att upptäcka nya pollett-ned-trillningar

 
Jag har  under hösten i mina samtal med politiker undrat vem som ansvarar för att utveckla politik och demokrati i Sverige. Ibland har jag ställt frågan och ibland inte. Och en dag ställde jag den till Höj Rösten på twitter. Fick förstås svaret att de som ska gå deras politikerskola ska ta tag och ansvara för det.
Japp, det är just den politikerskola som jag sökt.
Och igår var det dags för insikt eller pollet-ned-trillar-dags.

Jag vill vara med och ansvara för detta.
Jag vill ta ansvar för att utveckla politik och demokrati i Sverige.
HUR vet jag inte ännu.
Har du förslag?

Jag får kalla samman min tribe och prototypa något i detta.
Provprototypa. 0.8 prototypa.

Ser du idag HUR? Hör av dig till mig!

Puss o kram

 från en som inte tänker fråga om lov längre…
precis som Lotta Lundberg

Share

att omstrukturera för världens skull

Häromdagen såg jag klart The Forecaster (kan ses till 16 september) och måste erkänna att jag inte riktigt hängde med i alla svängarna. Jag upplevde att programmet inte presenterade alla fakta som jag (novis i detta) behövde för att kunna känna mig riktigt insatt. Men oavsett det så fanns det ngt som kröp in under skinnet och skav. Att denna Martin Armstrong har sett något och fortfarande kan se hur det kommer att bli och att ingen lyssnar. När jag säger ingen menar jag politiker/styrande/liknande – de med verklig makt är inte intresserade och det är jag så less på. Det skaver i mig. Samtidigt som jag blir liksom de styrande/politikerna/makthavarna otroligt intresserad av hans algoritm till hans “spåkula”. Den som behandlar så mycket data och visar på trender och tendenser och till och med på tidpunkter då historien kommer att upprepa sig igen. På dagen exakt. Imponerande.

Så en annan dag dök denna debattartikel upp, skriven av Birger Schlaug och där sätter han fingret rakt på ett annat skav – som säkert hänger ihop med det första. Att vi bara lappar och lagar våra påhittade system. Och att dessa system egentligen just nu verkar vara till mest för de som arbetar i och med dessa. Han skriver bland annat så här:

Hade någon 2015 föreslagit att vi plötsligt skulle införa dagens krångliga och ogenomträngliga skattesystem, bidragssystem och trygghetssystem så skulle varenda beslutsfattare skaka på huvudet. Systemen är lagade och lappade med tillägg, undantag, detaljer – och för de flesta med obegripliga teknikaliteter och svårtolkade gråzoner. De enda som har glädje av detta är de som administrerar systemen, de som kontrollerar dem, de som ständigt arbetar med att justera dem. Men är det verkligen dessa arbeten som politiker avser när de över partigränser säger att de vill skapa mer jobb?

Jag ser liknelser i det han skriver med det som Martin Armstrong hävdar i filmen om honom. Nämligen att den enda vägen ut nu är att omstrukturera.

Sverige står inför stora problem. De system och strukturer som tjänat oss väl kommer inte längre att göra det. Inte på grund av den snabba befolkningsökningen – som Sverigedemokraterna gärna vill ge sken av – utan på grund av att de blivit alltmer oöverskådliga och komplexa, alltmer byråkratiska och sårbara, alltmer integritetskränkande och kontrollkrävande. Det är olyckligt att övriga partier negligerar de stora systemproblemen och därmed spelar SD i händerna.

Jag tror på tanken att omstrukturera. Jag gillar känslan i min kropp när jag tar in det. Omstrukturera. Starta på nytt. Och i textstycket ovan tror jag även att ordet Sverige kan bytas ut mot världen, Gaia, Tellus. Och att vi inte enbart kan peka finger åt SD, även åt bankerna och säkerligen åt andra. Men jag vet att vi inte kommer någon vart genom att peka fingret någon annanstans än på sig själv. Förändringen och omstruktureringen börjar med dig själv. Idag. Nu.

IMG_1145.PNG

Share

jag – politiker?

En av de saker som jag utforskar under hösten 2015 är mina tankar och känslor kring om jag ska ge mig in i politiken. Jag skrev ett inlägg i somras om en politikerskola som jag hittat. Och nu har jag sökt dit. Jag vet först i oktober om jag blir en av de utvalda…och nu ligger det inte i mina händer att avgöra om det är så det ska bli eller ej.

Det som ligger i mina händer att välja och skapa är att jag ändå kan ge mig in i politiken,
alltså även om det inte blir via politikerskolan.
Här ska utforskas!

Dream, wish, do, coach, coaching, tessmabon, therese mabon, tess mabon

Och innan jag gör det valet så har jag bett mina vänner på Facebook som är aktiva politiker att träffa mig och berätta varför de har valt att bli politiker, eller varför de har slutat, och vad som är bäst med att vara politiker, och vad som är läskigast. Och vad som gör att de valt just det partiet som de är med idag. Och om de verkligen gillar och står bakom HELA partiprogrammet. Och hur det känns när de möter det här spelet som ibland försiggår. Och hur de gör med de skav och allergier som kan uppstå i dem när de blir engagerade och passionerade för en sak. Och en massa andra funderingar och frågor som komma kan under ett samtal. Det roligaste av allt är att alla har svarat JA. De vill dela med sig till mig och det, bara det går jag igång på redan idag.

Några är aktiva med uppdrag, vissa arvoderade och vissa inte. Någon har hoppat av. Någon sitter i riksdagen och andra har kommunala uppdrag. Eller i landstinget. De representerar de flesta partier som finns i riksdagen. Och det är en poäng med det förstås. För jag har inte en klar uppfattning om att det är ett av de nuvarande partierna som jag vill representera/vara i. Eller om det är ett nytt? Eller om jag faktiskt gillar ett av dem. Det är sådant som kommer att utforskas under hösten bland annat.

Vad har du för tankar kring dig själv som möjlig politiker? Jag är nyfiken!!

Share

synvändan – provtänker

Kommunens mål att höja utbildningsnivån för sina medborgare är ett mantra som återkommer och som jag ibland har upplevt nästan bara fastnat i en loop. Inne i amygdala. Och den kommer inte längst fram till frontalloben för att bearbetas och arbetas med kritiskt. Den ifrågasätts inte. Den diskuteras inte. Den skapas inte en minsta gemensam nämnare kring. Den skapas inte en större förståelse kring. Den uppfattas som självklar utan samtal. Är min uppfattning.

Kommunen nämner ofta att de skall höja denna för att de just ligger lägst i länet. Jaha. Jag köper inte varför de väljer att mäta sig emot länet. Kommunens utbildningsnivå jämfört med landet då? Hur ligger de till då? Ja, inte lägst längre, men definitivt med de lägsta. Jaha. Ok. Undrar fortfarande varför det är viktigt med en jämförelse med andra.

Hur ser det ut över tid? Inom kommunen. Har det skett förändringar över tid. Varför har de skett? Har det ökat tack vare inflyttning? Har det ökat tack vare framgångsrik undervisning? Har det ökat tack vare lågkonjunktur?
Och om det finns en nedåtgående trend…
Vilka åtgärder har skett och vilket resultat har de givit? Hur har målstyrningen sett ut? Det man lyser på växer!
Så det är så oerhört viktigt att formulera mål och kvalitetsindikatorer på just det sätt som du vill att utvecklingen skall ske, på just det sätt som du vill att vägen i utvecklingen skall ta.

Om det är otydligt vilka mål som skall nås, varför de skall nås och för vem det är viktigt att de nås – då är det en rejäl uppförsbacke som alla chefer har med sina medarbetare. Kom ihåg vad som är viktigt för en bra ledare!

Kommunen har även jämfört med både landet och länet höga tal för ohälsa bland sina medborgare. Det finns forskning som visar på att det finns ett samband mellan utbildning och hälsa. Ju mer utbildning desto mer hälsa (eller minskad ohälsa).

Hur mycket har denna forskning varit framme i frontalloben hos kommunen och funderats och tänkts och kritiskt granskats? Är den forskningen relevant i detta avseende? Är den forskningen möjlig att applicera i detta sammanhang?
Har den forskningen kunnat visa vad det är som är den magiska boxen där det sker? Har de lyckats utesluta alla andra möjliga påverkansfaktorer? Är det månne så att det är tvärtom? Genom att en person har bättre hälsa – då skapar den också möjligheter till mer utbildning? En hönan och ägget tanke liksom. Eller är det som vanligt bara något att svälja så fort det pratas om forskning?
Om du vill bli utmanad eller bekräftad i din föreställning om forskning så tipsar jag dig om att lyssna på RAU:s podcast där Magnus Levinsson blir intervjuad.

Vad är utbildning? Apropå forskningen igen. Är det just genom det utbildningssystem som vi har nu som är byggt för industrialismen som vi värderar och identifierar vad som är utbildning. Dvs det är bara inom befintligt system som vi värderar utbildning? Var hör min utbildning till Yoga-instruktör hemma? Är det utbildning som “räknas” när det ska undersökas om kommunen har nått sitt mål?

Hur förhåller sig utbildning, kunskap och lärande? Vilken är synen på dessa? Är de tätt förknippade eller inte? Är det samma syn som genomsyrar hos alla i kommunen, medborgare, politiker, medarbetare? Eller avser vi olika saker när vi pratar?

Min sista punkt att lägga in handlar om att värdera och döma. Varför är det viktigare med högre utbildning? Varför är det finare än utbildning? Är det för att vi fortfarande inte är överens om grundsynen på utbildning och dess förhållande till kunskap, lärande och hälsa?

Jag är något mer på spåren här, kan inte idag än sätta fingret på vad. Men jag vet att det kommer. Jag är redo!
Har du någon tanke, känsla och idé kring detta? Dela gärna med mig!

Fredagskramar till er alla – och särskilt er som känner igen er i Steve Jobs ovan. Jag måste få till just detta. Att det är därför som jag har detta uppdrag som jag har nu. Och att det är därför som jag ska få kommunen att våga prova med en synvända.

Inlägg 54/100 och troligtvis det tidigaste på dagen som jag hittills har publicerat 😉

Share