att röra sig mot slutmål

Att definiera vad jag vill ha och se mig själv där

Oavsett om jag hela tiden tror eller litar på att “universum” håller sin del av det outtalade avtalet att hjälpa mig ta mig till mitt slutmål så tror jag på att tydligare definiera för mig själv vart jag vill och vilken känsla eller upplevelse jag vill ha när jag är där. Det är ett sätt för mig att ta fart och röra mig redan nu mot ett slutmål. Mitt definierade slutmål.

Min process

Jag delar in mitt liv i tårtbitar som är de delar där jag vill se mig själv vid ett slutmål. Detta slutmål är troligen inte alls närmre min död utan snarare vid en tidpunkt som jag vill ha uppnått vad det nu är jag vill uppnå. Så jag tänker mer i termer kring år, typ 1 år med bloggen, eller 5 år med något yrkesrelaterat och kanske både 2 år och 10 år med relationerna i mitt liv.

När tårtbitarna väl kommit på plats så börjar jag att framkalla en upplevelse eller känsla av att vara där när jag nått det specifika målet i respektive tårtbit. Hur jag ser ut. Hur det är runtomkring mig. Hur det känns i min kropp. Erfarenheter jag fått på vägen. Etc, etc.

Jag skriver ner och återger så många detaljer som möjligt kring hur det är där vid slutmålet. Sen går jag vidare till nästa tårtbit.

Viktigt under processen framöver är sedan att löpande återgå till det jag skrivit och mina tårtbitar för att undersöka om jag
1) är på väg att röra mig mot detta
2) om jag vill ta bort eller lägga till en tårtbit
3) om jag behöver förändra något i de detaljerade beskrivningarna
4) eller om jag redan är framme redan nu – vilket faktiskt sker ofta – så då blir det att undersöka om det finns en ny definierad målbild jag vill ta mig an

Min tårta och mina tårtbitar

Onsdagen den 13:e februari 2019

Så nu är det dags för mig att ta fram en detaljerad “slut-bild” av alla områdena ovan:

  • Familj
  • Kärlek
  • Vänner
  • Sexploration
  • Sammanhang
  • Coaching
  • Ledarskap
  • Inspirera
  • Skrivande
  • Meraki

Och att framöver utvärdera, reflektera och återkoppla till mig själv om hur det går. Framförallt att börja röra mig mot “slut-bilden”.

Share

motstånd i alla former – vad gör det med mig?

Det är i motstånd av alla sorter jag oftare och oftare finner mig i. Och i nyfikenheten i vad som händer i mig och i den andra när jag nyfiket utforskar det här motståndet och dess kanske otäcka grepp om mig. Ett grepp som är läskigt och som vill sparka på mig. Och samtidigt ett grepp som lugnt håller mig kvar så att jag kan nyttja tillfället att utforska vad som sker.

Jag mötte motstånd idag. Igen. Ingen överraskning. Mer motstånd kommer imorgon och dan efter det förstås. Och på hemvägen efter mycket motstånd lyssnar jag på Mary Karr som säger följande:

And if in those moments of terror or judgment of other people or of myself or thinking I know things I don’t know — I mean, when I first got sober I had this sort of — Virgil, this kind of spiritual guide through the hell of early sobriety who would say to me — when I would tell her something I was afraid of, she would say, “What is your source of information?” And 99 percent of the time it was, “I thought it up.”

I had all kinds of magical thinking. And so I think, for me, the process of trying to become curious in those moments of real discomfort about what’s going on, it doesn’t always free you from suffering, per se. But I don’t know.

Tack för den direkta bekräftelsen!

Processen att försöka vara nyfiken i de ögonblick då det är som jobbigast, att då vara nyfiken och öppen till vad som händer. 

Wow! Wow! Wow!

Processen att försöka vara nyfiken i de ögonblick då det är som jobbigast, att då vara nyfiken och öppen till vad som händer. 

Idag lyssnar jag vidare på fortsättningen av Marys samtal.

Och en gång till:

Processen att försöka vara nyfiken i de ögonblick då det är som jobbigast, att då vara nyfiken och öppen till vad som händer. 

Hoppas att du har förstått!

Share

politik och demokrati – steg 2

Nu har jag träffat 6 politiker, samt 2 kommundirektörer och en person från SKL som arbetar med att utveckla kommunpolitik. Detta såg jag först som det enda jag skulle göra, men nu det jag det som steg 1 i min process.
Och nu…jo, det blir ett steg 2 i min process att ta itu med mitt politikerförakt.

Jag vill ta långa samtal med djupt lyssnande med medmänniskor som inte är politiker idag, som kanske har ett politikerförakt de vill ta tag i, eller som reflekterar kring demokrati och politik, som har andra upplevelser än vad jag har. Låter detta som något för dig? Hör av dig till mig bums
så ser vi till att finna en tid där vi tillsammans kan djupdyka in i detta. Du når mig här.

Sen sitter jag ju också och undrar hur det går med min ansökan till politikerskolan…undrar om jag blir en av dem som får gå…den sista november ska vi få veta. Som att gå och vänta på att få öppna en gåva.

A macro landscape of miniature gifts.Foto av JD Hancock från Flickr


Mina tidigare inlägg med reflektioner om politik hittar du här…
Är jag en politiker som du vill se?
Jag – politiker?
Politikerskola?
Rädsla eller ovana
Att upptäcka nya pollett-ned-trillningar
Att omstrukturera för världens skull
Vad skulle hända om vi även räknade alla blanka röster?
Demokrati 2.0?

Share