, intervjuad i Värvet av Kristoffer Triumf

  • Precis det där är ju på pricken det jag saknar – mina peers. Medarbetare/kollegor som hjälper mig att pusha mig till bättre lösningar, till nästa nivå, dit där vi ännu inte är, och kanske ännu inte vet om att vi ska till…
  • Jag inser idag att jag har ett behov av peers, av kollegor/medarbetare som liksom jag har en hög ambitionsnivå. Som liksom jag vill nå högre. Maximera. Expandera. Låta oss slå skallen i glastaket om det finns. Låta oss spränga glastaket om vi vill. Låta oss vandra den vägen vi skall vandra.
  • Jag har höga ambitionsnivåer och vill expandera och maximera i mitt allt. Om det inte finns utrymme för det så är det inte säkert att det är organisationen som inte vill eller vågar utan just differensen mellan mig, min ambition och organisationens ambition som är skev….och då är det upp till mig. Inte till organisationen…

Inte f-n blev det lättare av de insikterna…..

PS1: kvällsreflektion med maken – att det inte behöver vara låg ambition överlag hos mina peers, utan just i denna fråga som jag är mitt i, som är där jag endast verkar. Och att avsaknaden i denna explicita fråga säkert har sitt ursprung i avsaknaden av styrning och ledning. (Vilket jag också efterfrågar…)

PS2: I mitt flöde dök det förstås upp relaterade artiklar/tankar kring ämnet – bland annat denna: “I am not the smartest person in the room” av Jon Westenberg på Medium. 

Share

det ligger inte i mina händer längre…

Hör mig själv säga:
– Om organisationen inte är mogen eller redo nu då är det så. Då behövs inte jag nu. Då kan jag komma tillbaka när organisationen är redo.

Och inser samtidigt att vad en organisation är och vad det betyder för mig och den jag pratar med kan vara så himla olika. Att vi sitter med vår egna subjektiva upplevelse och definition och förståelse av vad en organisation är. Och förstås även vår egna subjektiva bild på vad det betyder att vara redo. Vem är redo för vad. Vad jag tycker om detta och vad den jag pratar med tycker kan vara ljusår ifrån varandra. Och varför vi kan tycka så olika har att göra med vad och var vi kommer ifrån. Och hur vi ser på världen. Och hur stort ego vi har. Och vad vi tror på. Och hur vi mår just nu idag när jag ställs inför dessa frågor. Dessa utryck.

Så vad är en organisation för mig idag med just dessa tankar?
Jag gillar dessa ord – ordnandet av olika delar till inbördes samverkan.
Ordnandet
detta för mig är ledarskapet och alla de eventuella verktyg som dessa kan nyttja. Och häri ser jag mig själv som det verktyg som ledare kan använda och ett sådant verktyg som kan hjälpa till att skapa mogenhet i det ordnandes som idag inte finns. Och det finns på majoriteten av ordnandes. 
Delarna
är för mig alla de personer som finns i och kring organisationen, först alla medarbetare, sedan alla kunder, därefter ägare och högsta styrning. Och när jag säger alla medarbetare så känner jag att det som en individ inte går att stoppa eller säga om organisationen är redo eller mogen utan det blir ett genomsnitt på “temperaturen” hos alla delarna och om den visar på feber – ja då är det nog hög tid och mogenheten och redo-heten finns där. Min temperaturmätning säger ja, vi är redo. 
Samverkan
kommunikation, öppenhet, transparens, förståelse, mm. Riktningen är satt, uttalad och mottagen hos alla delarna, varför samverkan är kommunicerat och förstått, varför denna organisation är kommunicerat och förstått. Och många fler faktorer behövs sällan när denna förståelse finns i varje del. Om förståelsen inte finns i delarna då kommer härskarteknikerna och maktstrukturerna. Och förgör. Så ja, även här är organisationen mogen och redo att ta sig från härskar- och maktstrukturer.

 

Så, det ligger inte längre i mina händer. Några andra ska ta tempen på organisationen och återkomma om de är mogna och redo. Hoppas att jag får återkoppling förr än senare. Vilar lugn oavsett vad den innehåller.

Share

att känna mig bekväm i min obekvämlighet

Jag sprang på dessa ord häromdagen:

Breathe, lean into your fear, grow. Getting comfortable with being uncomfortable is key to making lasting change and personal development. 

Du som känner mig fattar ju direkt att jag jublar och håller med.

Jag är övertygad om att det igenom obekvämligheten och den möjlighet att vara bekväm med den är nog den enda (och framförallt den snabbaste och troligen den jobbigaste) vägen till en ny hållbar framtid för dig.

Denna väg gäller för större organismer också. Och för organisationer, företag, länder, världar, kulturer.  Vägen till en hållbar framtid går genom obekvämligheten och dess möjlighet till bekvämlighet.

att-vara-bekvam

Testa att känna efter idag, och härnäst du känner obekvämligheten ta sitt grepp om dig. Testa att känna om du kan fortsätta att vara bekväm i den.

Jag känner mig mer och mer bekväm i min.

 

 

 

Share

organisationer som origami

Häromveckan såg jag tillsammans med resten av familjen ett avsnitt av Vetenskapens värld som handlade om origami. Och blev tagen av det vackra och oförklarliga i formandet och framförallt i likheten med naturen och dess organiserande.

img_5402.jpgSom när löven spricker – då har de en plan över hur de ska veckla ut sig. Och så visade en av de intervjuade personerna i klippet hur hon gjorde “instant origami”. Nej, det går ju inte sa vi alla. Jo, det gick superlätt. Hon lät en konformad pappersbit få ett tungt föremål fallande över sig, och vips så bildar pappersbiten de  koniska veckformerna i ett nafs. Eller när man skrynklar till pappret med händerna och miljoner veck bildas. Som påminner om svamp. Och jag såg även vulkaner och jordskorpan i dessa skapelser.

Hur kan det vara en metafor eller liknelse med organisationer/relationer?
Den tanken tog direkt plats i mig. Och den har nu snurrat runt ett par dagar. Och finner liksom inget att haka i eller kroka fast vid….men jag är inte redo att släppa den. Den kanske är den första i en rad av flera? Flera nya tankar, reflektioner kring vad en organisation kan vara och om och hur dess relation till instant origami ser ut.  Undrar om jag kan ta en av de organisationer jag verkar i nu och antingen:
1. Testa att skrynkla till dem med handen för att se vad som händer och hur det ser ut när jag vecklar ut den…eller
2. Testa med instant origami – kanske släppa som en stor tung nyhet mitt ovanpå dem för att se på de skrynklor som uppstår…

Jo, det där lockar – både 1 och 2…!

tumblr_myukjbhoWE1qihh0eo1_1280

Och så googlade jag litegrann på detta, men fann inget av värde…kanske är det bara jag som funderat på detta än så länge…eller har du?

Här kan du kika på mer om origami på Vetenskapens värld.

Share