Jag har trötta binjurar

Så uttryckte funktionsmedicinaren Maria mitt tillstånd när vi har ett återkopplande samtal kring min senaste hormonanalys från Labrix i USA.
I slutet av juni skickade jag iväg 4 doser med saliv från ett dygn, en dag, och häromveckan fick jag svaren tillbaka. Aldrig i mina tankar fanns ens tanken att det jag upplevde skulle kunna vara för lågt kortisol under min dag och att det skulle bero på trötta binjurar. Det var liksom inte ens med på min karta.

Testerna

Det jag testade denna gången som är nytt för mig från mina tidigare tester via Werlabs och Verisana är:

  • Alla tre östrogenerna var för sig – Östriol, Östron, Östradiol
  • Kortisol från en hel dag – morgon, lunch, kväll, natt

Sedan tidigare har jag även testat dessa nedan och så även nu:

  • DHEA
  • Testosteron
  • Progesteron
  • Samt de olika balanserna emellan olika delar av dessa

Analysen

1. Trötta binjurar. Eller även kallat HPA dysfunktion. Mina binjurar är lite less på att producera tillräckligt med kortisol. Mina nivåer av kortisol är låga genom hela dagen. De är ok på morgonvärdet, men sjunker alldeles för snabbt under resten av dagen. Och nog skulle de kunna vara lite högre även på morgonen ansåg Maria. Jag håller med. Låga nivåer av kortisol ger för mig orkeslöshet och lätt till känslor och dess stormar.
En annan orsak till för låg produktion av kortisol i binjurarna kan även vara att signalen till binjurarna uteblir, är skev, inte som vanligt.
“Binjurarna är små körtlar som sitter ovanpå njurarna. Dom har ingen aning om vad de ska göra om de inte får signalen ACTH från hjärnan (hypofysen). Skickar inte hypofysen ACTH till binjurarna så producerar binjurarna inte tillräckligt med kortisol.” – hercare.se

För att ytterligare “strö salt i såren” så är progesteron dels ett prohormon till kortisol, dvs progesteron kan omvandlas till kortisol vid behov. En stressad kvinna får därför mindre progesteron till förmån för det livsviktiga kortisol. Som om det inte vore nog kan kortisol fästa i samma receptorer som progesteron. Det här innebär att progesteron då simmar omkring i blodet utan att kunna göra verkan på cellnivå. Ett blodprov kan därför se normalt ut – men du har symptom på progesteronbrist! – matstarkt.se

2. Progesteron – där har jag ju i snart 6 månader supplementerat med Progesterall-kräm morgon och kväll. Och min Progesteronnivå har höjts. Tack och lov. Bättre nivå, men ändå inte uppe i en tillräckligt bra nivå så jag kommer att få fortsätta med Progesterall-krämen en bit framöver. Kanske flera år.

3. Östradiolen då? Ja, om du minns så var ju den skyhög för mig vid tidigare mätningar och det är den inte längre. Kanske för att jag vid detta test är i en annan del av min hormoncykel, vilket jag inte har koll på eftersom jag inte har min livmoder kvar. Nivån på mitt östradiol är lägre, men ändå för hög i balansen mot Progesteron och även i balansen med de andra östrogenerna som heter

4. Östriol och Östron. De övriga två östrogenerna. Och som enskilda mått är de helt inom gränsvärdena. Men när vi sätter ihop dem för att undersöka balansen så ser vi att jag har för lite östriol. Ration tas genom östriol/östron + östradiol och där ligger jag på ett värde av 0,36 men bör ligga minst 1,0 eller högre i ratio. Jag har nu köpt en östriolkräm via Moodmama.com. Den applicerar jag morgon och kväll precis som min Progesterall. Östriolkrämen hoppas jag att vi får se ett snabbare resultat av. Så att en långvarig behandling med denna inte ska behövas.

5. Testosteron – helt ok nivå. Skönt att något är som det ska vara.

6. DHEA – lågt…så även här kan det vara bra att supplementera framöver. Dock med en liten uppmärksamhet då DHEA kan ge en ökning av östradiol (vilket jag påverkas av) samt ev en ökning av testosteron. Så när jag startar med supplementering av DHEA kan det vara läge att hålla koll genom nya tester på årsbasis.

Vad jag ska göra framåt?

  1. Göra klart min Koppar-detox med de extra vitaminer och tillskott som jag har sedan 12 maj. Detoxen pågår fram till 11 aug, dvs 90 dagar. Och förutom supplementering av vitaminer och tillskott har jag även uteslutit alla mjölkprodukter och utesluter en del annan kosthållning likväl. Känner jag skillnad? Inte helt säkert, men jag känner mig stark och hyser god tilltro till mig för att jag klarar av detoxen i 90 dagar.
  2. Fortsätta med Progesterall-krämen. Länge. Säkert i 1,5 år till. Eller längre.
  3. Starta med Östriol kräm nu. Kräm som appliceras som Progesterall-krämen morgon och kväll. Denna är ny för mig så jag får återkomma med hur länge jag kommer använda den eller hur jag upplever den.
  4. DHEA supplementering startar jag med efter att min Koppar-detox är klar. Då tar jag ett par dagar att känna in kroppen innan jag tar de tabletter som maken köpt åt mig.
  5. Binjurarna….även där inväntar jag ett avslut på min Koppar-detox. För att sedan ta mig in på arenan att använda tillskott i form av malda binjurar. Från djur.

Shit vad mycket, vad läskigt…

Jo, så kan jag känna ibland. Samtidigt som jag är ansvarig för min kropp och att ta hand om den är det enda jag kan göra.
Jag har under 6 veckor testat appen Flow, och genom den har jag på nytt tagit andra steg och åtaganden som jag tappat på vägen i min hormonella obalans. Åtaganden som att träna regelbundet, sova mer regelbundet, äta mer bär och nötter, finna triggers till mitt välmående, skapa en plan för att inte återfalla i en negativ spiral (om/när den dyker upp), en plan som innehåller mer vänner, mer familj, mer tillsammans. Och ja, lika mycket sex. Dag #644…..


Du som gillar Pinterest och vill hitta alla mina länkar kring saker jag finner hänger ihop med mina klimakteriefrågor – du kan följa mina pins här.

Share

Uppåt och neråt i livet och sexlivet

Jo, även vi drabbas av nerförsbackar i våra liv och vårt sexliv. Här får de symboliseras av trapporna vid KTH – en av våra favoritpromenader med vovven. Han som ibland hjälper oss att få syn på att en nerförsbacke är på väg.

Är nerförsbackar alltid så jobbiga? Är det inte så att det är roligast i berg och dalbanan när det går nerför? Jo, det tycker ju jag. För att det kittlar härligt i magen och farten är hög.

Precis. Farten är hög.

När vi brottas här hemma med nerförsbackarna så har i alla fall vi en tendens att bromsa, sakta ner och åka i snigelfart nerför backen. Vilket oftast leder till att det tar oändligt mycket mer energi och kraft att ta sig upp igen. Uppför uppförsbacken till toppen.

Hur behåller du din fart i livet?
Hur ser du till att kanske till och med slå på lite mer fart när det behövs?

Just nu tar jag hjälp av appen Flow. Den kan jag varmt rekommendera. Ursprungligen riktad till de som upplever depression, men jag som ibland känner mig deprimerad (ja, det är en skillnad på depression och att känna sig deprimerad) finner den som en klok, stödjande vän.

Vi försöker även tillsammans att luska ut hur vi ska bete oss och få syn på våra triggers lite tidigare, så att vi inte får syn på dem när det är försent. För då kan det ju bli som häromdagen. Att vi inte har sex. För att en av oss inte klarar av att vara nära den andra den stunden. Ibland har även vi det så. Imorse skrev vi en lista på saker vi lovar oss själva att lägga lite extra krut på. Så att vårt “VI” ska må lite bättre och orka uppförsbacken. Sen nu på kvällen kom jag att minnas Esthers 7 verb...de ska jag kika på också.

Screenshot from my conversation with Flow – the app

Share

Finna sig…måste man verkligen det?

Skriven på ett sätt som passar mina tankar, min rörelse och mina reflektioner just nu här i maj månad 2019. Boken jag just läst ut. Finna sig av Agnes Lidbeck. Hennes debutroman. Jag vill rekommendera den till dig som kan se tillbaka på sitt liv, till dig som vill ha en inblick i ditt framtida liv. Som mor, maka, kvinna, individ, del i en tvåsamhet, del i en familj. Läs. Och tusen tack till Åsa som jag fick boken av. Och till Jeanette som valde bort boken, vilket bidrog till att jag lockades ta den när Åsa erbjöd oss. Tack!

Boken slog till redan på första sidan…och fortsatte att beröra mig. SPOILER-ALERT…sluta läsa nu om du vill läsa boken genast. I annat fall fortsätt gärna att läsa vidare.

Tidigare tog Anna på sig kläder som skulle få Jens att vilja ta dem av henne så att hon skulle kunna få säga nej så att han skulle kunna vända det till ett ja.

När kvinnan blir mamma byts måttenheten för hennes värde från den som anger attraktionskraft, till den som anger kroppens hållbarhet. Moderskapet kan liknas vid att bära vissa religiöst kodade klädesplagg. Köttet blir anonymt, lämpat för annat än åtrå. Mamman ska inte vara en individ som – i kraft av sina unika proportioner; midjemått mot nagellängd – går att särskilja från andra.
Därför ska hon inte längre kallas vid namn eller vid någon onomatopoetisk liknelse. Hon ska istället, liksom alla verktyg, benämnas utifrån funktion.

Maken, älskaren och älskarinnan förutsätter varandra. Anna behöver Jens för att vara älskarinna till Ivan, på samma sätt som hon behövde sina barn för att vara mamma. För att Ivan ska ge tillfredsställelse måste Jens a) finnas och b) hållas i okunskap. Det är denna spänning som leder till smärta, det är smärtan som definierar njutningen. Skälet är att en drift som ageras i öppenhet blir meningslös.

Eftersom Jens blivit lycklig och därmed mer attraktiv, tycker Anna att Ivan är förutsägbar. Alltså tänker Anna att hon ska lämna Jens, för då kommer hon att få Ivans fulla uppmärksamhet. Hon tror att hans fulla uppmärksamhet kommer att vara mer intressant än hans delade uppmärksamhet. Ivan i sin tur pressar Anna att lämna Jens så att de ska få vara tillsammans. Skälet är att han inte orkar med henne. Han är trött och upptagen, …… Han har inte längre tid att fylla dagarna med att önska, med att längta. Han utgår från att en mer etablerad form skulle göra relationen mindre krävande, att Anna skulle ta mindre av hans tid som ett permanent inslag i vardagen.
Eniga i att Jens ska lämnas, är Anna och Ivan dock oeniga om när lämnandet ska ske. De är överens om att det måste bli så snart som möjligt. Men de hittar aldrig rätt tid. Båda skyller detta på Anna. Anna säger att hon tvivlar, för att få Ivan att övertyga henne. Ivan säger att Anna tvivlar, för att slippa ta ansvar för sina egna tvivel.

Känner du igen dig?
Eller är det bara jag som kan se mitt mönster i de autopiloter som Anna drar. Nåväl, jag känner igen mig. Både i tankar, reflektioner och mönster. Vissa delar mycket mer än andra.

Passande nog mitt i allt detta så går jag nu en kurs i Relationsmedvetenhet, 5 tisdagskvällar, i maj månad. En kurs som leds av Rosario Rojas. Gå den du med om du får möjlighet. Den ger mig en extra dimension, fler perspektiv, ett lugn, jag känner mig inte ensam om mina tankar kring relationer och att de är svåra att förstå varje dag, varje stund. Jag känner mig mer och mer kompetent tack vare allt i mitt liv som berikar mig.

Även då jag just nu tvivlar på min förmåga till självreglering. Inser att jag har lång väg att träna på mina fyra balanspunkter i relationen. Med mig och med andra. Arbete i varje stund. Med ett tillägg av medkänsla till mig själv. Och ett tillägg av nyfikenhet snarare än ett dömande när jag gång på gång “trillar dit” till min autopilot som så gärna tar över och leder mig rakt in i bekräftelse-bias-träsket varje dag.

Jag viskar till mig själv att jag redan känner till denna vägen, låt oss ta en mindre stig. Kanske välja the scenic route….kom, vi vågar tillsammans.

living my life
bilden från en vinterdag för ett par år sedan…
Share

Detox och koppar-fajten

Och just på bilden håller jag på att testa om jag har jodbrist….och det verkar jag ha det också.

För en vecka sedan fick jag mina resultat av en hårmineralanalys jag testat. Och det innebar en massa förslag till förändring i min kost samt ett tillskott av andra saker.
Jag hade ett långt samtal med Maria vid Big Heart i Norrköping som ledde mig igenom hela analysen, föreslog ett par förändringar till analysen då hon hade HELA min bild klar för sig och vi landade i ett Hell Yes från mig.

Jag vill gå in i en period av detox ifrån alla mjölkprodukter. Undersöka vad som sker i min kropp och knopp kring det. Jag vill undersöka hur jag kan fajtas mot de höga koppar-halterna i min kropp. De som är så höga att de säger till järnet att det är tyvärr fullbokat, så järnet tas inte upp i min kropp. Jag vill undersöka hur jag kan få en bättre “stämning” i min mage (magsyra etc) för att kunna ta upp mer av zink och B-vitamin bland annat.

Jag fick ett par olika tabletter som jag tar morgon, middag, kväll. Samt munkpeppardroppar. 40 st morgon och 40 st på kvällen. Just dessa ska hjälpa mig i mina känslostormar, så dessa är både jag och maken mest nyfikna på.

Sen blev det ju även en lång lista på vad i kosten jag bör undvika (förutom mjölkprodukter) och vad i kosten jag bör öka. Och nej, inte stod choklad på rätt lista. Inte heller fanns jordnötssmör eller ostbågar på rätt lista. En ökning av proteiner är det som jag ska fokusera mest på. Och rabarber. Och sparris. Vilka vi har på kolonilotten båda två, yay!

Så….om tre månader då. Vad ska ha skett då tror jag?
Hmmm – det jag tänker att jag “vunnit” mest på är en stolthet över mig själv i att ha tagit hand om mig på ett omtänksamt sätt i tre månader. Helhjärtat omhändertagande. Det kommer nog att bli den största “vinsten”. Jag vill även tro på att mina kopparhalter inte längre är dominanta, samt att min zink, selen, B-vitamin, mfl har “snyggat” till sig. Jag tror även att jag kommer att ha tappat vikt. Bara nu på 4 dagar har jag tappat ett kilo. Så det kommer att bli mer, men jag ska göra mitt yttersta för att inte tappa mer. Jag vill även tro att mina östradiolnivåer är mer i balans med min progesteron så att jag kan minska mitt användande av progesteronkrämen som jag nu tar i betydligt större dos på morgon och kväll.

Mitt i augusti vill jag kosta på mig ett nytt hormontest. Via saliv. Som jag vill ska mäta och ge råd kring balanserna emellan:

  • Testosteron
  • Progesteron
  • Östradiol
  • Östron
  • Östriol
  • Kortisol

Förhoppningsvis kan vi då även justera min kost och mina extra tillskott i augusti så att jag finner en ny hållbar väg i min kost som inte är så “detoxig” eller radikal, utan mer helhjärtat omhändertagande.
Förhoppningsvis kan vi även då se om jag ska ta ett tillskott i form av östriol som kräm, och se om jag då kan minska mitt användande av progesteron.

Häng med på min resa att fajtas mot kopparen….eller kanske bara tillför jag lite putsmedel så att det skiner blankare? Som en väldigt snygg kopparkittel ägd av en klimakteriehäxa…

Share

#TGIF

Brene Brown är en av de kvinnor jag följer, läser, lyssnar och lär utav.
En av mina sk “hus-gurus”.
I förra veckan återuppstod en av hennes bloggideér som hon använde sig av för länge sedan. Och det är #TGIF – men inte med den vanliga förkortningen som den brukar stå för – Thank God It´s Friday – utan:

  • Trusting
  • Grateful
  • Inspired
  • Fun

Med en uppmaning från Brene till oss alla att varje fredag….eller så många fredagar vi vill och orkar…skriva ner våra TGIF´s och dela med oss till andra. Som ett sätt att verka i systerskapet oavsett kön….(alltså, jag räknar in flera män i mitt systerskap också, det har inte med könet att göra detta med systerskap, för mig).

Mina #TGIF´s denna fredag, den 10:e maj 2019, är:

Trusting – tillit att jag får mer klarhet i mina hormonobalanser och allt det skräp som kommit med detta, med en start idag i att få veta mina svar från en hårmineralanalys. Tillit till att det är ett steg på vägen till klarhet.

Grateful – tacksamhet till allt jag har fått uppleva i livet, även om det stormat mer än vanligt kring mig den närmsta tiden, så hyser jag en tacksamhet över att få stå i det, betrakta det, dras med i känslostormar kring det, gråta, vara arg, ha ångest, kramas, få en distans till stormen. Se den. Och kunna känna en tacksamhet i den.

Inspired – inspirerad av naturen. Av allt som växer. Inspirerad till att initiera nya delar i mitt yrkesliv. Att som naturen vara i olika årstider och låta en växande-fas ta vid.

Fun – Glädje….jo, ikväll är det firande igen. En till 50-års fest. En glittrig sådan. Förra veckan 3 st fester. Denna vecka även en återträff med kursare från min tid på GIH (way back). Och ser fram emot vår egen kommande 100-års fest där vi backar bandet med 100 år och firar som på 1920-talet. Glad av att se fram mot den.

Share

att tampas med problem eller penna?

Jag är en av alla människor i världen som tampas med problem. Vissa hanterar jag enklare, snabbare och lättare än andra. Medans vissa äter energi, suger musten ur mig och skapar så mycket elakhet i mig, eller ledsenhet eller vilsenhet. Dessa tar jag hjälp att hantera. Exempelvis genom att skriva. Längst ned listar jag några tidigare blogginlägg med tips på hur hantera sina problem genom skrivande. Nu väljer istället en version av James Pennebaker: Skrivande som terapi

Förbered dig så här

Hitta en tid på dagen och en plats där du kan få vara ifred och inte bli avbruten. Till exempel en stund på dagen när du precis har jobbat klart, eller kanske precis innan du ska göra iordning dig för att sova.

Lova dig själv att du ska skriva i MINST 15 MINUTER om dagen i MINST 3-4 DAGAR i RAD. Lova dig själv det!

När du väl börjar skriva så låt det flöda och fortsätta. Stanna inte upp för att fundera kring stavning eller grammatik eller hur du bäst ska beskriva något. Bara skriv. Skriv. Skriv. Och om du inte kommer på mer att skriva fast du har tid kvar, skriv samma sak igen och igen och igen. Låt pennan och handen flöda med orden.

Eller så väljer du att skriva på din dator eller padda. Eller kanske fungerar det allra bäst för dig att prata in dina ord och spela in dem på din mobil eller liknande. Du väljer ett sätt som passar dig. Om det visar sig att du vill byta sätt, gör det!

Du kan skriva om precis samma sak alla dessa 3-4 dagar i rad om du vill. Eller så skriver du om olika saker varje dag. Det är helt upp till dig. Det är ditt val.

Skriva om vadå?

Skriv om någonting som du tänker mycket på eller som oroar dig
Skriv om någonting som du drömmer om att göra
Skriv om någonting som du upplever påverkar ditt liv på ett ohälsosamt sätt
Skriv om någonting som du har undvikt i dagar, veckor, eller år

I James Pennebakers forskning ger han följande instruktioner för skrivande som terapi:

“Over the next four days, I want you to write about your deepest emotions and thoughts about the most upsetting experience in your life. Really let go and explore your feelings and thoughts about it. In your writing, you might tie this experience to your childhood, your relationship with your parents, people you have loved or love now, or even your career. How is this experience related to who you would like to become, who you have been in the past, or who you are now?

Many people have not had a single traumatic experience but all of us have had major conflicts or stressors in our lives and you can write about them as well. You can write about the same issue every day or a series of different issues. Whatever you choose to write about, however, it is critical that you really let go and explore your very deepest emotions and thoughts
.”

Här slänger jag in en varning – var uppmärksam på dig själv och dina upplevelser för precis som jag kan det bli så att du kommer att uppleva ledsamhet, sorg och kanske känna dig deprimerad när du har skrivit.
Då är ett knep att påminna dig om att precis som om du skulle se en sorgsen film så går den känslan över. Den kanske sitter i en stund. Men den kommer att gå över inom ett par timmar.
Om känslan sitter i längre, eller om du skulle bli mer upprörd kring ett tema du skriver om – lova att du slutar skriva och tar en paus, eller byter ämne. Eller tar hjälp av ett proffs.

Vad du kan/ska göra med dina texter

Allt det du skriver är bara för dina ögon och ingen annans. Du ska ha med dig det när du skriver. Att ingen annan än du kommer se och läsa detta. Så se till att vara så ärlig och rättfram som du kan. Och det är ju bara du som vet om du kommer att spara det du skriver, eller om du väljer att slänga det på majbrasan (eller annan eld), eller helt enkelt kasta bort det. Allt detta är helt upp till dig. Du bestämmer.

Kanske är det så att du en dag vill spara dem, eller läsa det du skrivit igen. Eller till och med att du vill ändra det du skrivit. I läsningen av det du skrivit kan du säkert komma att få se vilka förändringar som skett i dig.

För dig som vill veta mer

Här finner du en länk med mer info från James Pennebaker och kollegor.  Klicka här .


Tess tidigare blogginlägg med närliggande innehåll

Skrivande som terapi

World Champion of Shitty First Drafts

Skrivkurs och sexkonferens

Skriv, skriv, skriv


Share

m e l l a n r u m m e n s MAGI

Jag hörde en intervju med en skicklig pianist för ett par år sedan. Pianisten fick frågan vad som gjorde att han var så otroligt skicklig och hur han kunde så mycket om noter och toner.

Hans svar var gudomligt och tankspjärnande för mig. Och enbart jobbigt för intervjuaren (som jag tolkade det). Svaret?

Jag behärskar inte tonerna eller noterna bättre än någon annan. Men mellanrummen, de behärskar jag väl.

Så….när jag står vid kanten till min komfortzon, kanten där avgrunden kan kännas som ett sug som drar i mig. Kom, kom, kom. Då vill jag försöka hitta till fler mellanrum. Jag har flera avgrundskanter jag bara älskar att vara vid, och jag vågar ofta pröva nya. Men vissa påverkar mig mer än jag vill och kallet från avgrunden är högre än högst.

Då vill jag prova

Att hålla min älskade i handen och andas, låta lockelsen skölja över och förbi mig. Låta mina inre stormar blåsa upp inuti och långsamt lägga sig lugnt igen. Skapa ett mellanrum innan jag…

…vill prova…

Att ta in det som sker här vid kanten med mitt hjärta först. Låta mitt hjärta omsluta hela mig och händelsen. Vara i ett mellanrum med mitt hjärta och det som sker.

Sen vill jag prova…

Att låta min hörsel och mina öron få vara med i nästa steg. Lyssna till det som jag hör. Både inifrån mig själv. Kanske är det mina tankar som försöker överrösta all. Eller så är det andra ljud som kan få mig att höra hur det är att stå vid kanten till min komforten just nu. Stanna upp i det mellanrummet som skapas mellan ljuden. Vänta in i mellanrummet.

Efter det vill jag prova…

Att känna mig försiktigt fram. Använda mig av min känsel i mina händer. Låta fingrar och händer röra mig, min kropp, och även det som finns framför mig. Bredvid mig. Undersöka som om det vore något jag aldrig känt förut. Undersöka så nyfiket som möjligt om det finns ett mellanrum och ett till och ett till.

Till sist vill jag prova…

Att låta min syn och mina ögon vara med. Att de långsamt öppnar sig som om jag ännu inte riktigt fokuserar min blick, som att allt är lite suddigt i kanterna och det inte finns en skärpa eller fokus i blicken. Som att denna långsamma fokusering i sig är ett mellanrum. Mellanrummet som finns innan min blick ser tydligt och skickar signaler till mig. Signaler som på ett sätt avslutar mellanrummen.

Därifrån har jag genom mellanrummen, hålla-handen, hjärtat, hörseln, känseln och synen fått en möjlighet att se kanske en annan verklighet. En som visar att jag inte alls står vid kanten utan att det faktiskt finns en hel horisont mycket, mycket längre bort.

Det är den magi som kan uppstå i M E L L A N R U M M E N .

Share

Ältande & konspirationsteorier- hur slutar jag?

Konspirationsteorierna – hur vi hela tiden skapar teorier och förklaringar till varför allt dåligt i världen sker. Och hur vi sedan låter dem ältas av vår hjärna länge, som en trygg plats att återkomma till.
Vi och våra system (system 1 och 2) i hjärnan vill att allt ska vara lika enkelt och tydligt för att vi ska förstå. Att skapa såna här konspiratoriska teorier kommer ifrån det som Brene Brown kallar: “Fear based self protection and our tolerance for uncertainty.”
(Min översättning: Ett självförsvar utifrån rädsla och den tolerans vi just nu har tillgång till för att kunna vara i osäkerhet. )
Och när detta beteende att skydda oss själva, genom att skapa en konspirationsteori med tillhörande ältande, blir en vana, när vi ofta behöver gå till dessa historier för att klara oss/skydda oss, så blir de våra rustningar som till slut blir invävda i hela vårt varande ända in i våra celler. Och otroligt svåra att göra oss av med och förändra.

Det går att förändra konspirationsteorierna

Genom att öka vårt medvetande och gå från att vara en Homo Sapiens till en Homo Sapiens Sapiens. Dvs en människa som kan observera sig själv från en annan plats, utifrån. Vi kan ta oss till en sådan plats genom att vara modiga, djärva och våga. Då går det att se de historier/teorier som vi skapar/skapat och vi kan se dem utifrån och som ett första steg inse att de inte är sanna.

HUR gör man?

Första steget är att öka sin egen medvetenhet så att du blir varse och får syn på dessa historier. Och då behöver du komma i kontakt med din kreativitet. En av de mest effektiva sätten att öka din medvetenhet är att skriva ner dessa historier/konspirationsteorier. Och det ska verkligen inte vara en snygg historia du ska berätta. Utan berätta den rakt upp och ned som ditt första utkast, Your First Shitty Draft, hädanefter kallat SFD.

Så skriv, skriv, skriv. Penna mot papper och låt orden komma i den ordningen de vill. Ingen kommer att läsa detta. Och du kan alltid justera och ändra texten senare. Låtsas som att du kanske är ett barn som skriver ner historien, ditt SFD, precis som barnet vill och gör.

Om en av karaktärerna i SFD´n vill säga något som du kanske tycker är olämplig, låt det ändå skrivas ner. Alltihop. Och om du vill att det ska finnas en mängd känslosamma händelser, eller andra kanske tveksamheter som du undrar om det verkligen ska finnas med. Då vet du att det enda rätta svaret är Hell yes! Allt ska med. Precis så som din historia spelas upp i din inre biograf. Och du….ljug inte, snygga inte till. Berätta ditt SFD precis så som den dyker upp inuti dig.

Historien du skriver behöver verkligen inte vara en berättelse. Det kan vara en punktlista, det kan vara post-it-lappar, eller en kortis i din dagbok. Det spelar ingen roll så länge du ser till att skriva ner historien. Om vi, som Brene, har målet att agera med hela vårt hjärta (whole-heartedness) så kan vi ta hjälp av följande punkter och stämma av att dessa är med i den SFD som vi skriver.

  • Historien jag har hittat på – The story I am making up
  • Mina känslor är – My emotions are
  • Min kropp gör och känns så här – My body is doing this
  • Mina tankar är dessa – My thinking is this
  • Mina övertygelser, min tro är denna just nu – My beliefs right now
  • Mina handlingar, vad gör jag just nu – My actions right now

James Pennebaker, författare till boken “Writing to heal” är den som Brene funnit sin inspiration från kring SFD´s. James hävdar att

“Om vi klarar av att föra över dessa (röriga) upplevelser i korta texter/listor/liknande så hjälper det oss att få syn på dem.

Att skriva 15-20 minuter varje dag, 4 dagar på raken, kan minska ångest, ältande, symptom av depression samt boosta vårt immunsystem. “

James Pennebaker

Galet bra tänker jag!

Nu är jag redo att skriva mitt första SFD. Mitt första utkast till min påhittade historia och konspirationsteori som jag häromveckan ältade i ett par dagar.

Vem vet, kanske jag en dag är modig nog att till och med publicera en av mina Shitty First Drafts med alla antaganden, förvrängningar, skapanden av kontroll och säkerhet för att osäkerheten är för jobbig. Vem vet.
Kanske har jag inspirerat dig eller fått dig nyfiken att testa detta sätt att hantera dina SFD?
Jag hoppas det. Lycka till!


PS. I ett inlägg framöver kommer jag att skriva mer om James version och instruktion om hur skriva enligt hans modell. Just nu får du hålla tillgodo med Brene´s egna version av James´s.

Share

Käftsmällar av Jenny

Minns du Jenny? Hon som olovligt har flyttat in i min kropp och tar kommandot ibland. Häromdagen var hon rejält på hugget och gav mig ett par käftsmällar med sin raka höger och sylvassa vänsterkrok. Jag var inte beredd. Hon knockade mig och jag var nere för räkning i ca 18 h. Jenny, det räcker nu!

I min logiska och rationella värld, som jag kan gå tillbaka till efter de där timmarna i hjärn-kaos, vet jag en massa saker. Jag vet att jag litar på mig själv. Jag vet att jag litar på maken. Jag vet att jag har en massa support i familj och vänner. Jag vet att hjärn-kaoset just nu beror på att jag inte är beredd och att det dessutom är struligt med mina balanser av alla dessa hormoner som snurrar i hög produktion fast de inte ska. Eller i låg produktion fast de inte ska.

Hjärn-kaoset och en hormonkurs

Ja, det är inte en klockren balans för tillfället av min progesteron och östrogener. Jag bytte för en knapp vecka sedan från progesteron tabletter tillbaka till Progesterall-krämen. Och den omställningen har jag märkt av. Det har maken fått känna på också. Även han fick nog en käftsmäll eller flera av Jenny.

Jag har gått en digital hormonkurs under veckan hos Therese Renåker. Den tog mig 2 kvällar att ta mig igenom 36 lektioner. Tydliga, enkla att förstå, mycket nytt för mig och en ökad nyfikenhet att veta och förstå mera. Jag hoppas att även maken vill kika på denna så att vi kommer i balans vad gäller kunskap. Jag kan varmt rekommendera kursen, “Du och dina hormoner”!

Therese pratar i ett kapitel tidigt i kursen om hur nervsignaler och hormoner handlar om kommunikation och säger så här:

Precis som jag upplever det….

Jag har försökt att förklara för maken och för andra att jag upplever stunderna när Jenny kliver in med full kraft som att jag
1) inte har tillgång till någon av mina visdomar, kompetenser och erfarenheter
2) saker jag behärskade enkelt förut är numera helt utslaget
3) som vet att det här med sjävmedkänsla och självkärlek till mig själv är otroligt viktigt ändå inte kan hejda den här framfarten
4) pratar ett till språk i den hormonella kommunikationen och det är ett språk jag ännu inte lärt mig, men mitt i det så fnyser bara Jenny åt mig och tycker “Skyll dig själv, din gamla ragata, det här är ju ditt eget fel”, fast allt jag skulle behöva är att sakta ner och vara varsam mot mig själv och låta det ta sin tid att lära mig ett nytt språk.

Det jag upplever att Jenny har “gjort” i mig är att hon har öppnat upp mina gamla och dåliga Autobahns, och väljer dem så fort ett stimuli dyker upp. Förr hade jag tillgång till mindre och behagligare vägar och stigar. Som gav mig långsamhetens lov och därmed även tillgång att hinna få fatt i min visdom och skapa den respons till stimuli som hag var bekväm med och som även omgivningen kunde vara bekväm med.
Men nu….snabbt styr hon om mig till en autobahn, lägger i den högsta växeln och gasar på som den värsta racerföraren. Jag hinner inte ens bli medveten om att racet är igång förrän jag på håll upptäcker det. Och då, i stunden jag medvetandegör detta, i den stunden då kommer käftsmällarna rakt mot mig själv. Dömande, dömande, dömande.

Bästa maken försöker med all kraft stanna kvar och möta Jenny och mig och inte heller han klarar av att stå när smällarna flyger till höger och vänster. Han väljer att ducka ibland och framförallt väljer han oftast att inte slå tillbaka. (Alltså med ord, aldrig med riktiga slag….det fattar du väl!)

Flera tips som dykt upp i dessa dagar är följande:

  • Klimakterieportalen – en relativt ny hemsida med en massa bra input kring klimakteriet. Jag blev tipsad om den igår av maken så jag har inte hunnit spendera en massa tid där ännu.
  • Hypotyreos-Liv – en blogg om att leva med sköldkörtelproblem. Denna tipsade Therese om i kursen och även denna är ny för mig.
  • Snabb-kurs i kolesterol – likaså denna ett tips från Therese i kursen.

Att vara varsam med mig själv

Det är en gåva och ett förhållningssätt som jag har praktiserat och påmint mig om de senaste 10 åren. Innan dessa var jag rätt bra på att göra det automatiskt. Och nu, nu är det i mina hjärn-kaos-stunder HELT OMÖJLIGT.

Så just nu är jag tacksam att jag kan bli hållen av fina Helena som just nu har släppt sin podd. Tack, tack, tack – jag följer och lyssnar via iTunes och dina budskap når in i mig och påminner mig de stunder då hjärn-kaoset är vilande. Och en dag kanske de till och med kan överrösta kommunikationen från hormonerna och komma som nervsignaler till mig istället. Och vara som vänliga bilskollärare och helt enkelt ta över ratten från Jenny.

Share

Mina bästa sex…

Fick en fråga häromdagen av en kompis som ville ha hjälp att välja poddar till deras poddklubb – frågan kom till mig och en annan gemensam vän då innehållet i podden skulle handla om sex.

Jag svarade: “Alltså sex….det är ett himla brett spektrum. Jag har lyssnat på ett antal olika poddar om sex, så att bara välja ut en är svårt. Lite mer önskemål kan hjälpa mig att guida er åt rätt håll .

Svaret kom: “Jag tänker: relation till sex. Var det går rätt/galet. Om att våga.” Och så fanns det en fortsättning på det. Om att jag skulle kanske kunna dela med mig av mina bästa sex…

Mina bästa sex-poddar

  1. Lyssna Nu och avsnittet med mig själv. Självklart högst upp på listan. Ett öppet samtal mellan mig och de två kvinnorna som drev podden (numera nedlagd). Varning! Not Safe For Work. Två av varandra oberoende lyssnare har delat med sig att de höll på att ramla av stolen på kontoret och tack och lov att de hade hörlurar på sig så att ingen annan hörde. Avsnittet handlar definitivt om min relation till sex. Och absolut om att våga. Och uteslutande om sex.

Övriga poddar om sex kommer inte alls rangordnade utan bara som en lista utan inbördes godheter. Där visserligen jag värderar olika avsnitt på olika sätt. Fast det spelar inte riktigt någon roll här. Så håll till godo.

  • My dad wrote a porno – i denna podd läser sonen upp in pappas porrnoveller för sina två kompisar. Mycket skratt och mycket “porriga” scener där Belinda (huvudrollen) tar sig an ett och annat knull för att affärerna ska gå bättre. Och visste ska den väl snart komma som TV-serie? Nämnde jag mycket skratt? Detta är för övrigt podden på min lista som har flest följare av alla.
  • Speaking of Sex with the Pleasure Mechanics – en podd av Chris och Charlotte som verkar för bättre sex åt alla. De har episoder om allt inom sex. Denna podd är nog en av mina guldgruvor. Det finns alltid någon skatt att finna och lyssna på. De har även en hel del online-kurser. Vi har genomfört deras Erotic Essentials – rekommenderas!
  • Where should we begin – Esther Perels podcast med huvudsyfte till att handla om relationer, och i en parrelation är det ju nästan oundvikligt att det dessutom inte handlar om sex. Vilket Esther gärna pekar på och belyser.
  • Sex talk with my mom – en amerikansk podd där sonen och hans mor gör en gemensam podd. Sonen är betydligt mer pryd och försiktig när det gäller att våga i sin sexualitet. Medan modern är tvärtom. En hel del skratt utlovas.
  • Getting into the swing of things – en podd där vi får möta Mr Steak och Miss Tequila, ett amerikanskt par som genom sina episoder låter oss få följa med när de summerar sina äventyr i sex med flera. Med partnerbyten, med trekanter, med sex bredvid andra, på sexklubbar, på sexfester, sex på egen hand, osv. Mycket skratt ifrån S & T, kanske inte lika mycket från mig när jag lyssnat. Otroligt många upplevelser, tankar och detaljer som de delar med sig av. Denna podd verkar vara en bra introduktion för par som vill testa sex med flera tillsammans med sin partner.
  • Ligga med P3 – jo, en svensk podd tog sig in på listan. Och det är långt ifrån alla episoder som jag gillar, men även här finns det guldkorn. Det är många av gästerna som är otroligt unga, vilket jag kan uppleva är lite enformigt. Så en dag kanske maken och jag vågar anmäla vårt intresse att delta som gäster. Vissa av deras avsnitt är väldigt informativa och andra mest ointressanta. För mig. Kanske inte för dig.
  • Sex on the brain med Amory Jane – ett par avsnitt av denna podd har jag fått som tips och lyssnat till. Ett som jag småfnissade åt när jag lyssnade på under en bussresa. Det handlade om en tjejfest för att onanera. Som sen fick en hel del sexleksaker inkluderat och lite mer än bara onani. På tjejfesten. Och de hade några ljudklipp från festen som var härliga att få ta del av.
  • Ruby Ryder´s Pegging Paradise – en kvinna som typ enbart har en podd om analsex. Helt otroligt i mina ögon hur hon lyckats få ur sig fler än 200 avsnitt. Jag har lyssnat på typ 3 avsnitt och hon är otroligt kunnig, avslappnad och så totalt inne i att detta med analsex är superskönt. Det är ett förhållningssätt som jag gillar. Börja med att lyssna till avsnitt #112 – for the ladies till exempel.
  • Känsligt läge med Klara Zimmergren – jo, ett avsnitt har jag gillat att lyssna till i denna svenska podd. Ett avsnitt om att bryta normen. Där Mian Lodalens citat får berätta om innehållet: “Den vanligaste sexfantasin hos en kvinna är att ligga med en annan kvinna. “ I övrigt är detta en podd jag inte lyssnar till alls.
  • Life on the Swingset – The Swinging and Polyamory Podcast – även denna har jag lyssnat till ett fåtal avsnitt och det som fastnade hos mig var ett med ett gäng gäster kring ämnet: “Aging and Sexuality”. I övrigt en i mina tycken “rörig” podd med dålig ljudkvalitet och ämnen som inte riktigt lockar mig.

Podbean

Nej, det är inget betalt samarbete mellan mig och Podbean, men det är min favoritapp när det gäller att lyssna på podcasts. Varför? Jo, den har flera möjligheter i lyssnarläget.
Exempelvis hastighet och att den kan “radera” de där tysta delarna i vissa poddar. Så i min effektivitets-människa blir jag glad av att kunna hinna med fler lyssningar än färre. Därför är mina länkar ovan nästintill alla ifrån Podbean.

Share
Go Top
Translate »