att läsa en bok i rätt tid

Ibland är det så känner jag. Att jag börjar på en bok, kanske tragglar mig igenom ett kapitel eller två. Låter den ligga bredvid sängen i en hög med andra likadana lästa i ett kapitel eller två.

Så kommer en dag då jag plockar lite i högen. Väljer ut någon av dem och ser om det finns något i boken som resonerar i mig nu. Just detta skedde med “Kosmosdialogerna” häromdagen. Jag hade 2015 (när jag skaffade mig boken) läst det inledande kapitlet och det första av samtalen mellan Kosmos och Anna. Sen bidde det stopp.

Tills jag tidigt i lördags morse plockade upp boken igen. Och har sedan dess i hög fart plöjt alla de återstående 11 samtalen mellan Kosmos och Anna. Läsningen och innehållet har känts så rätt just nu. Här där jag är på min resa.

Kosmosdialogerna handlar just om en dialog mellan Anna och Kosmos. Och Anna som är en rätt envis journalist ställer Kosmos mot väggen och kräver svar på frågor som mänskligheten vill (och tror sig behöva) veta.

Eftersom jag känner Anna så kunde jag höra hennes röst inuti mig när jag läste. Nästan som att jag lyssnade till en ljudbok. Och Kosmos röst blev en av mina inre röster. Som att den kom från mig. En otroligt fin upplevelse och jag har som vanligt en massa hundöron i boken som jag ska dela med er. Så småningom. En favorit nedan….

K (kosmos): Så när jag talar om mod handlar det om att våga stanna i det som är obehagligt och våga använda det som en språngbräda för att ta sig vidare.

A (anna): Alltså om att inte följa impulsen att ta bort detta, utan om att stanna kvar i det jobbiga. De när impulsen är ju jättestark så fort någonting är obehagligt, på vilket sätt som helst; ta bort, ta bort! Och dessutom lever Ami och jag i en tid och i en kultur som är inne på samma spår, i sig: allt är obekvämt, allt som gör ont ska bort. Fort!

K: Ja.

A: Men det är det man får stå emot. Det är det du säger, eller hur? OM man vill veta vad som finns bakom, eller på andra sidan om lidandet.

K: Ja, så är det. Och bakom oss finns jag.

A: Det har jag fattat.

K: Och jag vill poängtera vikten av att försöka förstå sig själv i reaktion till mig. Att våga ställa frågor som: Vad har jag för syfte i världen? Vilket är mitt uppdrag? Varför är jag här, ifall jag plockar bort allt som har med mina roller att göra, som yrkesmänniska eller som mamma eller pappa eller barn, eller vad det nu kan vara för något.

A: Mmm.

K: För någonstans vet vi allihop att vi har en annan roll att anta, också. Och att det är den viktigaste av alla. Att ikläda sig.

A: Ja.

K: Och den rollen är ingen mindre än den som medskapare till det nya universum.

A: Jag vet inte vad jag ska säga.

K: Nej, för det kan ju låta storslaget, kan man tycka.

A: Typ.

K: Men det är det inte för mig. Det är bara fullständigt naturligt och ingenting konstigt. Men för er människor kan det kännas för stort att ta på sig.

Och jag minns ett av mina tidigare inlägg. Ett inlägg där jag skrev om hur jag nu i mitt liv har liksom ett måste att närma mig det jag är rädd för eller känner obehag inför. Att jag vill komma så nära det så att jag ser det i vitögat. Och då använder jag mig av allt mod i mig. Allt som går att uppbringa. 

Share

Det kommer mera eller Jonas, var är du?

Värsta kryptiska rubriken, eller hur? Sånt lockar nog inte läsare…men oavsett det så måste detta inlägg ha en sån rubrik, för det är precis det som detta inlägg kommer att handla om.

Det kommer mera…

Ett par nätter i följd i förra veckan så drömde jag så starka och tydliga drömmar om att jag kommer att få möta så mycket mer än jag gör idag. Att jag kommer att bli involverad i mera uppdrag, jobb, utmaningar, etc. Och att dessa INTE kommer att vara små. Det var så himla tydligt för mig att nu kommer det mera. Så att då gå en promenad i en skog som såg ut så här var underbart.

 

 

 

 

 

 

Att gå rakt in i solen och mötas av alla dessa solstrålar som sipprar ner genom trädkronorna. En magisk dag!

Jonas, var är du?

Denna vecka har mina drömmar varit lika starka och lika tydliga. Så nu har jag denna vecka i mina drömmar fått inte bara ett uppdrag och arbete utan 3 (!) st. Varav 2 av dem hos en ny chef som heter Jonas. Så nu undrar jag om Jonas finns därute och behöver mig fast inte riktigt vet om det? Troligen är det så att jag kan hjälpa Jonas med sitt uppdrag som ledare och chef, så att det påverkar medarbetarnas uppdrag som i sin tur smittar av sig på kunderna och deras nöjdhet.

Känner du en Jonas som behöver en sån som mig som medarbetare, tipsa oss nu!

PS: Alla dessa drömmar som jag brukar drömma får en betydlig förstärkning när jag sover med min ametist i halsbandet. Kristallrummet säger att 

“Ametist har rykte om sig….
att vara djupt lugnande för tankar och känslor.
Ametist sägs fungera mot huvudvärk och vid sömnproblem och bärs som skyddande amulett mot negativitet och stress. Ametist är en sten med starka och renande vibrationer och kan användas vid meditation och healing. Ametist stärker vår intuition och andliga närvaro.”

Det brukar inte bli lugnare…men betydligt klarare, tydligare och starkare drömmar för mig med denna. Som en förstärkning. Som gör att jag inom mig litar på att:
1. Det kommer mera
2. Jonas kommer att visa sig 

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Share

men, du är väl inte pensionär heller…

…utbrast Daniel häromdagen när vi träffades på skördemarknaden.

Och så senare på kvällen så uttryckte sig Seth, och personer runt honom, att han kommer att landa någonstans. Åh, längtan i mig blev stark.
Jag vill också landa någonstans. Nu. Snart.

Jag har en dröm, en bild, en idé, en längtan av att landa, av att inte känna mig pensionerad. Och det växte sig mycket starkare idag än på länge.

Så om du har ett uppdrag där jag kan bidra – hör av dig till mig.

Share

ett annat sätt att leva

Men istället för att ta sitt liv beslöt Fuller (kanske på grund av sin djupa övertygelse om enheten och ordningen i det universum han visste sig vara en integrerad del av) att leva vidare som om han faktiskt hade dött den där kvällen.

Eftersom han var död behövde han inte längre oroa sig för hur det gick för honom personligen utan var fri att leva vidare som en representant för universum. Resten av hans liv skulle bli till en gåva. Istället för att tänka på sig själv skulle han ägna sig åt att fråga: “Vad är det som behöver uträttas här på jorden som jag har lite hum om, och som troligen inte kommer att bli gjort om inte jag tar ansvar för det?”
Han beslöt sig för att helt enkelt fortsätta ställa sig den frågan gång på gång, och sedan uträtta vad som kom för honom, följa sin intuition. På det sättet, genom att arbeta för mänskligheten som om man vore anställd av universum i dess helhet, kommer ens omgivning att påverkas och berikas av den man är, det man känner och det man gör. Men det är inte längre personligt. Det är bara en del av universum i sin helhet som finner sitt uttryck.

……..

När man får universum till arbetsgivare börjar oerhört intressanta saker hända, även om lönechecken lyser med sin frånvaro. Men man måste ha stort tålamod. Ett sådant förhållningssätt tar lång tid at odla. Rätta platsen att börja på är naturligtvis just precis här. Och rätta tiden? Vad sägs om nu genast?

Morgonens läsning i Vart du än går är du där – Jon Kabat-Zinn, sid 204-205

Ja, du har säkert redan klurat ut det. Jag är en av universums medarbetare.

Share

Nu då? 

Get a haircut, get a job?
Or
Find someone and/or something that are prepared to grow!

Lade upp bilden ovan på Instagram häromveckan och skrev så här:
“Making space and room for more of this. Peers. Laughter. Silliness. Not taking life too serious. Are YOU with me?”

För nu är det dags att lämna det uppdrag jag har haft på ett äldreboende och en förskola. En period av långsam utfasning kan det måhända finnas utrymme för. Om en person beslutar sig för att det låter som en bra idé. Så just nu är jag i väntans tider. Tills på tisdag. Då ska jag få veta. I väntans tider.

Så nu är det dags att göra nya saker. Större saker. Drömma större. Växa mera. Lära, lära, lära. Kanske mest att lämna öppet för nytt att möta mig.

Och framförallt vill jag göra detta tillsammans med peers (jämlikar) som hjälper mig och jag hjälper dem att åstadkomma saker som vi inte kunnat i vår ensamhet/enskildhet. I ett sammanhang. Med skratt och “silliness”. Där vi både tar varandra på stort allvar, men inte sig själv på så stort allvar. Där både och är tillåtet.

Det är vad jag önskar och längtar efter just nu.
Vad längtar du efter?

Share

“om du faller, känner de sig bättre”

“Din kompromisslöshet får människor att känna sig ynkliga. Du påminner dem med din blotta existens om hur mycket de sålt ut sig själva, och desto mer du hyllas, ju ynkligare framstår de själva, och i sådana lägen finns bara ett sätt att försvara sig; genom att dra ner dig i smutsen. Om du faller, känner de sig bättre. Skitsnacket ger dem tillbaka en smula av värdighet, åtminstone inbillar de sig det.”

Va – dessa ord är ju på pricken om mig tänkte jag i onsdags förra veckan efter ett möte på jobbuppdrag. Där jag fick höra hur jag var. Av högsta chefen. Intressant. Orden ovan kommer inte från hens mun utan från en bok jag läste förra året. Och då handlar stycket inte om mig, utan om Mikael Blomkvist. Och det är Erika som uttalar dem. Likväl passar de också in på mig.

Share

ett besök på OpenLab Sthlm

I tisdags kom jag äntligen iväg till en rundtur på OpenLab Stockholm. Jag har kikat in i den gamla rektorsbyggnaden på KTH ända sedan de flyttade in där. Och varit nyfiken på vad och hur och en massa annat. Under rundturen så svarade Geert (som arbetar som Mood manager) på alla våra frågor.

Vilka driver detta?
Stockholm stad, Länsstyrelsen samt Stockholms Läns Landsting är stakeholders och därmed de som äger rätten att slänga in frågorna/utmaningarna/problemen till mastersstudenterna som kommer från KTH, SU, Södertörns Högskola samt KI.

Syftet med OpenLab är en mötesplats för samhällsutmaningar och de utmaningar som kommer ifrån stakeholdersgruppen och “löses” av mastersstudenterna är efter “lösningen” fria att ta tag i och implementera och driva vidare. Som Geert sa: “Ideas are free”.

Förutom detta så finns det även en webbplats och community som heter Utveckladinstad.se – där det genom en kollaboratör plattform finns möjligheter att finna innovativa lösningar till samhällets utmaningar.

Ska jag hyra mig en plats där?
Nej. Inte idag. När jag är i ett uppdrag eller arbetar med en konkret uppgift för att utveckla staden så är det däremot ett klockrent sammanhang att vara och verka i. Idag sitter här flera mindre företag, start-ups, på embryo-stadiet, en massa masterstudenter samt alla de tillgångar som finns i form av workshops-coacher, design-coacher (alltså designa projekt eller processer) och liknande.

Ska jag delta i någon utmaning på Utveckladinstad.se?
Ja, där har jag kikat in på de inkomna utmaningar och ännu har jag inte deltagit – men steget dit är kortare än jag tror. Så en dag kommer jag att ha deltagit. Förr än tidigare 😉

Blev jag glad av att vara där?
Japp – Where WeQ beats IQ – det gillar jag. Gruppens styrka är större än individens. Samtidigt som jag läser in att det är EQ i WeQ – vilket jag också gillar skarpt.

 

Share

Omförhandling pågår…

Vad betyder det? Jo, att jag vill ändra innehållet i ett av mina uppdrag till ett annat. Ett som just nu i mina ögon passar bättre till organisationen.
Förändra ett uppdrag bara sisådär? Like the spur of a moment?
Nej, jag ser det som att det är ett situationsbaserat konsultuppdrag.
Och att situationen nu kräver annat.

Kanske kan figuren nedan vara en av de delar vi tar med oss in i omförhandlingen?

inspired from Tanmay Vora at QAspire.com

Share

Tess som en behovsmedicin?

Som en liten kärleksförklaring en dag från mina medmänniskor i Tollare kan det låta så här:

– Jag mår så bra när du är här. Du känns som en klippa som jag kan luta mig emot.

– När du är här ger du mig lugn. Och så är du sådär filosofisk. Det gillar jag.

– Kan du vara min behovsmedicin mot min ångest och oro? Så att jag kan få dig som medicin när jag behöver?

Och mitt svar blir:

– Självklart kan jag vara det. Och det allra bästa med att ha mig som behovsmedicin är att bara genom att tänka på mig så fungerar medicinen. Och ännu en bra effekt är att det ju inte går att överdosera på mig…..

 

Share

…provtänker om styrning och ledning…

Anta att en fabrik som tar hand om produkter har följande skift på fabriken för att inte produktionen ska stå stilla:
Nattskift från 21-07
Morgonskift från 07-14
Kvällsskift från 14-21
och så rullar det på av bara farten, för en gång i tiden hade en person räknat på detta och kommit fram till att det var bäst att göra så här. Bäst för ekonomin alltså. Inte helt klart om det var det bästa för produkterna. Den hänsynen var inte riktigt med i analysen. Men eftersom personen kom från kvalitetsavdelningen och ingen ifrågasätter vare sig denna eller högsta ledningen som fattat beslutet grundat på kvalitetsavdelningens förslag, gjordes ingen mer analys eller reflektion.

Anta nu att de här produkterna faktiskt inte är redo att använda i produktionen på det sätt som Morgonskiftet kan förrän kl 08.30 och är igång hela dagen för både Morgon och Kvällsskiftet ända fram till kl 22.30.
Nattskiftet har hela tiden haft ett uppdrag under sina timmar och nu är det ett annat slags uppdrag som ska ske.
Alla medarbetare under de olika skiftena upplever att det inte går att hänga med som förut längre, förutom under de allra första timmarna på Morgonskiftet innan det liksom går att komma igång.
Sen går det fort fort fort fort fort fort fort resten av dagen utan en möjlighet eller utrymme till reflektion eller en reell förändring till det bättre för alla…

Anta att DU är chef och ska leda och styra denna fabrik och dess produkter – vilken analys och vilken förändring skulle du föreslå?

____________________________________________________

PS: Jag föreslog häromdagen att vi faktiskt skulle undersöka det faktiska behovet innan vi ens gjorde en förändring. Men om behovet pekade på en förändring av skiftstiderna – ja då var det på tiden att det skedde…
Och vet du vad?
Kanske inte ens kvalitetsavdelningen ska vara inblandad i den analysen. Tänk om vi kan göra den helt själva 🙂

Share