Vacay – California – del 4

En morgon tog vi en promenad i Cheviot Hills och den var tidig så än hade inte solen och den klarblå himlen tittat fram. Vi ägnade oss att kika på roliga och fina hus. Och hejade vänligt tillbaka till alla morgonpigga joggare, hundar, hundägare och andra “grannar”. Vi har verkligen känt oss välkomna och hemma i området.

Ett av husen (2653 PATRICIA AVENUE, LOS ANGELES, CALIFORNIA)
hade en till salu skylt på framsidan, det är huset på bilden närmst ovan. Och begärt pris låg på nätta $3,465,000. Alltså ca 30 miljoner…
Och alla, alla, alla hus hade en flagga på framsidan. Vissa riktigt små, andra stora. Verkade vara viktigt för grannsämjan att visa tecken på sin patriotism.

 

SparaSpara

Share

Vacay – California – del 2

Långa familjen på väg in till Lucky´s Steakhouse för att fira “gruncle” (grand uncle) Stuart som fyller 80 år. Och som är anledningen till att nästan hela klanen Mabon samlades i California. Stuart och Lore bor i ett hus i Montecito, som ligger just söder om Santa Barbara. En helmysig liten stad som vi för 5 år spenderade ett par dagar i. Denna gång bodde vi i en annan liten stad, Carpinteria.

Lite mörka bilder inifrån restaurangen tyvärr…men här ser ni födelsedagsbarnet. Och nedan en bild då Roger, Stuarts son, håller sitt tal till sin far.

Dagen efter var den egentliga födelsedagen så då var det uppvaktning på morgonen. Eftersom det var så mörkt inne på restaurangen så var det ett ypperligt tillfälle att passa på att ta foton på klanen nu. Ute i trädgården i solskenet.

Dags att samlas för fotografering…

Nästan alla “Maboner” samlade på Stuarts dag – härligt att se oss alla på ett foto också. Och att se att vi inte bara är långa utan många. Vi saknar egentligen bara 3 st som inte kunde vara med oss och fira.

Från vänster, bakre raden: Hamish, Sinclair, Hunter Ser, Andrew, Hunter, Alasdair, Jamie, Allan.
Från vänster, främre raden: Andrew, Lancelot, Stuart, Ian, Roger. 

Från vänster: Angela, Lore, Gabriella, Wiveca, Alexandra, Sylvia, Tess.

Ett stort tack till alla för allt firande denna vecka!
Det kommer minst ett till inlägg om resan och alla firanden 😉

SparaSpara

SparaSpara

Share

vacay – Orbetello 2017 – details (del 6)

Under en av våra hundpromenader när vi strosar på bakgatorna, i lite skugga och en svalkande vind, där Snowy kan stanna och sniffa länge på gathörn och krukor utanför dörrar så fastnade jag för alla olika sorters brevlådor och porttelefoner. Mina favoriter ser du ovan. Visst är de fina allihopa?

Murbruken på husen nöts snabbt bort av slitaget från väder, vind och fukt.

Och så tog vi oss in på ramaffären där de är så otroligt trevliga, särskilt den yngre generationen som håller på att ta över pappas butik. Där finns bland annat denna bild ovan på Orbetello som både tavla och vykort. Tyvärr missade jag att hänga med i förklaringen av vem som är konstnären bakom denna.

SparaSpara

SparaSpara

Share

att resa med “storfamiljen” tar energi

Att vara tillsammans med andra människor är något som kan både GE energi och TA energi. Och så är det för oss alla tror jag. När vi själv får välja vilka som ingår i ens eget gäng så får vi energi – och vid tillfällen som vi inte kan “välja” så kostar det energi. Och med min storfamilj går det för mig idag inte att välja. Vissa saker kommer på köpet liksom.

Storfamiljen är för mig de personer som på något vis har en legal anknytning till familjen såsom ingifta partners till syskon, och även förstås sin barndomsfamilj som man växter upp med men som man nu inte längre bor tillsammans med. Det är även sin partners barndomsfamilj och alla nya medlemmar till dessa syskon, föräldrar etc. Blodsband, lagen, kanske efternamn håller oss som i en samling för att visa att det är vi som är storfamiljen.

Att vara på resande fot, eller bara tillbringa tid i ett hus/boende tillsammans med sin storfamilj (som jag INTE valt) är något som kostar mig energi. Och då när jag dräneras på energi orkar jag inte “stå emot” utan “smittas” extra lätt av andra.
Mina spegelneuroner “köper” allt liksom och jag känner hur jag blir en person som jag inte vill vara. En person som dömer. En person som blir irriterad. En person som straffar andra runt omkring sig. En person som…. Ja, du fattar!

Så, på din undran nu när du sett mina bilder och inlägg från sommardagarna i Orbetello – nej, de var INTE smärtfria.
Jag vill på ett sätt bara minnas att de var bra.
Jag vill liksom tränga undan att jag inte vill uppleva detta igen.
För det kommer att ske. Igen och igen. Och igen.
De härliga stunderna var många också – och övervägande.
Men de som tär – de var mycket tärande.

Samtalet i bilen hem från Arlanda (då vi tog en ny väg hem pga olycka på E4:an) var intressant, för vi var ense om att vi gärna åker till Orbetello igen, men att vi även gärna väljer med vilka, om det går.

Det handlar inte om att vi inte tycker om vår storfamilj.
Men kanske just för att vi ska kunna tycka om dem så behöver vi distans och minska de gemensamma längre tiderna som vi är tillsammans.

PS. En helt annan storfamilj som jag på ett sätt valt och de har definitivt valt att vara en del av den är rugbytjejerna, då vi igår firade att Maria var i stan och dessutom fyllt jämnt, så samlades vi på the Liffey och bara fyllde på varandra med energi – eller jag blev i alla fall helt påfylld 🙂


Foto taget av Nina B 🤗

Share

vacay – Isola di Giglio – del 5

Vi gillar att göra en utflykt till Isola di Giglio när vi är i Orbetello. Man tar en färja ifrån Porto Santo Stefano och anländer Porto på Giglio ca 1 h senare.

Som Cuba, utbrast äldsta sonen när vi hoppade av båten. Precis så här är min upplevelse att det ser ut på Cuba, upprepade han.
Det kan jag tänka mig också. Lite multifärgade hus, lite slitet och hus nära vatten.

Lite tåflirt med maken på bussen på väg mot andra sidan ön….för vi ville inte stanna i Porto utan var på väg till…

…Campese som ligger på andra sidan ön, så bussen åker upp, upp, upp, upp och sen ner, ner, ner, ner för denna slingriga smala väg som finns på ön.
Ett tips = ta INTE med egen bil hit!
Och i molnen som lättar där mitt på bilden ser du en annan ö träda fram,
en ö som heter Monte Cristo!

Efter badande, badande, sorterande av stenar, bokläsning, badande, ätande lunch, badande och badande i ljummet och klart vatten (och till skillnad från stranden nära oss så är det djupt, inte långgrunt alls) så var det dags att ta båten tillbaka.
Maken och yngsta sonen snorklade ute vid klipporna också.

Lite bilder från hamnen när båten glider ut mot fastlandet. Till höger på bilden ser du en byggnadsställning runt hotellet där min mamma och hennes väninna bodde när de var över sist.
Costa Concordia som gick på grund då….jo, då – det finns inget synligt kvar av båten, men det är fortfarande en plattform med lyftkran och annan utrustning som ligger kvar rakt ut från det hotellet. Men det är inte så vidare värst stiligt så jag ville inte spara det på bild.

En egen stund i solen på väg tillbaka till Porto Santo Stefano,
och sen en kort bilväg till Orbetello. Hem till Snowy som fick hänga en dag med sin Granny när vi var på utflykt.

Och jag undrar jag….om vi kommer att bo över några nätter nästa gång vi åker hit. Vi brukar i alla fall säga det varje gång vi lämnar ön. Att nästa gång sover vi över och tar det lite lugnare och njuter lite mer. Men än har det inte blivit så.
Kanske nästa gång?

PS: en bild från många, många år tidigare då vi var på dagsutflykt också…

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Share

vacay – Orbetello 2017 – del 4

Njuta på stranden i ett litet solskydd byggt av drivved – underbart!

Och på cyklingen på hemvägen bidde det både en selfie och fler bilder av kvarnen.

Vi tog en sväng in på marknaden i lilla parken en kväll – och spana in (ovan) vilka fina hattformar. Som jag inte har en aning om ifall man använder nuförtiden när hattar skapas. Vet du?

Invånarna i byn gillar att klä ut sig och ha karneval och en kväll fick vi första parkett på vår lilla balkong. Gillar verkligen de här damerna som klätt ut sig med varsin uppblåsbar pool runt midjan och så har de stiliga badmössor på sig.
Bra idé att spara till en utklädning/maskerad.

Share

vacay – Orbetello 2017 – del 3

Orbetello är en mycket gammal by (från Etruskernas tid) och är omgiven av gamla stadsmurar och två vattenfyllda laguner, i en av dem står en av de gamla kvarnarna kvar. Den smyckas till jul med ljus och glitter.

Några dagar hade vi de mest fantastiska skådespel med molnen och solnedgången. Cumulusmoln under sommaren är inte något vi är vana vid att se heller.

Mina killar i familjen – japp, även vovven är kille!

Här byggs det en grund till ett solskydd – det bidde tre stockar som stöttades av varandra och på det satte vi sedan vår stora elefanttyg som solskydd. Och såklart en extra stock att sitta på. Eller ha som nackkudde.

En av de många konstnärerna i byn, Stefano Cardoselli, hade en liten utställning på Barakà och hade bland annat målat sitt favvo-bord. Me like!

Att ha grannar med egen trädgård vid lagunen där solen och tillgången till vatten skapar ett överflöd av godsaker är ren lycka. Vi fick aubergine tills vår fantasi tog slut. Paprikor som vi åt som frukt och tomater stora som drakhjärtan.

Andra dagar njöt vi bara av att vara,
ta en eftermiddagstur till stranden,
gräva i sanden, hänga med liten kusin,
bada i ljummet vatten och bara vara, det sa jag väl?

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Share

vacay – Orbetello 2017 – del 2

Längtar efter att få uppleva sån här värme flera dagar om året.
Värme och ändå en svalkande vind från söder när vi strosar på eftermiddagspromenad.

Rolig idé att göra en cementhatt – kanske kan den fungera som en vinkylare?
Roliga butiker finns det ett par i byn. Bland annat denna ovan och så finns det en som jag gillar att kika in i deras skyltning. Se mer bilder nedan.

Nästan mittemot vår port så finns det en ganska nyöppnad klädbutik i ett fd arkitektkontor och de har skapat ett härligt blickfång med sin skyltning också.

Och precis mittemot vår port så finns det en dyr inredningsbutik med en massa svenska produkter, och så denna snygga hatt-trave!

Och godast på frukostmackan i år? Utan tvekan fikonmarmeladen som var en gåva från Bojan (gift med fd svägerska) som svärmor och svärfar fick vid besöket hos min fd svägerska som hyrde sommarhus i Kroatien
(kika gärna in på Catharinas blogg –
superfina bilder och en massa gott och blandat).
Och förstås tomaterna från grannen Sergio.

SparaSpara

SparaSpara

Share

vacay – Orbetello 2017 – del 1

Nu har vi kommit hem från våra dagar i Orbetello och jag har rensat mobilen på alla foton som jag tagit, så här kommer del ett av flera inlägg om vår resa.
Bilden ovan är en underbar port där de verkligen har feng shuiat och fått en helmysig inramning av sitt hem på en av bakgatorna där vi strosade i skuggan på våra hundpromenader i byn.
Nedan följer fler bilder från fina bakgator.

Stranden Feniglia har vi besökt många dagar och vi som har vovve gillar att ta oss till den “fria” delen av stranden där det inte finns solstolar att hyra, eller en bar att handla saker i eller restriktioner för vovvarna. På bilden nedan har vi precis svängt in på Numero 4 av stranden, som nås genom att cykla genom pinjeskogen. Numero 4 heter den för att den ligger 4 km ut från fastlandet vid Ansedonia.

Visst kan väl jag få smaka lite av din pizza med salsiccia och potatis?

Ovanligt mycket drivved på stranden i år så det fanns många olika platser med solskydd att välja på – en lugn dag vill säga – och ovan ser du ett av de konstverk som skapats av det som spolats upp under vintern.

Solen och värmen tar ju inte slut för att vi kommer hem efter stranden så det är himla skönt att sitta på takterassen en stund i solen och den mjuka vinden innan det är dags för middagsbestyr. På bilden ovan tyckte maken att jag såg ut som att jag gör reklam för Peroni…

Och här är vi ute på en av våra kvällspromenader. Solen går ner runt kl 21, så lite ovant att vara hemma nu och ha ljusare kvällar igen.

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Share