Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

Tag: seth godin (Page 1 of 2)

krock 1 + 2 + 3

….att sitta här i förarsätet av mitt liv och inte riktigt ha en aning om vilken riktning som behövs eller vilken hastighet ger en viss känsla….

…och att då liksom krocka med dessa saker…

1 – Seths bloginlägg om att alla har sin historia om Bob Dylan och hur de troligtvis har haft den sedan mycket längre än han fick Nobel-priset. Och sista, sista meningen i inlägget: Vem har en historia om dig? Alltså om mig läser ju jag. Vem har en historia om mig. Många. Och de är säkerligen olika. Undrar hur de låter dessa historier och undrar om jag på något vis nämns med ett…

2 – annat namn/som ett epitet i stil och klass med Killfröken (Jacob) eller Webbtanten (som Anna nu bestämt sig för att kalla sig och sin hemsida och som hon heter i övrig social media), undrar vad mitt namn/epitet/uttryck skulle vara, hinner jag tänka….

3 – och läser vidare hos Benjamin om hur krabborna byter skal när det är dags för det och att skalet kanske ser helt likadant ut, men att det egentligen inte är det…framförallt är det anpassat för den kommande tiden och inte för den tiden som redan passerat. Och så dyker det upp två citat:
Yoda –“Train yourself to let go of everything you fear to lose.”
Dan Sullivan – “Surround yourself with people who remind you more of your future than your past.”

Så det är dags även för mig att lämna mitt skal och att omge mig med det som ska vara med för att sätta scenen i min framtid. Sen damp det in ett sms….<3 <3 <3

Share

ta fram det bästa i dig

Det är inte alltid så lätt att i alla tider, platser, kontexter, grupper, mm kunna ha tillgång och direkt bara ta fram sitt bästa jag, eller det bästa i mig.

Så när Seth uttryckte sina tankar för några dagar sedan fastnade de här orden i mig (min översättning och min tolkning)

När vi går in i en organisation och blir en del av något, då händer det en massa krockar och kollisioner. Och saker förändras. 
Ibland till det bättre. Då vi vill nå samma höga nivåer som de runt omkring oss.
Men om vi inte är försiktiga så kanske den gruppen/organisationen vi just har blivit en del av inte hjälper oss att bli vårt bästa jag. Vi blir istället en del av mobbarna, eller de som tysta står bredvid och tittar på.
Och det kan vara svårt att se vad som är vad, vilken grupp som är vilken, innan du har gått med i gruppen.
Hjälper den dig eller stjälper den dig? 

Det kan vara oerhört svårt att ta sig ifrån den gruppen/organisationen och den rådande kulturen i den kan vara svår att förändra. Eller omöjlig.

Så DIN utmaning blir att sträva efter att söka efter RÄTT grupper och organisationer och lämna de andra bakom dig.

Med dessa ord är jag mer säker på att det jag idag måste göra är att fortsätta mitt sökande efter alla mina peers och organisationer som tar fram det bästa i mig.

 

 

Share

kan ett system, en byråkrati bli upplyst?

Kan ett system, en organisation, en byråkrati ha en slags egen själ, ett eget medvetande, ett eget tänkande och ett eget varande så att det finns hopp om en förändring inifrån och kanske, kanske en ny tid med en upplysthet?
En tid i medvetenhet?
En tid till utveckling, lärande, växande?

Dessa tankar har jag haft idag och så kommer en länk från en god vän från bästa Seth om vad byråkrati inte kan göra för dig…

The one thing it can’t do, though, is let you off the hook.

When you write your history, and when others judge you, they will not accept that you had no choice. What you did when it felt like it was too difficult to say ‘no’ is precisely who you are.

We remember the people who said ‘no’ when they thought they had no good options. And we remember the people who went along as well.

Så det var precis vad jag gjorde idag. Sa nej enkelt. Mycket enklare än tidigare.

Nej.

Share

berättelsen håller kvar känslan – vill du ha den kvar?

Våra känslor (ilska, skam, glädje) dyker upp väldigt snabbt när vi möter dem i vissa situationer och om vi bara noterar dem utan att ta tag i dem så stannar de inte kvar särskilt länge.

Men om vi hittar på en berättelse om det som just hänt, om en person eller om varför vi upplever det vi gör, då kan den där känslan stanna kvar länge, länge.

Pavlov visade oss att en hund kunde lära sig att se ett samband mellan flera olika saker. Klockan som ringde och godisbelöningen som följde.
Människor är mycket bättre än hundar på att skapa samband och berättelser.

Om du är missnöjd med en känsla eller händelse som gett upphov till känslan, pröva att släppa taget om den berättelse du skapat.
Det är ju trots allt din berättelse, en berättelse som du forsätter att berätta för dig själv om och om igen, som är orsaken till att känslan återkommer.

icn.seths.head

Tack till Seth för originalet på engelska, ovan är min “försvenskade” variant. 

Share

vad sker i världen?

Under ett par år har den tanken och frågan slagit rot i mig och pockat på uppmärksamhet då och då. Inte konstant. Men idag igen. Och idag fick den lite mer svar/reflektioner/input och liknande.

  1. En artikel på Medium om att historien återigen berättar för oss om hur det kommer att bli. Jag kom att tänka på de gamla egypterna som verkligen inte trodde att tiden var linjär utan just cyklisk. I denna artikel redogör artikelförfattaren för sina tankar kring just upprepningen av historien om vi bara tillåter oss att zooma ut mer än två generationer. Jag gillade läsningen och det som uppstod i mig, det som gav mig mersmak och fann hans slutsats om hur det nu kan komma att bli intressant – men ingen som jag är helt övertygad om. Kalla mig naiv om du vill.
    History tells us what may happen next with Brexit & Trump
  2. Ett 44-minuters samtal i studion hos Filosofiska rummet, P1, Om en gemensam etik för oss och dem. Och när jag lyssnade till dem så slog mig en tanke som Per Johansson luftade i podd-serien Myter och Mysterier; Att när en person förklarar något för sig själv, för att bringa förståelse, då gör väl hen det för att ta bort sin oro kring vad saken nu handlar om. Samtalet i Filosofiska rummet pratade också kring denna tanke – de nämnde att vi förstår/tar in intuitivt först för att därefter ta informationen till förnuftet så att vi kan på ett raffinerat sätt bekräfta den föreställning som vi redan har. De sa även att vår förståelse handlar om att bringa ordning och inte hysa oro. Ett önskat läge som de alla kunde enas om var att vi kan samlas i utilitaristiska samtal mellan kulturer, där den ena personen i studion föreslog att målet med samtalet skulle vara mera lycka för alla på så lång sikt som möjligt. Sen kom frågan hur vi lyckas skapa det när vår drivkraft består av gå mot belöningar eller undvika bestraffningar. Jag önskar att få uppleva dessa samtal och att få vara med och leka kring förutsättningar för att hjärnan ska få uppleva sina belöningar som den girigt letar efter.
  3. En 10-minuters intervju (eller läs texten) med Seth Godin som ger mig mer hopp och tilltro. Han pratar med Krista Tippet från On Being och hon ställer frågor om vad han tror på kring människorna och mänskligheten. Seth´s svar ger mig tillit. Tillit till den kraft som de digitala strukturerna kan ge oss. Tillit till de många olika “vi-grupper” som vi alla tillhör. Tillit till att vi kan flyga högre än vad vi tror med en hänvisning till Ikarus. Seth avslutar så här: Jag tror att vi har en möjlighet att vara större än så. Jag tror att vi är kapabla att gå utöver delande och till inkludering och samhörighet. Jag tror att vi är kapabla att hantera skammen som kommer från sårbarhet och öppna oss för vad de du möter vill berätta och vad de vill möta. Och jag tror att detta samhälle nu har sagt till folk, oavsett var de bor, att vi kan ha mer tillit. Vi kan ha mer tillit och tilltro till samhället och välgörenhet och innovation och värdighet och utbildning.
    Jag håller med! Det är dags att flyga högt och vågat med våra vingar. Och framförallt att vara i rörelse.
  4. Till sist så dök denna bild upp i mitt flöde i sociala medier. Och den var mitt i prick in i denna fundering om vad som sker i världen – eller rättare sagt vad som kan ske i världen om vi släpper taget om rätt saker/delar…

PS: Filosofiska rummet pratade en massa om en hel del annat spännande som jag googlade runt på och fastnade en stund i läsandet av allt som stod om Hans-Georg Gadamer på wikipedia. Hur han pratar om förståelsens cirkel, att gå från helhet till delarna och tillbaka till helheten.

Sen läser jag detta:
Människans medvetande är ett resultat av hennes historia, människans förståelse faller tillbaka på den specifika historia och kultur som skapat hennes medvetande. 
Och:
Tolkningen måste förbindas med saken självt, inte kretsa runt den.
Wow – här ska läsas mera 🙂

 

Share

har du inget val?

Bästa Seth – Ibland är du så himla klockren! För det mesta faktiskt!

No choice

That’s an easy mistake to make and a tempting trap to fall into.

It’s unlikely you have no choice. More likely: There’s no easy choice. No safe choice that also embraces your potential. No choice you can make that doesn’t cause short-term misery in exchange for a long-term benefit.

When we say we have no choice, we feel trapped and we are powerless. That’s no way to do our work every day.

Do it or don’t do it. It’s up to you.

foto

Share

V A D ?

Häromdagen skrev jag ett inlägg om veckans intryck, och så fick jag två tips av Michael i kommentarerna. Det ena tipset var en kortis med Seth Godin om att tysta ner reptil hjärnan. Och den såg jag idag. Men det var inte delen om reptil hjärnan och att tysta ner den som fick mig att reflektera. Utan när han pratar om “to ship”. Att varje dag bestämma sig för att “skeppa” något. Att det är allas och var ens skyldighet. (här kan du läsa om det han pratar om i youtube-klippet)

Seth pratar om rädslan som är förknippad med att “skeppa” på sin blogg så här: “Every time you raise your hand, send an email, launch a product or make a suggestion, you’re exposing yourself to criticism. Not just criticism, but the negative consequences that come with wasting money, annoying someone in power or making a fool of yourself. It’s no wonder we’re afraid to ship.”

Jag kom att tänka på det som jag pratade om vid en lunch med två fd kollegor häromveckan. Jag pratade då om vikten av att vara i ett görande. Att göra saker. Att göra det som jag vill. Att göra det varje dag. Och vad som jag just nu “skeppar” är ett blogginlägg om dagen. Ett inlägg som handlar om mitt lärande och växande. Eller något annat.

Samtidigt drar jag en parallell till den mooc jag just gått, den där vi pratat, känt och läst om “to prototype”. Och vikten av att våga kasta sig ut med en prototyp som är 0.8. Och inte fullt klar ännu. Att våga göra det och att vara så pass “klar” att acceptera att jag nu kommer att få ta emot kritik. jag ser likheter i de båda tankarna.

Otto Scharmer presenterar tankarna bakom att prototypa in sin bok: Theory U – leading from the future as it emerges.
“Prototyping means to explore the future by doing, and builds on a practical integration of the head, heart and hand. It very quickly creates practical results that can then generate feedback and suggestions for improvement by all key stake holders of the system at issue.” Eller så här: “Prototyping living microcosms in order to explore the future by doing – enacting the new through “being in dialogue with the universe“.

Japp – så du som är en del av mitt universum – nu vill jag ha en dialog med dig.
Jag undrar nämligen VAD det är som jag ska prototypa och skeppa. VAD?
Om du skulle svara på denna fråga och några till av de nedan till mig så blir jag super duper glad!
Jag fann frågorna hos Live Your Legend.

Vilka är mina största passioner tror du? Varför just de/n? 
Vilka är mina största styrkor och talanger/kompetenser? 
Med tanke på det du just berättat och vad du känner till om mig,
vad har du trott att jag skulle göra i mitt liv? 

Låtsas nu som att du inte kände mig personligen,
utan bara visste vem jag var –
vad skulle du vilja köpa för tjänst av mig där jag kan lära dig något eller hjälpa dig med något?
Vad och varför?

Tusen tack för hjälpen du där i mitt universum! Tack och puss!

Share

möter det dina behov?

Blogginlägg av klarsynte Seth Godin.

möter det dina behov?

eller skapar det bara nya begär?

uppfyller det din tid eller slösar det din tid?

kommer du närmre de du bryr dig om, eller för det dig längre bort från dem?

exponerar det dig eller ger det dig en plats att gömma dig?

är det viktigt eller bara akut?

är det rätt eller helt enkelt bekvämt?

gör det saker bättre eller bara mer angeläget?

förhöjer det ditt arbete eller slösar det bort det?

vad är det bra för?

Raka och enkla, men ack så svåra frågor! Hur svarar du?

Inlägg 83/100

Share

att stärka med kärlek och empati

2719757761_b2b5f485e6_oIdag fick jag resonans i mitt inre. Det var tre pusselbitar som samlade sig. Dessa:

1. Pusselbit ett inträffade igår då jag träffade gamla lagkompisar från tiden som rugbyspelare på Surfers och samtalet böljade genom många olika perspektiv och teman. Maria berättade bland annat om personalens agerande vid förskolan där hennes barn går. Och det resonerade i mig. Maria berättade att när barnen vid förskolan agerade mot ett annat barn, genom slag, nyp, skrik, bråk, mm så kom personal fram till dessa barn och tog sig långsamt ner till det empatiska lugnet och stärkte bägge barnens självkänsla. Det var inga förebråelser kring det agerande som skett, utan ett lugnt och metodiskt sätt att ge extra kärlek, stöd och empati till barnen där de var just då. Inga signaler av höjda nävar, pekfingrar som hytte i luften, inga ord som stopp från pedagogerna. Bara lugnande och nära genom beröring och samtal. Så kärleksfullt och empatiskt, hoppas att fler förskolor och skolor klarar av att göra likadant.

