att leka lekar

Vi lekte en lek i augusti när jag hängde med sköna rugbykompisar i en lada utanför Stigtomta, på Lindeborgs Gård!  Om du kan – ta tillfället i akt och boka in dig på en natt eller två där. Njut av bastun med utsikten, eller av att sitta utanför och bara vara. Eller ta en tur rakt in i urskogen. Ta med dig någon du gillar att vara med.

Tillbaka till leken (läs kortspel) ifrån School of life där man fick dra ett kort från en av flera kategorier och sedan svara på den så sanningsenligt varje person själv ville. Och min tolkning är att alla vågade vara mer och mer sanna mot sig själva ju längre in på småtimmarna vi kom. Det är så skönt att känna när spänningarna släpper och alla vågar följa den rösten som finns inuti dem och som berättar historien naket och öppet. Och kortspelet heter just “Confession game” och skulle inbjuda till att vi skulle våga blotta oss.


Spelet med dess 5 olika kategorier: Career, Money, Relationship, Family and SexMan kan använda tärningen och se vilket kategori som man ska få dra ett kort ifrån, eller så bestämmer man en egen regel själva. Vi gjorde lite både ock…

Fast…spelet och korten i sig gav mig mer att önska. Spelskaparna hade inte vågat ta fulla steget ut med sina frågekort i alla kategorier så här sitter jag nu med en fundering på om jag ska skapa fler frågekort och kanske göra ett helt nytt spel?
Vilken fråga skulle du känna lite obehag av att svara på men som du ändå skulle vilja att fler visste svaret på? Och japp, den frågan handlar om dig. Svaret likaså.

De kort och frågor som lockade fram något i mig kommer i ett eget inlägg senare…. 😉

SparaSpara

Share

att vara med andra som kan ta hand om sig själva

som kan ta vara på sig själva

som kan hjälpa andra också

där mår jag bra

där finner jag frid

där finner jag glädje

där ger jag glädje utan orsak

*****

Jag minns när jag år 2000 bodde i Edinburgh och spelade rugby med Watsonians.
Hur enkelt och skönt det var att spela med laget.
Allt var så ansträngningslöst.
Nästan bekymmersfritt.
Jag kunde inte sätta fingret på VAD det var.

Så kom jag hem till den svenska säsongen drog igång och satte igång att spela med mitt vanliga lag, Stockholm Exiles Ladies. Och kunde då först få syn på VAD det var som skapat den där bekymmersfria och ansträngningslösa känslan.
Alla, samtliga spelare, starters and finishers, tog fullt ut hand om sig själva allihopa.
Vare sig det var på planen eller utanför.
vare sig det var match eller träning eller lagmöte.

Inte långt därefter hade vi nått dit vi med.
I Stockholm Exiles Ladies.

Och visst ger det en känsla av flow, att få uppleva detta också.

Share

den kollektiva intelligensen

Hr du upplevt att det finns en större intelligens att dra nytta av när du arbetar/deltar/samverkar i en grupp? Hur den kollektiva intelligensen får utrymme att finnas och där alla deltagare ger till det större. Där ingen längre är beroende av sitt ego. Där de flesta faktiskt vill ge och vara med om den större kollektiva intelligensen.

Jag har upplevt detta många gånger och det har varit särskilt tydligt för mig i sammanhang av idrott, tidspress och/eller lekfullhet. Om det är två av dessa är det dessutom extra snabbt som vi når till den kollektiva intelligensen. Tydliga exempel för mig är såklart på och av rugbyplanen. Som ett lag som tillsammans, både starters och finishers. Både tränare och spelare. Alla tillsammans i ett gemensamt syfte. Och de matcherna och träningarna när allt detta klickat – ja, att uppleva detta är en av meningarna med livet. Med mitt liv i alla fall. ( i bilden nedan några av mina fina lagkompisar i Stockholm Exiles Ladies)

IMG_0587
Exiles Ladies firar SM guld

Om du har upplevt något liknande så är du säkert som mig en sådan som gillar att vara i detta. Som njuter av den energin och de möjligheterna som skapas tillsammans. Där alla bidrar till det gemensamma växandet, lärandet och skapandet. Och när vi väl är där – att alla även hedrar den intelligensen och förser den med sina samlade kompetenser/kunskaper/känslor. Jag ser den som en uppåtgående spiral som bara ökar och ökar i sitt möjliggörande. The collective intelligence in its purpose to enable us as individuals within the group. To enable us!

