allt hänger ihop…hormoner, signalsubstanser, binjurar och sköldkörtel

Idag har jag läst ut boken “Kaos i kvinnohjärnan” av Mia Lundin. Och inte är jag förvånad över hennes förklaringar eller hur allt hänger samman, det känns bara som att jag konstant glömmer bort det. Att allt hänger ihop.

När jag nu är 49 år och mitt i något slags klimakteriet-fas. Fast utan svettningar, vallningar, frossor, etc som verkar vara de mest vanliga fysiska symptomen. Jo, jag har haft en eller en handfull nätter de senaste två åren som jag vaknat och varit helt klibbig och blöt av svett. Och jo, brösten har ömmat och svullnat upp vid ett par tillfällen också. Även dessa tillhör de fysiska symptom som är vanliga.

Min klimakteriet-fas verkar för mig del ha hamnat mer på insidan. Insidan av vagina i form av tunna slemhinnor. Och insidan av resten av mig i form av humörsvängningar. Som jag nu, efter att ha läst Mias bok, är övertygad (just nu) om att de beror på obalanser i mina system. I dem alla.
(Jag är inte övertygad om allt Mia skriver, men det är mycket som jag känner igen mig i)
Obalansen mellan mina hormoner; östrogen (mitt är högt nu), progesteron (som jag inte har ett mått på) och testosteron (som jag tidigare nog haft en rätt hög dos av sett till balansen).
Obalansen mellan mina signalsubstanser (som jag inte har några mått på alls); serotonin (som jag tolkar enligt Mias frågor är superlåg nivå just nu), adrenalin och dopamin.
I binjuren obalansen mellan kortisol och DHEA. Varav dessa två på mig vid mätning i blodprov var låga båda två. Kanske för låg på dem undrar jag idag?
Och så sköldkörteln…..där har jag fått resultat på typ allt och det ser “normalt” ut. Så här undrar jag hur det kan se normalt ut när resten är i en slags obalans. Är det “normalt” att sköldkörteln inte alls påverkas om övriga system är i obalans?

Hur går jag vidare nu?

Det första jag har gjort är att leta rätt på hjälp att kunna tyda och tolka resultaten och se över vilka som saknas för att kunna dra slutsatser. Och det har vi redan gjort. Maken och jag har kontakt med Jonas för att gå vidare med denna fråga.

Det andra jag har gjort är även att boka til för undersökning hos en naturläkare. Som jag blivit varmt rekommenderad. Lisa. Som har tid för mig först i slutet av september. Så där får jag vänta och öva tålamod.

Det tredje och egentligen det första jag gjort är att starta min symptomspårare.  Det är Mia Lundin som delar med sig av denna pdf där du helt enkelt varje dag fyller i de symptom som du upplevt under dagen. Symptom kring humöret.
Jag lägger till lite egna reflektioner kring dagen också, och vilka tillskott/vitaminer som jag tagit, om jag druckit alkohol och hur mycket, om jag druckit kaffe och hur mycket. Jag har ingen aning om det påverkar eller ej, men jag vill undersöka lite mer nu när jag ändå ska kika varje dag på symptom. Jag kommer även att reflektera en stund över dagen för att kika på vad som triggat igång ett symptom för att undersöka om det kan finnas mönster även där.

Om du har tips eller vill dela med dig av hur du mår, vad du gör för att må bättre, eller om du har tips på intressanta saker i liknande områden – dela, dela, dela GÄRNA med mig!

Share

att känna mig som ett sex-objekt

Vi har nyfiket nosat på våra känslor och intresse för sub-dom- kulturen (submissiv – dominant, eller undergiven vs dominant) och inte riktigt fastnat i det eller dess uttryck. Samtidigt som något ändå lockat (främst mig) och jag har inte kunnat förnimma vad som lockat och helt enkelt inte släppt taget om tanken och min nyfikenhet.

Så när jag fick läsa en text som beskrev hur ett par testat tillsammans och hur kvinnan i paret försökt agera dominant. Så insåg hon att det hon gillade i sub-dom-kulturen och det som lockat henne var att bli ett sex-objekt, att bli objektifierad.

Åh, haha, ja, det där känner jag igen. Det där kan jag gå igång på!
Att vara makens sexobjekt när vi leker i vårt sexliv, det gör mig upphetsad.
Det får mig att känna mig sexig, utvald och i min fulla kraft.

Fotocred till Fotograf Sandra Bosdotter.

En annan sida av mig som gick igång när Sandra fotade mig var en liknande. Att få känna mig sexig framför kameran. Även om vi där och då under fotosessionen mest garvade och pratade. Men ändå dröjde sig känslan kvar av att vara naken med kameran. Att få synliggöra sig som sexig. Som ett sexobjekt.

Har du lust att fota dig i snygga underkläder eller annat – hör av dig till närmsta fotograf. Jag rekommenderar såklart Sandra 🙂

Och blir påmind om att känna sig som ett sexobjekt ligger väldigt nära ett annat inlägg jag skrev  att jag njuter av att veta att jag är någons fantasi….

OBS! Detta funkar endast i sammanhang och kontexter som är sexuella för mig. Inte bara för att de är sexuella för dig. Eller för att du vill vara sexuell med mig. Det funkar liksom inte så….

Share

olika svar beroende på frågan?

Häromdagen undersökte jag ordet altruism och fann en annan reflektion i mig som mer handlar om vår förståelse och vår hjärnas önskan/behov av att definiera vad något är eller ej. Om att det ibland är en sån hårfin skillnad på vad ett ord eller ett begrepp betyder.

Så läser jag vidare i boken: Becoming Wise och landar i igenkänning på sidan 212-213 där Margaret Wertheim berättar om fysik och naturvetenskap.

Beroende av frågan kan något som ljus vara olika saker.
Det kan antingen vara en våg eller en partikel.

Margaret säger att fysik har ett dualistisk sätt att beskriva världen. Att ett sätt att beskriva ljus som en våg är ett sätt att se det som ett kontinuerligt fenomen. Och att beskriva ljus som en partikel är ofta upplevt som ett diskret eller digitalt fenomen. (ursäkta om jag inte fått till korrekt översättning av detta språk som hon använder)

Att våg-beskrivningen utgår från relativism och att partikel-beskrivningen utgår ifrån kvantmekanik. Att relativism använder sig av den kosmologiska skalan och att kvantmekanik använder sig av den subatomiska skalan.

Och att dessa två teorier IDAG inte matematiskt samordnas. De är fortfarande separata. Så när vi kan finna ett ramverk som kan kombinera dessa två är vi mindre schizofrena då? Margaret menar att vi inte ens behöver oroa oss. Universum finns och universum är inte schizofrent, det accepterar att det finns olika sätt att se på saker – beroende på vilken frågan är.

Och avslutar hon – “Några tror att string teorin kan vara en lösning som ett ramverk för att få dessa två delar att samordnas och därmed även kanske svaret beroende på frågan.”

plusposter3-strings-final

Share