Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

Tag: tillit (Page 1 of 2)

lyriklördag

The tear / attached to the next / a band of tears / of fear
Rising up from the depths inside me / my littleness / me incomplete / who am I?
Compared to thee and you?
Like pearls on a string / the tears / erupts from deep inside me / a place I know / where I must go to heal
If you can / keep me close / and give me your willingness

tillit till tarmarna

Tarmarna är det system i min kropp som jag lyssnar väldigt lite till idag.
Samtidigt är det ett system som jag vill lyssna mer till.
Ett system jag vill lära känna helt enkelt.
Och framför allt ett system som jag vill prova att låta styra mig mer.

Såsom tarmarna tar sin tid för att smälta, knåda, bearbeta, ta upp näring och information så kan jag lära mig att vara och agera i livet. Att inte forcera, rusa eller använda något lavemang eller liknande för att få fram det som skall komma fram. Det blir ju inte tydligare MED lavemang. Det blir tydligare UTAN lavemang. När det får verka som det ska. Både livet och tarmarna alltså.

Så det passar ju onekligen bra att jag just nu är inne i läsning av Giulia Enders bok om tarmarna. Läs den du med!!

har du egna budord?

För en tid sedan läste jag en lista med 12 budord – du hittar hela listan här.  En lista som en organisation satt samman som en slags värdegrund tänker jag. Häromdagen funderade jag ju just på om det är rätt att i en organisation är rätt att arbeta med värdegrunden först eller om tilliten måste stärkas först…

Jag kände även att det var en spännande tanke då att fundera vidare kring mig själv och mina egna budord – alltså att jag skulle skriva ner dem som är viktigast för mig. Men sen var det ju det där med livet, livet som tenderar att komma emellan och liksom äta upp prioriteringar och tid. Så inte har det blivit en egen lista. Än.

Mina favoriter från listan jag läste? Här kommer några i min översättning.

Skicka vidare det som du har lärt dig; det är lättare att lära sig när en vän är den som lär dig. Trygghet skapas när du känner tillit till andra.

Vi är säkra på att det finns gott i varje människa, det kan ibland behövas hjälp med att skapa “rätt miljö” för det goda att komma ut.

Vi är medvetna om att den verkliga effekten vårt arbete har är i den enkla delen att ge av oss själva till andra.

Vi utvärderar behoven, fattar beslut och tar nästa steg även när vi saknar resurser; Vi lär och rättar till, och skapar vår egen väg istället för att vänta på att den ska byggas av någon annan.

Nyfiken är jag även på om andra har en egen lista med budord….kanske du?

värdegrund eller tillit först?

Häromdagen lyssnade jag till Sandra och henne intervju med Lars om Tillit i podden Walborg. Jag gillade mycket av det jag hörde och började således att googla och läsa mer om Lars Trägårdh. Fann bland annat en föreläsning kring Tillitsbarometern med Lars Trägårdh på Kunskapskanalen som jag lyssnade till och ett antal olika artiklar – och även detta forskningsprogram: Social tillit i Sverige.

Sen slog mig frågan – om en organisation vill stärka medarbetarna i sin gemensamma grund. Kan de då börja i arbete med värdegrunden? Måste de inte först kika på hur det står till med tilliten?

Tilliten inom organisationen.
Från ledning till medarbetare.
Från medarbetare till ledning.
Emellan medarbetare.

Den undersökningen och dess resultat torde sedan/senare kunna leda till ett arbete kring värdegrund. Det känns som svårt och kanske framförallt onödigt att gå från andra hållet, från värdegrund till ökad tillit än tvärtom?
Genom att använda den tillit som finns, bygga vidare på den, för att senare ta tag i den gemensamma värdegrunden – eller kanske jobba med den parallellt i bakgrunden…fast att det är tilliten och dess arbete som står högst på agendan?

Vad tänker du?

fiende eller fjäril?

Vaknar häromdagen och får denna tanke i skallen:
Jag är min egen värsta fiende. 
Vilket för mig betyder typ att jag är den enda som gör allt detta dumma och onödiga mot mig själv och att jag kan förvränga alla tankar, känslor, information, ja vad som helst och få det till att vara just jag själv som gör det elaka/onda mot mig själv. Medvetet skall tilläggas. Så definierar jag det idag. Och när jag varit vaken i ca 5 minuter så plingade Medium-appen till och min nuvarande favorit Jon hade postat detta inlägg:

What if you aren´t damaged?

Går ut på hundpromenad – rensar skallen – klipper håret – rensar skallen ännu mer när kammen sliter ut tovorna och det känns som att hela hårbotten lyfter en centimeter eller två. Och så rensar jag mailen hemma. Fast fastnar straxt i ett nyhetsbrev från On Being – en av mina käraste favoriter som jag följer både i podcast och som nyhetsbrev. Där de i detta brev delar med sig av en dikt från David Whyte.

Your greatest mistake is to act the drama as if you are alone…..To feel abandoned is to deny the intimacy of your surroundings…. and more and more – lyssna till den och läs den här (1 min 48 sek).

Och så ett nytt mail i inkorgen – från Universum som helt enkelt ber mig att släppa taget, luta mig tillbaka och låta saker ske, låta flödet komma till mig och ha tillit till att det som ska ske sker för mitt bästa. När jag är där i tilliten och flödet – då är jag inte min egen fiende då är jag istället en fjäril som kan sätta igång mer flöden som påverkar alla i min närhet.

Från fiende till fjäril – vilken underbar utveckling!

Fotocred till JG D70s, Flickr

djupa samtal på kvällspromenaden

Tack vare vår lilla vovve så går vi ut och går mer. Och när vi går tillsammans i familjen blir det samtal. Samtal som har ett annat djup än vid andra tidpunkter oftast. Och vad av dessa som är hönan eller ägget vet jag inte riktigt. Just nu väljer jag att tro att det är samtalen som kommit av vovven och hans behov av promenader.

Ikväll var det ett sådant djupt samtal igen. Jag, vovven och bägge sönerna gick ut. Lite motvilligt från J´s håll och där började samtalet. Och ja, tidigt brast både hans och mitt tålamod och jag hamnade igen i den där tjat- och gnat-fällan som mammor ofta gör. Fortsatte att hävda att jag bara påminde honom och att jag inte tjatade och att jag bara gör det för att jag vill honom väl och för att jag som hans förälder har ett ansvar. Och han svarade att han var inte glad över detta tjat/påminnelser och att han inte ville ha det så.

A´s instick var oftast för att muntra upp eller för att hålla med någon av oss. Så vi fick lite tystnad i vårt samtal på det viset. Tystnad där vi kunde få reflektera en stund medan A pratade.

Och först nu, ett par timmar efteråt, kan jag landa i vad det egentligen handlar om. Att det jag gör inte är bra för J. Att han lär mig, igen, en läxa. Ger mig en gåva. Självinsikt.
Att när jag gör som jag gör med tjat, gnat och påminnelser inte har den effekten jag hoppas på utan totalt motsatt effekt. Det skapar en känsla hos honom som att jag inte har tillit och tilltro till honom. När det är just det jag vill kunna ge honom.
Men att jag inte tror att jag kan göra det ännu och därför använder mig av tjat, gnat och påminnelser som ett verktyg för att han ska visa att han kan så att jag sen kan lita på honom fullt ut.

Och så funkar det inte alls.

Tack J för gåvan ikväll, jag ska träna på den och jag hoppas att vi kan vända denna effekt innan det är försent. Jag börjar redan nu med tilliten. Även när det gäller tandborstningen.

Tack min fina älskade J.

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Throwback to a galaxy far far away…

synchronicity

Rakt på sak!

I tisdags berättade en vän att han fått ett samtal från Shell (yep, oljebolaget) om ett uppdrag. I onsdags, torsdags och fredags har jag i boken Synchronicity – the inner path of leadership, av Joseph Jaworski, läst om Joes berättelse när han fick ett uppdrag av Shell (yep, samma oljebolag) under tidigt nittiotal om att ta fram scenarios för framtiden.

Joe jobbade med detta uppdrag i ett par år och kom fram till två olika scenarios tillsammans med sina olika team och medarbetare: The New Frontiers Story samt The story of Barricades.

Så – rakt på sak – jag känner att detta inte är en slump. Detta är synkronicitet rakt på pricken!

514YF9OKdFL._SX409_BO1,204,203,200_

Jag lovar dig mer om boken i framtida inlägg – jag kan så länge varmt rekommendera den 🙂

Jag har tidigare skrivit om öde/slump/tillfälligheter och att ha tillit till universum:
Hur jag halkar på bananskal…
Coincidences – tillfällighet och slump
Klokhet och tankespjärn
Hur hänger ödet och slumpen ihop? Eller inte?

att lära sig att ha förtroende

Häromdagen snubblade jag över en text om att ha förtroende till sig själv och det satte igång en massa tankar och reflektioner i mig.  Och så fann jag lite mer att tänka kring även i denna artikel i Forskning och Framsteg.

