Läskigt att jobba med appen….

Inser att det är himla läskigt att jobba med vår app. Fler och fler dagar dyker den tanken upp. Vad den grundar sig i? En massa olika tankar och funderingar och rädslor som adderas samman och lägger ihop sig som ett trassligt nystan utan en möjlighet att enkelt lösas upp. Eller?

  • att vi aldrig gjort en app förut och inte har en aning om HUR det går till egentligen.
  • att nu när teknikerna jobbar på i hög fart så har jag hamnat ur fart med att jobba med innehållet
  • att vara i otakt med teknikerna känns läskigt
  • att jag känner en rädsla för vad appen kanske lovar – och vad som händer om den inte håller vad den uttolkas innehålla
  • en rädsla även kring tankar som “vilka är vi”, “tror vi att vi kan detta”, och liknande
  • när jag samlar underlag till innehållet i appen så blir jag liten och rädd där också
  • för hur kan jag ta med saker/ting/innehåll som jag själv inte provat eller vet om det fungerar
  • rädsla för min litenhet
  • rädsla för att den kanske inte alls “flyger” och blir bra
  • rädsla för att inte hinna med innehållet i “tid” (vad det nu är)
  • rädsla att det blir en kraschlandning nu när vi investerat en hel del €€€€
  • läskigt att jobba med innehållet mestadels själv – hur vet jag att det hamnar i “rätt ordning”?

Samtidigt är jag glad och tacksam att vi gör denna app. Att vi gör den tillsammans. Att vi skapar något som vi tror på. Att vi tror på att fler kan få bättre relationer av att lära sig av innehållet.

Och där sitter jag mitt i det – det trassliga garnnystanet, både helt hoptrasslat och med delar som håller på att lösas upp…..av sig självt….fast det känns så långsamt.

From Studio Knit

Vill hellre ta mig till ett annat sätt att “bära” alla dessa trassligheter och rädslor och vända om dem till att betyda annat, kanske bära dem såsom min älskade make ofta vill se mig?

Strong, powerful and confident

Share

att våga vara i rädslan

Att luta sig in i rädslan och riskera att bli helt uppäten av det som du är mest rädd för, det är nog något av det modigaste du verkligen kan göra.
Att luta sig in i rädslan genom att vara genuint uppmärksam när du är mitt i rädslan, det kräver att du är villig och orkar uppleva alla de sensationer och känslor som du förknippar med rädslan.
Att våga vara helhjärtat och fullt ut med din rädsla.

Otroligt lätt att säga…men hur tusan vågar jag det?

Vårt vanliga beteende är ju att vi alltid lutar oss ifrån rädslan, att vi inte vill uppleva den och att vi vill vända den ryggen. Men det är ingen hållbar strategi i längden. Någon gång måste du luta dig in i din rädsla.

Om du orkar och vågar göra det så bjuder du in dig själv att vara med det du känner i rädslan. Kanske att du fortsätter röra dig i riktningen mot det du verkligen har motstånd till och är rädd över. Låt det gå långsamt. Se till att du har trygghet med dig. Kanske någon person som du litar på som hjälper dig att våga.

När du är mitt i den rädslan – utforska om du där kan känna in hur det känns i din mage, runt ditt hjärta och i din hals. Se om du kan fortsätta utforska hur det känns och vad som händer med dig när du känner efter. Kan du lyssna till din kropp och vad den vill berätta för dig om rädslan? Just i områden kring din hals, ditt hjärta och din mage – det är oftast där som din rädsla starkast kommer till uttryck. Se om du kan lyssna extra mycket till dessa områden.

När du rör dig ifrån din rädsla nu, se till att ge dig själv extra mycket medkänsla. Och om du har fått till dig annat som din kropp berättat för dig – se till att ta dig den hjälp du behöver för att ge det till din kropp och dig. Och tillåt det att vara lite “rörigt”, känsligt, knasigt en stund. Behåll din trygga punkt som hjälper dig att vara i din rädsla. Och ge dig själv ännu mera medkänsla och så mycket kärlek som bara du kan.

Och kramas och var nära andra. Det brukar hjälpa gott med långa stunder i närhet. 

Share

Vilket är värst?

Att misslyckas eller att vara rädd för att misslyckas?

Att vara rädd eller rädslan av att vara rädd?

Att försöka och inte lyckas eller att inte försöka alls?

Att säga vad du tycker och ingen lyssnar, eller lida i tystnad?

Att bry dig om om förlora, eller att inte bry dig om alls?

Att göra eller att undra om det går att göra?

Dream, wish, do, coach, coaching, tessmabon, therese mabon, tess mabon

Share

den tunga skam-kappan

som jag inte riktigt ännu kan skaka av mig.
som kom som en påminnelse när jag “outade” att jag vill skriva om lust och sex.
som dyker upp när grannen nämner att hen sett något som jag delat på FB.
som gör att jag hamnar långt ut i gränsen av min comfortzon….
där det är jobbigt att vara och samtidigt vill jag vara där.

Samtidigt som den där skam-kappan gör sig påmind och visar sig som min rädsla och jag fattar varför jag måste vara där….för när jag är rädd för något eller känner ett obehag inför något – DÅ måste jag möta det och minska avståndet.

Jag måste se DET (det jag är rädd för eller känner obehag inför) i vitögat.
Det är dit jag är på väg. Med eller utan skam-kappan.

När jag är framme och ser DET i vitögat, då har eller kan min eventuella skam-kappa förändras till den möjlighetsmantel som passar mig bra som den superhjälte-ninja jag är!


PS. Skam-kappan för mig är mina ärvda värderingar från det samhälle och omgivning jag vuxit upp i. De värderingar som jag idag utmanar och undersöker om de ska få stanna i mig. Om de hjälper mig att utvecklas eller stjälper mig i mitt växande….

 

Share

varför har jag så svårt att fatta vissa saker?

Do you agree? ? ?: respective owner #wisdomdictionary

Ett inlägg delat av WisdomDictionary (@wisdomdictionary)

 

Gång på gång gör jag dig besviken.
Jag hör vad du säger. Jag förstår vad du säger. Jag fattar att det är så.

Ändå, ändå håller jag benhårt fast i mina tankar som säger annorlunda.
Som säger att jag ska tro på det jag alltid har trott. 
Som lurar mig att vara kvar i min rädsla. 

För vem är jag utan denna rädsla?
Vem är jag då?

Jag behöver hjälp att ta mig över denna avgrund. Ta mig över till din sida.

Och enda sättet är att falla rakt ner i avgrunden….

 

Share

3 rädslor vi alla har gemensamt

  1. rädslan att totalt tappa kontrollen
  2. rädslan att dö
  3. rädslan för att uppnå den fullödiga orgasmen

Klarar du av att vara klarsynt och ha en sådan självinsikt att du kan öppna dig för dessa rädslor och verkligen undersöka om de är på riktigt? Och utmana dem för att se om de ska gälla dig i fortsättningen?

Många personer går kurser i personlig utveckling för att hitta sig själva, eller läser en massa böcker eller annat. Jag gör det också. Och det bästa jag funnit?
Att det finns en massa olika vägar att välja och den som passar dig får du leta efter.
Här på min blogg hoppas jag att jag kan ge dig en glimt, en dörröppnare eller ett nytt perspektiv som gör att du kan våga rikta om strålkastarljuset till att det vilar på dig istället för på omvärlden runt omkring dig.
Se om du kan stå där i rampljuset och bli sedd som den du är med alla dina rädslor.

Jag har kastat av mig oket och rädslan kring att dö.
Men de andra två kan gäcka mig då och då…dags att ta tag i dem också!
Kanske på samma gång…..


foto från 2012 på vandring vid Monachyle Mhor

SparaSpara

Share

hon och han

– Kom och sätt dig bredvid mig, sa hon.
– Nej, jag vill sitta här, sa han.
– Då blir ju jag ledsen, sa hon. Kom och sitt bredvid mig!
– Ok, sa han.

 

– Vill du följa med mig till affären? frågade hon.
– Nej, jag gör XXXXX, sa han.
– Då blir ju jag ledsen och det vill du väl inte? sa hon.
– Nej, sa han och rusade fram för att krama om henne som han älskade så mycket men som krävde att han hela tiden skulle se till att hon inte var ledsen. Det var jobbigt. Men det kunde han ju inte säga eller visa…..för då skulle hon ju bli ledsen, hann han tänka under tiden.

 

Hon = mamman som inte vet bättre, som inte är medveten att hon lägger ett stort ansvar hos honom, som att ansvaret för hennes lycka och icke-ledsenhet hänger på bara, enbart och endast på hans handlingar.

Han = barnet som just är i fasen att upptäcka sig själv som egen person och utforska hur han hänger ihop med alla runtomkring sig. Som inte vill göra någon ledsen. Och som framförallt gör exakt som hon (hans mamma) vill så att hon inte ska bli ledsen. När hon hotar med att bli ledsen.

SparaSpara

SparaSpara

Share

att vara rädd för rädslan

Två input i min dag idag:

  1. Ett blogginlägg av en husguru “Seth Godin” och FLASH som han kallar det: Fear, Loneliness, Anger, Shame, Hunger. På svenska skulle det bli typ REISH – Rädsla, Ensamhet, Ilska, Skam, Hunger. Seth menar att det är antingen en eller flera av dessa som styr oss, som driver oss framåt. Vare sig vi vill eller ej. Och ofta har vi inte den blekaste aning om att det är så eller kan definiera vilken som är drivet just nu.Undras då vad som sker OM du liksom tystar det runt omkring dig och tar och saktar ner tempot för några minuter. Tillräckligt många för att du kan känna efter om det är någon av dessa REISH som är din förare just nu. OM det är så – sakta ner ännu mer och försök finna en annan drivkraft som kan föra dig framåt. Förhoppningsvis en drivkraft som du vill hänga mer med.
  2. Ett kort klipp från morgonsoffan hos TV4 där Henrik Schyffert lyfter fram en reflektion kring vår rädsla. Nedan finner du HELA klippet med Henrik. I länken ovan finns ett kortare klipp.

Och så påminner Henrik om Roosevelts ord:
We have nothing to fear, but fear itself. 

Jag håller med Henrik fullt ut – jag vill inte vara rädd!
Jag gör som Seth önskar också – kikar på REISH –
vad är det som driver mig i det jag gör…
och vad vill jag ska driva mig…

We have nothing to fear, but fear itself. 

 

Share

Ren Kärlek? – en checklista

Att prata om kärlek med sin partner kan vara väldigt upplysande och intressant. Jag fann en checklista som Robert Holden tipsar om i senaste numret av Magasinet Happinez som jag delar med er här:

  1. Är det här kärlek eller rädsla?
    En grundläggande rädsla för att inte vara värd att älska är en av de största problemen i kärlek. Om du inte kan älska dig själv – hur kan du älska någon annan?
  2. Är det här kärlek eller beroende?
    Visst ska ni be varandra om hjälp, men om ni går för långt och det är ett beroende som speglar ert förhållande. Då är det inte längre kärlek. Då känner ni att ni inte kan leva utan varandra. Att ni är i ett beroende av den andre. Detta kan vara förödande för din självkänsla. 
  3. Är det här kärlek eller är handlar det om fasthållande?
    Det kan synas vara en fin skillnad i orden “connectedness” och “attachment”. För mig i just detta sammanhang blir det en tydlig skillnad då de “kommer” från olika platser. I fasthållande (attachment) utgår du ifrån rädsla och ångest, de blir som delar i ert kontrakt i ert partnerskap. Samhörighet (connectedness) är som en oberoende del i ert kontrakt – att även om ni bor långt ifrån varandra så kan kärleken råda. Ni är samhöriga trots distans. 
  4. Är det här kärlek eller har jag en gömd agenda?
    Kärlek har ingen agenda. Om du har det – ja då är det inte kärlek. Kärlek handlar om att vara kärlek. Som ett verb. Du kan inte ge kärlek för att du vill få kärlek. Du kan inte villkora den. 
  5. Är det här kärlek eller är det självuppoffring?
    Är de uppoffringar du gör ifrån kärlek eller ifrån rädsla? Bara du vet när du har undersökt. 
  6. Är det här kärlek eller försöker jag förändra en person?
    Detta går inte att göra samtidigt. Så bestäm dig. 
  7. Är det här kärlek eller försöker jag kontrollera en person?
    Kontroll är ett uttryck för rädsla. Kontroll försvårar utveckling, växande och lärande. Kontroll är inte kärlek.

Som sagt – en lista lånad av Robert Holden från Happinez magasinet. Kanske vågar du prova att prata med din käresta kring dessa frågor. Eller i alla fall ta dem in i dig och känna efter vad du känner är det som stämmer in på dig idag.

Happinez5_smallBild från Happinez Magasin

Share

olika sorters rädsla

Fick ett nyhetsbrev häromdagen av Heather Plett och jag använder mig av Saras tips om att reblogga. Här kan du läsa hela nyhetsbrevet. Och delar av det som Heather skriver finner du nedan.

93332a69-3db8-44f6-b4c1-b8aebbb86e98Bilden ovan är lånad från Heathers nyhetsbrev.

Fyra olika sorters rädsla har Heather definierat. Och anledningen till att Heather lyfter frågan är att hon ser att det snurrar runt korta texter på Pinterest kring rädsla och hur hantera den. Att självhjälpsböckerna som tar upp ämnet rädsla ofta faktist förvärrar genom att förenkla. Hon uttrycker sig bland annat så här:

The problem with much of what is written about fear in self-help books is that it is oversimplified. Diminish fear into only one dimension and it’s easier to give you a meme-worthy quote about it.

Hon menar att de är:

  1. Rädsla som varnar
  2. Rädsla om egot
  3. Rädsla från ett trauma
  4. Rädsla som bjuder in

Och så bjuder Heather på lite goda råd och tips förstås 🙂

So… how can you tell which kind of fear is showing up for you? There is no simple answer to that. Instead, there’s a life-long practice of mindfulness, discernment, and experimentation.

Så bjuder hon in till att börja med detta…

  1. Att vara tyst
  2. Att vara uppmärksam i och med din kropp
  3. Att fråga vad rädslan försöker skydda dig emot
  4. Att fråga om du kan eller om du skulle kunna överleva det som din rädsla försöker skydda dig emot
  5. Att fundera kring om du behöver hjälp utifrån för att möta, utsätta dig och ta dig an rädslan

Och dessa råd är så klockrena i sin enkelhet, men kan vara nog så svåra att ta sig igenom utan att på nytt fastna i en överlevnadsstrategi (fear management strategy). Jag lyssnar ofta på Tara Brach och hon är även hon en lysande stjärna i vilka frågor att ställa till dig själv kring dina rädslor. Är du redo att möta dina? Att sätta ljuset på dem och verkligen kika länge och undersöka vad de är, var de kommer ifrån och om du faktiskt vill fortsätta leva med dem?
Jag hjälper dig gärna att vidga din horisont, att expandera dig och vara med dig i ditt möte med dina rädslor. Hör av dig till mig när du är redo. Tack!

Share
Go Top
Translate »