Nytt verktyg i verktygslådan

Häromdagen fick jag vara med om en övning. En övning som innebär att alla som deltar  får fyra post-it lappar. På dessa skriver du ner 4 saker om dig själv som du inte pratar om med andra, dina skuggsidor, saker som du säger till dig själv, men som inte många/någon annan känner till och som du egentligen nog inte ens vill att någon annan ska veta. På dessa inleder du varje lapp med orden DU ÄR och därefter fyller du på med just vad du är.

Så här skrev jag på mina fyra. 

När vi väl skrivit alla våra lappar så parades vi ihop två och två. Gav våra lappar till den som nu satt mittemot oss och fick dem upplästa för oss, om och om igen. Flera gånger. En lapp i taget. Och vi turades om att lyssna till den som läste om oss själva och vi turades om att läsa om den andra och berätta just att DU ÄR….

Sen fick vi en stunds reflekterande samtal tillsammans kring en av lapparna (den som läste fick välja ut en som den upplevde hade störst påverkan på den andre) innan vi ombads att skriva ner våra insikter och reflektioner. Ni ser mina inledande ord till mig själv på bladet bredvid lapparna. Sen fortsatte jag i samma bana.

Känslan som uppstod i mig när jag skrev lapparna var skamfylld, jobbig och en sån där jag gärna inte stannar länge i. När L sedan skulle läsa för mig så var känslan bara oerhört befriande. För jag hörde ju att det inte var sant. Alls. Och jag skrattade gott åt detta nya verktyg som jag kan använda mig av framöver. Ett verktyg som hjälper mig att få distans till mig själv. Distans till min inre kritiker.

Och visst kan den väl även vara ett verktyg för dig?
Jag testar den gärna med dig om du vill 🙂

Share

hur ledare kan skapa en “ny” berättelse

Garrhet Sampson

För ett par år sedan så blev jag tillfrågad om att ingå i Saras “hub”. Att de som ingick i “huben” tillsammans skulle ta sig an en gemensam utbildning, en MOOC (Massive Open On-line Course) vid MIT var kriteriet. Jag svarade raskt ja utan att veta exakt vad jag givit mig in på.

Och vilken resa vi har haft sen dess. Ett upptäckande av perspektiv, gemenskap och verktyg till min verktygslåda gav den kursen och den “huben”.
Kursen (Theory U: Transforming business, society and self) finns fortfarande att gå, men den här “huben” finns inte en likadan att uppbåda 😉

Eftersom jag har gått kursen så följer jag den i olika sociala medier och citatet nedan dök  upp i slutet av 2017. Nu är jag redo att dela det med er.

Leaders must create or “hold” a space that invites others in. The key to holding a space is listening: to yourself (to what life calls you to do), to others (particularly others who may be related to that call), and to that which emerges from the collective that you convene. But it also requires a good deal of intention. You must keep your attention focused on the highest future possibility of the group.
by Otto Scharmer, Theory U: Learning from the Future as It Emerges

Vad vill jag säga med ovanstående citat?

Att alla som ser sig själva som ledare, oavsett om det finns en titel som tillhör dig eller rättfärdigar dig som ledare, alla som ser sig själva som ledare – detta är precis vad ni kan skapa om ni vill. En ny berättelse som kan växa fram tillsammans med era medmänniskor, medarbetare, medchefer och alla andra som berörs av det du gör och av den du är.

Så upp till bevis….är du den ledare du vill vara?
Eller har du mer önskan om växande och lärande?
Kontakta mig när du är redo!

Du når mig här…..

 

PS. Jag har tidigare skrivit om kursen i flera inlägg – bland annat  här (V A D) och här (att vara upprymd eller känslan när du hittar hem)

Share

mitt år här och framåt (från 2017 mot 2018)

Tusen tack från mig till dig som hälsar på här!

Nedan ett par tankar och ord från mig till dig!

Från 2017 mot 2018…

Jag tar avstamp för mitt skrivande.
Mina ord som ska komma.
Från mitt inre. Till dig. Er.
Mina tolkningar. Vändningar. Breddningar.

Av perspektiv, ifrån andras skor.
Av frågor. Av undringar.
Av upplevelser. Av seenden.

Jag tar mitt avstamp här. Från 2017.
Mot 2018.
Genom gammalt mot nytt.
Historien mot framtiden.

De flesta av mina inlägg på bloggen kommer så oerhört spontant och för det mesta med stark kraft till mig. Vissa av inläggen verkar drabba lite hårdare och tyngre för de som läser dem. Som kanske dessa har givit dig en insikt?

  1. Låter du din “gryta”/njutning/kåthet sjuda?
  2. vårt tredje äktenskap…eller tredje “affär”
  3. 14 år utan livmoder
  4. Psoas – mycket mer än en muskel
  5. Välkommen hit min sexlust!
  6. chronos och kairos – två begrepp om tid
  7. 7 verb som kan stärka en relation
  8. Varför dricker du alkohol?
  9. Vad jag lärt mig av Feldenkreislektioner
  10. “Vart är vi på väg?”

Listan ovan är de mest lästa av 2017 års inlägg per den 13 december 2017.

Vad vill du läsa mer av här hos mig under 2018?
Och vad vill du läsa mindre av?

#undrarnyfikentess

 

Som inte heller kan låta bli att dela en text från Universum som jag fick idag:

Tess, soon the new year starts, so now’s a great time to:
1. Wipe the slate clean.
2. Focus upon what you really want.
3. Chart your course.
Or is that a bit old school? Feels tiring? Ugh!
How about an adventurous alternative:
1. Give thanks that your life is exactly as it is.
2. Decide that 2018 will be the happiest year of your life yet.
3. Every day, follow your heart and instincts down new paths.
This will be your year, Tess
  The Universe
You really are READY, Tess. And your clear mission in life is ready for you.
Share

800…på nolltid….

I februari var jag lite förvånad, mycket glad och ganska överraskad att jag hade lyckats publicera 600 st inlägg här på min blogg….och just idag har det blivit 800. Det är jag riktigt förvånad över. Att jag känner en sån stark lust och driv i att skriva här till dig/er och mig. Det är lycka att skriva. Och lika mycket lycka att veta att du är här och läser.

Jag hoppas att jag kan ge dig en och annan insikt. Ett nytt perspektiv. Eller kanske överraskar jag dig med något annat som berör dig på ett eller fler sätt.

Har du önskemål om något du är nyfiken på om mig?
Eller något ämne du vill att jag ska lyfta och fundera kring?
Eller vill du bara skicka hejarop?

Välkommen med din respons!

 

 

Hur jag ska fira? 
Med att gå på intimmassagekurs….
japp, det ska inte vara särskrivning 😉
Här ska masseras intima kroppsdelar!

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Share

F+E+M = A

Jag med mina nyblivna kompetenser som mindfulnessinstruktör tillsammans med mina kompetenser som coach fick syn på följande under en skogspromenad häromdagen.

FEM = A

Som en matematisk formel…där:
F= Ditt Fysiska jag – din kropp
E= Ditt Emotionella jag – dina känslor
M= Ditt Mentala jag – din hjärna

Och när dessa tre F+E+M är i samstämmighet/i resonans/i synk/liknande
då är det dags för ett A att träda fram.
A= Ditt Andliga jag – din autenticitet

Och för mig betyder mitt andliga jag att jag för mig själv och andra
är mer tydlig och transparent med vad som är viktigt för mig och
varför jag gör si eller så. Typ
“I smoke what I sell” eller “I Walk my talk”

 

Och så himla skööööööönt att vara där. Där det är tydlighet från mig till dig.
Där undran och osäkerhet inte behöver finnas. För genom att jag vet vad jag vill så skapar jag även ett utrymme för dig att vila i min tydlighet.
Utan att du behöver göra något om du inte vill.

Och som coach och mindfulnessinstruktör så kan jag hjälpa dig om du vill.
Du kan boka mig via mentorerna.se (tydligen gillar många min lilla film…)
eller genom att skicka ett par rader till mig här.


Du vet väl att jag ÄLSKAR att du hör av dig  🙂

Share

men, du är väl inte pensionär heller…

…utbrast Daniel häromdagen när vi träffades på skördemarknaden.

Och så senare på kvällen så uttryckte sig Seth, och personer runt honom, att han kommer att landa någonstans. Åh, längtan i mig blev stark.
Jag vill också landa någonstans. Nu. Snart.

Jag har en dröm, en bild, en idé, en längtan av att landa, av att inte känna mig pensionerad. Och det växte sig mycket starkare idag än på länge.

Så om du har ett uppdrag där jag kan bidra – hör av dig till mig.

Share

är jag i “rätt” rum?


Så här skrev jag på Facebook häromdagen:
Någon sa “Om du (tror att du) är den smartaste i rummet så är du i fel rum”…jag reflekterar kring mig, mitt lärande och mitt fortsatta växande…återkommer med fler ord om det snart. 
Ha tålamod!

Och nu kommer mina tankar och reflektioner i ett första skede kring detta…

Jag har sedan en längre tid frågat en av de organisationer jag arbetar med om de verkligen är redo, redo att kliva på och höja ambitionen, redo att kliva in och verkligen satsa för att nå sitt uttalade mål. Och i slutet av november fick jag ett svar. Eller att slags svar. Ett svar som visade att några ville och några inte. Ett svar som visade att helheten inte är redo. Att helheten nog inte (min tolkning) har ambitionen av att nå ett uttalat mål på det sättet/inom den tiden som jag har estimerat.

Så följdtanken hamnade i om…

  1. Ska jag vara kvar?
  2. Om jag ska vara kvar – HURDÅ?
  3. Och inte bara HURDÅ utan framförallt VARFÖRDÅ?

Jag har känt efter. Fler gånger. Tog en dag på Visdomskonferensen (som snart finns på Kunskapskanalen/play) – mötte andra människor i mitt nätverk. Kloka sådana. Och visa sådana. Som gav mig någon slags push framåt – upplever jag 🙂

Och så makens påminnelse om citatet: Om du verkligen är den smartaste personen i rummet varför är du kvar?

“Om du är så smart bör du vara medveten om att det enda sättet att fortsätta växa och utvecklas i livet är att vara runt människor som du kan lära av. Om du aldrig utmanas du kommer att stagnera. Att fortsätta att utveckla alla stora kunskapsområden innebär omge sig med människor smartare än du är, människor som är mer karismatiska, roligare, mer tekniskt avancerade, mer skickliga på sociala medier, mer analytiska … du fattar vad jag menar.
Gör detta till en allmän praxis samt en specifik. Genom specifik menar jag att definiera ett område som du vill växa i sedan hitta folk att ta kontakt med som är bättre på det än du är.”

  • svaret ovan funnet via en googling på makens fråga…

Ja, mmm, jo – jag finner människor utanför organisationen som kan ge mig alla dessa bitar. Och några inom organisationen som kan ge mig delar. Men tyvärr idag finner jag ingen som kan ge mig alla delar och som dessutom finner sig i organisationen. Och jag ser att det mer och mer är en av de nycklar som behövs…

Jobbiga tanke….hur f-n kommer jag vidare? Och så lyssnar jag på Anders Jansson på Värvet som pratar om varför han fortsätter att gilla läget att vara på “Anagram“.

“Jag måste försöka nå min ambitionsnivå…som man brottas med i projekt…där man kan säkerställa ambitionsnivån och kvalitén på det man gör och där handlar det mycket om att jobba med rätt folk och folk som liksom också har rätt ambitioner som inte bara ligger i paritet med min utan över min ambition i vissa fall…Så kan jag ligga över i ambition i vissa områden som inte de kan…men tillsammans så blir det skitbra liksom. ”
– Anders Jansson, intervjuad i Värvet av Kristoffer Triumf

  • Precis det där är ju på pricken det jag saknar – mina peers. Medarbetare/kollegor som hjälper mig att pusha mig till bättre lösningar, till nästa nivå, dit där vi ännu inte är, och kanske ännu inte vet om att vi ska till…
  • Jag inser idag att jag har ett behov av peers, av kollegor/medarbetare som liksom jag har en hög ambitionsnivå. Som liksom jag vill nå högre. Maximera. Expandera. Låta oss slå skallen i glastaket om det finns. Låta oss spränga glastaket om vi vill. Låta oss vandra den vägen vi skall vandra.
  • Jag har höga ambitionsnivåer och vill expandera och maximera i mitt allt. Om det inte finns utrymme för det så är det inte säkert att det är organisationen som inte vill eller vågar utan just differensen mellan mig, min ambition och organisationens ambition som är skev….och då är det upp till mig. Inte till organisationen…

Inte f-n blev det lättare av de insikterna…..

PS1: kvällsreflektion med maken – att det inte behöver vara låg ambition överlag hos mina peers, utan just i denna fråga som jag är mitt i, som är där jag endast verkar. Och att avsaknaden i denna explicita fråga säkert har sitt ursprung i avsaknaden av styrning och ledning. (Vilket jag också efterfrågar…)

PS2: I mitt flöde dök det förstås upp relaterade artiklar/tankar kring ämnet – bland annat denna: “I am not the smartest person in the room” av Jon Westenberg på Medium. 

Share

styrning OCH ledning

Funderar, reflekterar, frågar, samtalar, läser, undersöker. Styrning. Ledning. Vad är det. Vad är det inte. Hur hänger de ihop. Och inte.

Verksamheten kan styras på tre nivåer:
– rutiner och metoder
– mål och framgångsbilder
– kultur och värderingar

Här fick jag en input kring att det kan ses i olika nivåer och att det i varje nivå behövs styrning eller ledning. Eller kanske båda två. Och de fortsätter att berätta det här:

Framgång och mål – bilder av vad vi vill uppnå

Först skapas en flerdimensionell, användbar bild av vad man vill uppnå och hur det skall gå till.

Skapa strukturer, processer och verktyg

Sedan skapas strukturer som stödjer tänket. Processer, kultur, roller och uppföljning. Allt skall stå i samklang med tänket kring framgång, mål och värderingar.

Tillämpning

Se till att tänket genomsyrar vardagen, att strukturer används och att vi gör som vi kommit överens om. Följ upp i vilken grad vi tillämpar det vi sagt och vad det leder till för resultat. Ge feedback.

Ok, inte lika självklart för mig, Jag saknar ingredienser. Ledarskapet. Vilket kan skönjas i rubriken Tillämpning. Jag hoppas det.

Ja, tänk om det vore enkelt. Det här med att leda och styra. Det är ju det ibland. Eller?
Så här uttrycker sig forskaren Christian Uhr från MSB:
Ibland när vi talar om ledning och hur ledning bör utformas stirrar vi oss blinda på formella organisationsstrukturer i form av boxar och linjer i prydlig ordning. Tillvaron hade möjligen varit enklare om vi följde dessa ramar, men så ser det inte ut. Det är människor vi talar om.

Japp, det är nog det som är grunden till mina initiala tankar och frågor kring just styrning och ledning nu denna sommar. Då jag i ett av mina uppdrag möter otroligt mycket rädsla för att göra fel. Inte hos kollegor. Utan ifrån högsta ledning. Som i sin rädsla och att inga misstag ska få göras har skapat ett enormt ledningssystem som det kallas. Ett ledningssystem som för mig egentligen är ett styrningssystem…där ledningen liksom inte får plats. Eller där människor inte får plats.

För ledning och en ledare är ju där i mellanrummet mellan människor och ser till att relationer skapas, underhållas och fungerar. Som ger förutsättningarna för att resten ska fungera. Som ser till att människorna i systemet får det som de behöver. En ledning och ledare som ser till att berätta vart vi är på väg och VARFÖR. En ledning som ger tillit till människorna i systemet, som litar på att de lär sig av sina misstag. Och som har en relation till människorna så att när det behövs ta ett samtal om misstag eller annat, så är det enklare att nå fram till varandra för en fungerande relation och ömsesidig tillit finns. Vi vet ju alla parter vilken resa vi är på och VARFÖR vi valt att åka med på just denna.

En annan reflektion kan vara att det är Styrning som innebär ett svar på frågan VAD? som ska uppnås. Och att Ledning innebär att visa vägen, leda, till målet genom att besvara frågan HUR? ska vi nå dit.
Och så mitt mantra förstås: VARFÖR vi vill nå dit!

Vad är styrning och ledning för dig?

PS. Kan ju inte låta bli att känna att dessa tidigare inlägg är viktiga som referenser till detta inlägg:
synvändan – provtänker
inspirera och överraska
Gross National Happiness – GNH
Jag tror på människan och människor

Share