jeansshorts

Söndagsmorgon på Nordic Light Hotell. Frukostbuffe. Maken och jag har firat min födelsedag några dagar i förväg och äter frukost i matsalen.

“- Jag såg just en Victoria Silvstedt look-alike i jeansshorts”, säger maken och ler.

Nyfikna jag scannar lokalen. Finner minst 7 blondiner i jeansshorts och frågar om dem en i taget. Ser till slut look-aliken. Hon ser rädd ut. Uppdragna axlar och ett perfekt yttre. Varenda hårstrå på plats. Vacker. Men rädd.

Ett tjejgäng på fyra äntrar matsalen. De rör sig självsäkert genom buffen och tar plats på ett härligt sätt. Bara genom att vara sig själva. Ingen av dem i jeansshorts. Men en av dem i blå kjol. Hon hade något extra.

Det såg även vår bordsgranne. Som även noterade mig.

Så här är det att leva mitt i livet med maken i vårt tredje äktenskap. Tillåtet, öppet och i bejakande av energier. Inte minst ett delande av våra energier. Och kärleksfullt förstås. Och i vår fantasi bjuder vi gärna in en och annan extra till oss som jag skrivit tidigare om här:
att välja att bjuda in en tredje i vår relation

Share

vad är det värsta DU kan göra?

Tre olika inspel. Två från Kim Anami och ett till ifrån en parallell provtanke när vi lyssnade till Björn och Navid om bekräftelse.

Kim beskriver i två olika blogginlägg vad som är det värsta du kan göra mot din partner. Och hon menar att det värsta du som kvinna kan göra mot en man. är att inte lita på honom. Och att det värsta du som man kan göra mot en kvinna är att inte göra det du säger att du ska göra, alltså att inte “walk your talk.”

Nu är ju detta Kim´s tankar och MIN reflektion kring hennes tankar är att det inte hänger ihop med vilket kön som din partner eller du har. Utan snarare att det är situationsbaserat. Att den av er, du eller din partner, som är den som driver/leder just detta som ni är i full fart med just nu (exempelvis städning, hämta på förskola, planera semester, packa) är den som behöver både få tillit och förtroende av den andre. Samt att den som driver/leder just nu även genom sitt görande och varande “walk the talk”.
Så tänker jag att det kan vara oavsett kön.
Om det är det VÄRSTA? Det är jag inte alls lika övertygad om. Jag vet att det finns sanningar i det, men kanske inte att de är de värsta för alla i varje stund 😉

Det ytterligare inspelet från bekräftelsepodden? Vad ar det för en parallell provtanke?

Jo, att det är detsamma i en arbetsrelation mellan ledare och medarbetare.
Ledaren vill gärna känna att den har medarbetarnas förtroende och medarbetarna vill gärna känna att det som ledaren säger att den ska göra det gör h*n.

Jenn Evelyn-Ann

Om vi riktar strålkastarljuset tillbaka på dig…..
Hur agerar du när du är i den drivande/ledande positionen?
Agerar du i enighet med det du sagt/lovat?
Och om du inte är i den positionen –
ger du tillit och förtroende till den som är?

Share

påminnelse från universum

Har du kommit till insikt om att svar kommer före frågor?
Att läkande börjar med sjukdom?
Att det är svårt för en dröm att slå in
utan att det varit en tid då en dröm inte slagit in?
Otroligt att allt liksom faller på plats, eller hur?
Så att alla, oavsett på vilken resa de är på, kan bli glada.
Tjohoo,
Universum

Och minns att allt, precis allt, sker för att göra dig glad. 

Share

tillit till tarmarna

Tarmarna är det system i min kropp som jag lyssnar väldigt lite till idag.
Samtidigt är det ett system som jag vill lyssna mer till.
Ett system jag vill lära känna helt enkelt.
Och framför allt ett system som jag vill prova att låta styra mig mer.

Såsom tarmarna tar sin tid för att smälta, knåda, bearbeta, ta upp näring och information så kan jag lära mig att vara och agera i livet. Att inte forcera, rusa eller använda något lavemang eller liknande för att få fram det som skall komma fram. Det blir ju inte tydligare MED lavemang. Det blir tydligare UTAN lavemang. När det får verka som det ska. Både livet och tarmarna alltså.

Så det passar ju onekligen bra att jag just nu är inne i läsning av Giulia Enders bok om tarmarna. Läs den du med!!

Share

har du egna budord?

För en tid sedan läste jag en lista med 12 budord – du hittar hela listan här.  En lista som en organisation satt samman som en slags värdegrund tänker jag. Häromdagen funderade jag ju just på om det är rätt att i en organisation är rätt att arbeta med värdegrunden först eller om tilliten måste stärkas först…

Jag kände även att det var en spännande tanke då att fundera vidare kring mig själv och mina egna budord – alltså att jag skulle skriva ner dem som är viktigast för mig. Men sen var det ju det där med livet, livet som tenderar att komma emellan och liksom äta upp prioriteringar och tid. Så inte har det blivit en egen lista. Än.

Mina favoriter från listan jag läste? Här kommer några i min översättning.

Skicka vidare det som du har lärt dig; det är lättare att lära sig när en vän är den som lär dig. Trygghet skapas när du känner tillit till andra.

Vi är säkra på att det finns gott i varje människa, det kan ibland behövas hjälp med att skapa “rätt miljö” för det goda att komma ut.

Vi är medvetna om att den verkliga effekten vårt arbete har är i den enkla delen att ge av oss själva till andra.

Vi utvärderar behoven, fattar beslut och tar nästa steg även när vi saknar resurser; Vi lär och rättar till, och skapar vår egen väg istället för att vänta på att den ska byggas av någon annan.

Nyfiken är jag även på om andra har en egen lista med budord….kanske du?

Share

värdegrund eller tillit först?

Häromdagen lyssnade jag till Sandra och henne intervju med Lars om Tillit i podden Walborg. Jag gillade mycket av det jag hörde och började således att googla och läsa mer om Lars Trägårdh. Fann bland annat en föreläsning kring Tillitsbarometern med Lars Trägårdh på Kunskapskanalen som jag lyssnade till och ett antal olika artiklar – och även detta forskningsprogram: Social tillit i Sverige.

Sen slog mig frågan – om en organisation vill stärka medarbetarna i sin gemensamma grund. Kan de då börja i arbete med värdegrunden? Måste de inte först kika på hur det står till med tilliten?

Tilliten inom organisationen.
Från ledning till medarbetare.
Från medarbetare till ledning.
Emellan medarbetare.

Den undersökningen och dess resultat torde sedan/senare kunna leda till ett arbete kring värdegrund. Det känns som svårt och kanske framförallt onödigt att gå från andra hållet, från värdegrund till ökad tillit än tvärtom?
Genom att använda den tillit som finns, bygga vidare på den, för att senare ta tag i den gemensamma värdegrunden – eller kanske jobba med den parallellt i bakgrunden…fast att det är tilliten och dess arbete som står högst på agendan?

Vad tänker du?

Share

fiende eller fjäril?

Vaknar häromdagen och får denna tanke i skallen:
Jag är min egen värsta fiende. 
Vilket för mig betyder typ att jag är den enda som gör allt detta dumma och onödiga mot mig själv och att jag kan förvränga alla tankar, känslor, information, ja vad som helst och få det till att vara just jag själv som gör det elaka/onda mot mig själv. Medvetet skall tilläggas. Så definierar jag det idag. Och när jag varit vaken i ca 5 minuter så plingade Medium-appen till och min nuvarande favorit Jon hade postat detta inlägg:

What if you aren´t damaged?

Går ut på hundpromenad – rensar skallen – klipper håret – rensar skallen ännu mer när kammen sliter ut tovorna och det känns som att hela hårbotten lyfter en centimeter eller två. Och så rensar jag mailen hemma. Fast fastnar straxt i ett nyhetsbrev från On Being – en av mina käraste favoriter som jag följer både i podcast och som nyhetsbrev. Där de i detta brev delar med sig av en dikt från David Whyte.

Your greatest mistake is to act the drama as if you are alone…..To feel abandoned is to deny the intimacy of your surroundings…. and more and more – lyssna till den och läs den här (1 min 48 sek).

Och så ett nytt mail i inkorgen – från Universum som helt enkelt ber mig att släppa taget, luta mig tillbaka och låta saker ske, låta flödet komma till mig och ha tillit till att det som ska ske sker för mitt bästa. När jag är där i tilliten och flödet – då är jag inte min egen fiende då är jag istället en fjäril som kan sätta igång mer flöden som påverkar alla i min närhet.

Från fiende till fjäril – vilken underbar utveckling!

Fotocred till JG D70s, Flickr

Share

djupa samtal på kvällspromenaden

Tack vare vår lilla vovve så går vi ut och går mer. Och när vi går tillsammans i familjen blir det samtal. Samtal som har ett annat djup än vid andra tidpunkter oftast. Och vad av dessa som är hönan eller ägget vet jag inte riktigt. Just nu väljer jag att tro att det är samtalen som kommit av vovven och hans behov av promenader.

Ikväll var det ett sådant djupt samtal igen. Jag, vovven och bägge sönerna gick ut. Lite motvilligt från J´s håll och där började samtalet. Och ja, tidigt brast både hans och mitt tålamod och jag hamnade igen i den där tjat- och gnat-fällan som mammor ofta gör. Fortsatte att hävda att jag bara påminde honom och att jag inte tjatade och att jag bara gör det för att jag vill honom väl och för att jag som hans förälder har ett ansvar. Och han svarade att han var inte glad över detta tjat/påminnelser och att han inte ville ha det så.

A´s instick var oftast för att muntra upp eller för att hålla med någon av oss. Så vi fick lite tystnad i vårt samtal på det viset. Tystnad där vi kunde få reflektera en stund medan A pratade.

Och först nu, ett par timmar efteråt, kan jag landa i vad det egentligen handlar om. Att det jag gör inte är bra för J. Att han lär mig, igen, en läxa. Ger mig en gåva. Självinsikt.
Att när jag gör som jag gör med tjat, gnat och påminnelser inte har den effekten jag hoppas på utan totalt motsatt effekt. Det skapar en känsla hos honom som att jag inte har tillit och tilltro till honom. När det är just det jag vill kunna ge honom.
Men att jag inte tror att jag kan göra det ännu och därför använder mig av tjat, gnat och påminnelser som ett verktyg för att han ska visa att han kan så att jag sen kan lita på honom fullt ut.

Och så funkar det inte alls.

Tack J för gåvan ikväll, jag ska träna på den och jag hoppas att vi kan vända denna effekt innan det är försent. Jag börjar redan nu med tilliten. Även när det gäller tandborstningen.

Tack min fina älskade J.

MINOLTA DIGITAL CAMERA
Throwback to a galaxy far far away…
Share

synchronicity

Rakt på sak!

I tisdags berättade en vän att han fått ett samtal från Shell (yep, oljebolaget) om ett uppdrag. I onsdags, torsdags och fredags har jag i boken Synchronicity – the inner path of leadership, av Joseph Jaworski, läst om Joes berättelse när han fick ett uppdrag av Shell (yep, samma oljebolag) under tidigt nittiotal om att ta fram scenarios för framtiden.

Joe jobbade med detta uppdrag i ett par år och kom fram till två olika scenarios tillsammans med sina olika team och medarbetare: The New Frontiers Story samt The story of Barricades.

Så – rakt på sak – jag känner att detta inte är en slump. Detta är synkronicitet rakt på pricken!

514YF9OKdFL._SX409_BO1,204,203,200_

Jag lovar dig mer om boken i framtida inlägg – jag kan så länge varmt rekommendera den 🙂

Jag har tidigare skrivit om öde/slump/tillfälligheter och att ha tillit till universum:
Hur jag halkar på bananskal…
Coincidences – tillfällighet och slump
Klokhet och tankespjärn
Hur hänger ödet och slumpen ihop? Eller inte?

Share