är det så här förändring känns?

  1. att känna många känslor, ofta motsatta, samtidigt – som att du både är upphetsad och astrött, och du är rastlös och vill komma vidare.
  2. att inte ha koll på vilken riktning din kompass pekar åt – för det mesta känns ovant och nytt, inte riktigt som det brukar, och samtidigt är det precis som det brukar kännas, fast nytt, och det enda du vet är att även om du inte vet vart du är på väg eller varför så vet du att du är på väg och att det är det enda du kan göra.
  3. att känna sig ensam, kanske ensammast i världen – för inte ens du fattar vad som händer i dig, så hur ska någon annan kunna förstå dig, och vet du….det är helt ok att alla inte förstår dig, vet dock att det finns personer som förstår dig, sök dig till dem.
  4. att känna att det jag är/gör triggar igång andras tyckanden om mig – när jag växer så ser andra människor oundvikligen det, och de tvingas ta itu med sina bekymmer, men vet du….det är deras bekymmer och inte dina, även om de försöker att lägga skulden på dig, tro dem inte.
  5. att känna sig ansvarig för alla andra – det är verkligen, verkligen helt OK att sätta sig själv först! Ta på dig din egen syrgasmask innan du hjälper någon annan. Ta hand om dig och dina behov först. Det är inte meningen att du är ansvarig för alla andra före dig….det kommer inte att sluta bra för någon.
  6. att känna sig som att spela en roll av en annan, fast inte göra det, bara att rollen är så ny att den ännu inte känns som du – ja, det är jobbigt att bli mer av sig själv, för det är just precis vad det handlar om, att bli mer du och visa det för världen, läskigt för att du inte är van, läskig för att du måste testa live inför andra direkt på studs utan en massa genrep i hemlighet och VET att du är precis som alla andra, ingen annan har heller tränat på sin roll i att vara mer dem.
  7. att göra förändringar utan att märka det förrän i efterhand – vissa steg sker så omedvetet i ditt system redan nu att du först blir medveten om att du sagt nej till saker du tidigare brukade säga ja till, när de inte längre gagnar dig, det här är vad du ska vänja dig vid för det är din framtid.
  8. att fortfarande vara elak mot sig själv – ja, vi är alla livrädda för våra superkrafter, för att visa mer av oss själva för världen, för din inre kritiker får hur mycket arbete som helst om den är det humöret, och försöker ta kontroll på ditt växande, för “du ska ju inte tro att du är något”-den amygdala-snurren är det dags att sluta tro på. Var snäll mot dig själv, du utvecklas även när du inte tror att du gör det.
  9. att med säkerhet veta att även om det känns superläskigt med denna ovissa resa så går det INTE att vända tillbaka – förvandlingen av att bli mer av dig är redan igång och du kan bara dyka djupare in i den resan som tar dig närmre till din passion.
  10. du inser att du är medveten om allt, du är vaken och mitt i livet.

 

Share

hur ledare kan skapa en “ny” berättelse

Garrhet Sampson

För ett par år sedan så blev jag tillfrågad om att ingå i Saras “hub”. Att de som ingick i “huben” tillsammans skulle ta sig an en gemensam utbildning, en MOOC (Massive Open On-line Course) vid MIT var kriteriet. Jag svarade raskt ja utan att veta exakt vad jag givit mig in på.

Och vilken resa vi har haft sen dess. Ett upptäckande av perspektiv, gemenskap och verktyg till min verktygslåda gav den kursen och den “huben”.
Kursen (Theory U: Transforming business, society and self) finns fortfarande att gå, men den här “huben” finns inte en likadan att uppbåda 😉

Eftersom jag har gått kursen så följer jag den i olika sociala medier och citatet nedan dök  upp i slutet av 2017. Nu är jag redo att dela det med er.

Leaders must create or “hold” a space that invites others in. The key to holding a space is listening: to yourself (to what life calls you to do), to others (particularly others who may be related to that call), and to that which emerges from the collective that you convene. But it also requires a good deal of intention. You must keep your attention focused on the highest future possibility of the group.
by Otto Scharmer, Theory U: Learning from the Future as It Emerges

Vad vill jag säga med ovanstående citat?

Att alla som ser sig själva som ledare, oavsett om det finns en titel som tillhör dig eller rättfärdigar dig som ledare, alla som ser sig själva som ledare – detta är precis vad ni kan skapa om ni vill. En ny berättelse som kan växa fram tillsammans med era medmänniskor, medarbetare, medchefer och alla andra som berörs av det du gör och av den du är.

Så upp till bevis….är du den ledare du vill vara?
Eller har du mer önskan om växande och lärande?
Kontakta mig när du är redo!

Du når mig här…..

 

PS. Jag har tidigare skrivit om kursen i flera inlägg – bland annat  här (V A D) och här (att vara upprymd eller känslan när du hittar hem)

Share

att vara jultomte eller att vänta på jultomte

Vilken skillnad det kan vara…

Om du är jultomten så är det du som ger, som skapar leenden hos andra.
Som ser till att de blir glada. Och det i sin tur ger dig glädje tillbaka. För visst är det svårt att möta ett leende hos en annan och inte le tillbaka….

Om du däremot väljer att vänta på jultomten, på att hen skall komma och ge dig saker.
Då får du vänta på din tur. Det är inte du som är i förarsätet den här julen heller.
Glad blir du säkert och ger ett leende till jultomten.

Skillnaden då?

Att vara den som leder eller att vara den som väntar.
Att vara den som ger glädje från sitt inre eller att vara den som behöver en annan för att få glädje ifrån.
Att vara jultomte eller att vara den som väntar på jultomten.


William Stitt

SparaSpara

Share

Hur låter kaniner när de hoppar från tak?

I familjen har vi en fråga vi återkommer till och skrattar åt:

Hur låter kaniner när de hoppar ifrån tak?

Anledningen till den är att vi på somrarna i Orbetello sitter och äter middag på takterassen till svärmors hus och på granntaket släpps kaninen (den vita – se bilden nedan) ut för motion och kanske hittar en och annan godbit att äta. Vi undrar ju då om den skulle ramla ner eller hoppa från taket – hur låter den då?

img_9944-150x150 img_9945-150x150 img_9946-150x150

Min parallellfråga till detta idag blev att känna efter hur det låter när någon ändrar sig kring något. Att känna efter först. Att delta i samtal och känna efter hur det känns i kroppen och vad nästa ord som kommer från hjärtat blir. Och hur det tas emot. Om det landar i en ny förståelse och hur den låter. Landningen.

Hur låter det när du ändrar dig?

Jag mötte tystnad. Jag svarade med tystnad.
Och med öppenhet. Med ord ifrån hjärtat.

Share

att mäta en persons inre ledarskap

eller
…att möta en autentisk person i balans…

Genom fem frågor skulle vi alla kunna prova att mäta vårt eget inre sjlälv-ledarskap. För att få syn på hur jag gör i situationer som jag möter.
För att synliggöra för mig och andra om jag kan vara i balans och i mitt äkta jag, så nära autentisk som jag kan oavsett vad jag möter.

  1. Kan jag ta en reprimand utan att blir arg och ta illa vid mig?
  2. Kan jag ta ett avslag utan att bli nedslagen?
  3. Kan jag skratta med andra även när det skämtas om mig eller något jag gjort?
  4. Kan jag hålla humöret uppe även när saker inte går som jag tänkt mig?
  5. Kan jag hålla mig lugn i nödsituationer?

Går det ens att vara en person som alltid kan leverera i dessa situationer ovan?
Jo, det tror jag faktiskt. Och jag vill även påstå att det inte är svårt.

Ditt första steg till en själv-ledarskap som du kan ta är att bli medveten om ditt agerande i de situationer som du möter. Och genom att få syn på ditt agerande kan du också få verktyg hur agera annorlunda.
Det blir ett litet och kritiskt steg till att leva ett liv inifrån och ut. Istället för utifrån och in.

cropped-Fotograf-Sandra-Bosdotter-2-1.jpg

91/100…i #blogg100

Share