Tipset från Tony satt som en smäck

Under en morgonpromenad lyssnade jag på ett avsnitt av Tony Robbins podcast.  Avsnittet heter: “Are you afraid of being cheated on?” och jag lyssnade till hur Tony hjälper Aly i podden till en helt ny plats genom att ställa sina frågor och utmana hennes perspektiv på tillvaron.

Lyssnandet och de tips som Aly kom fram till genom Tonys hjälp satt inte bara som en smäck för Aly utan även för mig.

Jag känner igen mig i smärtan som Aly upplevde. Jag känner igen mig i rädslan att bli lämnad av någon du älskar. Jag känner igen mig i Alys behov av att kontrollera som ett sätt att då tillfredsställa behovet av att känna säkerhet.

Tipset för att komma vidare och kunna släppa taget om behovet att kontrollera – vad var det då? Något helt oväntat för min del. Och något som jag samtidigt gått och väntat på. Fastän jag inte förstått det. Och det handlar om att bli vän med de som du inte vill vara som. Alla de som du känner ett “åh, jag vill aldrig göra något sånt eller vara som den där personen” – alla dessa personer är du nog egentligen själv rätt lik. Så om du nu går och dömer dem och kritiserar dem för något som du egentligen också gör – då är du ju inte bara dömande och elak mot dem utan även mot dig själv.

Tony förklarar för Aly att han vill att hon inte ska börja med sig själv, utan börja med att se på dessa andra människor på ett mer medmänskligt sätt. Att de handlingar de utför kanske inte alls är av illvilja utan okunskap. Att ge dessa personer mer varsamhet i dina tankar och således även dig själv om och när du gör samma sak. Men börja med de andra så kommer du själv liksom med på köpet.

Jag är övertygad om att Tony har en stark poäng här. Ett av tipsen vi brukar ge till eleverna vi träffar i skolan i vår YAM-undervisning (verktyg kring psykisk hälsa) är just att låta den som mår dåligt få hjälpa en annan. Det är den snabbaste och effektivaste vägen till att må lite bättre. Att få hjälpa en annan människa. Även om det bara handlar om att hålla upp dörren för någon, eller att ändra sin tanke och vara lite snällare emot en annan person.

(Ja, jag VET att det egentligen inte finns något som heter kontroll eller som ens funkar så, men illusionen av den är vad jag just nu krampaktigt håller i). 

Share

rakt i nyllet (och hjärtat)

ett par insikter ramlade just ner.

när jag lyssnat och tittat på denna film med oprah och tony robbins.

6 transformative lessons for life….

  • Trade your expectation for appreciation (suffering ends in that moment)
  • Stop keeping score in your relationships (keep giving as in the beginning of your relationship)
  • Your decisions are your destiny (sometimes not getting what I want lets someone else get what they want, and sometimes it digs a whole in me so deep I gotta find a way to grow out of it and then I might have something to give to someone else. Life is not about getting what you want. Life is about becoming more.)
  • Success without fulfillment is failure (it´s not what you get but who you become)
  • We all get what we tolerate
  • Life does not grow by a no (it grows by saying yes and taking a risk)

och shit vad de insikterna river upp gamla sår – med sårskorpor redo att tas bort så att såren kan få läka från denna nya plats, med dessa nya insikter att läka dem.

ont gör det hursomhelst….tills….

….den där befriande insikten om att jag faktiskt ofta och länge klarar av att ha två motsatta tankar samtidigt i min hjärna.
Den som befriar mig direkt från det nej som jag gav häromkvällen, och istället gav plats till ett ja.
En kort stund kände jag att jag var dum som inte vågade säga ja, för att en kort, kort stund efteråt inse att det inte gagnar mig och att det nej:et beredde plats för det ja som komma skulle. Till något som gagnar mig.

Tony, ibland är dina ord lite för “låga” för mig, jag behöver vända och vrida på dem och se dem ur fler perspektiv. Som att ett initialt nej kan behövas för att skapa utrymme för att ett JA som kommer från hela mig kan få ta plats.

Share

när samtalet berör

Jag är så tacksam för igårkväll.
Poddklubben samlades hemma hos oss och vi åt och umgicks samtidigt som samtalet rörde sig mot kvällen mål. Att samtala om otrohet.

Vi hade förberett oss lite olika som vanligt och det är helt ok.
Uppdraget var att lyssna till ett samtal mellan Tony Robbins och Esther Perel (i länken finns två delar – lyssna gärna på bägge). Samt att titta på en film – “Vad döljer du för mig”.

På bilden ovan – huvudpersonerna från filmen

Det verkar vara så mycket som väckts i många av oss när vi lyssnat på detta. Ett behov av att få prata av sig om detta fanns i oss. Särskilt som vår förra träff var tvungen att skjutas fram pga magsjuka. Maken satte igång oss med en fråga rakt på sak:

Hur har otrohet påverkat dig?

Och vi tog alla i tur och ordning en berättelse om att den otrohet vi upplevt nära oss. Men det var få som vågade eller kom ihåg att även berätta hur det påverkat oss. Kanske är vi inte heller medvetna om HUR det har påverkat oss. Och det kanske inte heller var viktigt denna kvällen. För så nära som vi kom varandra bara genom att dela all den otrohet som funnits nära oss, så nära är skönt att vara. Där blir jag berörd.

Jag berättade om 6 otrohetsdelar nära mig:

  • Min uppväxt utan att veta om att jag hade en annan biologisk morfar (och egentligen inte en otrohetssituation, men en situation som ligger nära mig)
  • En kväll under min uppväxt då min bror och jag reagerade på ett samtal mellan våra föräldrar. Fast vi VET inte vad som hänt/hände. Men händelsen finns med mig.
  • Ett skuldbeläggande och en “slut-shaming” som jag fick uppleva mot mig av andra tjej-kompisar för ett “one-night-stand”.  Att jag haft svårt att släppa taget om den och hur känslan av att uppleva “slut-shaming” funnits med i resten av mitt liv sedan dess. (dags att släppa taget om den!)
  • Min egen otrohetsaffär då jag för >25 år sedan träffade min make. Då var jag sambo med en annan kille och jag hade svårt att avsluta den relationen innan jag inledde en relation med denna nya kärlek. Jag ljög för min sambo, lurade honom och hade sex med den nya kärleken utan att berätta för min sambo eller bryta med honom. Allt detta pågick i ca tre månader innan vi delade på oss. Jag sa igår att jag länge har romantiserat händelsen och hur det var….men så för en knapp vecka sedan fann jag den dagbok som jag skrev i då. Nu vet jag mer. Nu kan jag dessutom se händelsen från distans och nej, jag är inte längre arg på mig själv för att det blev som det blev. Jag är inte glad över det jag gjorde då, men jag är glad att det blev min make och jag.
  • Och så de två sista…med bröder i våra båda familjer som varit otrogna och lämnat sina fruar. Allt kan ju hända. Även i de bästa familjer. Och det har påverkat mig.

Hur har otrohet påverkat dig?
Och vilken otrohet har funnits i din närhet?

 

Min make och jag har sen i höstas i flera omgångar och tillfällen ventilerat och pratat om vad otrohet är för oss. Pratat om var gränsen går. För just oss. Och jag upplever att många relationer bara utgår från att det är samma gräns som gäller för dig och mig utan att vi pratar om det. Den sista frågan som jag ställde fick alla på poddklubben med sig hem igår. Att stöta och blöta med sin partner. Inte för att redovisas för oss andra. Utan för att finna var vår gräns går. Din och min.

Var går gränsen för otrohet i din relation med din partner?

Share