dags att blotta mig lite till…

Du minns kanske att jag delat med mig av ett kortspel jag spelade med vänner som heter The Confession game? Där det hela går ut på att blotta sig och berätta något som de andra troligen inte vet om dig idag.

Här kommer några av mina svar som jag lovat tidigare och kanske är det så att jag blottar mig för dig i några av dem:

If you were braver, what would you be doing with your life?
Om jag vore modigare, vad jag då skulle göra med mitt liv?
– Jag skulle i så stor utsträckning som möjligt endast göra det som ger mig njutning. Och dit strävar jag varje dag. Njutningen kanske inte är omedelbar, men den får gärna vara både nu och imorgon och sen.

If you had a time machine, which mistake would you go back and correct in your career?
Om jag hade en tidsmaskin, vilket misstag i min karriär skulle jag gå tillbaka och rätta till?
– Den här frågan fick mig att gå loss som hela filmen “Sliding Doors”. Och den spelades upp på min inre bioduk. Om jag skulle ändra något så skulle jag vilja gå tillbaka till min allra första ansökan till universitet då jag glömde att bifoga min arbetserfarenhet, vilket ledde till att mitt första handsval till HR-progammet i Uppsala inte blev en verklighet. Men jag kan undra hur mitt liv skulle blivit. Hade jag spelat rugby? Och HUR hade jag mött min man, älskare och soulmate? Leker med tanken när jag låter min egen Sliding Doors-film utspela sig.

What might your friends be most surprised to learn that you´d love to try professionally?
Vad skulle mina vänner bli mest överraskade av att höra att jag skulle vilja testa professionellt?
– Ja, att överraska mina vänner om något kring mig är inte lätt alls. De är så vana vid att jag gör som jag vill så jag vet faktiskt inte alls. Eller jo, kanske något som skulle gå emot mig som människa. Kanske att jobba med att vara en känslokall person instängd på ett jobb som aldrig handlade om att möta människor.

What part of your body do you worry might put a lover off?
Vilken del av min kropp tror jag kan få en älskare att bli avtänd av?
– En svår fråga som jag å ena sidan tror en sak om och å andra sidan inte vill tro. Så jag svarar mina celluliter i låren och min muskelmassa som minskar. För att det är det som jag skulle vilja ändra på hos mig. Fast jag å andra sidan inte vill för det är ju den jag är. Med alla mina fel och brister. Utan dem skulle jag ju inte vara mig själv.

What do you want more of in your sex life – but have difficulty asking for or finding?
Vad vill jag ha mer av i mitt sexliv – men har svårt att fråga efter eller finna?
– Mitt direkta svar till tjejgänget när vi sågs var “Mer utomhussex”. Och att maken och jag jobbade på att finna stunder och möjligheter till det, men att vi båda (kanske främst jag) vill ha mer. Jag älskar att känna vind, sol, värme, regn direkt mot min hud.
Får mig att känna mig nära jorden och vara en del av den. Och att i det även få ha sex.
Det är riktigt härligt. Om någon skulle få syn på oss då? Ja, då skulle min inre gudinna skratta gott åt upplevelsen.

What do you think your partner most wishes you would be able to change about yourself?
Vad tror jag att min partner mest önskar att jag kunde ändra på mig själv?
– Jag vet att han skulle vilja att jag fick uppleva en fontänorgasm så det vill jag kunna för hans skull. Kan det inte ännu. Och så vet jag också att han vill att jag ska släppa kontrollen. Och de båda hör nog intimt ihop. Och om jag kan släppa kontrollen så släpper jag nog även “gnällandet” om detaljer som kommer ur mig ibland…de gillar han inte heller.

What kind of ideal extra sibling would you have wanted to have?
Vilket idealiskt extrasyskon skulle jag vilja ha haft?
– En tvillingbror som heter Patrik. Och honom har jag mött. På riktigt. På en kurs. Med mörkt lockigt hår och ett fantastiskt smittande skratt.

If you had to redesign the institution of marriage, what would be the rules?
Om jag var tvungen att redesigna äktenskapet som institution, vilka skulle reglerna vara?
– Oj, oj, oj….denna fråga blir för stor för mig att svara på, fast jag första hade tänkt det. Men jag väljer att avstå nu. Kanske bubblar det av svar i dig kring denna?

SparaSpara

SparaSpara

Share

vill du förändra mig?

Frågade min älskade mig efter att jag lagt upp ett inlägg som handlar om “därför vill du förändra den du älskar…?”

Så jag svarade ja på din fråga. Även fast jag kanske inte vill det så vill jag det. Jag vill se dig i dina allra bästa egenskaper så ofta och så mycket som möjligt. De där egenskaperna som är till gagn för hela universum när du bjuder på dem.

Ja, det vill jag nog, både omedvetet och medvetet. Och fast jag även tror på att jag nog egentligen inte kan förändra någon annan utan bara mig själv så är det nog just det som kommer att ske i den processen.

I processen att förändra dig, den processen som jag måste kliva in i ett kärleksfullt, fullt med tålamod och ömhet och ödmjukhet och bidra i ditt lärande till att du kan bli ditt allra bästa jag, i den processen är jag lika kärleksfull, tålmodig, ödmjuk och öm mot mig själv när jag brister i min roll som den som ska lära dig.  Jag är accepterande mot mig själv att jag inte lyckas. Jag är kärleksfull mot dig och mot mig. Och vips…utav bara farten har jag där i den processen förändrat något.

Vad jag har förändrat?
Dig?
Mig?
Min syn på vår relation?
Min kärleksfulla syn på dig?
Min kärleksfulla syn på mig själv?
Eller kanske hela klabbet?

Och du min älskade, vill DU förändra mig?

 

Share

ett svar & en självklarhet

Jag postade ett inlägg en eftermiddag på Linkedin. Och fick följande svar:

Så klarsynt du är och så ovanlig som ställer frågan om verksamhetens behov först och dina egna sedan, eller åtminstone samtidigt. Fast det visste jag ju förstås redan sedan länge Men det är värt att upprepa. kram

En självklarhet för mig. Inte för alla. För mig. Idag och inte alltid. En självklarhet att lyssna till verksamheten och se den för det som den är. Och om det är så att den inte är redo eller behöver mig så ska jag ju inte stanna kvar.

helloDen stora frågan i detta fallet är just OM. Och vem som bestämmer/tar tempen/inser/fattar beslut/osv OM verksamheten och dess mogenhet. Om verksamheten och jag i vår relation. För det är en relation som är jobbig och som skaver. Där jag är kvar och långsamt knackar på igen och igen och igen. För jag vet innerst inne att verksamheten aldrig kommer att bli mogen eller redo på/av egen hand. Någonsin. Jag vet att mitt uppdrag kommer att ta tid, att jag måste stanna kvar och nöta på, nöta på, nöta på. Och frustrationen hos kollegor och ledning kommer vara stor och oerhört synbar och kännbar.

I det vilar jag lugn. För i frustrationen finns vägen framåt. Att vi stannar i frustrationen en stund till, allihopa. För att när vi är klara med frustrationen så är vi redo. Och mogna. Som individer och som verksamhet.

Hängde du med?

PS: Tack till Christina för fina svaret – kramar tillbaka!

Share