Detox och koppar-fajten

Och just på bilden håller jag på att testa om jag har jodbrist….och det verkar jag ha det också.

För en vecka sedan fick jag mina resultat av en hårmineralanalys jag testat. Och det innebar en massa förslag till förändring i min kost samt ett tillskott av andra saker.
Jag hade ett långt samtal med Maria vid Big Heart i Norrköping som ledde mig igenom hela analysen, föreslog ett par förändringar till analysen då hon hade HELA min bild klar för sig och vi landade i ett Hell Yes från mig.

Jag vill gå in i en period av detox ifrån alla mjölkprodukter. Undersöka vad som sker i min kropp och knopp kring det. Jag vill undersöka hur jag kan fajtas mot de höga koppar-halterna i min kropp. De som är så höga att de säger till järnet att det är tyvärr fullbokat, så järnet tas inte upp i min kropp. Jag vill undersöka hur jag kan få en bättre “stämning” i min mage (magsyra etc) för att kunna ta upp mer av zink och B-vitamin bland annat.

Jag fick ett par olika tabletter som jag tar morgon, middag, kväll. Samt munkpeppardroppar. 40 st morgon och 40 st på kvällen. Just dessa ska hjälpa mig i mina känslostormar, så dessa är både jag och maken mest nyfikna på.

Sen blev det ju även en lång lista på vad i kosten jag bör undvika (förutom mjölkprodukter) och vad i kosten jag bör öka. Och nej, inte stod choklad på rätt lista. Inte heller fanns jordnötssmör eller ostbågar på rätt lista. En ökning av proteiner är det som jag ska fokusera mest på. Och rabarber. Och sparris. Vilka vi har på kolonilotten båda två, yay!

Så….om tre månader då. Vad ska ha skett då tror jag?
Hmmm – det jag tänker att jag “vunnit” mest på är en stolthet över mig själv i att ha tagit hand om mig på ett omtänksamt sätt i tre månader. Helhjärtat omhändertagande. Det kommer nog att bli den största “vinsten”. Jag vill även tro på att mina kopparhalter inte längre är dominanta, samt att min zink, selen, B-vitamin, mfl har “snyggat” till sig. Jag tror även att jag kommer att ha tappat vikt. Bara nu på 4 dagar har jag tappat ett kilo. Så det kommer att bli mer, men jag ska göra mitt yttersta för att inte tappa mer. Jag vill även tro att mina östradiolnivåer är mer i balans med min progesteron så att jag kan minska mitt användande av progesteronkrämen som jag nu tar i betydligt större dos på morgon och kväll.

Mitt i augusti vill jag kosta på mig ett nytt hormontest. Via saliv. Som jag vill ska mäta och ge råd kring balanserna emellan:

  • Testosteron
  • Progesteron
  • Östradiol
  • Östron
  • Östriol
  • Kortisol

Förhoppningsvis kan vi då även justera min kost och mina extra tillskott i augusti så att jag finner en ny hållbar väg i min kost som inte är så “detoxig” eller radikal, utan mer helhjärtat omhändertagande.
Förhoppningsvis kan vi även då se om jag ska ta ett tillskott i form av östriol som kräm, och se om jag då kan minska mitt användande av progesteron.

Häng med på min resa att fajtas mot kopparen….eller kanske bara tillför jag lite putsmedel så att det skiner blankare? Som en väldigt snygg kopparkittel ägd av en klimakteriehäxa…

Share

#TGIF

Brene Brown är en av de kvinnor jag följer, läser, lyssnar och lär utav.
En av mina sk “hus-gurus”.
I förra veckan återuppstod en av hennes bloggideér som hon använde sig av för länge sedan. Och det är #TGIF – men inte med den vanliga förkortningen som den brukar stå för – Thank God It´s Friday – utan:

  • Trusting
  • Grateful
  • Inspired
  • Fun

Med en uppmaning från Brene till oss alla att varje fredag….eller så många fredagar vi vill och orkar…skriva ner våra TGIF´s och dela med oss till andra. Som ett sätt att verka i systerskapet oavsett kön….(alltså, jag räknar in flera män i mitt systerskap också, det har inte med könet att göra detta med systerskap, för mig).

Mina #TGIF´s denna fredag, den 10:e maj 2019, är:

Trusting – tillit att jag får mer klarhet i mina hormonobalanser och allt det skräp som kommit med detta, med en start idag i att få veta mina svar från en hårmineralanalys. Tillit till att det är ett steg på vägen till klarhet.

Grateful – tacksamhet till allt jag har fått uppleva i livet, även om det stormat mer än vanligt kring mig den närmsta tiden, så hyser jag en tacksamhet över att få stå i det, betrakta det, dras med i känslostormar kring det, gråta, vara arg, ha ångest, kramas, få en distans till stormen. Se den. Och kunna känna en tacksamhet i den.

Inspired – inspirerad av naturen. Av allt som växer. Inspirerad till att initiera nya delar i mitt yrkesliv. Att som naturen vara i olika årstider och låta en växande-fas ta vid.

Fun – Glädje….jo, ikväll är det firande igen. En till 50-års fest. En glittrig sådan. Förra veckan 3 st fester. Denna vecka även en återträff med kursare från min tid på GIH (way back). Och ser fram emot vår egen kommande 100-års fest där vi backar bandet med 100 år och firar som på 1920-talet. Glad av att se fram mot den.

Share

m e l l a n r u m m e n s MAGI

Jag hörde en intervju med en skicklig pianist för ett par år sedan. Pianisten fick frågan vad som gjorde att han var så otroligt skicklig och hur han kunde så mycket om noter och toner.

Hans svar var gudomligt och tankspjärnande för mig. Och enbart jobbigt för intervjuaren (som jag tolkade det). Svaret?

Jag behärskar inte tonerna eller noterna bättre än någon annan. Men mellanrummen, de behärskar jag väl.

Så….när jag står vid kanten till min komfortzon, kanten där avgrunden kan kännas som ett sug som drar i mig. Kom, kom, kom. Då vill jag försöka hitta till fler mellanrum. Jag har flera avgrundskanter jag bara älskar att vara vid, och jag vågar ofta pröva nya. Men vissa påverkar mig mer än jag vill och kallet från avgrunden är högre än högst.

Då vill jag prova

Att hålla min älskade i handen och andas, låta lockelsen skölja över och förbi mig. Låta mina inre stormar blåsa upp inuti och långsamt lägga sig lugnt igen. Skapa ett mellanrum innan jag…

…vill prova…

Att ta in det som sker här vid kanten med mitt hjärta först. Låta mitt hjärta omsluta hela mig och händelsen. Vara i ett mellanrum med mitt hjärta och det som sker.

Sen vill jag prova…

Att låta min hörsel och mina öron få vara med i nästa steg. Lyssna till det som jag hör. Både inifrån mig själv. Kanske är det mina tankar som försöker överrösta all. Eller så är det andra ljud som kan få mig att höra hur det är att stå vid kanten till min komforten just nu. Stanna upp i det mellanrummet som skapas mellan ljuden. Vänta in i mellanrummet.

Efter det vill jag prova…

Att känna mig försiktigt fram. Använda mig av min känsel i mina händer. Låta fingrar och händer röra mig, min kropp, och även det som finns framför mig. Bredvid mig. Undersöka som om det vore något jag aldrig känt förut. Undersöka så nyfiket som möjligt om det finns ett mellanrum och ett till och ett till.

Till sist vill jag prova…

Att låta min syn och mina ögon vara med. Att de långsamt öppnar sig som om jag ännu inte riktigt fokuserar min blick, som att allt är lite suddigt i kanterna och det inte finns en skärpa eller fokus i blicken. Som att denna långsamma fokusering i sig är ett mellanrum. Mellanrummet som finns innan min blick ser tydligt och skickar signaler till mig. Signaler som på ett sätt avslutar mellanrummen.

Därifrån har jag genom mellanrummen, hålla-handen, hjärtat, hörseln, känseln och synen fått en möjlighet att se kanske en annan verklighet. En som visar att jag inte alls står vid kanten utan att det faktiskt finns en hel horisont mycket, mycket längre bort.

Det är den magi som kan uppstå i M E L L A N R U M M E N .

Share

Ältande & konspirationsteorier- hur slutar jag?

Konspirationsteorierna – hur vi hela tiden skapar teorier och förklaringar till varför allt dåligt i världen sker. Och hur vi sedan låter dem ältas av vår hjärna länge, som en trygg plats att återkomma till.
Vi och våra system (system 1 och 2) i hjärnan vill att allt ska vara lika enkelt och tydligt för att vi ska förstå. Att skapa såna här konspiratoriska teorier kommer ifrån det som Brene Brown kallar: “Fear based self protection and our tolerance for uncertainty.”
(Min översättning: Ett självförsvar utifrån rädsla och den tolerans vi just nu har tillgång till för att kunna vara i osäkerhet. )
Och när detta beteende att skydda oss själva, genom att skapa en konspirationsteori med tillhörande ältande, blir en vana, när vi ofta behöver gå till dessa historier för att klara oss/skydda oss, så blir de våra rustningar som till slut blir invävda i hela vårt varande ända in i våra celler. Och otroligt svåra att göra oss av med och förändra.

Det går att förändra konspirationsteorierna

Genom att öka vårt medvetande och gå från att vara en Homo Sapiens till en Homo Sapiens Sapiens. Dvs en människa som kan observera sig själv från en annan plats, utifrån. Vi kan ta oss till en sådan plats genom att vara modiga, djärva och våga. Då går det att se de historier/teorier som vi skapar/skapat och vi kan se dem utifrån och som ett första steg inse att de inte är sanna.

HUR gör man?

Första steget är att öka sin egen medvetenhet så att du blir varse och får syn på dessa historier. Och då behöver du komma i kontakt med din kreativitet. En av de mest effektiva sätten att öka din medvetenhet är att skriva ner dessa historier/konspirationsteorier. Och det ska verkligen inte vara en snygg historia du ska berätta. Utan berätta den rakt upp och ned som ditt första utkast, Your First Shitty Draft, hädanefter kallat SFD.

Så skriv, skriv, skriv. Penna mot papper och låt orden komma i den ordningen de vill. Ingen kommer att läsa detta. Och du kan alltid justera och ändra texten senare. Låtsas som att du kanske är ett barn som skriver ner historien, ditt SFD, precis som barnet vill och gör.

Om en av karaktärerna i SFD´n vill säga något som du kanske tycker är olämplig, låt det ändå skrivas ner. Alltihop. Och om du vill att det ska finnas en mängd känslosamma händelser, eller andra kanske tveksamheter som du undrar om det verkligen ska finnas med. Då vet du att det enda rätta svaret är Hell yes! Allt ska med. Precis så som din historia spelas upp i din inre biograf. Och du….ljug inte, snygga inte till. Berätta ditt SFD precis så som den dyker upp inuti dig.

Historien du skriver behöver verkligen inte vara en berättelse. Det kan vara en punktlista, det kan vara post-it-lappar, eller en kortis i din dagbok. Det spelar ingen roll så länge du ser till att skriva ner historien. Om vi, som Brene, har målet att agera med hela vårt hjärta (whole-heartedness) så kan vi ta hjälp av följande punkter och stämma av att dessa är med i den SFD som vi skriver.

  • Historien jag har hittat på – The story I am making up
  • Mina känslor är – My emotions are
  • Min kropp gör och känns så här – My body is doing this
  • Mina tankar är dessa – My thinking is this
  • Mina övertygelser, min tro är denna just nu – My beliefs right now
  • Mina handlingar, vad gör jag just nu – My actions right now

James Pennebaker, författare till boken “Writing to heal” är den som Brene funnit sin inspiration från kring SFD´s. James hävdar att

“Om vi klarar av att föra över dessa (röriga) upplevelser i korta texter/listor/liknande så hjälper det oss att få syn på dem.