2. Nästa pusselbit kom en stund efter att jag lyssnat till en podcast på On Being med Seth Godin där han säger:

The fact that we spend 15 years in school, teaching our children to be afraid of being wrong.

Det här kan jag känna stämmer väl överens med min uppfattning av delar av skolan idag. Att det handlar om att forma till en norm som styrs av makt över andra människors skam, ångest, skuld och rädslor. Det finns forskning från Kathy Sylva som visar på vilken effekt en “god” förskola kan ha på kommande års skolgång. Där den effekten som den förskolan ovan kan ge som håller i sig i upp till 8 år. Medan en “dålig” förskolas effekt håller i lika länge. Men där de som fått den “goda” förskolans effekt med sig förhoppningsvis “överlever” de åren i skolan där vi blir lärda att vara rädda.

3. Den tredje pusselbiten kom idag när jag läste ett nummer av ICON. Där Annie Lööf intervjuas kring sin förebild Hillary Clinton. Och Annie berättar om ett citat som berör henne starkt:

The only way to make a difference is to acquire power. Hillary Clinton

Jag läser och tänker att min tolkning är inte lika som Annie Lööfs, där hon säger i artikeln att hon måste själv vara med och spela på planen. Det behöver inte jag för att förvärva kraft. Däremot kan jag hjälpa fler att spela på planen. Få fler att sluta låta sig hindras av skuld, skam, rädsla och ångest. Jag förknippar dels ordet power med både kraft och makt, men jag är totalt ointresserad av makt. Kraft däremot är jag beroende av. Egen och andras.

Så om jag får byta ett par ord så vill jag skicka tillbaka detta till Hillary och till Annie.

One way to make a difference is to unleash power.

Jag tog bort ordet The i början, ersatte only med one och ersatte acquire med unleash. Jag gillar min nya version 100ggr mer, men det förstod du väl redan ?. Den innehåller för mig de viktiga ingredienserna kärlek och empati. Och de syns för mig inte lika tydligt i Hillary’s egna citat.

Hur resonerade dessa pusselbitar i dig?

 

Inlägg 69/100 i bloggutmaningen #blogg100

Share

att få insikter – del 2

Del 2.

This is genius – tack Seth för den inspiration och de tankar du delar med dig av!

Denna filmen berörde mig starkt då jag fick en insikt i tisdags morse. Sönerna var otroligt morgontrötta med omställningen till sommartid och lite extra känsliga, stingsliga och kanske extra gnälliga. Hurusom var de oerhört tydliga med att de verkligen inte förstår poängen med skolan och att de inte vill gå dit. Maken pratade vidare om det och som han uttryckte det: Det är så jobbigt att de inte gillar skolan.

Där och då hände insikten i mig – mitt svar tillbaka blev: Nej, det tycker inte jag. Jag tänker att det är precis så här det ska vara för då kommer de att se till att skolan kommer att förändras tills det är dags för deras barn att gå i skolan. Om de nu vill bli föräldrar. Och så sa jag det till sönerna i tisdags kväll vid middagen. Och fick till svar att ja, precis så kan det vara och framförallt min yngsta var oerhört tydlig med att om skolan inte har utvecklats ja då skulle i alla fall inte hans barn gå i den. Och som ett brev på posten – eller en bekräftelse utan dess like dök videon upp i ett mail ifrån Seth. Och den är så klockren och väl värd att spendera 4 min 55 sek på att titta på.

Om du inte vet vilken väg du är på väg på så tipsade även Seth om denna bok som jag ska lägga en order på.

Och det sista som jag vill dela med er är orden som Rachel Brathen delade i sitt nyhetsbrev häromdagen. De resonerade så oerhört fint inom mig och jag tror verkligen att resan har börjat. Jag känner vibrationerna.

So thank you. Thank you for reading my words. For sharing your thoughts. For practicing yoga. For raising the vibration of the earth by being who you are. For following your passions and making this world a brighter place because of it – I know you are! And lastly, thank you for following me on this journey. A journey of highs and lows, of yoga and travel, of books and dreams, of butterflies and love. It’s a pretty crazy road we’re on and I’m loving every minute of it.
Life is meant to be lived on all ends of the spectrum. I intend to explore as much of it as I possibly can. Are you with me?

The journey has just begun.

Share

Page 1 of 2

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén