Systerskap – min längtan

Vad längtar du efter? frågade terapeuten förra veckan.
Jag lutade mig tillbaka där jag stod mitt på golvet med en mängd färgade papper runtom mig på golvet. Jag såg systerskapet framför mig. Och valde ett ljusblått färgat papper som fick symbolisera min längtan.

Så häromdagen när jag fick umgås med några av mina systrar från rugbyn i en heldag i skapande och varande. I lera och med varandra så berättade jag även om det senare vid middagen. Att det, systerskapet, är viktigt för mig att finna, vara i och hämta kraft ifrån. Och insikten i att jag har det på ett flertal platser i mitt liv.

The Burlesque sisterhood

Jamen ni fattar nog inte hur underbart befriande, stärkande och j-a bra denna kurs är. Inte bara i att vi får röra på kroppen och lära oss att kasta av handskar och andra moves. Utan främst för att vi får växa i det TILLSAMMANS med andra kvinnor. Om du har möjligheten att gå en kurs – TA DEN!
Det ryktas om en boot-camp i augusti 2019 i Burlesk så att vi blir fler som går fortsättningskursen till hösten…..den helgen kanske passar dig.

Keramikens systraskap

Torsdags eftermiddagar på Maria Skolgata, i Helenas kurs, på Kisel Keramik. Jag är nog yngst i gruppen och har gått tre terminer nu. Det är en fantastisk kursledare i Helena. Hjälpsam och så oerhört coachande i att låta alla växa. Och så är hon tydlig i hur vi ska göra…så ibland brukar vi vara lite rebeller och inte röra om ordentligt i färgen just för att vi vill ha lite skiftningar i våra alster. Fast vi inte ska göra så. Ett härligt gäng och fina samtal och hejarop till varandra i vårt skapande.

YAM & MUT – medsystrar (och medbröder)

I mina “yrkes-sammanhang” så har jag ju även fått verka och samverka sömlöst och tillsammans med ett antal medsystrar och medbröder och fått vara hållen och fått hålla när vi har träffat olika grupper. Det är en härligt lugn tillvaro samtidigt som den får mig att känna mig levande och stående på kanten till avgrunden och luta mig framåt för att känna vinden i mitt hår. Utan vinden i håret så skulle inte jag vara en lika bra ledare i dessa sammanhang. Jag uppskattar verkligen de som vågar stå där på kanten med mig och ta in vinden ett par sekunder innan vi kliver in i leverans. Eller de stunder där vi mitt i leverans kan våga pausa för att kliva nära kanten igen. Utmana oss själva, visa oss själva och vara den ledare vi vill att våra deltagare och elever ska bli framöver.

Skriv-systrar (och skriv-bröder)

Vad vore jag utan er?
Ni som läser och skriver. Ni som chattar med mig. Ni som skickar hejarop och frågor. Ni som ber om hjälp. Ni som ber om möten. Ni som åker med på kurs. Ni som frågar om vi kan äta frukost ihop. Ni som vill träffas i verkliga livet, vi som lärt känna varandra genom orden på bloggar, instagram eller facebook.

Mina rugbysystrar, mina grannsystrar, mina familjesystrar, kolonisystrarna – ja, alla kvinnor i mitt liv

Till er vill jag tacka och uppmana er komma närmare om ni vill. Låt oss känna oss hållna av varandra. Låt oss stärka varandra och låt oss låta systerskapet synas och höras.

Jag har alldeles nyss avslutat boken “Wolfpack” av Abby Wambach (en av USA´s fotbollsikoner, som ledde fotbollslandslaget fram till medalj efter medalj, som är den fotbollsspelare i världen som gjort FLEST mål i internationella matcher oavsett kön). I den påminner Abby mig om flera saker. Om många saker. Och en av dem jag delar med mig av här till er idag – till er alla mina systrar i livet är…..

…eller flera packs….

Share

ett av våra verktyg i vår relation – #tillsammans

Jag uppskattar verkligen när maken och jag gör saker tillsammans. Och särskilt när vi är nybörjare på det vi prövar. Att göra saker tillsammans är ett av våra verktyg som vi använder i vår relation till att underhålla och bygga vidare i den och på den. Relationen.

Sist vi gjorde något nytt tillsammans var med flera andra. Och det var nytt även för de flesta andra. Och vi gjorde det tillsammans i stor grupp och i den gruppen var det flera par som gjorde det tillsammans också. Partner med partner. Mor och far med son. Mor och dotter. Vän med vän. Och att se på vår helg utifrån det perspektivet ger mig en ökning av upplevelsen än av enbart själva saken.

Även om det var så att när vi var mitt i upplevelsen så existerade just inget annat. Inte ens de onda knäna. De som inte är så bra på att stanna och starta och springa baklänges längre. Eller att smärtan i hälsenorna gjorde åldern påmind. Vi lärde oss otroligt mycket och jag anar att alla hade otroligt roligt. Och gärna vill göra något liknande. Flera andra som även de är lite sugna kan jag tänka….

Vad vi gjorde? Spelade i en touch turnering i ett mixat lag med internationella touchregler mot andra proffsiga och kunniga lag.
Det var Ryan som skickade ett första meddelande till maken då vi satt på Steam och åt frukost efter att vi firat vår 20-åriga bröllopsdag och frågade om maken var sugen på att lira touch. Och direkt efter en fråga om även jag var intresserad. Vi sa ett snabbt ja. Mycket glada att få chansen att göra något tillsammans.
Vår entusiasm smittade av sig och inom en vecka var allt bestämt och ett lag fanns. Två dagar senare stod vi på planen och lärde oss hur man borde spela touch. Sen spelade vi vår stil. I två dagar. Och utvecklade den så att vi även vann en match och slutade som lag 6 av totalt 8 i turneringen.

Galet. Komplext. Roligt. Svårt. Tillsammans. Älskar.

Share

Tillbaks på plan….

Imorgon ska vi båda två tillbaka till planen. Rugbyplanen. Fast utan dobbskor och utan tandskydd.

Och vi ska spela tillsammans. I ett mixat touch rugby lag som Ryan (vars lägenhet vi lånade vid Döda Havet) fick en ide till. Han frågade oss för en dryg vecka sedan och vi var snabba till ett ja. Så imorgon ska vi delta i Stockholm 10s turneringen.

Svårt kommer det att vara då vi aldrig spelat med de internationella reglerna tidigare. Och leenden på läpparna tror vi absolut. Min kropp som inte är van att springa kommer nog att bli stel på oväntade platser.

Kom och kolla på oss på Skarpnäcks Sportfält där vi har tre matcher på lördag 4 aug och ev fler på söndag 5 aug.

Vårt lag heter Brand new Heavvies….

Share

att leka lekar

Vi lekte en lek i augusti när jag hängde med sköna rugbykompisar i en lada utanför Stigtomta, på Lindeborgs Gård!  Om du kan – ta tillfället i akt och boka in dig på en natt eller två där. Njut av bastun med utsikten, eller av att sitta utanför och bara vara. Eller ta en tur rakt in i urskogen. Ta med dig någon du gillar att vara med.

Tillbaka till leken (läs kortspel) ifrån School of life där man fick dra ett kort från en av flera kategorier och sedan svara på den så sanningsenligt varje person själv ville. Och min tolkning är att alla vågade vara mer och mer sanna mot sig själva ju längre in på småtimmarna vi kom. Det är så skönt att känna när spänningarna släpper och alla vågar följa den rösten som finns inuti dem och som berättar historien naket och öppet. Och kortspelet heter just “Confession game” och skulle inbjuda till att vi skulle våga blotta oss.


Spelet med dess 5 olika kategorier: Career, Money, Relationship, Family and SexMan kan använda tärningen och se vilket kategori som man ska få dra ett kort ifrån, eller så bestämmer man en egen regel själva. Vi gjorde lite både ock…

Fast…spelet och korten i sig gav mig mer att önska. Spelskaparna hade inte vågat ta fulla steget ut med sina frågekort i alla kategorier så här sitter jag nu med en fundering på om jag ska skapa fler frågekort och kanske göra ett helt nytt spel?
Vilken fråga skulle du känna lite obehag av att svara på men som du ändå skulle vilja att fler visste svaret på? Och japp, den frågan handlar om dig. Svaret likaså.

De kort och frågor som lockade fram något i mig kommer i ett eget inlägg senare…. 😉

SparaSpara

Share

att vara med andra som kan ta hand om sig själva

som kan ta vara på sig själva

som kan hjälpa andra också

där mår jag bra

där finner jag frid

där finner jag glädje

där ger jag glädje utan orsak

*****

Jag minns när jag år 2000 bodde i Edinburgh och spelade rugby med Watsonians.
Hur enkelt och skönt det var att spela med laget.
Allt var så ansträngningslöst.
Nästan bekymmersfritt.
Jag kunde inte sätta fingret på VAD det var.

Så kom jag hem till den svenska säsongen drog igång och satte igång att spela med mitt vanliga lag, Stockholm Exiles Ladies. Och kunde då först få syn på VAD det var som skapat den där bekymmersfria och ansträngningslösa känslan.
Alla, samtliga spelare, starters and finishers, tog fullt ut hand om sig själva allihopa.
Vare sig det var på planen eller utanför.
vare sig det var match eller träning eller lagmöte.

Inte långt därefter hade vi nått dit vi med.
I Stockholm Exiles Ladies.

Och visst ger det en känsla av flow, att få uppleva detta också.

Share

den kollektiva intelligensen

Hr du upplevt att det finns en större intelligens att dra nytta av när du arbetar/deltar/samverkar i en grupp? Hur den kollektiva intelligensen får utrymme att finnas och där alla deltagare ger till det större. Där ingen längre är beroende av sitt ego. Där de flesta faktiskt vill ge och vara med om den större kollektiva intelligensen.

Jag har upplevt detta många gånger och det har varit särskilt tydligt för mig i sammanhang av idrott, tidspress och/eller lekfullhet. Om det är två av dessa är det dessutom extra snabbt som vi når till den kollektiva intelligensen. Tydliga exempel för mig är såklart på och av rugbyplanen. Som ett lag som tillsammans, både starters och finishers. Både tränare och spelare. Alla tillsammans i ett gemensamt syfte. Och de matcherna och träningarna när allt detta klickat – ja, att uppleva detta är en av meningarna med livet. Med mitt liv i alla fall. ( i bilden nedan några av mina fina lagkompisar i Stockholm Exiles Ladies)

IMG_0587
Exiles Ladies firar SM guld

Om du har upplevt något liknande så är du säkert som mig en sådan som gillar att vara i detta. Som njuter av den energin och de möjligheterna som skapas tillsammans. Där alla bidrar till det gemensamma växandet, lärandet och skapandet. Och när vi väl är där – att alla även hedrar den intelligensen och förser den med sina samlade kompetenser/kunskaper/känslor. Jag ser den som en uppåtgående spiral som bara ökar och ökar i sitt möjliggörande. The collective intelligence in its purpose to enable us as individuals within the group. To enable us!

Jag är nyfiken på vilka metoder/förhållningssätt/verktyg/annat som du har använt dig av för att skapa detta när du har varit med om det. Eller du kanske fick uppleva när någon annan skapade det? Hur gjorde hen då? Vad gjorde hen?

För mig är det viktigt att det jag engagerar mig i är meningsfullt, både för mig och de som samverkar med mig. Att då använda verktyg/metoder/förhållningssätt/etc till att kunna skapa den kollektiva intelligensen lite tidigare är för mig som älskar att maximera helt rätt väg att prova. Ju enklare/snabbare/lättare gruppen kan komma åt sin kollektiva intelligens ju längre kan vi som människor komma i vår roll här på jorden.

Jag tror också att det kan vara lite bråttom, vi har ju bara detta liv på oss 😉

 

Share

starters and finishers

Yesterday was a big day in rugby as the All Blacks won the Rugby World Cup for the third time, especially big as they won the last World cup as well. No other team has ever done that. Yet. The final was played between Australia (Wallabies) and New Zeeland (All Blacks) and it was the highest scores in a final ever. The All Blacks won it by 34 – 17. And it was a game that had so much rugby in it. Read more about it here.

As we were watching the game my husband suddenly said that he liked what the Wallabies coach called his team. He had a group of starters and a group of finishers. And no reserves. The group on the bench were the finishers and they came on and really made a difference. How much a difference thanks to being called a finisher instead of a reserve? I would like to ponder more on that.

I have often in my work with teams and groups of people used my knowledge and playfulness from my rugby career, and my upbringing in a family where sports played a role for all. During some of these moments at work I have clearly seen who to pick for starters, but not as much who to pick as finishers. I would like to play around with that next chance I get, to see what else have been right in front of me that I haven´t noticed yet. What will happen in and with the group if I see all in a different light? What will happen when I see the starters and the finishers?

Who would you pick from your colleagues as starters and finishers?
Who would be in your team?
Your dream-team?

_86430251_nzhuddle

Share

god save the queen?

Förrförra helgen var vi på rugbyresa till England och Stockholm Exiles RFC´s P14 mötte ett lag i Market Harboro utanför Leicester. Inför pojkarnas match spelade värdklubben upp nationalsångerna och då slog mig en tanke och en känsla…

Att egentligen så handlar nog Englands nationalsång om en mycket större drottning än den som sitter på tronen som kunglighet och överhuvud i England. Den stora drottning som även kallas Gaia, eller Moder Jord. Läs texten med de glasögonen/filtret och se vad du upplever.

God save our gracious Queen
Long live our noble Queen
God save the Queen
Send her victorious
Happy and glorious
Long to reign over us
God save the Queen

O Lord our God arise
Scatter her enemies
And make them fall
Confound their politics
Frustrate their knavish tricks
On Thee our hopes we fix
God save us all

Thy choicest gifts in store
On her be pleased to pour
Long may she reign
May she defend our laws
And ever give us cause
To sing with heart and voice
God save the Queen

Not in this land alone
But be God’s mercies known
From shore to shore
Lord make the nations see
That men should brothers be
And form one family
The wide world over

From every latent foe
From the assassins blow
God save the Queen
O’er her thine arm extend
For Britain’s sake defend
Our mother, prince, and friend
God save the Queen

Lord grant that Marshal Wade
May by thy mighty aid
Victory bring
May he sedition hush
And like a torrent rush
Rebellious Scots to crush
God save the King

Spännande va?

big_gaia_small

Share