Vår app-baby…

Asså, lite galet glad och uppspelt….vi har just bestämt oss för ett releasedatum för vår app. Den tog oss lite mer än 11 månader att ro i hamn. Med komplicerade samtal kring hur den ska fungera, och att enas om att nu är det dags att låta den synas och användas som den är.
Att den är tillräckligt bra. Så får vi uppdatera och utveckla framöver. Med hjälp av dig och dig. Och er.
Hoppas vi.

Håll utkik i din valda “affär” framöver, AppStore eller GooglePlay. Och ja, om du följer The Lovers på FB eller Instagram så kommer du att nås av mina galna utrop att den är klar!
Eller så kikar du in på appens hem på webben.

Hmmm, du har inte en aning om vad vår app kan hjälpa dig med?
Då kommer du att få läsa på lite i länkarna ovan….och skaffa dig en partner. Sen lovar vi att ge dig utmaningar, reflektionsövningar, tips och idéer för att hjälpa dig bli en bättre partner i din relation. Men vi lovar även att vi inte kommer att göra jobbet åt dig. Det är ditt uppdrag.
Det är du som varje dag får arbeta med att bli en bättre version av dig själv, genom att varje dag arbeta med din relation du är i.

Gräset är grönare där du vattnar det…..

Share

Pink ♥️

Vid nyår satt hela familjen och berättade för varandra vad vi ville (individuellt) se tillbaka på året (2019) vid nästa nyår (2020) för att se vad vi hade åstadkommit. En av sakerna på makens lista var att ta med mig på konsert någonstans. Valet föll på Hamburg och Pink!!

Lycka!! Att få åka på konsert. Att få dela upplevelsen med maken. Att det var just Pink som skulle få stå för showen. Att vi skulle få spendera dagen i Hamburg. Vi som har en crush på Pink ju…..

Vi är helt kära i Pink! Vilken helt magisk show och upplevelse! Vilken sångerska! Vilken artist! Vilken dansare! Vilken akrobat! Och vilken helt underbar människa.

Ni skulle sett hennes leende när hon märkte att en av besökarna hade med sig en HEL ost (alltså en sån där som är helt rund och icke uppskuren och väger typ minst 10 kg). Hon hoppade ner från scenen, pussade på kinden, tog selfies och berättade att detta var ju typ den bästa present hon någonsin fått. Och höll osten i famnen länge. Med världens största leende.

Och så kom regnet under showen. Jag dansade på och blev torr igen. Maken hängde med i dansen som mest blev ett hoppande där och då. Vi gav järnet när Pink gav järnet. Nära oss ute på rampen där vi var på innersta delen av arenan. Typ 3 rader med människor framför oss och rampen. Och då är ju vi långa så vi stod såååå bra!

I slutet av showen blev det dags för ett nummer till låten “So what” där Pink drogs i vajrar genom hela arenan. Bort till bakersta läktaren, till ena sidan och sen till andra. Och stannade till på två podier, bland annat ett väldigt nära oss. Så cool och genomarbetad show. Underhållning hela tiden. Visual arts på storbildsskärmen bakom scenen, utrustning som ackompanjerade vissa av sångerna. Underbara musiker och dansare i hennes gäng.

Kostymerna – jag vill liksom ha alla! Glitter, glamour, långa dräkter, färger. Underbara! Till de sista låtarna kom hon ut i vit t-shirt och dubbel-jeans, som en ganska tydlig markering att nu var hon mer i sitt eget space, dags att runda av och när dottern mötte upp i bakdelen av scenen och tog sin mamma i handen….ja, då var showen tydligt slut. Dryga 2 h med Pink. En rejäl dos av Vance Joy och en uppvärmning med KidCutUp gjorde kvällen komplett.

Tack och lov för taxi-appen som lyckades fixa en taxi åt oss en bit från arenan. Hemma på hotellet vid flygplatsen sent. Leende somnade vi och vaknade 6 h senare då det var dags att åka hem.

En overklig känsla att vara hemifrån i ca 24h, flyga, cykla genom delar av Hamburg, kela med vovve på Kaffe kontoret, kika på Street Art, hämta biljetter hos vän till vän, äta god middag på Xeom, S-bahn till hotell, taxi till konsert, KONSERT, följa strömmen från arenan, äta tysk korv, finna taxi till hotellet, sova, äta frukost, flyga hem.

Se lite mer på min Instagram….

Share

Celluliter = bättre sex

celluliter, lite lagom lortiga knän och mitt cykelskadade lår = jag

Älskar påminnelserna i boken “Passionate marriage” om hur förekomsten av celluliter tyder på att ditt sexliv troligen är bättre.

David Schnarch (författaren) påstår att sexlivet blir bättre och bättre ju äldre och mognare du blir. Och att därmed förekomsten och uppkomsten av celluliter när kroppen åldras är ett tecken på att även du kan nå ett fantastiskt sexliv.

Jag skrattar gott och njuter av läsningen. Och påminner mig själv om att jag fick celluliter redan i tonåren.

Du fattar väl vilket bra sexliv jag haft så här länge? 😉

Q: Why do you say that most people don’t reach their sexual potential until their fifth or sixth decade of life? 
A: Modern society mistakenly assumes that adolescence is the sexual prime of life, because we commonly confuse genital prime with sexual prime. When adults stop to examine their own lives, they often realize that they are much better in bed when they’re 50 or 60 than they were when they were twenty. If you’re interested in intimacy and eroticism during sex, the more mature person is usually a better partner. Men get to the point that they can tolerate a woman who’s an equal in bed, and they can stop performing and let someone hold them. Women stop hiding their eroticism or protecting the man’s ego, and openly enjoy their sexual prowess. Men and women often become more sexually compatible as they mature, and “third-agers” often have the best sex of their lives. It turns out that cellulite and sexual potential are highly correlated! 

Interview with David Schnarch
Share

en weekend i Paris

Vi hade bestämt oss för att spendera en helg ifrån hemmet. Ifrån måsten. Ifrån vovve och barn. Tillsammans. Och i sista minuten (typ) så blev det en resa till Paris som hägrade. Dels har vi haft en längtan till Paris då ett par vänner pratat så gott om sina smultronställen där och så samtidigt var det ju en rugbyturnering som pågick.

Innan vi lyfte så såg jag på Instagram att några rugbyvänner var i Paris och vi började fundera ut vilken dag vi skulle träffas. När vi sedan landat och gått av planet så mötte vi andra rugbyvänner på flygplatsen. Fint att ses och kramas om och att kunna bestämma att träffas allihopa. Sen tog vi oss in till vårt boende, Hotel Stendhal mitt i 1:a arr.

Ett smultronställe vi varmt kan rekommendera var att promenera längs Le Viaduct des Artes. Helgen vi var i Paris var den första riktigt varma helgen på länge, så även Parisarna var ute och lapade sol och värme i parker eller sökte skugga på parkbänkarna. Och nej, vi gick inte längs gatan och kikade in i butikerna eller studios hos de olika designers. Vi gick uppe i blomsterprakten och parkerna mitt på den gamla tågrälsen. Och fick uppleva 12:e arr från “midjehöjd” på husen runtom.

Vi hann med en dag på rugbyarenan och mötte våra vänner, åt middag tillsammans. Och innan dess hann vi i sann rugbyanda klättra över till en del av läktaren där vi hoppades kunna möta en annan rugbyvän som jobbade med turneringen. Men då kom vakterna och jagade bort oss. Hehe, kul att vid 50 fortfarande känna en “nära-livet-upplevelse” och bus.

En av dagarna var vi på sightseeing och långa promenader runtom i staden. En annan åkte vi båt mellan olika sevärdheter. En tredje tog vi lokalbussen och besökte området där Edith Piaf uppträdde en gång i tiden.

Nära varandra var vi hela tiden. Och när vi landade hemma på Arlanda så var vi fortfarande upplyfta och fnittriga av en härligt ansvarslös weekend i Paris.

Share

älskaren, hantverkaren, pojkvännen och maken

Har jag berättat att jag är en mycket lyckligt lottad kvinna?
Att jag har tillgång att få njuta med 4 män?

Älskaren

Han är vältränad, stark, snygg och brukar dyka upp när jag som mest behöver honom. Han kan älska med mig i timmar. Och vill verkligen låta mig njuta. Mycket och länge. Hans kropp och min kropp svarar på varandra. Hans beröring är lätt och samtidigt elektrisk.

Hantverkaren

Åh, denna man som så fokuserat tar sig an både att bygga ett slott eller att ta hand om mig. Med samma fokus. Det finns liksom inget annat som kan komma emellan oss. Mellan hans händer och min kropp. Mellan hans mun och min kropp. Hans stora tummar som så fast nyper tag i mig där han vill. Bestämt och lyhört. En dask på rumpan. Ett långsamt sugande och bitande i bröstvårtan tills jag når en nipple-orgasm. Han tar för sig av mig samtidigt som han ser till att jag tar för mig av honom. Ett grepp om mitt hår, min hals och visar tydligt vart han vill att min mun ska möta hans kropp. Rå, djurisk hetta emellan oss.

Pojkvännen

Han som är så himla mysig att ligga bredvid i sängen. Eller att gå på bio med. Att kyssas i biomörkret. Att hångla utanför restaurangen. Att hålla handen under bordet på restaurangen. Och när han klär av mig är det med en beundran i blicken. En tacksamhet att få mötas nakna. I en mjuk, slow-fox-liknande sexakt. Långsamt, innerligt. Öppna ögon.

Maken

Den allra största och tryggaste famnen i mitt liv. En vilsamhet i varandras kroppar. Kroppar som verkligen är som skapta för varandra. Hans mage som har en perfekt plats i min svank. Hans händer som precis kan omfamna hela mina bröst. Hans ord som han viskar till mig före, under och efter. Ord om kärlek, om lek, om erotik, om fantasi. Ord som väcker min lust till hela honom. Och när jag visar den så öppnar den så magiskt ett enormt gensvar i honom. Vi . Tillsammans. Det bästa jag mött.

Hur många och vilka njuter du med?

Share

När bara en av oss är sugen på sex…

Hej Tess!
Tack för att du tog upp ämnet igen… 🙂
Jag hade väl egentligen ingen speciell situation i åtanke. Det jag fascineras av är att du och din man verkar ju ha sex ganska ofta, (varje dag?!) och då funderade jag lite på hur ni håller lågan uppe och blir kåta på varandra hela tiden. Men förstår ditt svar att man kan ju bli kåt själv för att sen vilja ha sex med den andre. Blir bara imponerad av er och gillar det!
Finns det situationer där den ena är kåt och vill men den andra går inte igång?… hur hanterar ni en sådan situation?

Christian

Även vi är som andra

Jo, precis så har även vi det hemma hos oss Christian. Ibland vill den ena av oss. Och ibland vill ingen av oss. Och ibland leder det till att vi inte har sex. Så var det ofta förr.
Nu när vi har bestämt oss (tillsammans) att vi vill försöka ha sex varje dag så är vi liksom inställda och numera mer samkörda. Vi letar båda efter stunder under dagen att flirta, kramas, retas mm, för att få kåtheten att hålla sig glödande.

Vi är även väldigt olika när vi är oense, osams, arg på den andra.

Jag vill ha närhet. Maken vill krypa in sin mentala man cave.

Så….om vi är osams och jag vill ha sex, då blir det sällan sex. Maken har dagsläget svårare att acceptera den närhet som skapas under sex-akten och vill istället hålla sig kvar i sin grotta tills han är klar.
Medan jag hellre vill bli lockad till sex när jag är arg på honom. Jag har gärna sex fast jag är oense, arg, osams. Det är ett av mina sätt att bli sams igen. Att släppa taget om den sak som upprörde mig.

Ibland betyder det att vi får leva med att en inte vill. Och därmed får stunden avgöra om vi har sex eller ej.

Ibland är det även så att ingen av oss vill ha sex, men då försöker vi i alla fall. Anstränger oss lite extra, och efter vår numera långa träning så får vi oftast (typ 90%) en riktigt fin sexstund.

Varje dag?

Dag #600 har passerats och på dessa alla dagar har maken räknat ut att vi “missat” 22 dagar. Och dessa består av – sjukdagar (maken), borta från varandra (arbetsresor, tävlingsresor) samt 4 (!!) dagar då vi varit så oense/osams att vi inte haft sex.
Ganska imponerande tycker jag 😉

Och sen den där dagen när man blir så sugen på maken med tangorabatt 😉
Share

50+50 är det nya 100

Vaknar och tittar på dig. Du sover. Tangorabatten från festen är borta. Mitt glittersmink nästan likaså.

Känslan av vår magiska kväll på slottet är fortfarande påtaglig och stark. En alldeles, alldeles underbar fest på slottet, som Askungen sa.

Vi är så glada att ha fått fira med er alla. Även ni som fanns med oss i tanken och hjärtat, även om era fysiska kroppar inte var på plats.

Tacksamma och glädjefnittriga av att alla som kom verkligen ansträngt sig och så att säga gått “all in”. Det gjorde er alla till medskapare och till att festen blev så underbar.

Att sen platsen med slottet, parken, vattnet och all historia runt om bidrog till magin är fantastiskt!

Vår underhållning var ju likaså helt fabulös. Fördrinksmingel till The Bandwagon Swing Orchestra och så våra finaste söner som skapade översvämmning i modershjärtat och fick ögonen att tåras när de tillsammans framförde “Fly me to the moon”. Wow, wow, wow! We love you so much ♥️♥️

Efter middagen mer underhålling av Karl Dyall och ett lika glänsande men mer avklätt nummer av Mrs Diamond. Wohooo! Ett stort tack till er båda!

Och så tillbaka till orkestern som drog igång oss på dansgolvet och avslutningsvis kom ut på golvet och dansade med oss och sina instrument. Galet bra!! Boka dem!

Från våra hjärtan ett stort tack till alla för en magisk och expanderande kväll ♥️♥️♥️♥️♥️

Nägra bilder på mitt instagram…

Share

Uppåt och neråt i livet och sexlivet

Jo, även vi drabbas av nerförsbackar i våra liv och vårt sexliv. Här får de symboliseras av trapporna vid KTH – en av våra favoritpromenader med vovven. Han som ibland hjälper oss att få syn på att en nerförsbacke är på väg.

Är nerförsbackar alltid så jobbiga? Är det inte så att det är roligast i berg och dalbanan när det går nerför? Jo, det tycker ju jag. För att det kittlar härligt i magen och farten är hög.

Precis. Farten är hög.

När vi brottas här hemma med nerförsbackarna så har i alla fall vi en tendens att bromsa, sakta ner och åka i snigelfart nerför backen. Vilket oftast leder till att det tar oändligt mycket mer energi och kraft att ta sig upp igen. Uppför uppförsbacken till toppen.

Hur behåller du din fart i livet?
Hur ser du till att kanske till och med slå på lite mer fart när det behövs?

Just nu tar jag hjälp av appen Flow. Den kan jag varmt rekommendera. Ursprungligen riktad till de som upplever depression, men jag som ibland känner mig deprimerad (ja, det är en skillnad på depression och att känna sig deprimerad) finner den som en klok, stödjande vän.

Vi försöker även tillsammans att luska ut hur vi ska bete oss och få syn på våra triggers lite tidigare, så att vi inte får syn på dem när det är försent. För då kan det ju bli som häromdagen. Att vi inte har sex. För att en av oss inte klarar av att vara nära den andra den stunden. Ibland har även vi det så. Imorse skrev vi en lista på saker vi lovar oss själva att lägga lite extra krut på. Så att vårt “VI” ska må lite bättre och orka uppförsbacken. Sen nu på kvällen kom jag att minnas Esthers 7 verb...de ska jag kika på också.

Screenshot from my conversation with Flow – the app

Share

Finna sig…måste man verkligen det?

Skriven på ett sätt som passar mina tankar, min rörelse och mina reflektioner just nu här i maj månad 2019. Boken jag just läst ut. Finna sig av Agnes Lidbeck. Hennes debutroman. Jag vill rekommendera den till dig som kan se tillbaka på sitt liv, till dig som vill ha en inblick i ditt framtida liv. Som mor, maka, kvinna, individ, del i en tvåsamhet, del i en familj. Läs. Och tusen tack till Åsa som jag fick boken av. Och till Jeanette som valde bort boken, vilket bidrog till att jag lockades ta den när Åsa erbjöd oss. Tack!

Boken slog till redan på första sidan…och fortsatte att beröra mig. SPOILER-ALERT…sluta läsa nu om du vill läsa boken genast. I annat fall fortsätt gärna att läsa vidare.

Tidigare tog Anna på sig kläder som skulle få Jens att vilja ta dem av henne så att hon skulle kunna få säga nej så att han skulle kunna vända det till ett ja.

När kvinnan blir mamma byts måttenheten för hennes värde från den som anger attraktionskraft, till den som anger kroppens hållbarhet. Moderskapet kan liknas vid att bära vissa religiöst kodade klädesplagg. Köttet blir anonymt, lämpat för annat än åtrå. Mamman ska inte vara en individ som – i kraft av sina unika proportioner; midjemått mot nagellängd – går att särskilja från andra.
Därför ska hon inte längre kallas vid namn eller vid någon onomatopoetisk liknelse. Hon ska istället, liksom alla verktyg, benämnas utifrån funktion.

Maken, älskaren och älskarinnan förutsätter varandra. Anna behöver Jens för att vara älskarinna till Ivan, på samma sätt som hon behövde sina barn för att vara mamma. För att Ivan ska ge tillfredsställelse måste Jens a) finnas och b) hållas i okunskap. Det är denna spänning som leder till smärta, det är smärtan som definierar njutningen. Skälet är att en drift som ageras i öppenhet blir meningslös.

Eftersom Jens blivit lycklig och därmed mer attraktiv, tycker Anna att Ivan är förutsägbar. Alltså tänker Anna att hon ska lämna Jens, för då kommer hon att få Ivans fulla uppmärksamhet. Hon tror att hans fulla uppmärksamhet kommer att vara mer intressant än hans delade uppmärksamhet. Ivan i sin tur pressar Anna att lämna Jens så att de ska få vara tillsammans. Skälet är att han inte orkar med henne. Han är trött och upptagen, …… Han har inte längre tid att fylla dagarna med att önska, med att längta. Han utgår från att en mer etablerad form skulle göra relationen mindre krävande, att Anna skulle ta mindre av hans tid som ett permanent inslag i vardagen.
Eniga i att Jens ska lämnas, är Anna och Ivan dock oeniga om när lämnandet ska ske. De är överens om att det måste bli så snart som möjligt. Men de hittar aldrig rätt tid. Båda skyller detta på Anna. Anna säger att hon tvivlar, för att få Ivan att övertyga henne. Ivan säger att Anna tvivlar, för att slippa ta ansvar för sina egna tvivel.

Känner du igen dig?
Eller är det bara jag som kan se mitt mönster i de autopiloter som Anna drar. Nåväl, jag känner igen mig. Både i tankar, reflektioner och mönster. Vissa delar mycket mer än andra.

Passande nog mitt i allt detta så går jag nu en kurs i Relationsmedvetenhet, 5 tisdagskvällar, i maj månad. En kurs som leds av Rosario Rojas. Gå den du med om du får möjlighet. Den ger mig en extra dimension, fler perspektiv, ett lugn, jag känner mig inte ensam om mina tankar kring relationer och att de är svåra att förstå varje dag, varje stund. Jag känner mig mer och mer kompetent tack vare allt i mitt liv som berikar mig.

Även då jag just nu tvivlar på min förmåga till självreglering. Inser att jag har lång väg att träna på mina fyra balanspunkter i relationen. Med mig och med andra. Arbete i varje stund. Med ett tillägg av medkänsla till mig själv. Och ett tillägg av nyfikenhet snarare än ett dömande när jag gång på gång “trillar dit” till min autopilot som så gärna tar över och leder mig rakt in i bekräftelse-bias-träsket varje dag.

Jag viskar till mig själv att jag redan känner till denna vägen, låt oss ta en mindre stig. Kanske välja the scenic route….kom, vi vågar tillsammans.

living my life
bilden från en vinterdag för ett par år sedan…
Share

att underkasta mig VS ge mig hän

Jag är med i en grupp på Facebook som heter Esther Perel Discussion Group och det dyker ibland upp spännande frågor, berättelser eller reflektioner som fångar mitt intresse.

att underkasta sig

Häromveckan dök det upp en fråga om “submission” – dvs underkastelse och “to submit” – dvs att överlämna sig. Och det handlade om att de skulle ske emellan en man och en kvinna. Frågan undersökte vad åsikten var inom gruppen kring
– att alla män vill att deras kvinnliga partner ska vara en kvinna som underkastar sig honom eller som överlämnar sig till honom.
Sen kom det en disclaimer förstås om att detta inte gäller ALLA män osv.

Knorren som dök upp i meningen efter handlar om det som fångade mitt intresse.

“It takes a whole lot of trust for a woman to submit to her husband and we all know that we general have trouble with that. Yet every ounce of sexual attraction she feels toward her man is due to him making it possible for her to submit. And the moment he no longer able to achieve this, her attraction vanishes – especially when he becomes the submissive one. “

Det krävs ett stort förtroende och tillit för en kvinna att överlämna sig/underkasta sig sin make. Och vi vet att de flesta har problem i detta. Samtidigt ligger verktyget och nyckeln just i den sexuella attraktionen som hon upplever till sin make, verktyget för henne att överlämna sig själv och underkasta sig till honom. När maken ( i detta fallet) visar att hans kvinna KAN underkasta sig honom så blir också möjligheten större. Vilket blir precis tvärtom när maken INTE visar att kvinnan kan underkasta sig honom. Att han behöver omhändertagande, eller visar konstant oro, eller liknande som inte faller in i normen för det som kvinnan anser är manligt – då dör hela attraktionen. Då har ju maken i detta fall själv blivit den som underkastat sig/överlämnat sig. Och det är inte sexigt i mina ögon.

Knepigt? Eller hänger du med i mitt resonemang….jag hoppas det.

Som vanligt när jag läser något som fångar mitt intresse så kan jag ge det lite tankespjärn och finna nya och fler perspektiv för att undersöka och utforska om jag finner ännu fler nya delar. Precis så i detta fall också. För i mina tankar så dök även ett annat begrepp upp.

Att ge sig hän.

Att känna att jag kan ge mig hän min make. Att känna den tilliten och förtroendet inte bara till honom utan även till mig själv. Så att jag kan ge mig hän, släppa taget, vara i ett överlämnande till honom. Och då inte bara när det gäller sex, utan även i vardagliga bestyr. Den känslan kan vara en nyckel till ökad sexuell attraktion till en ökad lust att ge mig hän.

Skillnaden?

För mig handlar det om makt och kontroll. Där frågan i diskussionsgruppen ovan, i min tolkning, var att makten helt var borttagen från kvinnan i det som maken ville att hon skulle göra/vara.

Om jag underkastar mig (i min tolkning och perspektiv) då har jag kvar makten och känslan av kontroll. För det är jag som bestämmer om det är jag som är den som underkastar mig i den sexuella leken. Det är aldrig den som är dominant som bestämmer. Det är alltid den som underkastar sig.
När jag ger mig hän är det samma sak med känslan av kontroll och makt. Det är jag som ger mig hän som bestämmer när jag gör det. Och i samma stund som jag ger mig hän slänger jag också kontrollen och makten ifrån mig. Släpper taget om dem och bara är. Ger mig hän allt som komma kan. I full tillit till min make och mig själv att allt som komma skall kommer från och ur något gott, och om vi skulle uppleva annat….ja då har vi tilliten att vi klarar av att ta hand om det som kommer upp efteråt.
Och framförallt hänger dessa ihop med att jag redan har en känsla av att jag KAN och VILL göra detta. För att jag är attraherad av både maken och den sexuella leken.

Jag behöver inte vara mamma, omhändertagande eller liknande åt min partner….det är en stor nyckel i verktygslådan om DU vill uppleva liknande med din partner.
Visa din partner att de kan ha förtroende för dig.
Att du har tillit till dig. Att du har tillit till dem.
Visa att du inte behöver deras omhändertagande, visa att du inte behöver bekräftelse hela tiden, visa att du klarar dig själv, visa att du klarar av att ta hand om familjen, visa att du klarar av att vara förälder och partner.
Visa samtidigt att du är en del av en familj som lever och är tillsammans.
Där du självfallet får och bör visa din sårbarhet, din maktlöshet och din hängivenhet.

PS: Fungerar inget av ovanstående?
Prova då att göra som på den gamla tiden
när du fick med dig en lapp till skolgymnastiken
om att du skulle ha tillåtelse att inte delta för att du just varit sjuk,
eller stukat foten, eller liknande.
FAST skriv en lapp som ger dig själv tillåtelse att ge dig hän. 😉

Share
Go Top
Translate »