Jag är nyfiken på vilka metoder/förhållningssätt/verktyg/annat som du har använt dig av för att skapa detta när du har varit med om det. Eller du kanske fick uppleva när någon annan skapade det? Hur gjorde hen då? Vad gjorde hen?

För mig är det viktigt att det jag engagerar mig i är meningsfullt, både för mig och de som samverkar med mig. Att då använda verktyg/metoder/förhållningssätt/etc till att kunna skapa den kollektiva intelligensen lite tidigare är för mig som älskar att maximera helt rätt väg att prova. Ju enklare/snabbare/lättare gruppen kan komma åt sin kollektiva intelligens ju längre kan vi som människor komma i vår roll här på jorden.

Jag tror också att det kan vara lite bråttom, vi har ju bara detta liv på oss 😉

 

Share

starters and finishers

Yesterday was a big day in rugby as the All Blacks won the Rugby World Cup for the third time, especially big as they won the last World cup as well. No other team has ever done that. Yet. The final was played between Australia (Wallabies) and New Zeeland (All Blacks) and it was the highest scores in a final ever. The All Blacks won it by 34 – 17. And it was a game that had so much rugby in it. Read more about it here.

As we were watching the game my husband suddenly said that he liked what the Wallabies coach called his team. He had a group of starters and a group of finishers. And no reserves. The group on the bench were the finishers and they came on and really made a difference. How much a difference thanks to being called a finisher instead of a reserve? I would like to ponder more on that.

I have often in my work with teams and groups of people used my knowledge and playfulness from my rugby career, and my upbringing in a family where sports played a role for all. During some of these moments at work I have clearly seen who to pick for starters, but not as much who to pick as finishers. I would like to play around with that next chance I get, to see what else have been right in front of me that I haven´t noticed yet. What will happen in and with the group if I see all in a different light? What will happen when I see the starters and the finishers?

Who would you pick from your colleagues as starters and finishers?
Who would be in your team?
Your dream-team?

_86430251_nzhuddle

Share

god save the queen?

Förrförra helgen var vi på rugbyresa till England och Stockholm Exiles RFC´s P14 mötte ett lag i Market Harboro utanför Leicester. Inför pojkarnas match spelade värdklubben upp nationalsångerna och då slog mig en tanke och en känsla…

Att egentligen så handlar nog Englands nationalsång om en mycket större drottning än den som sitter på tronen som kunglighet och överhuvud i England. Den stora drottning som även kallas Gaia, eller Moder Jord. Läs texten med de glasögonen/filtret och se vad du upplever.

God save our gracious Queen
Long live our noble Queen
God save the Queen
Send her victorious
Happy and glorious
Long to reign over us
God save the Queen

O Lord our God arise
Scatter her enemies
And make them fall
Confound their politics
Frustrate their knavish tricks
On Thee our hopes we fix
God save us all

Thy choicest gifts in store
On her be pleased to pour
Long may she reign
May she defend our laws
And ever give us cause
To sing with heart and voice
God save the Queen

Not in this land alone
But be God’s mercies known
From shore to shore
Lord make the nations see
That men should brothers be
And form one family
The wide world over

From every latent foe
From the assassins blow
God save the Queen
O’er her thine arm extend
For Britain’s sake defend
Our mother, prince, and friend
God save the Queen

Lord grant that Marshal Wade
May by thy mighty aid
Victory bring
May he sedition hush
And like a torrent rush
Rebellious Scots to crush
God save the King

Spännande va?

big_gaia_small

Share

solen, våren och egot

 

världen upp o ner

 En dag som denna soliga vårdag med löften om sommar och värme spenderades till största delen ute bredvid rugbyplanerna i Täby. 

Där var vi föräldrar till dessa tappra spelare i en åldersklass med både 13 och 14 åriga spelare. En åldersklass full av olika individer. Vissa redan män och andra små pojkar. Till det yttre. Inuti tror jag de flesta är mer lika varandra. Och gemensamt är att de fortfarande inuti är unga. Fyllda med tillförsikt till livet. Fyllda med mod för att våga spela rugby. Och samtidigt skraja för att blotta sig på planen i matchen. 

Och så får vi alla träffa ett stort ego. Jag hoppas att det ramlat ner en insikt hos den mannen idag. En insikt i vilket hans uppdrag var idag. Hur spelarna till och med hade mer distans till sin kunskap och hur applicera den än vad han hade. Att han inte var där för att straffa. Att hans roll var att få allt att flyta. Hela dagen har jag mest mått illa över det jag fick bevittna. Och samtidigt tog jag inte min uppgift där den låg. En sån fegis! Min uppgift idag hade kunnat avgöra en annan framtid för detta ego. En framtid där det inte hade behövts längre. Och så fegar jag ur. Övertygar mig själv om att nu kommer vi inte att behöva uppleva detta förrän nästa år. Och att jag tills dess ska agera. 

Ja, vi får se. Håll gärna tummarna och peppa mig! 

Inlägg 70/100!!

Share

Aktiviteter och rörelse

227054_5098271798_9359_n

Med min bakgrund som utbildad idrottslärare, folkhälsovetare och aktiv rugbyspelare i 22 år så upplever jag att många personer förväntar sig att jag ska träna ohemult ofta och mycket, att jag ska vara superstark och att jag ska må tiptop. Och det är nog bara det sista som jag verkligen strävar efter – att må tiptop. Mina aktiviteter och rörelser för att ta mig dig ser dock betydligt annorlunda ut nu än mot då. Då när jag var mitt i min rugbykarriär.

Rugbykarriären tog sin början 1990 i Norrköpingsbaserade klubben NRK Trojan. Och slutade i Stockholm Exiles Ladies 2012.
22 ashäftiga år.
Med minnen, kunskaper och erfarenheter som jag gärna delar och önskar att många fler än mig skulle få uppleva. 22 år med spel på olika nivåer, i olika grupper, i olika lag, med olika lagkompisar, med olika tränare och med egna olika uppdrag; spelare, kapten, lagledare, manager, landslagsspelare.
Och en av höjdpunkterna var 2007 då jag blev Stor grabb (dags för RF att byta ut det ordet så att hen kan få bli Stor Hen istället?).  De andra höjdpunkterna? De tar vi en annan gång….


Idag –  mars 2015 – ser min snittvecka för aktivitet och rörelse ut så här:
1,5 – 2h hundpromenad/dag med vår älskade lilla dvärgschnauzer Snowy och 3 pass med mjukgörande och stretchande syfte – min kropp behöver detta. Så jag traskar till mitt närmsta gym, KTH-hallen, och engagerar andningen, närvaron och kroppen i BodyBalance, Vinyasa Flow yoga samt YinYang-yoga. Eller på yogamattan hemma med någon yogainstruktör på youtube. Det passar min kropp bra. Jag behöver lära mig att kunna sträcka och böja på det sättet som jag behöver. Jag vill lära mig att vara stark i hela kroppen. Jag vill lära mig att vara mjuk och mottaglig för rörelser. Jag vill lära mig att lita på min kropp. Jag har många i mitt nätverk som är kunniga på rörelse, aktivitet och styrka. Och de två jag frågar och följer mest är Jo Hall, ägare, inspiratör, massör, pt, partial arts mästare, vän, och mycket mer på Good To Go och Gunnar, naprapat på Bokneberg Naprapati.

Min kropp har fått sig många törnar i sitt liv och det sitter en hel del kvar att läka och arbeta med, och min långsiktiga plan är att åka hit och fira en kommande födelsedag – och lära mig surfa med vågorna. Om några år. När min kropp är redo. Tills dess – rörelse, andning och närvaro i den takt som min kropp vill.

P1100310

Share