Att skriva 15-20 minuter varje dag, 4 dagar på raken, kan minska ångest, ältande, symptom av depression samt boosta vårt immunsystem. “

James Pennebaker

Galet bra tänker jag!

Nu är jag redo att skriva mitt första SFD. Mitt första utkast till min påhittade historia och konspirationsteori som jag häromveckan ältade i ett par dagar.

Vem vet, kanske jag en dag är modig nog att till och med publicera en av mina Shitty First Drafts med alla antaganden, förvrängningar, skapanden av kontroll och säkerhet för att osäkerheten är för jobbig. Vem vet.
Kanske har jag inspirerat dig eller fått dig nyfiken att testa detta sätt att hantera dina SFD?
Jag hoppas det. Lycka till!


PS. I ett inlägg framöver kommer jag att skriva mer om James version och instruktion om hur skriva enligt hans modell. Just nu får du hålla tillgodo med Brene´s egna version av James´s.

Share

Käftsmällar av Jenny

Minns du Jenny? Hon som olovligt har flyttat in i min kropp och tar kommandot ibland. Häromdagen var hon rejält på hugget och gav mig ett par käftsmällar med sin raka höger och sylvassa vänsterkrok. Jag var inte beredd. Hon knockade mig och jag var nere för räkning i ca 18 h. Jenny, det räcker nu!

I min logiska och rationella värld, som jag kan gå tillbaka till efter de där timmarna i hjärn-kaos, vet jag en massa saker. Jag vet att jag litar på mig själv. Jag vet att jag litar på maken. Jag vet att jag har en massa support i familj och vänner. Jag vet att hjärn-kaoset just nu beror på att jag inte är beredd och att det dessutom är struligt med mina balanser av alla dessa hormoner som snurrar i hög produktion fast de inte ska. Eller i låg produktion fast de inte ska.

Hjärn-kaoset och en hormonkurs

Ja, det är inte en klockren balans för tillfället av min progesteron och östrogener. Jag bytte för en knapp vecka sedan från progesteron tabletter tillbaka till Progesterall-krämen. Och den omställningen har jag märkt av. Det har maken fått känna på också. Även han fick nog en käftsmäll eller flera av Jenny.

Jag har gått en digital hormonkurs under veckan hos Therese Renåker. Den tog mig 2 kvällar att ta mig igenom 36 lektioner. Tydliga, enkla att förstå, mycket nytt för mig och en ökad nyfikenhet att veta och förstå mera. Jag hoppas att även maken vill kika på denna så att vi kommer i balans vad gäller kunskap. Jag kan varmt rekommendera kursen, “Du och dina hormoner”!

Therese pratar i ett kapitel tidigt i kursen om hur nervsignaler och hormoner handlar om kommunikation och säger så här:

Precis som jag upplever det….

Jag har försökt att förklara för maken och för andra att jag upplever stunderna när Jenny kliver in med full kraft som att jag
1) inte har tillgång till någon av mina visdomar, kompetenser och erfarenheter
2) saker jag behärskade enkelt förut är numera helt utslaget
3) som vet att det här med sjävmedkänsla och självkärlek till mig själv är otroligt viktigt ändå inte kan hejda den här framfarten
4) pratar ett till språk i den hormonella kommunikationen och det är ett språk jag ännu inte lärt mig, men mitt i det så fnyser bara Jenny åt mig och tycker “Skyll dig själv, din gamla ragata, det här är ju ditt eget fel”, fast allt jag skulle behöva är att sakta ner och vara varsam mot mig själv och låta det ta sin tid att lära mig ett nytt språk.

Det jag upplever att Jenny har “gjort” i mig är att hon har öppnat upp mina gamla och dåliga Autobahns, och väljer dem så fort ett stimuli dyker upp. Förr hade jag tillgång till mindre och behagligare vägar och stigar. Som gav mig långsamhetens lov och därmed även tillgång att hinna få fatt i min visdom och skapa den respons till stimuli som hag var bekväm med och som även omgivningen kunde vara bekväm med.
Men nu….snabbt styr hon om mig till en autobahn, lägger i den högsta växeln och gasar på som den värsta racerföraren. Jag hinner inte ens bli medveten om att racet är igång förrän jag på håll upptäcker det. Och då, i stunden jag medvetandegör detta, i den stunden då kommer käftsmällarna rakt mot mig själv. Dömande, dömande, dömande.

Bästa maken försöker med all kraft stanna kvar och möta Jenny och mig och inte heller han klarar av att stå när smällarna flyger till höger och vänster. Han väljer att ducka ibland och framförallt väljer han oftast att inte slå tillbaka. (Alltså med ord, aldrig med riktiga slag….det fattar du väl!)

Flera tips som dykt upp i dessa dagar är följande:

  • Klimakterieportalen – en relativt ny hemsida med en massa bra input kring klimakteriet. Jag blev tipsad om den igår av maken så jag har inte hunnit spendera en massa tid där ännu.
  • Hypotyreos-Liv – en blogg om att leva med sköldkörtelproblem. Denna tipsade Therese om i kursen och även denna är ny för mig.
  • Snabb-kurs i kolesterol – likaså denna ett tips från Therese i kursen.

Att vara varsam med mig själv

Det är en gåva och ett förhållningssätt som jag har praktiserat och påmint mig om de senaste 10 åren. Innan dessa var jag rätt bra på att göra det automatiskt. Och nu, nu är det i mina hjärn-kaos-stunder HELT OMÖJLIGT.

Så just nu är jag tacksam att jag kan bli hållen av fina Helena som just nu har släppt sin podd. Tack, tack, tack – jag följer och lyssnar via iTunes och dina budskap når in i mig och påminner mig de stunder då hjärn-kaoset är vilande. Och en dag kanske de till och med kan överrösta kommunikationen från hormonerna och komma som nervsignaler till mig istället. Och vara som vänliga bilskollärare och helt enkelt ta över ratten från Jenny.

Share

Klimakteriehäxan lever…

Du kanske trodde att hon gått upp i rök? Nehej du, den här klimakteriehäxan (även kallad Jenny) ger inte upp i första taget. Känslan i mig när jag nu har testat en hel tub med Progesterall, vilket räckte knappt tre månader med daglig användning morgon samt kväll, är att jag har minskat mitt “spektrum” av känsloutrymmet. Som att den där Jenny blivit lite mindre inom mig men ändå inte kunnat släppa taget om mig. Så ja, Progesterallkrämen har hjälpt mig i att sänka hastigheten i mina humörsvängningar och den har hjälpt mig i att dämpa både uppåt och neråt känslor. Samt på andra sätt.

Utrogestan tabletter

Samtidigt har jag känt mig lite instängd. Eller rättare sagt Jenny har.
Så när krämen tog slut testade jag Utrogestantabletter som min syster köpt i Spanien. De går även att köpa på apoteket, men det är få läkare/gynekologer som orkar fixa det.
Jag tog en tablett morgon och en kväll. Oralt. Och de fungerar även vaginalt. Jag åt upp en karta av dem och glömde sen bort att ta dem en kväll och påföljande morgon. Så när kvällen sen kom bestämde jag mig för att göra en veckas uppehåll.

Det är ju ofta det som rekommenderas när man fortfarande har en aktiv menscykel. Att inte ta progesterontillskott hela cykeln utan att göra uppehåll. Vilket jag då gjorde.
Uppehåll från tisdagkväll och en vecka framåt var min plan.
Men icke….mådde helt ok onsdag, torsdag och fredag morgon….sen kom fredag lunch och em och amygdala kidnappar resten av hjärnan. Inre stresspåslag. Det blir lite lugnare under fredagkväll och lördag fm. Sen är det full fart med stresspåslag under eftermiddagen och kvällen. Så maken ber mig ömt och snällt att sätta igång med tabletterna igen. Jag testar dem nu vaginalt. Lördag kväll och söndag morgon. Haha, inte fler vaginalt för mig. Så nu är jag tillbaka i tabletterna oralt och tar dem morgon samt kväll.

Big Heart och funktionsmedicin

Samtidigt har jag fått kontakt med Maria som är funktionsmedicinare och jag ska ta hjälp av henne att genomföra lite mer tester (bla hårmineralanalys) som ett första steg och samtal där jag får en chans att ställa frågor och få svar. Så får vi se om vi i nästa steg ska göra ett ytterligare hormontest där vi ska undersöka samtliga tre former av östrogen (De kroppsegna östrogenerna är östradiolöstron och östriol) som vi har i kroppen. För även dessa måste vara i balans sinsemellan fick jag lära mig i förra veckan. Puh. Resan har ännu inte nått sitt slut. Jag lovar att hålla er uppdaterade!

Share

Har du “sexlust-bromsar” i sovrummet?

Det där med bromsar i sexlusten har jag ju skrivit om förut. Här och här och här och här. Om vikten av att ta bort bromsarna istället för att öka på gasen. För det är ju precis som med bilen – oavsett hur mycket du gasar så kommer du ingenstans om bromsen är hårt idragen.

Så idag tänker jag låta dig undersöka vilka bromsar du har i ditt sovrum, eller vilka bromsar ni har i ert sovrum. Om du bor tillsammans med sin partner och ni delar sovrum (vilket jag hoppas att ni gör) så ska ju båda era bromsar tas bort. Ni behöver säkert ta ett snack om vad som funkar för er bägge. Ta till exempel doftljus, eller kuddpynt, eller den där snygga filten som ska ligga lite snygg över sängen. Undersök så det inte är en broms för någon av er.

Eller den där högen med kläder som slängs av på golvet och kanske får ligga kvar några dagar. Är det ok med er båda eller är det en broms för någon av er?
Eller hur ska det vara med en tv i sovrummet? En broms för någon av er?
Familjefoton? Datorer? Mobiler? Speglar? Annat?
Är hemmet lyhört och ni har andra hemma?

Nu har jag valt att undersöka sovrummet som den plats där du har sex. Vilket säkert och förhoppningsvis sker på flera ställen i ditt hem. Men låt oss ändå vara kvar vid sovrummet som den plats du först engagerar dig i för att ta bort bromsar.
Se det som en slags “Marie Kondo-uppgift” att skapa det sovrum som passar dig som bor själv eller er som bor tillsammans. Vad i sovrummet är en broms och vad är en gas?
Undersök tillsammans och ta bort alla bromsar som går.

För mig och oss är det här, med att rensa bromsar ur sovrummet, ett pågående arbete. Rätt som det är dyker det upp något i rummet som fungerar, men som efter ett par dagar så upplever jag de som bromsar så då får de försvinna därifrån. Nedan ett par bilder från vårt sovrum, eller i alla fall delar av det.

Vårt sovrum för några år sedan….
Vårt sovrum idag…eller i allafall en del av rummet och vovven.

I taket ovanför sängen finns en påminnelse om att andas. Kan du andas hela vägen till könet?
Ibland är det lite ont om plats i sängen. Vår vovve (den vita) rymmer snabbt från sängen till sina andra sovplatser när han förstår att vi ska mysa och ha sex.

Lycka till med ditt rensande!
Hör gärna av dig med feedback om du gillade detta eller berätta hur det går i ditt rensande.

Share

vikten av erotik

För ett år sedan (mars 2018) var mitt mest lästa inlägg ett om E R O T I K.

Just det inlägget är ett av det mest sökta på min blogg. Vilket gör mig både förvånad och glad. Så glad faktiskt att jag vill skriva mer om erotik. Nu.

Det är som att visa sig naken

Fast med kläderna på. Att våga blotta sig för sin partner med sina innersta fantasier om sex, intimitet, vad som tänder oss, vad som är avtändande, och vad vi kanske till och med önskar att få uppleva i sex med någon annan….eller flera.

Det kan upplevas som en risk. Tänk om min partner inte känner likadant. Tänk om min partner inte vill ha mig och jag berättar mina innersta sexuella fantasier. Tänk om hen tror att jag inte vill ha den. Tänk om, tänk om, tänk om. Hjärnan ropar risk – ta det lugnt. Du har ju lugn och trygghet nu, varför riskera det?

Men en dag vågar du initiera samtalet och då väcks ni båda till liv på ett annat plan. Kanske. Jo, det tror jag. För så länge du är trygg i dig och din relation och litar till kraften i er och i dig så ska du klara detta lättare än vad du tror.

Och inse att även den andra vill vara naken med dig

Så när ni vågat börja prata om detta, kanske sitter ni i bilen, ostörda, utan sällskap av barn eller andra, bara ni två. Bredvid varandra. Med gott om tid. Och utan att ni måste möta den andras blick hela tiden, för en av er kör. Där kan det finnas en lugnare möjlighet att börja öppna upp för fantasier. Att dela med sig och fråga din partner att dela med sig till dig.

Troligen inser du att ni ändå är rätt “nakna” i ert delande. Oavsett vilka detaljer ni väljer att dela med er av. Att ni båda vågar blotta er och visa upp en sida ni kanske aldrig vågat visa för någon annan. En sida som ni belagt med skam tidigare. Men nu vågar ni. Nu vågar du. Och ni är “nakna” inför varandra. Öppna och transparenta.

Men…

Fantasierna kanske inte alls är på samma arena, samma scenarios, med samma innehåll. Och vet du – det är helt ok. Fantasier är delar av det som tänder oss. Så om du får veta mer om vad som tänder din partner och vad som inte tänder din partner så får du mer tillgång till att “prata det språk” som din partners sexualitet pratar. Och likadant är det tvärtom. Din partner får tillgång till “ditt språk”.

Mellan maken och mig brukar vi även förtydliga att det är en skillnad mellan fantasi och önskemål. Att det du fantiserar om har du all rätt att få behålla och njuta av. Om det blir ett önskemål för någon – då måste vi prata ihop oss så att vi båda är bekväma med att testa det på riktigt.

Erotisk intelligens

Ja, vi tror att detta är en slags intelligens som du kan träna på.
Träna på att våga släppa fram dina fantasier.
Träna på att förstå att det inte betyder att någon av er ska lämna den andra bara för att ni delar detta med varandra.
Träna på att sätta ord på.
Träna på att våga berätta om dina önskemål och vara beredd att “förhandla” om dem.
Träna på att lyssna till din partner utan att döma din partner.
Träna på att lyssna och lära dig detta “nya språk”.
Träna på att synliggöra för dig och din partner det som tänder dig.
Träna på att synliggöra för dig och din partner det som är avtändande.
Träna på att börja med att minska på just bromsen och det som är avtändande.
Träna på att våga ta små steg tillsammans och omformulera och återkommunicera hela tiden. Det är ni tillsammans som utvecklar er erotiska intelligens.


PS. ALLA svåra samtal passar rätt bra att börja våga ta upp i bilen när ni är ensamma en längre bilresa. Kanske kan ni lyssna till en podd eller ett radioprogram som lyfter den frågan som du vill att ni ska prata om och nå fram till med varandra. Eller så vågar du öppna upp från ditt hjärta och berätta att du vill prata om något som är viktigt för dig.

Share

Ebb & flod i äktenskapet/relationen

Fotocred till gfnstreet
  1. Har du den relationen du vill ha?
  2. Har du och din partner den relation ni båda vill ha?
  3. Har du det sexliv du vill ha?
  4. Har du och din partner det sexliv ni båda vill ha?
  5. Lägger du tid och kraft på att bli en bättre partner?
  6. Investerar du tid och kraft i er relation?
  7. Hjälper du din partner att bli en bättre partner?
  8. Låter du din partner hjälpa dig att bli en bättre partner?
  9. Vilka steg tar du för att bli en bättre älskare/älskarinna till din partner?
  10. Vilka steg låter du in partner hjälpa dig med så att du blir en bättre älskare/älskarinna?
  11. På vilket sätt hjälper du din partner att bli en bättre älskare/älskarinna åt dig?

Ert äktenskap eller er relation är troligtvis inte en konstant upplevelse av lycka. Ibland är ni oense och tycker olika. Inte heller att ni alltid håller sams om allt.
Ni har säkert perioder där annat tar tid från era timmar tillsammans.
Allt det där är vanligt och helt normalt.

Som tidvattnet i havet – ebb och flod. Vattnet som rör sig i böljande vågor.
Som månen i dess måncykel där den rör sig mellan nymåne till fullmåne och tillbaka till nymåne. Som årstiderna och naturen som kliver ur sin vinterdvala så sakteliga nu i mars och våren börjar ge sig tillkänna, för att nå full blomning under sommaren och avta i tillväxt under höst för att vara tillbaka i vila och dvala under vintern.

Allt detta är alldeles normalt och vanligt.

Frågorna ovan kan vara ett stöd för dig och er i er relation. Ett stöd för att belysa och synliggöra hur ni har det och hur ni vill ha det. Ett stöd för att undersöka om ni är beredda att våga kliva fram och växa tillsammans. Ett stöd för att utforska om ni vågar ta hjälp och stöd av varandra på den resan.

Och idag är den allra bästa dagen att starta. Vänta inte längre. Ta ett första steg nu.
Minns att….

“Foreplay starts at the end of the last orgasm.”


Vill ni ta hjälp av mig som er coach på er resa?
Maila mig så startar vi processen med mitt stöd.

Share

att röra sig mot slutmål

Att definiera vad jag vill ha och se mig själv där

Oavsett om jag hela tiden tror eller litar på att “universum” håller sin del av det outtalade avtalet att hjälpa mig ta mig till mitt slutmål så tror jag på att tydligare definiera för mig själv vart jag vill och vilken känsla eller upplevelse jag vill ha när jag är där. Det är ett sätt för mig att ta fart och röra mig redan nu mot ett slutmål. Mitt definierade slutmål.

Min process

Jag delar in mitt liv i tårtbitar som är de delar där jag vill se mig själv vid ett slutmål. Detta slutmål är troligen inte alls närmre min död utan snarare vid en tidpunkt som jag vill ha uppnått vad det nu är jag vill uppnå. Så jag tänker mer i termer kring år, typ 1 år med bloggen, eller 5 år med något yrkesrelaterat och kanske både 2 år och 10 år med relationerna i mitt liv.

När tårtbitarna väl kommit på plats så börjar jag att framkalla en upplevelse eller känsla av att vara där när jag nått det specifika målet i respektive tårtbit. Hur jag ser ut. Hur det är runtomkring mig. Hur det känns i min kropp. Erfarenheter jag fått på vägen. Etc, etc.

Jag skriver ner och återger så många detaljer som möjligt kring hur det är där vid slutmålet. Sen går jag vidare till nästa tårtbit.

Viktigt under processen framöver är sedan att löpande återgå till det jag skrivit och mina tårtbitar för att undersöka om jag
1) är på väg att röra mig mot detta
2) om jag vill ta bort eller lägga till en tårtbit
3) om jag behöver förändra något i de detaljerade beskrivningarna
4) eller om jag redan är framme redan nu – vilket faktiskt sker ofta – så då blir det att undersöka om det finns en ny definierad målbild jag vill ta mig an

Min tårta och mina tårtbitar

Onsdagen den 13:e februari 2019

Så nu är det dags för mig att ta fram en detaljerad “slut-bild” av alla områdena ovan:

  • Familj
  • Kärlek
  • Vänner
  • Sexploration
  • Sammanhang
  • Coaching
  • Ledarskap
  • Inspirera
  • Skrivande
  • Meraki

Och att framöver utvärdera, reflektera och återkoppla till mig själv om hur det går. Framförallt att börja röra mig mot “slut-bilden”.

Share