Celluliter = bättre sex

celluliter, lite lagom lortiga knän och mitt cykelskadade lår = jag

Älskar påminnelserna i boken “Passionate marriage” om hur förekomsten av celluliter tyder på att ditt sexliv troligen är bättre.

David Schnarch (författaren) påstår att sexlivet blir bättre och bättre ju äldre och mognare du blir. Och att därmed förekomsten och uppkomsten av celluliter när kroppen åldras är ett tecken på att även du kan nå ett fantastiskt sexliv.

Jag skrattar gott och njuter av läsningen. Och påminner mig själv om att jag fick celluliter redan i tonåren.

Du fattar väl vilket bra sexliv jag haft så här länge? 😉

Q: Why do you say that most people don’t reach their sexual potential until their fifth or sixth decade of life? 
A: Modern society mistakenly assumes that adolescence is the sexual prime of life, because we commonly confuse genital prime with sexual prime. When adults stop to examine their own lives, they often realize that they are much better in bed when they’re 50 or 60 than they were when they were twenty. If you’re interested in intimacy and eroticism during sex, the more mature person is usually a better partner. Men get to the point that they can tolerate a woman who’s an equal in bed, and they can stop performing and let someone hold them. Women stop hiding their eroticism or protecting the man’s ego, and openly enjoy their sexual prowess. Men and women often become more sexually compatible as they mature, and “third-agers” often have the best sex of their lives. It turns out that cellulite and sexual potential are highly correlated! 

Interview with David Schnarch
Share

Käftsmällar av Jenny

Minns du Jenny? Hon som olovligt har flyttat in i min kropp och tar kommandot ibland. Häromdagen var hon rejält på hugget och gav mig ett par käftsmällar med sin raka höger och sylvassa vänsterkrok. Jag var inte beredd. Hon knockade mig och jag var nere för räkning i ca 18 h. Jenny, det räcker nu!

I min logiska och rationella värld, som jag kan gå tillbaka till efter de där timmarna i hjärn-kaos, vet jag en massa saker. Jag vet att jag litar på mig själv. Jag vet att jag litar på maken. Jag vet att jag har en massa support i familj och vänner. Jag vet att hjärn-kaoset just nu beror på att jag inte är beredd och att det dessutom är struligt med mina balanser av alla dessa hormoner som snurrar i hög produktion fast de inte ska. Eller i låg produktion fast de inte ska.

Hjärn-kaoset och en hormonkurs

Ja, det är inte en klockren balans för tillfället av min progesteron och östrogener. Jag bytte för en knapp vecka sedan från progesteron tabletter tillbaka till Progesterall-krämen. Och den omställningen har jag märkt av. Det har maken fått känna på också. Även han fick nog en käftsmäll eller flera av Jenny.

Jag har gått en digital hormonkurs under veckan hos Therese Renåker. Den tog mig 2 kvällar att ta mig igenom 36 lektioner. Tydliga, enkla att förstå, mycket nytt för mig och en ökad nyfikenhet att veta och förstå mera. Jag hoppas att även maken vill kika på denna så att vi kommer i balans vad gäller kunskap. Jag kan varmt rekommendera kursen, “Du och dina hormoner”!

Therese pratar i ett kapitel tidigt i kursen om hur nervsignaler och hormoner handlar om kommunikation och säger så här:

Precis som jag upplever det….

Jag har försökt att förklara för maken och för andra att jag upplever stunderna när Jenny kliver in med full kraft som att jag
1) inte har tillgång till någon av mina visdomar, kompetenser och erfarenheter
2) saker jag behärskade enkelt förut är numera helt utslaget
3) som vet att det här med sjävmedkänsla och självkärlek till mig själv är otroligt viktigt ändå inte kan hejda den här framfarten
4) pratar ett till språk i den hormonella kommunikationen och det är ett språk jag ännu inte lärt mig, men mitt i det så fnyser bara Jenny åt mig och tycker “Skyll dig själv, din gamla ragata, det här är ju ditt eget fel”, fast allt jag skulle behöva är att sakta ner och vara varsam mot mig själv och låta det ta sin tid att lära mig ett nytt språk.

Det jag upplever att Jenny har “gjort” i mig är att hon har öppnat upp mina gamla och dåliga Autobahns, och väljer dem så fort ett stimuli dyker upp. Förr hade jag tillgång till mindre och behagligare vägar och stigar. Som gav mig långsamhetens lov och därmed även tillgång att hinna få fatt i min visdom och skapa den respons till stimuli som hag var bekväm med och som även omgivningen kunde vara bekväm med.
Men nu….snabbt styr hon om mig till en autobahn, lägger i den högsta växeln och gasar på som den värsta racerföraren. Jag hinner inte ens bli medveten om att racet är igång förrän jag på håll upptäcker det. Och då, i stunden jag medvetandegör detta, i den stunden då kommer käftsmällarna rakt mot mig själv. Dömande, dömande, dömande.

Bästa maken försöker med all kraft stanna kvar och möta Jenny och mig och inte heller han klarar av att stå när smällarna flyger till höger och vänster. Han väljer att ducka ibland och framförallt väljer han oftast att inte slå tillbaka. (Alltså med ord, aldrig med riktiga slag….det fattar du väl!)

Flera tips som dykt upp i dessa dagar är följande:

  • Klimakterieportalen – en relativt ny hemsida med en massa bra input kring klimakteriet. Jag blev tipsad om den igår av maken så jag har inte hunnit spendera en massa tid där ännu.
  • Hypotyreos-Liv – en blogg om att leva med sköldkörtelproblem. Denna tipsade Therese om i kursen och även denna är ny för mig.
  • Snabb-kurs i kolesterol – likaså denna ett tips från Therese i kursen.

Att vara varsam med mig själv

Det är en gåva och ett förhållningssätt som jag har praktiserat och påmint mig om de senaste 10 åren. Innan dessa var jag rätt bra på att göra det automatiskt. Och nu, nu är det i mina hjärn-kaos-stunder HELT OMÖJLIGT.

Så just nu är jag tacksam att jag kan bli hållen av fina Helena som just nu har släppt sin podd. Tack, tack, tack – jag följer och lyssnar via iTunes och dina budskap når in i mig och påminner mig de stunder då hjärn-kaoset är vilande. Och en dag kanske de till och med kan överrösta kommunikationen från hormonerna och komma som nervsignaler till mig istället. Och vara som vänliga bilskollärare och helt enkelt ta över ratten från Jenny.

Share

Orgasmer – är det 50/50 mellan dig och din partner?

Eller är det ett #orgasmgap?

The #orgasmgap – en uppmaning till ökad medvetenhet kring orgasmer och att det finns en stor upplevd skillnad mellan könen. En uppmaning jag först stötte på hos Erika Lust.

Runtom i världen är det vanligare att män svarar ja än att kvinnor svarar ja på frågan om de kan få orgasm med en partner. En studie visade svaren från frågan om de fått orgasm på första dejten; Kvinnor 4% Ja och Män 55% Ja.
Så hashtaggen #orgasmgap vill öka medvetenheten kring detta och förhoppningsvis minska gapet/luckan som är mellan mäns orgasmer och kvinnors.

Hur minskar man det gapet?
Tänk om kvinnor faktist har svårare att nå orgasm?

Det tror inte jag. Däremot tror jag att många kvinnor inte vågar utforska sex med sig själva. Alltså onanera. Och mycket lärande kring sin egen sexualitet, njutning, lust mm kan komma genom att du lär dig att ha bra sex med dig själv. Kanske kan du onanera tillsammans med din partner. Eller så funkar det gott att du gör det själv.

Vanessa Marin har en on-line kurs som hon kallar “finishing school vilket är en ordlek kring att nå orgasm – to finish. Vanessa menar att det finns tre stora delar som du kan arbeta med. Förutom att träna genom att onanera så kan du även…

  1. FOKUS – att jobba med ditt fokus, så att hjärnan inte rör sig ifrån det du vill uppnå. Din förmåga till att stanna kvar i njutningen och fokusera enbart på den. Det är oerhört vanligt att ha svårt att hålla fokus. Så vill du bli bättre på att nå orgasm. Träna på att hålla fokus.
  2. TYCK OM DIN KROPP – det är oerhört vanligt bland kvinnor och tjejer att hysa en elakhet mot sin kropp. Att tycka att någon eller flera delar av den ska bli bättre. Så att arbeta för att tycka om dig själv mer och din kropp som det mästerverk den är, det är ytterligare en viktig del för att nå fler orgasmer. Inklusive dina könsdelar. De är superviktiga för dig. Och du mår bra om du älskar och tycker om även dessa delar av din kropp.
  3. JAG ÄR VÄRD DETTA – japp, precis så! Det är klart att du är värd att älskas och avgudas av andra. Japp, det är klart att det är värt 20 minuter av långt underbart förspel om det är vad som du behöver för att göra för att komma i stämning och njutning. Men om tankarna börjar röra sig mot att nej, inte ska han/hon behöva stimulera mig så här länge, det är jag nog inte värd. Eller det är nog inte normalt. Och andra tankar som är värsta bromsarna för dig. Bort med dem. Vilket också är svårare gjort än sagt. Men ändå – undersök om du kan jobba med att tycka att du faktiskt är värd att älskas, bli älskad med, få uppleva ett underbart långt förspel, avgudas, vara i center av all uppmärksamhet. Ja, du är värd det!
  4. FANTASI – att tillåta sig själv att fantisera om sex med personer du möter, kanske en främling eller den där snyggingen på espressobaren, eller hon som du alltid möter på väg till jobbet. Det var makens påminnelse till mig om att lägga till just denna till listan. För att kvinnor ofta inte tillåter oss själva att fantisera lite mer och mer om sex med andra än vad män gör. Visst vore det toppen om detta kan hjälpa dig att öka din erotiska intelligens och därmed öka din förmåga till orgasm? Jag fantiserar gärna och tycker själv att jag gör det mycket, mer än flera vänninor. Samtidigt som jag vet att jag ligger i lä jämfört med män i min omgivning. Så uppdrag till mig – fantisera mera!

Låt oss prata mer om onani. Låt oss onanera mera. Så att vi blir fler som visar att det är helt normalt att njuta av sex och att undersöka sina lustar. Såsom Erika Lust föreslår på bilden ovan (från hennes instagram).

Hur det är hemma hos oss?

Vi är verkligen inte alls som de som svarat i studien överst. Aldrig varit där. Att nå orgasm har för någon av oss aldrig varit svårt. Jag tror till stor del för att jag onanerat i många år innan jag hade penetrativ sex. Att jag därmed har klara och tydliga upplevelser av vad som fungerar för mig och inte – när det gäller njutning. Och ja, jag är väldigt bra på att hålla fokus när jag har sex. Och ja, jag är bättre och bättre på att älska min kropp. Den är en underbar plats att vara i och uppleva njutning om inte annat. Det där med att vara värdig att njuta, få uppskattning, beröring och all uppmärksamhet – ja, det är jag värd!

Nu för tiden i våra >500 dagar med sex (och i vår ålder) är det jag som leder med hästlängder, så det är snarast jag som vill lära maken att nå energiorgasmer som jag kan. Vårt #orgasmgap är det omvända.
Energiorgasmer är för mig lätta att få och jag behöver ofta lite eller ingen stimulering, ibland behöver jag mera. Ibland är orgasmerna som att plocka “lågt hängande frukter”. Och ibland sitter de i länge. Jag önskar att jag kan hjälpa maken att uppleva dem. Det är en av mina drivkrafter till att ha sex varje dag. Förutom att det är himla skönt att njuta med och av varandra.

Share

w.e.i.r.d påminnelse

Weird är det enda jag kan vara just nu.
Och att vara weird är weird kan jag lova.
Lika weird för mig som för dig.
Minns det.

Ett tidigare inlägg om att vara w.e.i.r.d. fast på ett nytt sätt. Som en akronym.

Share

är det så här förändring känns?

  1. att känna många känslor, ofta motsatta, samtidigt – som att du både är upphetsad och astrött, och du är rastlös och vill komma vidare.
  2. att inte ha koll på vilken riktning din kompass pekar åt – för det mesta känns ovant och nytt, inte riktigt som det brukar, och samtidigt är det precis som det brukar kännas, fast nytt, och det enda du vet är att även om du inte vet vart du är på väg eller varför så vet du att du är på väg och att det är det enda du kan göra.
  3. att känna sig ensam, kanske ensammast i världen – för inte ens du fattar vad som händer i dig, så hur ska någon annan kunna förstå dig, och vet du….det är helt ok att alla inte förstår dig, vet dock att det finns personer som förstår dig, sök dig till dem.
  4. att känna att det jag är/gör triggar igång andras tyckanden om mig – när jag växer så ser andra människor oundvikligen det, och de tvingas ta itu med sina bekymmer, men vet du….det är deras bekymmer och inte dina, även om de försöker att lägga skulden på dig, tro dem inte.
  5. att känna sig ansvarig för alla andra – det är verkligen, verkligen helt OK att sätta sig själv först! Ta på dig din egen syrgasmask innan du hjälper någon annan. Ta hand om dig och dina behov först. Det är inte meningen att du är ansvarig för alla andra före dig….det kommer inte att sluta bra för någon.
  6. att känna sig som att spela en roll av en annan, fast inte göra det, bara att rollen är så ny att den ännu inte känns som du – ja, det är jobbigt att bli mer av sig själv, för det är just precis vad det handlar om, att bli mer du och visa det för världen, läskigt för att du inte är van, läskig för att du måste testa live inför andra direkt på studs utan en massa genrep i hemlighet och VET att du är precis som alla andra, ingen annan har heller tränat på sin roll i att vara mer dem.
  7. att göra förändringar utan att märka det förrän i efterhand – vissa steg sker så omedvetet i ditt system redan nu att du först blir medveten om att du sagt nej till saker du tidigare brukade säga ja till, när de inte längre gagnar dig, det här är vad du ska vänja dig vid för det är din framtid.
  8. att fortfarande vara elak mot sig själv – ja, vi är alla livrädda för våra superkrafter, för att visa mer av oss själva för världen, för din inre kritiker får hur mycket arbete som helst om den är det humöret, och försöker ta kontroll på ditt växande, för “du ska ju inte tro att du är något”-den amygdala-snurren är det dags att sluta tro på. Var snäll mot dig själv, du utvecklas även när du inte tror att du gör det.
  9. att med säkerhet veta att även om det känns superläskigt med denna ovissa resa så går det INTE att vända tillbaka – förvandlingen av att bli mer av dig är redan igång och du kan bara dyka djupare in i den resan som tar dig närmre till din passion.
  10. du inser att du är medveten om allt, du är vaken och mitt i livet.

 

Share

tre nivåer av elakhet

Just nu är jag inne i en period i livet av elakhet mot mig själv.

Först så dömer jag mig själv för något.
Sen så dömer jag mig själv för att jag dömer mig för det.
Sen har jag börjat att döma mig själv för att jag dömer mig för det för jag är ju medveten om att jag dömer mig själv så jag borde ju bara kunna sluta upp med det. Eller?

Det känns som att jag ibland fastnat i vinkelvolten för att göra det lite komiskt:

För att ta mig ur vinkelvolten. Vad gör jag?

  • Lyssnar till Tara Brach om self compassion och om att ta sig ur “the trance of unworthiness” (länk till podbean)
  • Skriver om min vinkelvolt både här och i dagboken
  • Pratar med en av mina healers
  • Pratar med min älskade make
  • Sitter nära min vovve absorberar hans lugn
  • Använder mig av Headspace appen och just nu deras meditationer kring Self-esteem
  • Lyssnar till mina spellistor
  • Läser andras texter, gärna Bobs
  • Försöker se mig själv från håll, som om jag vore en fluga på väggen som ser ig själv snurra på i vinkelvolten
  • Mag-andas nära nära makens mage
  • Andas hela vägen ner “dit”
  • Klär mig snyggt och tar på mig smink
  • Fake it til you make it…..

Om du kan känna dig fast i vinkelvolten…vad gör du för att ta dig ur den?

Share

nyfikenheten vinner över rädslan

Att kritisera normen är den nya normen…

….så sa ju vår yngsta häromdagen.  När vi pratade om att bryta normer och finna sig själv bakom alla olika skal och rustningar.

Och så dök ett avsnitt upp igen i mitt podd-flöde. Ett avsnitt från On Being där Krista Tippet pratar med Elizabeth Gilbert om hur kreativitet är att välja nyfikenheten över rädslan.  En skakning i mitt system som bekräftade min tanke om att det där stämmer så väl med HUR vi vill göra för att kika på de normer som håller oss i sitt grepp.

Att vi vill möta dem med nyfikenhet och undersöka dem och inte vara rädda för vad som ska ske om vi kastar bort en och annan eller många normer.

Elizabeth har skrivit så här:
“I want to live in a society filled with people who are curious and concerned about each other rather than afraid of each other.”

Så en inbjudan från oss till dig om även du vill och vågar kika lite på de normer som du är klar att kasta loss – vi lovar dig. det är en skön känsla att kasta loss!
Använd dig av nyfikenheten som ett verktyg, och som en kompass att styra dig ifrån rädslan.

Att älska sig själv lite så här publikt är väl inte heller riktigt normen 😉

Share

att ta plats

Häromdagen var jag förkyld och kände mig liten. Inte riktigt som att jag orkade ta plats på mina uppdrag. Och i det ena gjorde jag verkligen inte det. Tog ingen plats. I det andra släppte jag taget och tog all plats i världen. Tillsammans med flera. Och det kändes bra.
När jag väl kom hem så fann jag ett nyhetsbrev i min e-post. Från Kristin Lohr. Henne följer jag både på Instagram och får ett nyhetsbrev med jämna mellanrum. Just detta brev var för bra för att bara släppas taget om.
Så nu har jag översatt min tolkning av hela Kristins ursprungsbrev.

Läs och se om det resonerar i dig…det gjorde det rejält i mig <3

“Du får ta plats, du vet väl det?
Du får lov att vara här, på denna jord, gå runt och lämna dina fotavtryck.

Alldeles för många av oss gör oss så små som möjligt.
Vi försöker vara fullkomligt älskvärda i andras ögon, tippar runt eventuella ömma tår och döljer någon del av oss själva som vi tror kan vara för mycket för andra, rädda att inte få tillhöra och vara en del av gemenskapen.
Vi kanske stannar i det grunda vattnet när  vi längtar efter djupet och havet. 
Vi kanske släcker vår egen låga när vi egentligen vill tända andras.

För oavsett vad din hemlighet är – oavsett om du är inåtvänd eller saknar ursprung, oavsett om du kommer från en trasig uppväxt eller en stödjande familj, oavsett om du har full hälsa eller kämpar med/mot sjukdom, oavsett dina ärr i hjärtat och din rädsla …

Under allt detta vill du bli sedd, bli känd och älskad för vem du är.
Vi är förprogrammerade att vilja bli det, vi behöver det.
Snälla, låt dig själv omfamna dig själv, hela dig som den människa du är.

Släpp taget.
Släpp taget av VEM du tycker du behöver vara för att få ta plats.
Ditt vilda hjärta behöver bli förstått, och du förhindrar världen att älska dig så starkt som det någonsin kan, där det även kan få oss att känna oss älskade tillbaka.

Sanningen är att du måste tillåta dig att bli älskad.
Du måste lägga ner dina vapen, ta av dig rustningen och låta dig bli sedd och synas precis som du är!
Ja, du kommer att bli omkullkastad.
Ja, du kommer att ta emot några förödande slag mot hjärtat.
Tack och lov för det, för det är så du lär dig den sanna kraften i din motståndskraft.
Det är så här du öppnar dig och låter ljuset nå in i dig. Det är så här du blir levande.

Vill du ha stor, modig, riktig kärlek?
Rör på dig. Visa dig. Närma dig elden. Exponera dig precis som du är, som någon som vill älska helhjärtat och bli älskad tillbaka. 

Vill du ha stor, modig, riktig kärlek?
Var dig själv. Dölj dig inte. Förminska dig inte. Omfamna alla delar av dig. Speciellt de du inte ens vill visa för dig själv. Alla dina fläckar och blåmärken, dina skuggor, dina brända kanter, du kan inte dölja dem längre. Du har inte råd att dölja dem.

Du är riktig. Och det finns inget mer magnetiskt än någon som är bekväm i sin egen hud, med alla ärr den huden kan ha.
Du kommer att bli hittad, om du tillåter dig att bli funnen.
Om du tillåter dig att ta emot, exakt som du är. Om du släpper in.

Lita på att när du börjar slappna av i din kontroll, när du bestämt dig, då kommer du att locka de som ser dig, som älskar dig.
Var också beredd att avfärda några människor.
Din acceptans av dig själv kommer att göra att även andra ifrågasatter sina egna begränsande övertygelser, och de kanske inte är redo att släppa taget om det som de fortfarande tror på.
Detta är inte ditt problem. Det här är inte din börda att bära.

Ge dig själv tillstånd. Låt dig själv bli till. Bli riktig. Bli verklig.  
Avlägsna dig inte från människor och platser och möjligheter som driver dig framåt för att möta din rädsla för obehag och sårbarhet.
Var inte rädd för att prova, i rädsla för att hamna tillbaka till ett “litet” liv.
Du är för bra för det. Du är för verklig och riktig för det.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Jag hoppas att du vågar släppa taget.
Jag hoppas att du vågar misslyckas och faller pladask.
Jag hoppas ditt hjärta brister i tusen bitar. 
Jag hoppas att du får djupa, tydliga skrattlinjer och kråkfötter.
Jag hoppas att du njuter.
Jag hoppas att du blir avvisad och generad.
Jag hoppas att du verkligen, verkligen försöker och ändå inte når ända fram.
Jag hoppas du släpper människor nära dig även om det betyder att någon kanske kommer att vara hänsynslös mot ditt hjärta.
Jag hoppas att du får många erfarenheter som skapar dig, och utvecklar dig under din livstid.
Jag hoppas det här för dig eftersom det betyder att du visar ditt riktiga jag.

Mer än något annat så hoppas jag att du kan se vad jag ser – den här storhjärtade, starka, uthålliga, underbara och vansinnigt älskvärda människa som gjorde detta möjligt. DU. 

Börja idag. Visa hela dig. En liten stund. Och var villig att älska dig själv när du prövar detta. Så ska du få se att det inte är så läskigt som du idag tror. 
Lita på att de som vill älska dig kommer att finna dig, bara du låter dem se HELA dig. 

Och som alltid kan vi göra detta tillsammans.

Kärlek,

K”

Där i skymningslandet mellan det nya och det gamla. Där jag släpper taget om kontrollen och följer med strömmen, ett val att släppa taget, ett val att följa med. Där vill jag vara och leva. Och jag låter HELA mig synas mer och mer. Där är jag idag.
Var är du?
Share

hitta din gåva och ge bort den

 

Hitta din gåva och ge bort den till andra / Björn Nathiko

Så sade Björn i en podd jag lyssnade till häromdagen. Som det viktigaste budskapet att ge till andra. Hitta din gåva och ge bort den.

Svårt?
Lätt?
Att hitta?
Att ge bort?


Ge dig själv tid. Ge dig själv tillåtelse. Och när du väl finner den (för det gör du om du lyssnar noga efter att ha gett dig själv tid och tillåtelse) så är det så befriande att få ge om och om igen.

PS. Fotocred till Sandra Bosdotter, fotograf, projektledare, journalist, eventskapare och vän!

Share