vilken är lösningen och vilken är produkten?

Häromdagen deltog jag vid en dags utbildning kring en digital produkt med en lösning för en del av det som arbetas med i ett av mina projekt. Ja det var en lösning på ett problem som denna produkt hjälper till med.
En lösning som kan fungera bra, om rutiner sitter, sätter sig, utvecklas, kring just produkten. Jag tror på den.

73ad71ab-0c48-4b20-923f-b2d89ccda46d-original1

SAMTIDIGT som jag tror på den så blir jag så himla nyfiken på om det verkligen bara är en lösning? För det finns ju inte bara ETT problem för oss att lösa utan flera.
OCH denna produkt har större möjligheter till lösningar än vad den idag tror, inser, har tillit till. Så jag ställer ju så klart frågan HUR vi går tillväga för att få tillgång till fler lösningar? Som redan nu finns att tillgå i produkten. Då det samlas en massa data i produkten som idag inte finns att plocka fram enkelt för användaren, men som redan finns där att skapa enkelt.

13298095_136560273429123_1028043067_n
Förvåning när olika svar kommer ifrån de som ska utbilda oss…utbildare nr 1 svarar att nej, det är det här problemet som denna produkt ska lösa, inte det där. Det kan den inte. Och utbildare 2 svarar med en fråga tillbaka; Intressant, hur menar du? Varpå jag såklart berättar om hur jag ser på produkten, dess möjligheter, att det finns flera problem som den kan hjälpa till att lösa. Och mer nyfikenhet uppstår. Att produkten faktiskt är större än vad utbildarna ens har insett, eller i alla fall att den har potential att vara det.

Måhända var det min roll just den dagen att skapa en medvetenhet kring att det finns fler problem att lösa. Och att peka på att produkten redan sitter på möjliga lösningar. Att produkten kan vara ett verktyg större än vad den idag tror om sig själv. Måhända var det min roll. Jag hoppas att en medvetenhet har landat hos utbildarna som de tar med sig hem…

 

Share

Varför jag slutade arbeta som lärare 1999

Imorse förstod jag varför. Jag har tidigare försökt att förstå, men troligen inte orkat borra djupt i mig själv för att finna svaret. Så imorse när jag fick läsa Micke Gunnarsson blogginlägg om en dröm han haft…då kände jag svaret starkt. 

I Mickes inlägg beskriver han en elevs upplevelse av en simlektion. Det är ingen upplevelse som någon människa ska behöva uppleva. Ingen. Och så fortsätter Micke att skriva att han har försökt att även beskriva scenen ur lärarens upplevelse, men att han helt enkelt inte kan. Läraren var i högsta grad delaktig i det som skedde under lektionen. 

Och då kom det av full kraft – svaret till mig. Svaret på varför jag slutade arbeta som lärare 1999. Jag definierar det nu som att jag då fick en känsla att jag skulle kunna bli just som den läraren som beskrivs i Mickes berättelse. Att jag var rädd för att bli en sådan lärare. Att det var något jag inte ville. Att det var den största drivkraften för att ta mig bort från kulturen och strukturerna som påverkade mig i så stor grad att jag hade kunnat bli den där läraren. Och det ville jag inte då och aldrig någonsin. 

Det blev en av mina stora drivkrafter, även om jag inte ser det tydligt förrän nu, att jag i mitt liv skulle arbeta för att förändra så att det inte ska finnas sådana här situationer. Och tyvärr kan jag känna idag att det är så synd att jag inte insett och förstått denna drivkraft förrän idag. Med denna insikt tidigare, vart hade jag stått idag? 

Och jag förstår att när jag nu upplever kulturer och strukturer som krockar med de värderingar och det mitt ❤️ längtar till – ja då finns ingen annan utväg än att försöka påvisa annat och framförallt att följa mitt ❤️. Genom min handling att vara tydlig med varför jag följer mitt hjärta så visar jag på andra vägar. Som andra kan följa. Kan hon så kan jag, det hoppas jag att du tänker och känner att du vågar ta den lilla avfartsvägen som kanske kallas mod. 

En lättnad i min kropp efter denna insikt! Ett par tårar har rullat nerför kinden när jag skrivit detta och magen känns mjuk och hjärtat är större och öppnare. Tack! 

Jag vet att jag idag är starkare och kan förstå och se vad som sker i mig och runt mig där jag är. I det finns även styrkan att veta vilken fajt som skall tas och vilken som får tas längre fram. Att låta personer som inte är redo att höra sanningen ännu få höra den senare. Eller inte alls. Bara när de är redo. 

PS. Exakt HUR strukturer och kultur ska vara i arbete med våra ungar vet jag idag inte, men mitt hjärta kommer ta mig dit. Jag VET att jag vill pröva. Vill du?

  

Share