Här kommer mina tankar och reflektioner:
Under de senaste åren har jag umgåtts med många personer som är på en ny resa, en andlig/spirituell/inre resa. Många nämner en utmaning i att ha förtroende. Att våga lita till livet och sig själva. Ibland frågar jag dem vad det betyder för dem. Att ha förtroende. Att ha tillit. Att lita på någon. En tystnad uppstår först. Sen uppstår olika svar. Och någon har svarat att den egentligen inte vet. Än.

Den gemensamma kärnan som jag upplever det är att alla nämner en yttre del. Att ha förtroende för någon. Någon. Som i en annan person. Inte sig själva. Att det också är svårt att ha förtroende för någon som inte först visar att den har förtroende för dig. Jobbigt, hinner jag tänka. Att hela tiden vänta på att någon-annan ska vara/göra först. Och lika jobbigt att alltid lägga förtroendet utanför sig själv.
Och det är samtidigt så enkelt att förstå att det är så här. Hela samhället, kulturen, normen ger inte tillit, har inte förtroende först. Världen, vår värld här, stödjer i mina ögon inte tillit eller förtroende. Den stöder istället misstänksamhet och misstro.
Lagar, förordningar, regler, etc. Vi lever idag inte i en värld av människor som har förlorat sin förmåga till att ha förtroende – jag tror istället att vi lever i ett samhälle med människor som ännu inte har lärt sig att ha förtroende.

Jag vill påstå att allt börjar med att ha förtroende till sig själv. Precis som att älska. Det är oerhört svårt, för att inte säga omöjligt att älska en annan person (på riktigt!) om du inte först älskar dig själv. Likaså är det svårt att hysa tillit till andra om du först inte hyser tillit till dig själv. Och att de flesta människor har allra svårast att just ha förtroende till sig själva. Lättare att ha förtroende till någon-annan.
Detta hänger ihop med att det är så himla lätt att kritisera sig själv och att döma sig själv. När du dömer sig själv så är det nästintill omöjligt att ha förtroende för dig själv.
Om du vill testa dig själv, om du tror att du litar på dig själv…kika på hur mycket du oroar dig. Eller har ångest. Eller är rädd. Det hänger inte ihop med att ha förtroende för sig själv och samtidigt oroa sig eller vara rädd för något eller en ångest över något. Om du upplever att det är svårt att fatta beslut, hur mycket litar du till dig själv?
Det kan upplevas enkelt att läsa dessa ord eller svårt. Du kanske behöver träna en hel del på att hysa tillit till dig själv. Jag får göra det om och om igen. För att uppleva förtroende måste jag leva i förtroende med mig själv.

Jag tränar ofta på detta. Och idag upplever jag att jag väldigt sällan oroar mig. Eller att jag har ångest över något. Eller rädsla eller ilska. Jag väljer att lita på mig själv. Det betyder inte att allt jag gör blir perfekt eller bra. Men att jag litar tillräckligt till mig själv för att det som sker i relation till andra blir så bra som det kan bli. Där och då.
Jag upplever att livet och möten blir enklare när jag inte söker tillit/förtroende från andra. Jag litar till mig själv och försöker att inte döma eller kritisera mig själv. Jag oroar mig inte längre vad andra personer tycker om mig. Ifall de kritiserar mig eller inte tycker om mig. Vad de tycker om mig, eller om dig, är ju baserat på vad de egentligen tycker om sig själva. Som oftast är självkritik och självdömande. Inte alltid. Men ofta. Och det är så det är idag. Tills du väljer att hysa förtroende till dig själv. Du kan välja att göra detta. Eller välja att inte göra det. Det är ditt val. Och oavsett hur du väljer så ÄR det ett val. Ett beslut. Ditt val.

 

Skärmavbild 2016-02-18 kl. 16.55.44

Ok, så hur lär jag mig att ha förtroende till mig själv?
Här kommer ett påhittat scenario: Du ska åka bort ett par veckor och frågar då din granne om de kan vattna dina älskade växter tre gånger i veckan under tiden du är borta. Självklart ställer de upp för dig. Du är glad och nöjd, du har förtroende till din granne. Så åker du bort, och kommer hem efter resan, går över till grannen för att hämta växterna. De har dött. Grannarna glömde bort att vattna växterna. De ber om ursäkt, men inget kan ju väcka växterna till liv igen. Du muttrar för dig själv och köper nya växter.
En månad senare måste du åka bort igen i två veckor. Kommer du att fråga samma grannar igen om att ta hand om växterna? Nej. Varför? Du hyser inte längre förtroende för dem. Slut på scenariot.

Det förtroendet som du hade för dina grannar var baserat på en förväntan och ett resultat. Du förväntade dig att de skulle vattna växterna, och att du skulle kuna hämta hem resultatet – levande växter. Detta är inte förtroende.

Att hysa förtroende är som en stor möjlighet till kraft för alla som vill. Jag menar att om du vill (på allvar) hysa förtroende för dig själv så måste det ske ovillkorligt. Utan en förväntan på resultat.
Ovillkorligt förtroende.
Börja varje dag med att hysa förtroende och tillit till dig själv. Innan dagen är över har du säkert brustit i det. Det är okej. Du vet att du kan ha förtroende till dig själv. Även om du har brustit i ditt förtroende till dig själv så vet du att du igen kan få tillbaka det. Ovillkorligt. Så länge som det krävs. Tills det är en del av ditt liv. Att du litar till dig själv. Och detta är något du kommer att vara medveten om. Och du kommer att göra det medvetet.
När du har skapat detta ovillkorliga förtroendet för dig så kommer du att veta det och känna det.
Och alla människor måste skapa detta för sig själva.

Skärmavbild 2016-02-18 kl. 21.10.36Det bästa av allt?
Jo, när du har lärt dig själv att ovillkorligt och medvetet att lita till dig själv så kommer du att ha den kraften för alltid. Du kommer inte att behöva lära om det. Kanske påminna dig själv ibland bara. Som jag gör. Påminner och lär mig. Och växer in i mitt förtroende för mig själv.

För mig har det här varit ett verktyg som har förändrat mitt liv. Lita på mig och framförallt – Lita till dig själv!

PS: En händelse som skedde i förra veckan. Jag skulle delta vid ett möte med ca 40 personer som för mig var okända (förutom 2). Jag kom sent till mötet som hade startat och var i full gång. Jag öppnade dörren. Klev in. Hängde av mig. Tog in vad som hände. Agerade genom att krama om dem jag kände och anslöt mig sedan till en av grupperna. Hur jag kände mig? Lugn, glad, nyfiken. Ingen oro. Inga tankar på vad andra tänkte om mig som kom sent, eller som klev rakt in i ett pågående möte. Nej, inget sånt. Och vet du vad – det märktes på de andra i min grupp. Och jag fick höra det. Av Helena. Som sa att det kändes skönt när jag klev in. Jag tog inte in oro i rummet. Jag hyste förtroende till mig och gav det då i kraft till andra. Osynligt. Omedvetet. Och skönt.

 


Wikipedias definition av förtroende

  1. det att tro och lita på att någon är förmögen att handla (intellektuellt och moraliskt) korrekt, och också handlar korrekt
    Har du förtroende för ledningen?
    Hans agerande inger förtroende.

kulturen, demokratin, systemet

Tre inspel har legat och grott i mig en stund nu. Tre artiklar. Två har jag läst. En har jag sett en del av. Och i min värld kommer de samman i tankar kring kultur, demokrati och system. Och i tankar kring i boxen, utanför boxen eller utan boxen.

img_4155.jpegDen första som kom in i mina tankar var denna bild från Helenas Instagram om hur Sverige tar emot immigranter. Och det som fångade Helena liksom mig var raderna om:

Reaktionen tycks vara att anpassa situationen till systemet, få verkligheten att stämma med kartan. Likväl: Om ett system inte är skapat för situationen, är det systemet som bör ändras.

Japp. Precis så känner jag med. Att det är systemet som måste ändras. Att det inte längre stämmer med kartan och verkligheten i många områden. Och jag vill “gå igång” på att ändra systemen, och ojojoj vad det kommer att kräva jobb och energi och jisses, tror jag verkligen att jag ska kunna ändra systemen under min livstid. Och så vidare går mina tankar igång. En stunds vilande och varande i dessa behöver jag för mig själv.

Och så dyker en annan artikel upp för mig igår. En som Tino har blivit intervjuad i. Som gör att jag vill läsa och veta mera. Timo är en av de källor som jag just nu försöker läsa och ta till mig av i mitt lärande.

I intervjun pratar Tino om att han ser det som att det inte är de policys och system som vi har i Sverige som är det som skapat den framgång som andra länder vill kopiera. Utan att det faktiskt är vår kultur som är vår framgångsfaktor. Kultur som i socialt överförda levnadsmönster. Det ser han exempelvis genom att belysa de svenskar som en gång i tiden migrerade till USA och statistik som finns kring arbetslöshet och annat där just den gruppen mäts. Och att denna statistik i sin tur liknar den som finns i Sverige för samma grupp. Och att det då har med kultur att göra och inte system eller policy. Min tolkning. Så här säger Tino i ett stycke:

We know that Scandinavians have the highest trust rate; we also know that they have the high trust rate even in the US. And we know that immigrants to Scandinavia don’t immediately acquire it, which also an indirect evidence saying, “It’s not just the system.” Of course the system matters, too, and so it’s not wrong to target taxes and say, “Well we can influence taxes.” But we have no idea – thank God – how to socially engineer culture.

Ok, då har kanske systemet en liten, mindre roll att spela. Men att det stora ligger i kulturen. Och Tino uttrycker här även en lättnad att vi inte kan “socially engineer culture”. Ja, visst kan vi känna en lättnad här. En lättnad att den kunskapen inte finns/hamnat i fel händer? Eller överhuvudtaget att det ens är görbart? Jag vet inte om jag känner en lättnad. Jag tror att jag skulle uppskatta att göra detta mer transparent. Precis som jag tolkar Tino – att han vill göra mer transparent och synligt.

En tankelek – att vi skulle kunna “socially engineer culture” och att vi skulle kunna låta den kulturen ta fram den demokrati vi behöver för den här kartan som vi är i. Där, precis som Tino även nämner i stycket ovan, tillit spelar en stor roll. Tillit.

Och den tredje artikeln. I DN i morse. Om  hur Sorteringen av människor urholkar demokratin. Där brast människors tillit. Där ökade just klyftan mellan vi och dem. Ett stycke som gav resonans i mig var detta:

Delvis beror detta på den globala ojämlikheten. Delvis ­beror det på en historia som gjort det omöjligt för oss att tänka samhället utan att ta medborgarskapet och den territoriella suveräniteten för givna. Som framgår av Aischylos är den territoriella suveräniteten och medborgarskapet exklusiva och exkluderande fenomen, dessutom de starkas privilegier. Båda innebär skarpa distinktioner mellan tillhörighet och utanförskap. Att invandringen inger de bofasta obehag beror på att den tvingar dem att ompröva sin gemenskaps gränser, markerade av medborgarskapet och territoriet, och därmed också ompröva sin identitet.

Det kan uttryckas enklare: migranten är den som trotsar gränser. Därför är migranten en tacksam metafor för det hotfulla, som bryter sig in.

Och det är där det ligger. Det jobbiga i att som människa tvingas ompröva sin identitet, sin verklighet, sin kartbild, sitt system, sina policies. Och att känna efter vad kulturen säger till mig. Och att ha tillit till det den säger. Att våga ha tillit till att inte veta och att våga pröva och ompröva. Tillsammans med andra. Det är där vi kan ha en del av kraften.

Tillsammans.

img_4159.jpeg

byter ut denna.

denna känns bättre!

Tillsammans kan vi alla skapa en ny demokrati ur kulturen. Låta kulturen synliggöras, bli transparent och att hela processen till 2.0 i allt växande och lärande vara lika öppet, tillåtande och transparent. För det är nog så som jag tolkar Tino att egentligen finns inte systemet eller policies – det som vi tror är “boxen”. Det är snarare så att det inte ens finns en “box”…och jag är redo att pröva att arbeta med kulturen och demokratin.

Häng med du med på denna kväll!

 

Veckans intryck

Denna vecka har jag fått en hel del intryck och jag tänker att det hänger samman med:

  1. Samtal med Magda om etik, terrorism, radikalisering, tillit
  2. Podd-klubben senaste träff då vi lyssnat på podd om I-Ching
  3. Sista live-sändningen ifrån U.Lab – Transforming business, society and self
  4. Tillhörande hang-out med min hub ifrån kursen
  5. Alla samtal, funderingar och tankar under veckan med och ifrån mina nära och kära

Och det jag läst, lyssnat och tittat på under veckan delar jag här oreflekterat med dig. Kanske finner du egna korrelationer, paralleller eller andra överraskande kopplingar när du ser dessa. Använd din humor och experimentera med dessa tips:

Vad tycker du att jag har missat? Dela ditt tips med mig och andra!

Page 1 of 2

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén