Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

Tag: politik (Page 1 of 2)

inte bara jag som tänker om politik…

Nu var det visserligen ett par dagar, kanske en vecka, sedan jag tänkte på politik och demokrati.
Och vips så där så kommer det en påminnelse.
Att jag ska fortsätta tänka på det.
Imorse damp det ner ett nyhetsbrev i från Oshos gäng.
Där Osho under sin levnadstid tänkt tankar kring politik.
Jag läste och insåg att jag instämmer idag i mycket av det han säger nedan.
Vill du läsa och berätta vad du tänker?

Politicians vs. Humanity

A wise man once said that the urge to become a politician should be enough to disqualify a person from so doing, yet society is based on systems of government that couldn’t function without them. What is it that apparently de-humanizes politicians, and is there another way?

Why do politicians make promises they then don’t keep?

“I have to make it clear also that politics attracts only the most mediocre minds in the world. It does not attract Albert Einsteins, Bertrand Russells, Jean-Paul Sartres, Rabindranath Tagores…. No, it attracts a certain kind of people. Psychologists are aware of the fact that people who are suffering from some inferiority complex are the people to be attracted towards politics, because politics can give them power. And through power they can convince themselves and others that they are not inferior, that they are not mediocre.

“But just attaining power makes no difference to their intelligence. So the whole world is ruled by mediocre people when we have a large number of intelligent people – scientists, artists, musicians, poets, dancers, painters – all kinds of sensitive, creative people, the very cream of humanity, but they are not in power. They can change the whole fabric of human history, they can change the darkness of the future into a beautiful morning, a sunrise.”

But democracy is still the fairest way, isn’t it?

“Democracy is not the highest goal. It is better than dictatorial regimes, it is better than monarchies, but it is not the end of the journey – because democracy basically means government by the people, of the people, for the people, but the people are retarded. So let us say: government by the retarded, for the retarded, of the retarded.

“Democracy cannot be the highest possibility man can attain. It is good in comparison to other forms of government that have preceded it, but not something that can succeed it. I call that meritocracy.”

So, no more voter’s choice?

“Merit will be the decisive factor. Not whether you can gather votes by canvassing all kinds of promises and hopes, but your merit, your real power in the scientific world will decide. And once government comes into the hands of the scientist, then everything is possible because I have called science, objective religion; and religion, subjective science.”

Wow – an end to politics as we know it!

“Let the whole society be slowly divided into communes of creative people. There is no need for political parties in the world. Every individual should stand on his own merit. And people can choose. Why should there be a political party? There is no reason. If you need a finance minister, all the great experts you have in economics and finance can compete for it, and someone can be chosen for it. There is no need for any party. We should move from party politics to pure individuals – from democracy, from dictatorship, to meritocracy.”

How can this change happen?

“The only way is, to cleanse people’s unconscious with meditation, fill their inner being with light. It is only meditation that gives you a clean heart, which cannot be corrupted. Then power can never be misused, then power can be a blessing – it is going to be creative. Then you are going to do something to make life more lovable, more livable; to make existence a little more beautiful.”

Isn’t this utopian?

“It is utopian, but the situation is such that within twenty years politicians will bring you to the brink of death. Then you will have to choose; and at that time, when you have to choose between death and meditation, I think you will choose meditation – you are not going to choose death.”

800px-Osho_HD_082

demokratiutredningen

För en vecka sedan presenterade Olle Wästberg Demokratiutredningen som han fått i uppdrag av Birgitta Ohlsson att utreda. På plats i ABF-huset igen (2 tillfällen på mindre än en vecka – lika/olika innehåll? Demokratiutredning vs Astrologi och numerologi…#ironisk). Det var inbjudna fd demokratiministrar och andra påverkare som fick plats på scenen och möjlighet att kommentera det som de hittills sett och läst av det hela.

Så här skriver Olle Wästberg själv om arbetet och resultatet med utredningen. 

Hela eftermiddagen spelades även in och du hittar det på webben här.

Samma morgon fanns även en debattartikel på dn/debatt – där ett par av de största förslagen lyftes fram. Bland annat ett spännande om folkmotioner. Läs mer här.

Tidigare har även andra debattartiklar varit ute och snurrat, som även dessa har nära koppling till utredningen och demokratiuppdraget…
Politikerna har abdikerat till förmån för juristerna
Juridifieringen motverkar vanstyre och korruption

Och så var det ett annat blogginlägg som fick min resonans att vibrera. En om två svåra ord. Samhälle och man. Och om skillnaden mellan stat och samhälle. Läs den här.

Vem jag saknade på plats under presentationen? Nuvarande demokratiminister, talmannen, kommunernas motsvarigheter.

Vad jag blev förvånad över? Att demokratiutredningen varit nära studieförbunden i denna utredning. Visst var det så att för mer än 100 år sedan när studieförbunden startade så var det i syfte att vara en demokratisk verkstad. Men nu? Hur många medlemmar finns det aktiva? I vilka åldrar? Är de verkligen en sådan stor aktör som de själva presenterade sig som under presentationen?

Vad jag blev glad över? Att på scenen se Seher Yilmaz och Ida Östensson som enbart dessa två tjejer representerar närmre 200 000 personer. Finns det så många i studieförbunden? Eller i de politiska partierna? Så jag blev glad att de fick ta plats, och lite ledsen att det framgick att det var mer för show än för faktiskt arbete och delaktighet.

Vad jag saknar i demokratiutredningen? Det är en enormt stor fråga och jag VET att uppdraget inte var att kika på hur Sveriges demokratiska system ska kunna se ut i helhet, men det är just vad jag saknade. Är det verkligen partipolitiken som är den rätta vägen framåt?

Nedan ett par av mina tweets under presentationen…..

Skärmavbild 2016-01-25 kl. 13.34.45 Skärmavbild 2016-01-25 kl. 13.35.07 Skärmavbild 2016-01-25 kl. 13.35.31 Skärmavbild 2016-01-25 kl. 13.35.58 Skärmavbild 2016-01-25 kl. 13.36.32 Skärmavbild 2016-01-25 kl. 13.36.42

Och som vanligt är jag nyfiken på vad du känner/tycker/tänker kring demokrati.
Dela med dig till mig tack!!

besked


Okidokie!

Bidde ingen plats för mig denna gång på politikerskolan Höj Rösten. Så nu tar jag tag i mina världsförbättrare och tar hjälp i att prototypa mitt nästa steg. Och ser fram emot att skugga de som ska gå denna utbildning nu. Förväntar mig en transparens i innehåll ~ det är för mig en självklarhet i bygget av demokrati 2.0 och politik 2.0. Sharing is still caring ❤️

politik och demokrati – steg 2

Nu har jag träffat 6 politiker, samt 2 kommundirektörer och en person från SKL som arbetar med att utveckla kommunpolitik. Detta såg jag först som det enda jag skulle göra, men nu det jag det som steg 1 i min process.
Och nu…jo, det blir ett steg 2 i min process att ta itu med mitt politikerförakt.

Jag vill ta långa samtal med djupt lyssnande med medmänniskor som inte är politiker idag, som kanske har ett politikerförakt de vill ta tag i, eller som reflekterar kring demokrati och politik, som har andra upplevelser än vad jag har. Låter detta som något för dig? Hör av dig till mig bums
så ser vi till att finna en tid där vi tillsammans kan djupdyka in i detta. Du når mig här.

Sen sitter jag ju också och undrar hur det går med min ansökan till politikerskolan…undrar om jag blir en av dem som får gå…den sista november ska vi få veta. Som att gå och vänta på att få öppna en gåva.

A macro landscape of miniature gifts.Foto av JD Hancock från Flickr


Mina tidigare inlägg med reflektioner om politik hittar du här…
Är jag en politiker som du vill se?
Jag – politiker?
Politikerskola?
Rädsla eller ovana
Att upptäcka nya pollett-ned-trillningar
Att omstrukturera för världens skull
Vad skulle hända om vi även räknade alla blanka röster?
Demokrati 2.0?

rädsla eller ovana?

Tanken slog mig idag när jag samtalade om det som ligger mig varmt om hjärtat.
Att utveckla politik och demokrati.
Att de som jag under dagen talade och lyssnade till var kanske rädda eller
ovana att provtänka och provprata om något större.
Kanske var det så.
Eller var det så att de liksom var fast i den kontext och/eller
den struktur/norm/kultur som råder idag?
Jag upplevde många begränsningar runt mina frågor och mina tankar.

Jag – Aha, så jag skulle kunna ställa den frågan eller leka med den tanken i ett sådant råd?Annan – Nej, men så går ju inte att göra på den nivån. Det är ju en fråga för en annan nivå, högre upp.
Jag – Jaha, så vem kan ta den frågan högre upp?
Annan – Nej, men det finns ju inte någon på det viset, då måste vi in i stuprören (dvs partierna). Det finns ju ingen som har uppdraget eller ansvaret för alla.
Jag – Fast min fråga rör ju alla – men inte som stuprör utan som helhet. Att utveckla politiken.
Annan – Nej, men det går ju inte. Så ser det inte ut.
(Samtalet ej ordagrant återgivet!)

Det är frustrerande att stöta på dessa stopp.
Jag vill uppleva mer flyt i frågan och mitt engagemang.
Undrar vilka som inte är rädda och kanske vana att tänka och reflektera stort.
Riktigt stort.

Eller så ska jag prova att:

  • Skugga en politiker
  • Skapa relationer med de som centralt i partierna är ansvariga för utbildning och utveckling
  • Starta med att stötta politiska ledare i deras modiga ledarskap

Eller både göra ovanstående tre punkter och leta efter mer flyt. Och fortsätta söka efter fler som tror och vågar hoppa på denna resa. Att utveckla demokrati och politik.

att upptäcka nya pollett-ned-trillningar

 
Jag har  under hösten i mina samtal med politiker undrat vem som ansvarar för att utveckla politik och demokrati i Sverige. Ibland har jag ställt frågan och ibland inte. Och en dag ställde jag den till Höj Rösten på twitter. Fick förstås svaret att de som ska gå deras politikerskola ska ta tag och ansvara för det.
Japp, det är just den politikerskola som jag sökt.
Och igår var det dags för insikt eller pollet-ned-trillar-dags.

Jag vill vara med och ansvara för detta.
Jag vill ta ansvar för att utveckla politik och demokrati i Sverige.
HUR vet jag inte ännu.
Har du förslag?

Jag får kalla samman min tribe och prototypa något i detta.
Provprototypa. 0.8 prototypa.

Ser du idag HUR? Hör av dig till mig!

Puss o kram

 från en som inte tänker fråga om lov längre…
precis som Lotta Lundberg

vad kan sysselsättning vara?

Det man lyser på växer – eller det man ger energi växer. Är det därför som Folkpartiet vill belysa sysselsättningsmålet istället för arbetslöshetsmålet? Blir det i slutändan en stor skillnad? Och för vem kan det bli skillnad? Och jag blir inte heller klok på politiken som i detta inte egentligen kommer till pudelns kärna. En av de möjliga kärnorna för mig är just definitionen av sysselsättning.  Jag tror att vi måste definiera sysselsättning på fler sätt.

Jag undrar vad sysselsättning egentligen kan vara…kan det vara någon annan definition än denna? Jag tror att det finns ett utrymme redan nu att fundera och förverkliga annat än det som definitionen nämner:

I gruppen sysselsatta ingår:

1) personer som under referensveckan utförde något arbete (minst 1 timme) antingen som avlönade arbetstagare eller egna företagare (inklusive fria yrkesutövare) samt oavlönade medhjälpare i företag tillhörande make/maka eller annan familjemedlem som han/hon bor tillsammans med (= sysselsatta, i arbete).
2) personer som inte utförde något arbete enligt ovan, men som hade anställning eller arbete som medhjälpande familjemedlem eller egen företagare (inklusive fria yrkesutövare) och var tillfälligt frånvarande (hela referensveckan). Orsak till frånvaron kan vara sjukdom, semester, tjänstledighet (t ex för vård av barn eller för studier), värnpliktstjänstgöring, arbetskonflikt eller ledighet av annan anledning, oavsett om frånvaron varit betald eller inte (=sysselsatta, frånvarande från arbetet).
Personer som deltar i vissa arbetsmarknadspolitiska program räknas som sysselsatta, t.ex. offentligt skyddat arbete, Samhall, start av näringsverksamhet eller anställning med lönebidrag eller anställningsstöd.
Tidsbegränsat anställda omfattar personer med vikariat, anställningsstöd, säsongsarbete, provanställning eller objekts/projektanställning samt övriga former av tidsbegränsade anställningar.Undersysselsatta omfattar personer som är sysselsatta men som arbetar mindre än de skulle vilja göra och som hade kunnat börja arbeta mer under referensveckan eller inom 14 dagar från referensveckans slut.

I arbetskraften omfattar personer som är antingen sysselsatta eller arbetslösa.

Ligger den möjliga kraften i att varje individ omformulerar sin egen förståelse av sysselsättning?
Vad betyder det för dig idag?
Hur skulle du vilja beskriva vad sysselsättning är för dig om 10 år,
eller vad kan sysselsättning vara för dina barn när de växt upp?

Och  så SCB som fortsätter att mäta allt som mätas kan. Även sysselsättningsgrad.
Jag säger hellre som Brene Brown.

If it is measurable, is it worth measuring?

Tag det till dig och undersök sedan i dig – vad vill du att sysselsättning skall vara för dig?

o-BURNING-MAN-2014-ART-facebook

Photo courtesy: Matt Schultz – picture found on Huffington Post.
A picture from Burning Man festival 2014.

är jag en politiker som du vill se?

Om ja – nominera gärna mig här:

http://hojrosten.se/nominera/

Besked om jag blir antagen kommer den 30 november.

Puss och tack!

IMG_1475

att omstrukturera för världens skull

Häromdagen såg jag klart The Forecaster (kan ses till 16 september) och måste erkänna att jag inte riktigt hängde med i alla svängarna. Jag upplevde att programmet inte presenterade alla fakta som jag (novis i detta) behövde för att kunna känna mig riktigt insatt. Men oavsett det så fanns det ngt som kröp in under skinnet och skav. Att denna Martin Armstrong har sett något och fortfarande kan se hur det kommer att bli och att ingen lyssnar. När jag säger ingen menar jag politiker/styrande/liknande – de med verklig makt är inte intresserade och det är jag så less på. Det skaver i mig. Samtidigt som jag blir liksom de styrande/politikerna/makthavarna otroligt intresserad av hans algoritm till hans “spåkula”. Den som behandlar så mycket data och visar på trender och tendenser och till och med på tidpunkter då historien kommer att upprepa sig igen. På dagen exakt. Imponerande.

Så en annan dag dök denna debattartikel upp, skriven av Birger Schlaug och där sätter han fingret rakt på ett annat skav – som säkert hänger ihop med det första. Att vi bara lappar och lagar våra påhittade system. Och att dessa system egentligen just nu verkar vara till mest för de som arbetar i och med dessa. Han skriver bland annat så här:

Hade någon 2015 föreslagit att vi plötsligt skulle införa dagens krångliga och ogenomträngliga skattesystem, bidragssystem och trygghetssystem så skulle varenda beslutsfattare skaka på huvudet. Systemen är lagade och lappade med tillägg, undantag, detaljer – och för de flesta med obegripliga teknikaliteter och svårtolkade gråzoner. De enda som har glädje av detta är de som administrerar systemen, de som kontrollerar dem, de som ständigt arbetar med att justera dem. Men är det verkligen dessa arbeten som politiker avser när de över partigränser säger att de vill skapa mer jobb?

Jag ser liknelser i det han skriver med det som Martin Armstrong hävdar i filmen om honom. Nämligen att den enda vägen ut nu är att omstrukturera.

Sverige står inför stora problem. De system och strukturer som tjänat oss väl kommer inte längre att göra det. Inte på grund av den snabba befolkningsökningen – som Sverigedemokraterna gärna vill ge sken av – utan på grund av att de blivit alltmer oöverskådliga och komplexa, alltmer byråkratiska och sårbara, alltmer integritetskränkande och kontrollkrävande. Det är olyckligt att övriga partier negligerar de stora systemproblemen och därmed spelar SD i händerna.

Jag tror på tanken att omstrukturera. Jag gillar känslan i min kropp när jag tar in det. Omstrukturera. Starta på nytt. Och i textstycket ovan tror jag även att ordet Sverige kan bytas ut mot världen, Gaia, Tellus. Och att vi inte enbart kan peka finger åt SD, även åt bankerna och säkerligen åt andra. Men jag vet att vi inte kommer någon vart genom att peka fingret någon annanstans än på sig själv. Förändringen och omstruktureringen börjar med dig själv. Idag. Nu.

IMG_1145.PNG

jag – politiker?

En av de saker som jag utforskar under hösten 2015 är mina tankar och känslor kring om jag ska ge mig in i politiken. Jag skrev ett inlägg i somras om en politikerskola som jag hittat. Och nu har jag sökt dit. Jag vet först i oktober om jag blir en av de utvalda…och nu ligger det inte i mina händer att avgöra om det är så det ska bli eller ej.

Det som ligger i mina händer att välja och skapa är att jag ändå kan ge mig in i politiken,
alltså även om det inte blir via politikerskolan.
Här ska utforskas!

Dream, wish, do, coach, coaching, tessmabon, therese mabon, tess mabon

Och innan jag gör det valet så har jag bett mina vänner på Facebook som är aktiva politiker att träffa mig och berätta varför de har valt att bli politiker, eller varför de har slutat, och vad som är bäst med att vara politiker, och vad som är läskigast. Och vad som gör att de valt just det partiet som de är med idag. Och om de verkligen gillar och står bakom HELA partiprogrammet. Och hur det känns när de möter det här spelet som ibland försiggår. Och hur de gör med de skav och allergier som kan uppstå i dem när de blir engagerade och passionerade för en sak. Och en massa andra funderingar och frågor som komma kan under ett samtal. Det roligaste av allt är att alla har svarat JA. De vill dela med sig till mig och det, bara det går jag igång på redan idag.

Några är aktiva med uppdrag, vissa arvoderade och vissa inte. Någon har hoppat av. Någon sitter i riksdagen och andra har kommunala uppdrag. Eller i landstinget. De representerar de flesta partier som finns i riksdagen. Och det är en poäng med det förstås. För jag har inte en klar uppfattning om att det är ett av de nuvarande partierna som jag vill representera/vara i. Eller om det är ett nytt? Eller om jag faktiskt gillar ett av dem. Det är sådant som kommer att utforskas under hösten bland annat.

Vad har du för tankar kring dig själv som möjlig politiker? Jag är nyfiken!!

Page 1 of 2

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén