Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

Tag: universum (Page 1 of 2)

cowabungaaaaaa

Tiden har kommit.
Scenen är redo.
Inget annat måste hända.

Dina tankar är som laserstrålar.
Dina känslor är som kryptonit.
Varken tid, utrymme eller det som de innehåller kommer någonsin att vara detsamma.

Dina vänner är avskräckta.
Dina fiender retirerar.
Du har blivit otrolig.
Du kan inte misslyckas.

Äsch, det här är bara den normala, dagliga checklistan, att gå igenom
varje gryning, precis innan du startar din dag.  

Jag vet knappast varför vi påminner dig längre,
förutom att vi alla gillar att höra dig skrika, “Cowabunga-a-a-a”.
Och när vi ser dig dyka tillbaka ner till jorden från universum
på dina vingar – då gör du vår dag liksom.
Fortsätt så.

Cowabungaaaaaa!

 

Share

reminder from the universe

There are indeed times in every life when one must simply lay low,
hide out, and just chill.
And usually it’s called sleep.
However, Tess, in between such times,
by the light of the sun or a giant disco ball,
I generally advocate as full a schedule as you can possibly manage.

Do the hustle,
    The Universe

Besides, Tess, it’s easier to fall in love,
and to be fallen in love with,
when you’re busy.
Hubba-hubba…
Share

påminnelse från universum

Har du kommit till insikt om att svar kommer före frågor?
Att läkande börjar med sjukdom?
Att det är svårt för en dröm att slå in
utan att det varit en tid då en dröm inte slagit in?
Otroligt att allt liksom faller på plats, eller hur?
Så att alla, oavsett på vilken resa de är på, kan bli glada.
Tjohoo,
Universum

Och minns att allt, precis allt, sker för att göra dig glad. 

Share

ett annat sätt att leva

Men istället för att ta sitt liv beslöt Fuller (kanske på grund av sin djupa övertygelse om enheten och ordningen i det universum han visste sig vara en integrerad del av) att leva vidare som om han faktiskt hade dött den där kvällen.

Eftersom han var död behövde han inte längre oroa sig för hur det gick för honom personligen utan var fri att leva vidare som en representant för universum. Resten av hans liv skulle bli till en gåva. Istället för att tänka på sig själv skulle han ägna sig åt att fråga: “Vad är det som behöver uträttas här på jorden som jag har lite hum om, och som troligen inte kommer att bli gjort om inte jag tar ansvar för det?”
Han beslöt sig för att helt enkelt fortsätta ställa sig den frågan gång på gång, och sedan uträtta vad som kom för honom, följa sin intuition. På det sättet, genom att arbeta för mänskligheten som om man vore anställd av universum i dess helhet, kommer ens omgivning att påverkas och berikas av den man är, det man känner och det man gör. Men det är inte längre personligt. Det är bara en del av universum i sin helhet som finner sitt uttryck.

……..

När man får universum till arbetsgivare börjar oerhört intressanta saker hända, även om lönechecken lyser med sin frånvaro. Men man måste ha stort tålamod. Ett sådant förhållningssätt tar lång tid at odla. Rätta platsen att börja på är naturligtvis just precis här. Och rätta tiden? Vad sägs om nu genast?

Morgonens läsning i Vart du än går är du där – Jon Kabat-Zinn, sid 204-205

Ja, du har säkert redan klurat ut det. Jag är en av universums medarbetare.

Share

fiende eller fjäril?

Vaknar häromdagen och får denna tanke i skallen:
Jag är min egen värsta fiende. 
Vilket för mig betyder typ att jag är den enda som gör allt detta dumma och onödiga mot mig själv och att jag kan förvränga alla tankar, känslor, information, ja vad som helst och få det till att vara just jag själv som gör det elaka/onda mot mig själv. Medvetet skall tilläggas. Så definierar jag det idag. Och när jag varit vaken i ca 5 minuter så plingade Medium-appen till och min nuvarande favorit Jon hade postat detta inlägg:

What if you aren´t damaged?

Går ut på hundpromenad – rensar skallen – klipper håret – rensar skallen ännu mer när kammen sliter ut tovorna och det känns som att hela hårbotten lyfter en centimeter eller två. Och så rensar jag mailen hemma. Fast fastnar straxt i ett nyhetsbrev från On Being – en av mina käraste favoriter som jag följer både i podcast och som nyhetsbrev. Där de i detta brev delar med sig av en dikt från David Whyte.

Your greatest mistake is to act the drama as if you are alone…..To feel abandoned is to deny the intimacy of your surroundings…. and more and more – lyssna till den och läs den här (1 min 48 sek).

Och så ett nytt mail i inkorgen – från Universum som helt enkelt ber mig att släppa taget, luta mig tillbaka och låta saker ske, låta flödet komma till mig och ha tillit till att det som ska ske sker för mitt bästa. När jag är där i tilliten och flödet – då är jag inte min egen fiende då är jag istället en fjäril som kan sätta igång mer flöden som påverkar alla i min närhet.

Från fiende till fjäril – vilken underbar utveckling!

Fotocred till JG D70s, Flickr

Share

som ett skott på vidöppet mål

 

öppet målFotocred till Glenn Carrie från Unsplash.com – Thank you!

Så kom den.
Dagen då det var öppna, vidöppna mål överallt.
Bara att lägga upp bollen och skjuta och inse att det inte går att missa.
Att det konstant blir nya mål. Att jag lyckas med varenda liten del.
Att vissa undrade om det var slumpen.
Och jag log och svarade nej.

Det gäller att se öppningarna och ta dem!

Varsågod – du har också flera tusen att ta för dig av!

Share

mitt inre motstånd

Häromdagen skrev jag ett inlägg om det kanske var så att det bakom varje motstånd fanns krossade drömmar. Och så skrev jag ett annat inlägg på Linkedin om huruvida jag skulle stanna kvar i ett uppdrag eller ej.

Så när jag får ett av mina mail ifrån Universum…tror du att jag blir förvånad längre av deras innehåll? Nej, helt rätt. De förvånar mig sällan.

Skulle det vara lika roligt ifall du aldrig slutade skratta? Om det aldrig fanns några moln? Om du aldrig blev utmanad? Om du aldrig var ensam? Om du aldrig fick höra hela sanningen även när den gör ont? Om du alltid visste vad som skulle hända, vad skulle du göra och var skulle du åka?

Eller hur,
Universum

PS. Låt dig njuta av det tysta, njut av mysterierna och välkomna hela sanningen.

Jag upplever ett inre motstånd starkt i vissa dagar och det är genom att vara i det motståndet och den frustration som gör mig starkare. Som är en av de vägar som leder till växande och lärande. Även om det är så j-a tungt, jobbbigt, utmanande, energikrävande, mm, mm, så landar jag mer och mer i att det är en oundviklig väg att ta för mig. Att det är precis varför jag är här. För att ta mig igenom motstånd och bjuda mig själv och andra på det. Samt att bjuda på en hel del frustration. På köpet.

Får jag bjuda dig motstånd?

16121839409_0fb177e8ec_z

Share

ord som är sanna

Hon talade inte längre från munnen utan från bröstbenet och kunde inte annat säga än det som var sant.

En vacker påminnelse igårkväll när jag läste Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist var dessa ord ovan. Den meningen som sätter hela mig och mina ord i ljuset. Det är just så som det kommer ut ur mig med. Fast…

…för mig betyder munnen = hjärnan och bröstbenet = hjärtat OCH universum. Och det är inte alltid det är så det händer. Men ibland. Ibland så är de ord som kommer ur min mun sådana som förvånar även mig. de är liksom helt rätt och framförallt sanna, men hur de kommit till vet jag inte riktigt. De behövdes där och då och jag levererade dem. Utan att jag förstår.

Det händer mig i vissa sammanhang med grupper. Det händer mig i vissa sammanhang med enskilda människor. Det händer mig sällan hemma i familjen.

Gemensamma nämnaren för att det ska ske? Jag är ganska säker på att det finns en, men jag vet inte riktigt vad den är eller om den faktiskt består av flera nämnare kanske? Och om det är så att den består av flera nämnare….ja då är en av dem att jag upplever en stor tillhörighet. En villkorslös tillhörighet.

Jag pratar inte längre från hjärnan och mina tankar utan ifrån mitt hjärta och det som universum vill säga, och jag kan inte längre säga sånt som inte är sant.

Så blir citatet omgjort till mitt och mina ord. Som denna blogg – ett sätt att vara i villkorslös tillhörighet och ett sätt att säga sanningar. Flera sådana. Ta till dig de som är sanna för dig. Varsågod.

Share

litet meddelande från Universum

Best case scenario, Tess, you really are a magnificent, powerful, divine Being of Light; your thoughts really do become things; nothing is impossible; your dreams are meant to be; and these Notes really are from an ancient, wise, all-loving, all-knowing best friend.

Worst case scenario, Tess, you’re just dreaming you’re a magnificent, powerful, divine Being of Light; your thoughts really do become things; nothing is impossible; your dreams are meant to be; and these Notes really are from an ancient, wise, all-loving, all-knowing best friend.

And the difference would be?
The Universe

PS: You see, Tess? There’s no difference! Your life is your dream.

Share

pågående samtal med universum

The only way to get what you really want is to know what you really want.
The only way to know what you really want is to know yourself.
The only way to know yourself is to be yourself.
And the only way to be yourself, Tess, is to listen to your heart.
I do,
The Universe

Jag för ett samtal med universum. Och jag får svar. På olika sätt. Ovan kom i ett mail. Det nedanstående kom vid en stor-seans från häromdagen:

En man som du kände när du var barn vill att du ska ta det där steget och bara göra din grej. Det där som du är här för att göra. Han säger att det kommer att komma en massa hjälp på vägen om du är öppen för det. Du kanske minns honom? Han brukade alltid busa och leka med er barn. Alltid.

Och så ett till meddelande idag när jag läser the O-manuscript av Lars Muhl.

“You must travel alone and without any necessary luggage. At this present stage of the voyage you must not visit anyone, not even those similarly disposed. The process of dissolution that you have experienced over the last years is at an end. You must now travel freely, work in silence and develop your powers of thought. You must write about it later.”

Och mitt i detta pågående samtal med universum så fattar jag ingenting. Och så fattar jag lite. Och så ännu mindre. Och så där håller det på. Fram och tillbaka i insikter och i vetande. Och jobbigt är det.

Alla dessa livsuppgifter jag kliver igång med nu – hur vet jag att de är de rätta? Hur vet jag att det är detta jag är här för att göra? Och i samma stund som jag frågar så vet jag. Att när det är vad mitt hjärta säger så är det ett svar.

Min största rädsla idag är att jag ska tappa bort mig. Och tappa bort min förmåga att lyssna till mitt hjärta. Det är det som stoppar mig i att gå “all-in” i något. Min rädsla att då tappa bort mig själv i min iver att göra något som jag blir så uppslukad av att jag inte vet var jag är eller hur jag hittar till mitt visa hjärta.

Och så fortsätter samtalet….

IMG_1980.PNG

Share

Page 1 of 2

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén