du vet att jag tål

Maken är en av mina läromästare i livet. Och häromdagen när vi hade lyssnat till Inferno podden och ett avsnitt där Niklas Ekdahl intervjuas av Ullakarin så påminner maken mig om en sak som Niklas berättar.

Ullakarin frågar Niklas om människor brukar öppna upp sig för honom och ganska snabbt berätta personliga saker. Niklas svarar ja. Han inkluderar även sin tolkning kring det hela. Att människor vet att han tål det.

Maken frågade mig om det var samma sak för mig; att du som öppnar upp dig för mig vet att jag tål det. Ja, det är min tolkning. Likadan som Niklas. Hög igenkänningsfaktor.

Maken undrade även hur jag orkar med denna “uppöppning” från andra. Ibland kan det ju vara rätt “tunga” grejer som delas.
Mitt svar är att det i första hand skapas ett “orkande” utifrån den intention som kommer från den som delar med sig till mig. Den intentionen är aldrig att skada någon, den är alltid utan baktanke, utan elakhet, makt eller kontroll. Den kommer från en plats inom den andra som den vågar dela med sig av till mig. Då du vet att jag tål det.

Jag har modet att tåla. Tålamodet.
Att stanna kvar med dig när du öppnar upp dig för mig.
Utan att döma.
Utan att ge dig råd.
Utan att berätta för dig hur du borde göra.
Genom att stanna kvar och lyssna till allt det där som vill delas med världen.
Där jag kanske är den första som får lyssna.
Och det inte längre kanske är så jobbigt att dela med sig eller berätta.

Ta tillfället i akt när vi ses – jag lovar att lyssna!

PS: Om du vill lyssna till Inferno podden och intervjun med Niklas så finns den nedan.

Share

tålamod betyder Mod att Tåla

En dag när jag samtalade med en klient i coaching fick jag syn på den för mig dolda innebörden av ordet tålamod.

Att det inte bara betyder tålamod som i att du måste acceptera att det tar tid att komma dit du vill, eller få det du vill, eller liknande.

Utan och kanske främst betyder ordet tålamod just mod att tåla. Att du under tiden som du väntar på det du vill ska ske, ska komma till dig eller dit du ska komma, att du under den tiden har MOD att TÅLA det som sker i dig och runt dig. Inte bara slinka in i tålamodet och acceptera att det tar tid utan verkligen ge dig in i tiden med ditt mod att tåla.

Vad tror/tänker du om detta?

Christoffer Engström

För mig är det klockrent idag, igår och imorgon då jag handlöst faller ner i avgrunden. Den avgrund som jag har mod att tåla.

 

Share

påminner mig själv om att minska mina dagar i göra, göra, göra

Lättare sagt än gjort, men jag vill liksom påminna mig själv på alla sätt och vis som jag kan så här kommer ett samtal från mitt “hela” jag till mig när jag går in i frontalloben……

– Hallå, där Tess,  du mår inte bra när du kliver in i frontallobs-mode och bara gör i görandet!!
– Du tror att du gillar att skapa checklistor och bocka av och göra, göra, göra och vara så j-a effektiv.
– Och där mitt i, när du gör i ett görande så får säkert amygdala en kick – och luras in i en tro att shit påmfrit vilken kontroll Tess har…så då vill du ju liksom fortsätta göra, göra, göra.
– Men minns, Tess, minns att det finns andra sätt i görande, som inte enbart innefattar kontrollcheckar till amygdala, eller att tiden bara spenderas kring effektiviteten och allt stort du kan åstadkomma med din frontallob.
– Minns att du när du gör i varande, där hela kroppen får vara med, både händer, hjärta och hjärna, då mår du Tess så mycket bättre. Både under och efter.

– Minns du det Tess?

Och jag vet att jag kan minnas…men inte lätt som sagt.

Har du några tips som du kan dela med dig av för att du kan stanna i hela dig när du gör något, istället för att bara nyttja en del av dig?

Share
Go Top
Translate »