Definition av autentisk

“To be authentic, we must cultivate the courage to be imperfect — and vulnerable. We have to believe that we are fundamentally worthy of love and acceptance, just as we are. I’ve learned that there is no better way to invite more grace, gratitude and joy into our lives than by mindfully practicing authenticity.”— Brené Brown

Jag snubblade på Brené Browns definition av autentisk häromdagen och blev påmind om att jag dagligen, dagligen tränar på att vara autentisk. För min skull.

Jag har skrivit om att vara autentisk tidigare – läs nedan om du vill 🙂
Mod – del 4
att mäta en persons inre ledarskap
att sätta gränser
att känna sig förrådd
autentisk – som mål för ett spirituellt/andligt uppvaknande?
Vad kännetecknar en autentisk människa?
vis, modig och autentisk – idag!

Share

det är svårare att vara osäker än säker

Jag har just lånat lite mer ifrån episoden med Rebecca Solnit – den som jag skrev om häromdagen. Det finns mer, många fler, guldkorn i detta samtal. Och nu är det ett guldkorn om att vara säker och att vara osäker och hur det är så mycket svårare att vara osäker än säker. Eller att det i alla fall kan upplevas så i vårt samhälle idag. jag vill inte att det ska fortsätta att vara så. Jag vill att det ska vara lättare att vara osäker. Än vad några upplever det idag. 

Och det var ju inte bara jag som skrev om det där vi hörde att Rebecca sa, det har ju även Sara gjort. Och när Sara sen delade det i #blogg100inläggen blev det en kommentarstråd som raskt mynnade ut i en ny grupp: Sårbarhetsklubben. Och det är i tankarna om den som jag skriver det här också. För att jag vill att det ska vara okej att vara sårbar. Att det ska vara lättare att visa sin sårbarhet.

MS. SOLNIT:  And what we recognize when we address climate change is this infinite complexity that has a beautiful kind of order to it. And it’s falling… …into disorder. And so I — the love, the intelligence, the passion, the creativity of that movement, there’s one — and there’s many other things I could say, but right now that’s just so exciting. And it’s negotiating. It’s negotiating. And this is what hope is about for me. It’s not saying “Oh, we can pretend that everything’s going to be fine, and we’ll fix it all, and it’ll be as though it never happened.” It’s really saying, the difference between the best-case scenario, and the worst case-scenario is where these people in Philippines survive. Where these people in the Arctic are able to keep something of their way of life, and we’re going to do everything we can to fight for the best case rather than the worst case. Without illusions, without thinking that we’re going to make it all magically OK, and like it never happened. And so that tough-mindedness is also really beautiful, that pragmatic idealism.

MS. TIPPETT: That tough-minded hope.

MS. SOLNIT: Exactly.

MS. TIPPETT: I think you’d give it that word.

MS. SOLNIT: And hope is tough. It’s tougher to be uncertain than certain. It’s tougher to take chances than to be safe. And so hope is often seen as weakness, because it’s vulnerable, but it takes strength to enter into that vulnerability of being open to the possibilities. And I’m interested in what gives people that strength. And, what stories, what questions, what memories, what conversations, what senses of themselves and the world around them.

Såhär skrev Ola Berg precis innan han startade Sårbarhetsklubben:

En tanke om tilliten och samhället som du skriver om, korsat med en grej från gruppsykologin: För att vi människor ska bilda ingrupp med varandra krävs det två saker: att vi ser ett gemensamt syfte, och att vi är trygga med varandra. När vi är trygga öppnar vi upp och visar sårbarhet, och det stärker ingruppsbanden.

Det lustiga är att de hjärnstrukturer som gör kopplingen sårbarhet-trygghet är så grundläggande att de inte har koll på vad som är orsak och verkan. Om någon tar mod till sig och visar sårbarhet i ett mänskligt samspel där tilliten är låg, så BLIR tilliten högre.

Det tänker jag kan ses som ett gemensamt uppdrag till alla tillitsfyllda, alla troende, oavsett varifrån de hämtar tilliten: visa sårbarhet. Påminna om vår gemensamma mänsklighet, vårt gemensamma syfte att värna varandra, och då våga visa sårbarhet. Om inte vi släpper garden först, vem ska då göra det?

Kanske är även du intresserad av sårbarhetsklubben?

 

Share

nonchalans, sa maken.

Det är nonchalans vi får uppleva. Och det kom som en direkt insikt även till mig när han sa det.
Nonchalans.
Att strunta i något, att vara likgiltig och vårdslös på ett överlägset sätt.

Och i detta fall som vi har upplevt det så handlar det om nonchalans mot människor, världen, jordklotet, andras pengar, tankar, känslor samt värderingar men inte mot djur.

Och till detta en tolkning av mig.
Genom att använda nonchalansen på detta vis skapar personerna ett skal som i deras egna ögon visar upp dem som lite mer värda, lite bättre och osårbara. Och i mina ögon är det så oerhört osexigt och sorgligt.

Och ja, jag tror att du även förstått att det skapar en allergi i mig.

Letar febrilt efter allergimedicinen till detta…..

Share

achieving disagreement

Häromdagen lyssnade jag på en podcast med Krista Tippet med titeln: The future of marriage. Och visst pratade de om just äktenskapet som institution, redskap i samhället och allas rätt att få gå in i äktenskap. Men framförallt så tyckte jag att de pratade om att uppnå oenighet, “achieving disagreement”.

Att uppnå oenighet. Så härligt annorlunda. Att i samtal mellan individer verkligen ge sig hän för att undersöka just var som oenigheten består i. Att i det samtalet även finna alla enigheten och som jag ser det, få en möjlighet att faktiskt förstå den andre i samtalet. Och inte lägga in sina färdiga fördomar, tankar och andra förutbestämda åsikter kring ämnet eller personen som kan skapa oenighet utan att någon förstår varför eller hur de kom dit. Reflektionslöst.

 

Laugh out loud cats Bild ovan ifrån Adam Koford

Jag minns på en av mina tidigare arbetsplatser hur två chefer använde sig av denna fras: Vi kan väl i alla fall komma överens om att vi inte är överens? Och hur detta mottogs hos mina kollegor. De blev ju rasande. Och tja, jag behöver väl inte tillägga att klimatet inte direkt öppnades för mer kreativitet eller samverkan? Nej, inte alls genomtänkt eller reflekterat över det uttrycket av cheferna. Men de var nog något på spåren…eller nej, inte just dem. Men orden de använde var något på spåren. Precis som herrarna i podcasten pratar om hur de genom att de ville förstå varför de var så oeniga såg till att skaffa sig tillfällen för möten och samtal. Och vet ni vad – hur de till slut kom fram till att de egentligen inte alls var oeniga längre. Nu kunde de förstå varandra och den andres synvinkel/perspektiv och då var det lockande att prova det. Och så härligt det var och så rätt det kändes. Som att hitta hem.

Vad krävs för att åstadkomma fler samtal som dessa?
Mod, våga vara sårbar och ta vara på de tillfällen som ges.
Och jag lovar dig – du kommer inte att ångra att du provat!!

Och så blev detta mitt 85:e inlägg den 85:e dagen i bloggutmaningen #blogg100 – 15 kvar 🙂

Share