när samtalet berör

Jag är så tacksam för igårkväll.
Poddklubben samlades hemma hos oss och vi åt och umgicks samtidigt som samtalet rörde sig mot kvällen mål. Att samtala om otrohet.

Vi hade förberett oss lite olika som vanligt och det är helt ok.
Uppdraget var att lyssna till ett samtal mellan Tony Robbins och Esther Perel (i länken finns två delar – lyssna gärna på bägge). Samt att titta på en film – “Vad döljer du för mig”.

På bilden ovan – huvudpersonerna från filmen

Det verkar vara så mycket som väckts i många av oss när vi lyssnat på detta. Ett behov av att få prata av sig om detta fanns i oss. Särskilt som vår förra träff var tvungen att skjutas fram pga magsjuka. Maken satte igång oss med en fråga rakt på sak:

Hur har otrohet påverkat dig?

Och vi tog alla i tur och ordning en berättelse om att den otrohet vi upplevt nära oss. Men det var få som vågade eller kom ihåg att även berätta hur det påverkat oss. Kanske är vi inte heller medvetna om HUR det har påverkat oss. Och det kanske inte heller var viktigt denna kvällen. För så nära som vi kom varandra bara genom att dela all den otrohet som funnits nära oss, så nära är skönt att vara. Där blir jag berörd.

Jag berättade om 6 otrohetsdelar nära mig:

  • Min uppväxt utan att veta om att jag hade en annan biologisk morfar (och egentligen inte en otrohetssituation, men en situation som ligger nära mig)
  • En kväll under min uppväxt då min bror och jag reagerade på ett samtal mellan våra föräldrar. Fast vi VET inte vad som hänt/hände. Men händelsen finns med mig.
  • Ett skuldbeläggande och en “slut-shaming” som jag fick uppleva mot mig av andra tjej-kompisar för ett “one-night-stand”.  Att jag haft svårt att släppa taget om den och hur känslan av att uppleva “slut-shaming” funnits med i resten av mitt liv sedan dess. (dags att släppa taget om den!)
  • Min egen otrohetsaffär då jag för >25 år sedan träffade min make. Då var jag sambo med en annan kille och jag hade svårt att avsluta den relationen innan jag inledde en relation med denna nya kärlek. Jag ljög för min sambo, lurade honom och hade sex med den nya kärleken utan att berätta för min sambo eller bryta med honom. Allt detta pågick i ca tre månader innan vi delade på oss. Jag sa igår att jag länge har romantiserat händelsen och hur det var….men så för en knapp vecka sedan fann jag den dagbok som jag skrev i då. Nu vet jag mer. Nu kan jag dessutom se händelsen från distans och nej, jag är inte längre arg på mig själv för att det blev som det blev. Jag är inte glad över det jag gjorde då, men jag är glad att det blev min make och jag.
  • Och så de två sista…med bröder i våra båda familjer som varit otrogna och lämnat sina fruar. Allt kan ju hända. Även i de bästa familjer. Och det har påverkat mig.

Hur har otrohet påverkat dig?
Och vilken otrohet har funnits i din närhet?

 

Min make och jag har sen i höstas i flera omgångar och tillfällen ventilerat och pratat om vad otrohet är för oss. Pratat om var gränsen går. För just oss. Och jag upplever att många relationer bara utgår från att det är samma gräns som gäller för dig och mig utan att vi pratar om det. Den sista frågan som jag ställde fick alla på poddklubben med sig hem igår. Att stöta och blöta med sin partner. Inte för att redovisas för oss andra. Utan för att finna var vår gräns går. Din och min.

Var går gränsen för otrohet i din relation med din partner?

Share