Livet som MIN skola

What are the patterns in your life? Lessons are repeated until learned.

Jag har de senaste dagarna omringats/påmints från höger och vänster om att jag har undvikit att lära mig en massor.
Jag ser att mönster finns i mitt liv.
Jag ser att saker/händelser/känslor upprepas gång på gång.
Och jag känner mig idag handfallen om exakt vad det är som ska framträda och visa mig vad jag behöver lära mig i mitt LÄRANDE och VÄXANDE.

För att lära mig av och i mitt liv behöver jag hjälp.
Just nu har jag ställt frågan till kloka människor i mitt liv om de vill vara med i coaching cirklar med mig. Ett koncept från MIT – Presencing Institute.
Och jag håller tummarna nu för fullt.
För nu är det dags att synliggöra så mycket som möjligt.
Att se min BIGGER PICTURE.

Mina påminnelser?
Life is a classroom
Vem är VENUS?
Nyhetsbrev från Kajsa 
“What interacts with what and how” – intervju m Carlo Rovelli

samt
att läsa alla mina inlägg från förra året
att läsa mina ord i min dagbok
att läsa igenom citat och uttryck jag sparat som bilder i mobilen
att höra mig själv berätta för en annan om något

Share

V A D ?

Häromdagen skrev jag ett inlägg om veckans intryck, och så fick jag två tips av Michael i kommentarerna. Det ena tipset var en kortis med Seth Godin om att tysta ner reptil hjärnan. Och den såg jag idag. Men det var inte delen om reptil hjärnan och att tysta ner den som fick mig att reflektera. Utan när han pratar om “to ship”. Att varje dag bestämma sig för att “skeppa” något. Att det är allas och var ens skyldighet. (här kan du läsa om det han pratar om i youtube-klippet)

Seth pratar om rädslan som är förknippad med att “skeppa” på sin blogg så här: “Every time you raise your hand, send an email, launch a product or make a suggestion, you’re exposing yourself to criticism. Not just criticism, but the negative consequences that come with wasting money, annoying someone in power or making a fool of yourself. It’s no wonder we’re afraid to ship.”

Jag kom att tänka på det som jag pratade om vid en lunch med två fd kollegor häromveckan. Jag pratade då om vikten av att vara i ett görande. Att göra saker. Att göra det som jag vill. Att göra det varje dag. Och vad som jag just nu “skeppar” är ett blogginlägg om dagen. Ett inlägg som handlar om mitt lärande och växande. Eller något annat.

Samtidigt drar jag en parallell till den mooc jag just gått, den där vi pratat, känt och läst om “to prototype”. Och vikten av att våga kasta sig ut med en prototyp som är 0.8. Och inte fullt klar ännu. Att våga göra det och att vara så pass “klar” att acceptera att jag nu kommer att få ta emot kritik. jag ser likheter i de båda tankarna.

Otto Scharmer presenterar tankarna bakom att prototypa in sin bok: Theory U – leading from the future as it emerges.
“Prototyping means to explore the future by doing, and builds on a practical integration of the head, heart and hand. It very quickly creates practical results that can then generate feedback and suggestions for improvement by all key stake holders of the system at issue.” Eller så här: “Prototyping living microcosms in order to explore the future by doing – enacting the new through “being in dialogue with the universe“.

Japp – så du som är en del av mitt universum – nu vill jag ha en dialog med dig.
Jag undrar nämligen VAD det är som jag ska prototypa och skeppa. VAD?
Om du skulle svara på denna fråga och några till av de nedan till mig så blir jag super duper glad!
Jag fann frågorna hos Live Your Legend.

Vilka är mina största passioner tror du? Varför just de/n? 
Vilka är mina största styrkor och talanger/kompetenser? 
Med tanke på det du just berättat och vad du känner till om mig,
vad har du trott att jag skulle göra i mitt liv? 

Låtsas nu som att du inte kände mig personligen,
utan bara visste vem jag var –
vad skulle du vilja köpa för tjänst av mig där jag kan lära dig något eller hjälpa dig med något?
Vad och varför?

Tusen tack för hjälpen du där i mitt universum! Tack och puss!

Share

five persons to change the world…

Igår var jag med om en maffig upplevelse. Det var dags för den andra live-sändningen i den MOOC som jag deltar i, U.Lab – Transforming business,society and self. Otto Sharmer leder oss igenom de 90 minuterna där vi ägnar mer än halva tiden till en journaling övning. 19 frågor att skriva kring. Bara att sätta pennan på pappret och se orden träda fram. Inte tänka.

Efter 17 frågor leder Otto in oss alla,  >50k deltagare över hela världen, i en guidad visualiseringsövning. Vi är stilla och känner “the emerging awareness”. Jag känner stark kraft från de andra deltagarna. Särskilt när vi uppmanades att känna m fötterna och att öppna våra hjärtan. Andra besök fick jag när vi öppnade våra hjässor. “Min gröna jätte” kom med sina vänner.

Under den guidade visualiseringen blev vi även ledda in i vår framtid och för mig blev det oerhört starkt och känslosamt. Jag träffar sex personer som jag vet vilka de är och vi har en uppgift gemensamt i min visualisering. När Otto sedan ber oss om att vända tillbaka till nu och skriva ner de fem namn som med mig skall förändra världen så talar han verkligen till mig. Det var så jag upplevde det.

“All it takes is five people to change the world”, sa Otto. Här kommer mina fem:

Helena Roth

Hunter Mabon

Jo Hall

Susanne Gunnarsdotter Lampa

Sara Modig

Jo, det var en tydlig sjätte person också…Bill Clinton. Honom har jag valt att parkera då länge och har istället bjudit in övriga till samtal. Jag vill berätta om min visualisering och se vad dessa fem ser att de kan hjälpa mig till denna framtid. De andra fem har jag redan bokat upp samtalstider med och det sker redan i nästa vecka. Och maken Hunter har jag redan pratat med och mer blir det nu i helgen under resan till Leicester med P14-laget ifrån Stockholm Exiles Rugby. Lagets första rugbytour.

Undrar vilka mina söners fem personer blir vid olika tillfällen i livet. Vilka fem personer som de kommer att ta hjälp av för att kliva in i framtiden. Kanske finns de för vår yngsta son i hans rugbylag?

The-Five-Property-Investment-Risk-Profiles-

Share

en annorlunda empathy walk

 Empathy Walk

En reflektion om min empathy walk denna morgon. Jag genomförde den med mig, Snowy (dvärgschnauzern) och naturen. Jag hade inte planerat den som min empathy walk, det kom till mig på väg genom Uggleviken.

Då fick jag en insikt i att det jag oftast kallar walk’n’talks för mig är väldigt lik en empathy walk. Likhet i att jag stannar upp tankarna, saktar ner tempot, låter känslorna expandera och ta plats och när jag pratar gör jag det från hjärtat. Tiden är en viktig parameter. Dels att tillåta sig att inte ha en tid att passa och dels att gå saktare så att även tiden upplevs som att den saktar ner.

Och då kom insikt nummer två – att jag under de walk’n’talks som jag genomförde i våras i Norrtälje – jag lät tiden vara och ändå kom vi varje gång fram när tiden var ute. När det var dags för mig och min medpassagerare att skiljas åt. Jag inser att jag har full tillit till min inre tid.

Tredje insikten – när jag saktar ner tillåter jag mig själv att ta emot energi och frekvenser överallt där det uppstår.   Rådjuret vi mötte. Fåren i hagen. Eleverna som sprungit vilse på sin orientering och inte vågade fråga om hjälp först. Skogen. Ljuset. Gaia. Snowy. Och när jag får ta emot och fylla mig själv med energi så sker det öppningar i mig. Öppningar som jag inte vill stänga. På länge. Som stannar med mig.

Fjärde insikten – att jag lever länge på dessa empathy walks och att det är en nästintill daglig ritual nuförtiden. Och att den kraft jag hämtar där gör att jag kan ta itu med de skav och allergier som uppstår i mig i möten med energier som “krockar” med min. Och öppningarna gör att jag i de mötena kan se hur nå fram med annan energi och erbjuda öppning där det går. Som jag känner stor tillit till min kraft att nå fram. Jag har provat många gånger och jag har “det” i blodet 😉

Femte insikten – att näst efter Eye Gazing så måste Empathy walk vara ett oerhört kraftfullt verktyg i att förkorta tiden till att känna närhet och cellhet. Med dig själv och andra.

Jo, ekarna längs min promenad ropade stanna hos oss, vila i vår kraft, vi vill dela med dig. Så nu har jag dykt ner i Solögas tolkning av eken: Ös ur din visdoms källa. Jag är vis. Jag är klok. Jag delar med mig av min visdom till andra. Det är dags att tro på dig själv och dina förmågor. Låt din visdom föda dig.

 

Share