Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

Tag: släppa taget

effektivitet – tror du fortfarande på det?

Jag åkte hem från uppdrag i Beckomberga och lyssnade till ett samtal där Parker Palmer berättade om sina tankar fick jag en skön känsla i kroppen när jag hörde detta… (min översättning och tolkning)

Det finns en form av modernt våld som en idealist lättast använder, det är “aktivism/görande” och överansträngning. Och att brådskan och trycket på att vara som normen är kanske den vanligaste formen av det moderna våldet. Att aktivisten genom sin frenesi att arbeta förstör fruktbarheten av dess arbete. Eftersom det dödar roten till den inre visdomen, och det är den inre visdomen som gör arbetet givande och fruktbart.

Så jag undrar då om det är så att de människor jag möter med krossade drömmar och som ger mig ett motstånd, har de glömt bort att fråga sig själva detta som Parker fortsätter med:

“Vad vad behöver jag göra just nu för att sköta om mitt ursprung/min kärna till min inre visdom som gör arbetet givande?” Och jag tror att “givande” absolut inte nödvändigtvis är synonymt med “effektiv” eller ens uppenbart “effektiv”.

Och apropå det där med effektivitet och våldet för att ta oss dit och redovisa och visa resultat nu, imorgon och dagen efter det. Det är för mig inte fruktbart eller givande. Det har jag liksom släppt taget om för länge sen.
Så när Parker sa så här blev jag glad i hela kroppen. Och det känns fortfarande befriande. Och dessa ord nedan kom som på pärlor på tråd och bubblade rakt in i mig.

Jag är väldigt tydlig, för mig själv, att ju mer vi håller fast i normen av att vara effektiva, desto mindre och mindre uppgifter vågar vi ta tag i, för det är de enda som du kan vara effektiv och producera de snabba resultaten som du tror att du vill ha. Samtidigt tror jag att det finns en standard/en mätmetod som liksom “trumfar” och överträffar effektivitet. Och jag har ett ord som jag använder för mig själv som hjälper mig på min väg framåt, det ordet är trofasthet. Jag är övertygad om att trofasthet trumfar/överträffar effektivitet.

Med trofasthet menar jag att jag är trofast till de behov som jag ser runt om mig och som är inom räckhåll för mig. Och är jag trofast till mina egna förmågor/kompetenser/passioner? Är jag trofast till de tillfällen och stunder där mina förmågor sammanstrålar med de behov som jag ser runt omkring mig?

Jag vill fråga mig själv i slutet av mitt liv: “Vågade jag använda min begränsade livstid till att verkligen vara fullt närvarande och använda mina förmågor på bästa sätt i just den stunden som räknas?”

Så vad behöver jag göra just nu är att sköta om min kärna/ursprung till min inre visdom som gör mitt arbete givande och fruktbart. Hur? Det ska jag känna efter först inom och hos mig. Sen utanför.

Share

…att möta förakt…

är obehagligt tycker jag.

I ett sammanhang häromdagen kände jag förakt.
Dels emot mig för att jag inte var ifrån samma bransch och därmed inte hade alla erfarenheter eller kompetenser som krävs.
Dels emot övriga kollegor för att de typ är ju blåsta.
Dels emot ledningen för vi vet ju alla hur ledare beter sig.
Det är ingen rolig känsla.

Visst kan jag köra en runda med Byron Katies 4 frågor på dessa historier som jag upplevde som sanna. Men allra helst tillsammans med de som uttryckte detta förakt. För att tillsammans syna sanningarna.
Dels de sanningar som de som utdelade föraktet stod för och dels de sanningar som dök upp som historier i mig. Om vi slår hål på de första så finns inte mina upplevelser kvar. Så jag släpper taget om mina historier tills de tidigare bevisat/visat att deras sanning är sann.

13900152_10154388997352731_3070931650063931843_n

 

Share

berättelsen håller kvar känslan – vill du ha den kvar?

Våra känslor (ilska, skam, glädje) dyker upp väldigt snabbt när vi möter dem i vissa situationer och om vi bara noterar dem utan att ta tag i dem så stannar de inte kvar särskilt länge.

Men om vi hittar på en berättelse om det som just hänt, om en person eller om varför vi upplever det vi gör, då kan den där känslan stanna kvar länge, länge.

Pavlov visade oss att en hund kunde lära sig att se ett samband mellan flera olika saker. Klockan som ringde och godisbelöningen som följde.
Människor är mycket bättre än hundar på att skapa samband och berättelser.

Om du är missnöjd med en känsla eller händelse som gett upphov till känslan, pröva att släppa taget om den berättelse du skapat.
Det är ju trots allt din berättelse, en berättelse som du forsätter att berätta för dig själv om och om igen, som är orsaken till att känslan återkommer.

icn.seths.head

Tack till Seth för originalet på engelska, ovan är min “försvenskade” variant. 

Share

Ren Kärlek? – en checklista

Att prata om kärlek med sin partner kan vara väldigt upplysande och intressant. Jag fann en checklista som Robert Holden tipsar om i senaste numret av Magasinet Happinez som jag delar med er här:

  1. Är det här kärlek eller rädsla?
    En grundläggande rädsla för att inte vara värd att älska är en av de största problemen i kärlek. Om du inte kan älska dig själv – hur kan du älska någon annan?
  2. Är det här kärlek eller beroende?
    Visst ska ni be varandra om hjälp, men om ni går för långt och det är ett beroende som speglar ert förhållande. Då är det inte längre kärlek. Då känner ni att ni inte kan leva utan varandra. Att ni är i ett beroende av den andre. Detta kan vara förödande för din självkänsla. 
  3. Är det här kärlek eller är handlar det om fasthållande?
    Det kan synas vara en fin skillnad i orden “connectedness” och “attachment”. För mig i just detta sammanhang blir det en tydlig skillnad då de “kommer” från olika platser. I fasthållande (attachment) utgår du ifrån rädsla och ångest, de blir som delar i ert kontrakt i ert partnerskap. Samhörighet (connectedness) är som en oberoende del i ert kontrakt – att även om ni bor långt ifrån varandra så kan kärleken råda. Ni är samhöriga trots distans. 
  4. Är det här kärlek eller har jag en gömd agenda?
    Kärlek har ingen agenda. Om du har det – ja då är det inte kärlek. Kärlek handlar om att vara kärlek. Som ett verb. Du kan inte ge kärlek för att du vill få kärlek. Du kan inte villkora den. 
  5. Är det här kärlek eller är det självuppoffring?
    Är de uppoffringar du gör ifrån kärlek eller ifrån rädsla? Bara du vet när du har undersökt. 
  6. Är det här kärlek eller försöker jag förändra en person?
    Detta går inte att göra samtidigt. Så bestäm dig. 
  7. Är det här kärlek eller försöker jag kontrollera en person?
    Kontroll är ett uttryck för rädsla. Kontroll försvårar utveckling, växande och lärande. Kontroll är inte kärlek.

Som sagt – en lista lånad av Robert Holden från Happinez magasinet. Kanske vågar du prova att prata med din käresta kring dessa frågor. Eller i alla fall ta dem in i dig och känna efter vad du känner är det som stämmer in på dig idag.

Happinez5_smallBild från Happinez Magasin

Share

lägger till ett par extra efter-reflektioner

Känns som att jag ibland inte når fram. Som att jag skjuter högt över målet. Och samtidigt mitt i prick. Fast att det mål du har när du läser inte är lika stort som mitt och därför hänger du inte med. Och vågar ofta inte erkänna.

Det är en befrielse och en kärleksfull upplevelse att vistas med människor som vill förstå och som känner att det där är ju mitt i prick för mig, men som inte riktigt hajar och frågar: Säg det där igen? Ta det en gång till. Jag hängde inte med. 
Den öppenheten och modet älskar jag.

Så är det nu så att DU inte hänger med och vill veta mer?
FRÅGA!
Det är din chans och din tur just idag!

Mina efter-reflektioner idag rör inlägg från senaste tiden:
Att släppa taget
För att jag älskar honom
Ett öppet hjärta

Och ja, jag vet att det är supersvårt att fatta, MEN OM DU släpper taget om den du älskar så ger du en möjlighet till verklig kärlek. Inte till förälskelse och den där bekräftande “jag älskar ju dig” = “vem är jag om inte jag är tillsammans med dig”-rädslan. Utan du ger en möjlighet till trygg kärlek, en kärlek där du INTE behöver någon annan. Utan där du i dig själv är nog. Och den personen som i sig själv är nog. Den är underbar att älska. Att vara kär i.

Det är alltså just du som måste släppa taget först.
Släppa taget om din tro att inte vara värdig kärlek – för du vet ju att du älskar dig själv.
Släppa taget om dina tankar att den personen inte älskar dig och vad synd det då är om dig.
Släppa taget om dina tankar och din tro att vad någon annan tycker och tänker om dig är viktigt.
Släppa taget för DIN skull.
Släppa taget för kärlekens skull.

Släpp taget för sjutton! 

Nu då, hängde du med eller vill du fråga mera?
Fråga på FB, fråga via mail eller i kommentarerna nedan.

Minns också att KÄRLEK är ett verb. Så hur gör och är du kärlek? Genom att kväva eller genom att släppa taget?
PS. Lägger till detta foto också…ett par dagar senare…

Share

för att jag älskar honom

sa du.

Som svar på frågan – “Varför lämnar du honom inte?”

Är det sant att du älskar honom undrar jag?

Är du verkligen säker på att det är sant att du älskar honom?

Hur reagerar du när du tror på att du älskar honom?

Vem skulle du vara om du inte trodde på att du älskade honom?

Om att älska honom för dig hänger ihop med din bild av dig själv, och att du verkligen inte är någon om inte du är med honom eller om han inte älskar dig.
Om det är sant istället för det du idag hittar på att du tror.

Då gäller Sting och hans textrader för er båda. Att om du älskar någon – släpp taget om dem. Så släpp taget om honom om du älskar honom. Släpp taget om dina tankar om dig själv att inte vara någon om du inte älskar honom.

If you need somebody, call my name
If you want someone, you can do the same
If you want to keep something precious
You got to lock it up and throw away the key
If you want to hold onto your possession
Don’t even think about me

If you love somebody, set them free

If it’s a mirror you want, just look into my eyes
Or a whipping boy, someone to despise
Or a prisoner in the dark
Tied up in chains you just can’t see
Or a beast in a gilded cage
That’s all some people ever want to be

If you love somebody, set them free

You can’t control an independent heart
Can’t tear the one you love apart
Forever conditioned to believe that we can’t live
We can’t live here and be happy with less
So many riches, so many souls
Everything we see we want to possess

If you need somebody, call my name
If you want someone, you can do the same
If you want to keep something precious
You got to lock it up and throw away the key
If you want to hold onto your possession
Don’t even think about me

If you love somebody, set them free

PS1. Du kan ju alltid byta ut ordet honom mot henne, jobbet, turneringen, huset, eller vad det nu är du älskar…självklart går det att byta ut mot det som just du behöver granska om det verkligen är sant. Om det är svårt? Hör av dig om du vill ha hjälp!!

PS2. Skrev häromdagen om att släppa taget, och lite tidigare om Need or Want, och en till om Det är skönt när det gör ont? och de hänger ihop med det jag försöker förmedla ovan. På lite olika sätt.

Share

52- 48 #brexit

Should I stay or should I go?
Remain or Leave?
Bremain eller Brexit?

Många har ordlekarna varit nu under de senaste veckorna och nu när resultatet av Storbritanniens folkomröstning fick ett litet, men positivt övertag kring Brexit med 52 % mot 48% så är media, gammelmedia och ny social media fyllda med ännu mer.

Löpsedlarna och många politiker uttrycker sin oro och rädsla och sitt missnöje med resultatet. Själv är jag mer positivt inställd. Tror precis som Tomas Jönsson att det finns många fördelar. Särskilt nu. Så här skriver Tomas bland annat om de möjliga fördelarna med ett utträde ur EU för Storbritannien:

Tänkbara fördelar med omröstningen: Ett underkännande av hela EU- kolossens brist på transparens, av politikers brist på lyhördhet och av EUs lama flyktingpolitik. En katalysator på utvecklingen och på möjligheter att finna nya vägar till samarbeten och skriva om samarbetsavtal. En träning i att tänka om, utanför boxen. En nedbrytning av en stinn, gammal makthierarki. Insikter om det allvarliga förtroendegapet mellan väljare-politiker. En seger för gräsrotsdemokrati, trots att man försökte skrämma väljarna med “risk för minskad ekonomisk tillväxt…”. Det var för övrigt långt ifrån enbart nationalister som röstade för att lämna.

Och det dyker upp många artiklar i mitt flöde:
Hotet mot EU är den maktelit som inte vill bli störd – Expressen
11 things you need to know about Brexit – Daily Wire
I want my country back – The New Statesman
EU referendum views from Oxford – Medium.com
Bild från YouGov

Och så kommer denna klockrena lilla film om varför Storbritannien från början gick med i EU…. 😉

We call it diplomacy…

Share

att släppa taget

Vår uppfattning om oss själva är lite “krystad”. Den projiceras på oss från födseln och förstärks av samhället runt omkring oss. Som en manipulerad världsbild du får se. Och den sanna verkligheten och världsbilden sover sött inom dig. Det är som om ditt ego var som vindrutan på en bil. Som ett skydd där det fastnar insekter och annat skräp som gör att det blir svårt att se och det blir en suddighet som framträder. Vilket är precis vad som händer. Din verklighet, vad du ser och uppfattar i livet, blir till skit som fastnar på vindrutan och din syn blockeras, bilden av livet förändras i det som bildas på skärmen, och mycket lite av den sanna bilden komma fram till dig.
Tänk om du inte hade en vindruta (eller ego) då skulle saker och insekter passera rakt igenom dig istället och du skulle kanske skapa en helt annan verklighet.

Som ett kardborreband.
Med krokar och ludd.
En mjuk del och en hård del.
Där den ena delen fäster på den andra, men två likadana delar fäster inte i varandra.
Det behövs båda delarna.
Din bild av verkligheten kan sitta fast som krokar i luddet.
Och du låter krokarna hålla i sig.
För det är den verklighet du känner till.
Den enda kanske.

Som tur är håller ju liksom inte kardborreband i evighet och särskilt inte under högre belastning. Då tar det som ett djupt andetag och krokar loss sig. Och släpper taget.
Som att du när du växer även sträcker på dig och liksom krokar loss från den verklighet som du är i. Du kan se luddet och krokarna som du varit i och ser att du inte längre behöver hålla fast i detta. Att det inte längre är din verklighet. Att den faktiskt har förändrats.

Eller så är det du som är luddet på kardborrbandet och i ditt flöde i sociala medier, eller via löpsedlarnas rubriker eller via TV-nyheterna eller annat så kommer det som bollar och annat skräp flygande som krokar fast i dig. Och det kommer bara mer och mer skräp och smuts som fastnar på dig och ditt luddiga kardborreband. Och det sätter sig fast hårt.
Och du tror på det.

Så länge du tror på det så kan de här bollarna och skräpet hålla sig kvar.
Och det är så här som vi funkar allihopa. Tills…

….vi vågar släppa taget

9242974148_1084615dd4_k

Bilden lånad från Flickr och msantos7. Tack!

Släppa taget om att vara luddet i kardborrebandet.
Släppa taget om att vara krokarna i kardborrebandet.
Släppa taget om att behöva en vindruta som samlar skräp och insekter.
Släppa taget om den verklighet som du så innerligt har trott på.

Släppa taget

Det är nyckeln. Lossa från allt. Vi är de enda på jorden som låter “något” ha makt över oss. Det händer när vi är okunniga om sanningen och basera våra tankar eller handlingar på lögner. Det händer när vi är spända, stressade, alltför godtrogna eller kritiska om något, i en hast, eller många andra “skäl”. Det händer när vi försöker att försvara oss och vår känsla av “vilka vi är”. Det händer när tro ersätter kunskap och erfarenhet. Det händer när vi inte svarar på vad kärlek säger till oss att göra. Det händer när vi håller fast vid resultatet. Det händer när vi tror på våra tankar som maken säger.

Personlig frihet = att släppa taget om vindrutan, att inte heller behöva hålla fast i något, som i kardborrebandet.
Personlig frihet = att följa det som kommer och händer på min väg.
Personlig frihet = som ett äventyr varje dag, med synkroniseringar om jag vågar upptäcka dem.

Och i synkroniseringarna finner vi leken!
Leken att: Felkörningar blir högersvängar. Förseningar blir äventyr. Rött ljus blir fri tid … fria att njuta av landskapet och leta efter något som vi kan behöva se.
Carl Jung menade att Synkronicitet var som “en princips orsaksförbindelser” som länkar samman sinne och materia. Som yttrar sig som mystiska och ändå meningsfulla sammanträffanden och serendipities.

Håll utkik efter synkroniciteterna – de är extremt kraftfulla erfarenheter och kan verkligen förbättra ditt liv.
Du kommer att upptäcka dem NU när du har släppt taget om vindrutan och om kardborrebandet och om ditt ego….

Share

Hur vet jag att det är dags för förändring? 

Ja, hur vet jag det?
Ett sätt är att lyssna till sig själv.
Sitter jag oftast och pratar om hur gräset alltid är grönare på andra sidan?
Eller upplever jag ett skav, eller en slags irritation/allergi i kroppen?
Eller känns det liksom inte bra såsom det är?

Då är det dags för förändring känner jag.
Då är det dags att gå rakt in i getingboet.
Eller att vända på klacken och gå åt motsatt håll.
Kanske är det dags att stanna upp och vara längre i det som känns skavigt/avigt/irriterande och rikta om strålkastarljuset till sig själv och kika på vad som händer i mig och i relation till andra när jag är i detta skav…

Oavsett vilken väg jag väljer så vet jag bara att jag måste ta en väg.
Vilken väg jag ska ta vet jag inte förrän jag oftast släppt taget.
Släppt taget om vadå…
Precis!
Ta reda på vad det är du inte längre vill.
Ta reda på vad som inte längre är till nytta för dig.
Ta reda på vad som inte längre är rätt för dig.

Släpp sedan taget och ta ditt steg!

 

Share

Ett år efter inbrottet när vi var hemma

Ett år har gått.
Ett år efter inbrottet som jag skrev om här.

Och vi har verkligen lämnat det bakom oss och gått vidare. Inte ältat. Inte dröjt oss kvar i känslor kring det som hände. Lämnat, släppt taget och gått vidare. Och det känns som den rätta vägen.

Så blev vi påminda om detta för ett tag sedan. En frilansande journalist hörde av sig. Hon hade läst mitt inlägg och undrade om hon fick komma och träffa oss alla. Och intervjua oss. Ta med en fotograf för bilder. Och sedan sälja artikeln till en tidning på nätet.
Mitt svar var självklart – kom! Vi berättar gärna.

Och här kan du läsa vad som skrevs. Journalisten har intervjuat inte bara oss utan även en polis. Om inbrott. Och ja, hon var allt bra nyfiken och ställde samma fråga flera gånger. “Låser ni inte dörren?”

Låser du din dörr?
Vilken värld vill du leva i?

Skärmavbild 2016-03-20 kl. 18.03.00

Fotograf Jimmy Wixtröm

 

Share

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén