50+50 är det nya 100

Vaknar och tittar på dig. Du sover. Tangorabatten från festen är borta. Mitt glittersmink nästan likaså.

Känslan av vår magiska kväll på slottet är fortfarande påtaglig och stark. En alldeles, alldeles underbar fest på slottet, som Askungen sa.

Vi är så glada att ha fått fira med er alla. Även ni som fanns med oss i tanken och hjärtat, även om era fysiska kroppar inte var på plats.

Tacksamma och glädjefnittriga av att alla som kom verkligen ansträngt sig och så att säga gått “all in”. Det gjorde er alla till medskapare och till att festen blev så underbar.

Att sen platsen med slottet, parken, vattnet och all historia runt om bidrog till magin är fantastiskt!

Vår underhållning var ju likaså helt fabulös. Fördrinksmingel till The Bandwagon Swing Orchestra och så våra finaste söner som skapade översvämmning i modershjärtat och fick ögonen att tåras när de tillsammans framförde “Fly me to the moon”. Wow, wow, wow! We love you so much ♥️♥️

Efter middagen mer underhålling av Karl Dyall och ett lika glänsande men mer avklätt nummer av Mrs Diamond. Wohooo! Ett stort tack till er båda!

Och så tillbaka till orkestern som drog igång oss på dansgolvet och avslutningsvis kom ut på golvet och dansade med oss och sina instrument. Galet bra!! Boka dem!

Från våra hjärtan ett stort tack till alla för en magisk och expanderande kväll ♥️♥️♥️♥️♥️

Nägra bilder på mitt instagram…

Share

att vara nr 5 på en lista av sex

Häromdagen fick jag äran att bli utvald av en bloggare i sex-bloggosfären till dennes lista över de svenska 20 topp-sexbloggarna. Ja, en ära för mig. Just denna bloggare har fått “komma in i finrummet” och bloggar numera ifrån Amelias bloggportal och det känns precis i samma anda som när Miss Diamond proklamerar att burlesken fått “komma in i finrummet” när hon kan hålla kurser vid Balettakademin.


Så, jag är alltså en av 20 st på listan. Nummer 5 har jag fått som placering. En placering som grundar sig på hur många L jag fått, dvs 3 st. Och just nu är det kanske inte så himla mycket mindfulness på min blogg, betydligt mer om klimakteriet i mina ögon. Men över tid så har ju mindfulness fått en stor plats hos mig. Likaså har ju inte alltid Lust och Sex haft en plats, men nu har den det. Så återigen – jag är ärad att få vara med på listan.

Och ni ser min “högsta” stapel…den som heter personlig?
Jag skulle även vilja lyfta fram att den är äkta och helt “icke-anonym”. Det är endast 4-5 bloggar (lite osäker på en av dem) som är sådana. Alltså där vi som bloggar visar hela oss. Inte bara en gömd sida som får ta utrymme, utan vi träder fram med namn, ansiktsbilder osv. Vilket i min värld och tankar är något som jag hoppas att fler ska våga göra.

För om vi är fler som vågar kliva fram med hela våra jag. Med all vår lust till sex. Eller klimakteriehäxerier. Eller mindfulnesstankar. Eller boktips. Eller podtips. Ja, vad det nu kan vara, så vet jag att vi kan påverka och förändra det stigma som idag fortfarande råder kring sex. Så en uppmaning till alla mina “med-bloggare” på listan – våga avslöja dig och visa hela dig. I alla fall för en till person. En till. Och kanske en till.

Share

Progesteron = ”min” lösning?


I skrivande stund har jag 5.8 i min östradiol/progesteron differens/imbalans/balans. Verisana uttrycker en önskad balans/differens på minst 100.1. Igår satt maken och jag och funderade och lekte med siffror och googlade oss fram till följande:
Om jag ska lyckas nå minst 100.1 i differensen så måste min progesteron öka till ca 1500 pg/ml från 76pg/ml.
Uppdelade var för sig så ser det ut så här:
mitt progesteron ligger på 76pg/ml (vilket är helt i rimlig mängd på egen hand)
mitt östradiol ligger på 11,4 pg/ml (vilket är högt för mig i min fas i livet)

Progesteron som min lösning

Två st progesteronkrämer beställda o på väg. Dessa hittade jag via en bok på Amazon, som ledde mig vidare till en läkare i USA, som via sin kräm och en googling på den i Sverige hittades hos Matstarkt.se

Ytterligare två sorter funna tack vare tips från Kajsa om Hormoni.se – som i sin tur ledde mig vidare till moodmama.com och deras krämer “Matriarch”. 

Progesteron i tablettform, tipsad om denna av Camilla. En tablett “Utrogestan” som kan tas oralt eller vaginalt och som köpes på vanlig”pharmacia” i Spanien. 

Jag håller alla tummarna att progesteronet kan komma i effekt snabbt. Så får jag samtidigt utforska HUR jag ska använda krämen. Vissa förespråkar att använda den i din menscykel. Så att du tar kräm på ett visst sätt beroende på om vilken fas du är i i din menscykeln.
Jag som inte har en susning om var jag är i mina cykler får använda mig av universums cykel. Fullmånen. Kanske använda krämen under fullmånen, vägen dit och bort och göra ett kort uppehåll under nymåne.

Spännande tycker jag, och lite läskigt!
Håll tummarna du med!

PS: Kvinnan på bilden ovan som håller taget och inte ramlar ner? Hon är helt underbar och en av Stina Opitz skapelser. All cred åt Stina som är en fantastisk konstnär <3

Share

…om du/de bara visste…

Å ena sidan kan jag känna att jag är otroligt öppen och transparent här på bloggen.
Å andra sidan vet jag att några av er inte ens vet ett dugg om mig.
Å ena sidan delar jag med mig massor tankar, upplevelser, fantasier, erfarenheter och annat kring sex, lust och njutning.
Å andra sidan delar jag inte alls med mig av en massa annat i mitt liv.

Å ena sidan känner jag mig glad att jag delar. Oftast som att det egentligen inte alls går att göra på annat sätt för mig.
Å andra sidan känner jag ibland en känsla av lite oro, nervositet, kanske lite upphetsning och en smula förvirring när jag möter dig/er på riktigt.
Vad har DU som jag möter idag läst på min blogg?
Vågar jag fråga om detta? Känns det konstigt för dig om jag frågar?
Eller om jag inte frågar, känns inte det konstigt också?

Kanske du vågar börja? Berätta att du känner igen mig? Berätta att du känner igen dig i mina ord? Att du läser mina texter. Att du delar med dig av dina tankar kring dem med mig.
Eller kanske du vågar gilla detta inlägg i sociala media (instagram eller facebook)? Som en signal till mig att du läser….så jag vet tills nästa gång jag möter dig?

En uppmaning till oss båda – våga fråga och våga berätta. Låt oss komma närmare varandra och finna likheter och olikheter. Ge varandra tankespjärn och bekräftelser.
Det skulle jag gilla. Sjukt mycket. Tack redan nu i förskott.

PS. Tack till er alla som vågar berätta att du/ni läser min blogg. Det uppskattar jag enormt.

Share

konkurrensen med vädret

med soliga dagar. med varma dagar.

eller bara annat innehåll som inte lockat.

konkurrens eller bara mindre besökare.

Maj månad blev inte alls samma dunderbesöks-statistik som april.
Men är ändå en riktigt bra månad som följer en uppåtgående “kurva” som 2018 startat i.

Jag gillar att blogga och skriva om mitt liv, om allt som gör mig levande, som låter mig växa, som låter mig vara, som låter mig bli mer av den jag kan bli.
Jag önskar att du inspireras av det som du vill och tar emot.
Vilka inlägg är du mest inspirerad av?

När du är modig så tar jag gärna emot dina kommentarer också. Jag känner en stor tacksamhet till dem som vågar sprida och tipsa andra om mina inlägg.
Vilka vill du helst dela med dig av?

Share

energifylld av mig själv och en fantastisk mindfulnessgrupp

Ok, även lite energifylld av keramiken imorse. Och morgonmyset med maken.

Men mest egentligen av två saker idag som har skapat dagen. Dels så släppte Caspian sitt poddsamtal med mig: Ett samtal. Och det har funnits med mig i lurarna när jag cyklat runt stan mellan keramik, mindfulnessavslutning och hämta make och vovve. Jag skrev till Caspian och tackade för denna gåva att få lyssna till mig själv och allt jag säger. Som att jag på nytt fyllde min verktygslåda och “vår-rustade” den för alla upptåg som är på g. Lyssna till det (varning – lååååånga) samtalet om du vill. Du hittar det bland annat på iTunes.

Och den andra saken…att få träffa bästa gruppen för att hålla ett avslutande mindfulness-pass med en massa skrivande, utvärderingar, självskattningar. Men också som innehållit lekar, meditationer, kärleksfullhet, skratt och kramar. Nu kan alla “cykla” på egen hand – så varsågoda att bjuda in livet, vardagen och allt annat som kan påverka dig och möt det från den plats i dig som ger dig möjlighet till en liten, liten paus = the gap. Och att du sen, från den punkten kan agera på det sätt du medvetet väljer. Jag vet att ni alla kan så otroligt mycket mer än ni tror om er själva. Det är ju liksom det vi är mest rädda för – att vara så stora som vi verkligen är.

Några av de orden som lämnades in i utvärderingen om hur jag som kursledare och min assisterande ledare varit finner du nedan. Jag blir tårögd av alla fina och kärleksfulla ord. Tack alla ni!!

PS: Alla ni som vill ha just mig som ledare i din Mindfulnesskurs….anmäl dig till kursen som startar på fredagar 21 september kl 09.30 hos Mindfulnessgruppen. ( 8 fredagar samt en lördag)

Share

22 dagar senare…hosthosthost

Nedan mina korta reflektioner om dagarna så här långt.

En annorlunda oktober

4 okt Feberdrabbad på kanelbullens dag.

5 okt Jodå,  det ska nog gå att assistera på mindfulnesskväll med lite alvedon i kroppen.

6 okt Jag mår inte bra och febrar rejält.

7 okt Där kom hostan – fy vad den tar tag i hela kroppen och skakar om.

8 okt En lugn natt…bara ombyte av pyjamas som var dyblöt av febern.

9 okt Läkarbesök och kåvepenin.

10 okt Hostan är om möjligt ännu värre. Hostar loss varenda spänning i hela kroppen.

11 okt Läkaren ringer och berättar att det är Mykoplasma bakterie i mig. Byter antibiotika  och finner utslag över hela bålen.

12 okt Känner mig ok och försöker gå en hundpromenad. Nej är inte ok.

13 okt Känner mig bättre, men stannar hemma från poddklubb. Smittar rejält.

14 okt En liten hundpromenad utomhus och lungorna vill ha syresatt luft och hostar vidare med att släppa alla spänningar.

15 okt Yngsta sonen klagar över ont i örat. Vi avvaktar för att se om det dyker upp feber.

16 okt Utvecklingssamtal i skolan med yngsta och vi hostar ikapp på varenda samtal. Så fort den ena hostar så triggar den andres hosta igång.

17 okt Läkarbesök med yngsta och japp – Doxyferm även till honom.

18 okt Maken börjar känna sig konstig…han som aldrig blir sjuk. Nej, ingen av oss andra heller! Och nu är jag uppe i två långsamma hundpromenader om dagen. I hostattacker.

19 okt Maken har nära 40grader i feber och inget biter för att dämpa. Han upplever samma som mig när han tar febernedsättande – att då svettas man ännu mer.

20 okt Doxyferm till maken idag. Han tar extra dos för att få effekt. Ligger ändå på 39,5 hela dagen. Hundpromenaderna är korta och hostiga.

21 okt Undvika kontakt med omvärld och andra – vi smittar nog hela familjen och känslan av isolering börjar bli kännbar. Kanske främst från svärmor som så gärna vill få pyssla om oss och det inte går för vi smittar.

22 okt Kolonilotter – visningsdag för lediga lotter och städdag i föreningen. Japp, jag var på bägge, för de var ju båda utomhus vilket visserligen leder till mer hosta, men också utomhus så att jag kan gå undan när jag hostar. Makens feber lägre och öronsmärta hos yngsta är borta. En lång ursäkt till äldsta vid middagsbordet – förlåt att vi inte tog dig till läkare tidigare.

23 okt Nej, nej, nej – en förändring i min hosta igen. Nu som på samma sätt som den 7 okt….kommer allt tillbaka?

24 okt Oj, redan borta från jobb och uppdrag så här många dagar?

25 okt Vaknar under natten och har ont i kroppen, utslagen nästan borta, svettas och hostar….hur och när ska detta sluta? Får avboka mitt deltagande vid kvällens utbildningsträff på Mindfulnessgruppen.

26 okt Jo,men idag…idag känner jag mig faktiskt pigg när jag vaknar. Även om jag hostar lite på förmiddagspromenaden med Anna och Chewie så mår jag mycket bättre. Kanske är jag rent av frisk nu?

 

Jag är så otroligt tacksam att jag inte bär på en kronisk åkomma eller sjukdom. Att jag mitt i allt detta kan se att jag får gåvor av att jag varit sänkt och sjuk. Särskilt det där med att hosta loss alla spänningar. Mer om det senare.

Share

insikt om varför jag oroar mig

Ibland så dimper det ner en insikt, och det sker oftare än jag är beredd. Jag kan bli överrumplad när de kommer som i stora grupper och släpper som insiktsbomber i en bombräd……och så är det tyst ett tag…..sen kommer det ett stort lass igen.

Förra veckan en insikt om att jag oftast (läs för det mesta) försöker vara så nyttig som bara den. Nyttig, effektiv, ordentlig, you name it. Fast det har jag liksom inte velat se från alla perspektiv. Förrän förra veckan då. Då insikten ramlade ner som betydde att vi lägger till ett filter med FÖR VEM det är nyttigt och lägger in mig före någon annan en stund. Att det ska vara nyttigt för mig. Ja, du hänger med tänker jag.

Och så imorse, läsandes denna artikel (nej, jag har inte varit källkritisk i detta läsande),  så dimper insikten ner om varför jag oroar mig för saker och ting som jag inte alls kan påverka eller kontrollera.

In fact, worrying can help calm the limbic system by increasing activity in the medial prefrontal cortex and decreasing activity in the amygdala. That might seem counterintuitive, but it just goes to show that if you’re feeling anxiety, doing something about it — even worrying — is better than doing nothing.

Alltså, genom att oroa mig så hjälper jag omedvetet till att lugna det limbiska systemet genom att öka aktiviteten i mediala prefrontala cortex och minska aktiviteten i amygdala. Det kan ju kännas som att det motverkar varandra, men det visar på att om du känner en rädsla, genom att oroa sig för vad som kan komma ut ur den situationen som skapat rädslan så gör du faktiskt något åt problemet i situationen och du är nyttig…..

Nu är ju denna lösning, dvs att vara nyttig genom att oroa sig, inte en bra och hållbar lösning över tid för vare sig min hjärna eller mitt beteende. Utan det som kan få till en förändring som ger mig mer är ett gammalt beprövat trick…….

Att fråga sig själv:  -Vad är jag tacksam över?
Den frågan ökar både produktionen av serotonin och dopamin. Och även densiteten i neuronerna. Vilket i sin tur ökar din emotionella intelligens.

It’s not finding gratitude that matters most; it’s remembering to look in the first place. Remembering to be grateful is a form of emotional intelligence. One study found that it actually affected neuron density in both the ventromedial and lateral prefrontal cortex. These density changes suggest that as emotional intelligence increases, the neurons in these areas become more efficient. With higher emotional intelligence, it simply takes less effort to be grateful.

Share

tacksam för insikter

When one loves, one does not calculate – Therese of Lisieux

Jag läste färdigt the Happiness project tidigare i år och skrev ner en massa tankar och reflektioner kring den till mig själv – och idag har jag återvänt och läst det i min Evernote-samling. Och då, i den stunden, landar insikten igen. Den som kommit i en annan stund – både när jag först läst den, och igen när jag skrev ner den och så nu igen idag.  Tredje gången gillt? Oavsett så är jag tacksam för att få påminnelser och få uppleva insikter. Känslan av att få en insikt att landa är i mig som om en fjäder sakta faller neråt i sin rörelse för att slutligen landa tryggt och stilla.

 

Foto lånat av Tony Alter på Flickr – Feather

Insikten – och kanske den största behållningen av boken?
Don´t be a calculator looking for a return!

Gretchen som skrivit boken säger också:
Var en spenderare – tänk över huvudtaget inte alls på att du ska få något tillbaka. 

It is by spending oneself, that one becomes rich – Sarah Bernhard
Share

600 st blogginlägg – wow!

vägen till 600 blogginlägg:

snabbare än jag trott

enklare än jag trott

roligare än jag trott

mer utvecklande än jag trott

Ett behov är skapat och synliggjort i mig – ett behov av att skriva – ett behov av att dela tankar/funderingar/känslor/smärta/glädje/vardag – ett behov av att prata från mig direkt till dig och tillbaka till mig.

Tacksam för att du har hittat hit!
Tacksam för allt jag lärt mig!

Share
Go Top
Translate »