att tampas med problem eller penna?

Jag är en av alla människor i världen som tampas med problem. Vissa hanterar jag enklare, snabbare och lättare än andra. Medans vissa äter energi, suger musten ur mig och skapar så mycket elakhet i mig, eller ledsenhet eller vilsenhet. Dessa tar jag hjälp att hantera. Exempelvis genom att skriva. Längst ned listar jag några tidigare blogginlägg med tips på hur hantera sina problem genom skrivande. Nu väljer istället en version av James Pennebaker: Skrivande som terapi

Förbered dig så här

Hitta en tid på dagen och en plats där du kan få vara ifred och inte bli avbruten. Till exempel en stund på dagen när du precis har jobbat klart, eller kanske precis innan du ska göra iordning dig för att sova.

Lova dig själv att du ska skriva i MINST 15 MINUTER om dagen i MINST 3-4 DAGAR i RAD. Lova dig själv det!

När du väl börjar skriva så låt det flöda och fortsätta. Stanna inte upp för att fundera kring stavning eller grammatik eller hur du bäst ska beskriva något. Bara skriv. Skriv. Skriv. Och om du inte kommer på mer att skriva fast du har tid kvar, skriv samma sak igen och igen och igen. Låt pennan och handen flöda med orden.

Eller så väljer du att skriva på din dator eller padda. Eller kanske fungerar det allra bäst för dig att prata in dina ord och spela in dem på din mobil eller liknande. Du väljer ett sätt som passar dig. Om det visar sig att du vill byta sätt, gör det!

Du kan skriva om precis samma sak alla dessa 3-4 dagar i rad om du vill. Eller så skriver du om olika saker varje dag. Det är helt upp till dig. Det är ditt val.

Skriva om vadå?

Skriv om någonting som du tänker mycket på eller som oroar dig
Skriv om någonting som du drömmer om att göra
Skriv om någonting som du upplever påverkar ditt liv på ett ohälsosamt sätt
Skriv om någonting som du har undvikt i dagar, veckor, eller år

I James Pennebakers forskning ger han följande instruktioner för skrivande som terapi:

“Over the next four days, I want you to write about your deepest emotions and thoughts about the most upsetting experience in your life. Really let go and explore your feelings and thoughts about it. In your writing, you might tie this experience to your childhood, your relationship with your parents, people you have loved or love now, or even your career. How is this experience related to who you would like to become, who you have been in the past, or who you are now?

Many people have not had a single traumatic experience but all of us have had major conflicts or stressors in our lives and you can write about them as well. You can write about the same issue every day or a series of different issues. Whatever you choose to write about, however, it is critical that you really let go and explore your very deepest emotions and thoughts
.”

Här slänger jag in en varning – var uppmärksam på dig själv och dina upplevelser för precis som jag kan det bli så att du kommer att uppleva ledsamhet, sorg och kanske känna dig deprimerad när du har skrivit.
Då är ett knep att påminna dig om att precis som om du skulle se en sorgsen film så går den känslan över. Den kanske sitter i en stund. Men den kommer att gå över inom ett par timmar.
Om känslan sitter i längre, eller om du skulle bli mer upprörd kring ett tema du skriver om – lova att du slutar skriva och tar en paus, eller byter ämne. Eller tar hjälp av ett proffs.

Vad du kan/ska göra med dina texter

Allt det du skriver är bara för dina ögon och ingen annans. Du ska ha med dig det när du skriver. Att ingen annan än du kommer se och läsa detta. Så se till att vara så ärlig och rättfram som du kan. Och det är ju bara du som vet om du kommer att spara det du skriver, eller om du väljer att slänga det på majbrasan (eller annan eld), eller helt enkelt kasta bort det. Allt detta är helt upp till dig. Du bestämmer.

Kanske är det så att du en dag vill spara dem, eller läsa det du skrivit igen. Eller till och med att du vill ändra det du skrivit. I läsningen av det du skrivit kan du säkert komma att få se vilka förändringar som skett i dig.

För dig som vill veta mer

Här finner du en länk med mer info från James Pennebaker och kollegor.  Klicka här .


Tess tidigare blogginlägg med närliggande innehåll

Skrivande som terapi

World Champion of Shitty First Drafts

Skrivkurs och sexkonferens

Skriv, skriv, skriv


Share

Ältande & konspirationsteorier- hur slutar jag?

Konspirationsteorierna – hur vi hela tiden skapar teorier och förklaringar till varför allt dåligt i världen sker. Och hur vi sedan låter dem ältas av vår hjärna länge, som en trygg plats att återkomma till.
Vi och våra system (system 1 och 2) i hjärnan vill att allt ska vara lika enkelt och tydligt för att vi ska förstå. Att skapa såna här konspiratoriska teorier kommer ifrån det som Brene Brown kallar: “Fear based self protection and our tolerance for uncertainty.”
(Min översättning: Ett självförsvar utifrån rädsla och den tolerans vi just nu har tillgång till för att kunna vara i osäkerhet. )
Och när detta beteende att skydda oss själva, genom att skapa en konspirationsteori med tillhörande ältande, blir en vana, när vi ofta behöver gå till dessa historier för att klara oss/skydda oss, så blir de våra rustningar som till slut blir invävda i hela vårt varande ända in i våra celler. Och otroligt svåra att göra oss av med och förändra.

Det går att förändra konspirationsteorierna

Genom att öka vårt medvetande och gå från att vara en Homo Sapiens till en Homo Sapiens Sapiens. Dvs en människa som kan observera sig själv från en annan plats, utifrån. Vi kan ta oss till en sådan plats genom att vara modiga, djärva och våga. Då går det att se de historier/teorier som vi skapar/skapat och vi kan se dem utifrån och som ett första steg inse att de inte är sanna.

HUR gör man?

Första steget är att öka sin egen medvetenhet så att du blir varse och får syn på dessa historier. Och då behöver du komma i kontakt med din kreativitet. En av de mest effektiva sätten att öka din medvetenhet är att skriva ner dessa historier/konspirationsteorier. Och det ska verkligen inte vara en snygg historia du ska berätta. Utan berätta den rakt upp och ned som ditt första utkast, Your First Shitty Draft, hädanefter kallat SFD.

Så skriv, skriv, skriv. Penna mot papper och låt orden komma i den ordningen de vill. Ingen kommer att läsa detta. Och du kan alltid justera och ändra texten senare. Låtsas som att du kanske är ett barn som skriver ner historien, ditt SFD, precis som barnet vill och gör.

Om en av karaktärerna i SFD´n vill säga något som du kanske tycker är olämplig, låt det ändå skrivas ner. Alltihop. Och om du vill att det ska finnas en mängd känslosamma händelser, eller andra kanske tveksamheter som du undrar om det verkligen ska finnas med. Då vet du att det enda rätta svaret är Hell yes! Allt ska med. Precis så som din historia spelas upp i din inre biograf. Och du….ljug inte, snygga inte till. Berätta ditt SFD precis så som den dyker upp inuti dig.

Historien du skriver behöver verkligen inte vara en berättelse. Det kan vara en punktlista, det kan vara post-it-lappar, eller en kortis i din dagbok. Det spelar ingen roll så länge du ser till att skriva ner historien. Om vi, som Brene, har målet att agera med hela vårt hjärta (whole-heartedness) så kan vi ta hjälp av följande punkter och stämma av att dessa är med i den SFD som vi skriver.

  • Historien jag har hittat på – The story I am making up
  • Mina känslor är – My emotions are
  • Min kropp gör och känns så här – My body is doing this
  • Mina tankar är dessa – My thinking is this
  • Mina övertygelser, min tro är denna just nu – My beliefs right now
  • Mina handlingar, vad gör jag just nu – My actions right now

James Pennebaker, författare till boken “Writing to heal” är den som Brene funnit sin inspiration från kring SFD´s. James hävdar att

“Om vi klarar av att föra över dessa (röriga) upplevelser i korta texter/listor/liknande så hjälper det oss att få syn på dem.

Att skriva 15-20 minuter varje dag, 4 dagar på raken, kan minska ångest, ältande, symptom av depression samt boosta vårt immunsystem. “

James Pennebaker

Galet bra tänker jag!

Nu är jag redo att skriva mitt första SFD. Mitt första utkast till min påhittade historia och konspirationsteori som jag häromveckan ältade i ett par dagar.

Vem vet, kanske jag en dag är modig nog att till och med publicera en av mina Shitty First Drafts med alla antaganden, förvrängningar, skapanden av kontroll och säkerhet för att osäkerheten är för jobbig. Vem vet.
Kanske har jag inspirerat dig eller fått dig nyfiken att testa detta sätt att hantera dina SFD?
Jag hoppas det. Lycka till!


PS. I ett inlägg framöver kommer jag att skriva mer om James version och instruktion om hur skriva enligt hans modell. Just nu får du hålla tillgodo med Brene´s egna version av James´s.

Share

att få ta livet av någon

Tack du underbara Bob Hansson som lärt mig att ta livet av någon med endast papper, penna och min fantasi. Nu har jag skrivit igen. Efter vår underbara skrivkurs.

Och jisses vilka planer karaktären “Hanna” har för två andra. De ska få dö varsin emotionell död först, och sen en väldigt mental död, för att avslutningsvis även få dö andligt.

Och det är så j-a skönt att få ta livet av någon på detta vis. Jag tror gott jag kan bli beroende. På allvar. Jag menar det. På allvar.

Och det var precis vad jag behövde efter en dag i sorg och ledsamhet. Där tårar fallit nerför mina kinder under ett par tillfällen Där jag känt mig så utanför. Så långt bort i från alla som jag vill vara nära. Där jag känt att min självbild fått sig en rejäl halshuggning. Och vips kan den bli bättre med en fiktiv halshuggning tillbaka…..I LOVE IT!

PS. “Smått” tyckte maken och sa att denna sida är en han inte känner igen hos mig. Inte jag heller, på länge. En sida av mig som hellre vill älska MER än mindre är en sida jag hellre anammar. Just nu har jag dock ingen aning om HUR ta mig till den.

Share

orden sitter i fingertopparna

Ibland när jag ska blogga så har jag ingen aning om vad som ska titta fram och bildas. Inte bara ibland utan väldigt ofta faktiskt. Så även idag. Som att det som ska skrivas inte kommer från mina tankar utan just ifrån att jag sätter fingertopparna på tangentbordet och låter orden ta form från mina fingertoppar.

Och så fann jag här ett citat som passar så perfekt att beskriva det jag försöker få fram.

“Sometimes writing is running downhill, your fingers jerking behind you on the keyboard the way your legs do when they can´t quite keep up with gravity.

Så inser jag i denna stund att det är precis så även med mina tankar och ideér – att de liksom springer förbi mig ibland och jag och min “köttkostym” (aka kropp) försöker att få fatt på en av de där idéerna som jag vill utforska och leka vidare med.
Som att de rusar framför mig nerför backen och jag försöker att komma ikapp…

Kan du känna igen dig?


Leker med Instagrams “nya” features…
 

Share