Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

Tag: uppdrag (Page 1 of 4)

Nu då? 

Get a haircut, get a job?
Or
Find someone and/or something that are prepared to grow!

Lade upp bilden ovan på Instagram häromveckan och skrev så här:
“Making space and room for more of this. Peers. Laughter. Silliness. Not taking life too serious. Are YOU with me?”

För nu är det dags att lämna det uppdrag jag har haft på ett äldreboende och en förskola. En period av långsam utfasning kan det måhända finnas utrymme för. Om en person beslutar sig för att det låter som en bra idé. Så just nu är jag i väntans tider. Tills på tisdag. Då ska jag få veta. I väntans tider.

Så nu är det dags att göra nya saker. Större saker. Drömma större. Växa mera. Lära, lära, lära. Kanske mest att lämna öppet för nytt att möta mig.

Och framförallt vill jag göra detta tillsammans med peers (jämlikar) som hjälper mig och jag hjälper dem att åstadkomma saker som vi inte kunnat i vår ensamhet/enskildhet. I ett sammanhang. Med skratt och “silliness”. Där vi både tar varandra på stort allvar, men inte sig själv på så stort allvar. Där både och är tillåtet.

Det är vad jag önskar och längtar efter just nu.
Vad längtar du efter?

“om du faller, känner de sig bättre”

“Din kompromisslöshet får människor att känna sig ynkliga. Du påminner dem med din blotta existens om hur mycket de sålt ut sig själva, och desto mer du hyllas, ju ynkligare framstår de själva, och i sådana lägen finns bara ett sätt att försvara sig; genom att dra ner dig i smutsen. Om du faller, känner de sig bättre. Skitsnacket ger dem tillbaka en smula av värdighet, åtminstone inbillar de sig det.”

Va – dessa ord är ju på pricken om mig tänkte jag i onsdags förra veckan efter ett möte på jobbuppdrag. Där jag fick höra hur jag var. Av högsta chefen. Intressant. Orden ovan kommer inte från hens mun utan från en bok jag läste förra året. Och då handlar stycket inte om mig, utan om Mikael Blomkvist. Och det är Erika som uttalar dem. Likväl passar de också in på mig.

ett besök på OpenLab Sthlm

I tisdags kom jag äntligen iväg till en rundtur på OpenLab Stockholm. Jag har kikat in i den gamla rektorsbyggnaden på KTH ända sedan de flyttade in där. Och varit nyfiken på vad och hur och en massa annat. Under rundturen så svarade Geert (som arbetar som Mood manager) på alla våra frågor.

Vilka driver detta?
Stockholm stad, Länsstyrelsen samt Stockholms Läns Landsting är stakeholders och därmed de som äger rätten att slänga in frågorna/utmaningarna/problemen till mastersstudenterna som kommer från KTH, SU, Södertörns Högskola samt KI.

Syftet med OpenLab är en mötesplats för samhällsutmaningar och de utmaningar som kommer ifrån stakeholdersgruppen och “löses” av mastersstudenterna är efter “lösningen” fria att ta tag i och implementera och driva vidare. Som Geert sa: “Ideas are free”.

Förutom detta så finns det även en webbplats och community som heter Utveckladinstad.se – där det genom en kollaboratör plattform finns möjligheter att finna innovativa lösningar till samhällets utmaningar.

Ska jag hyra mig en plats där?
Nej. Inte idag. När jag är i ett uppdrag eller arbetar med en konkret uppgift för att utveckla staden så är det däremot ett klockrent sammanhang att vara och verka i. Idag sitter här flera mindre företag, start-ups, på embryo-stadiet, en massa masterstudenter samt alla de tillgångar som finns i form av workshops-coacher, design-coacher (alltså designa projekt eller processer) och liknande.

Ska jag delta i någon utmaning på Utveckladinstad.se?
Ja, där har jag kikat in på de inkomna utmaningar och ännu har jag inte deltagit – men steget dit är kortare än jag tror. Så en dag kommer jag att ha deltagit. Förr än tidigare 😉

Blev jag glad av att vara där?
Japp – Where WeQ beats IQ – det gillar jag. Gruppens styrka är större än individens. Samtidigt som jag läser in att det är EQ i WeQ – vilket jag också gillar skarpt.

 

Omförhandling pågår…

Vad betyder det? Jo, att jag vill ändra innehållet i ett av mina uppdrag till ett annat. Ett som just nu i mina ögon passar bättre till organisationen.
Förändra ett uppdrag bara sisådär? Like the spur of a moment?
Nej, jag ser det som att det är ett situationsbaserat konsultuppdrag.
Och att situationen nu kräver annat.

Kanske kan figuren nedan vara en av de delar vi tar med oss in i omförhandlingen?

inspired from Tanmay Vora at QAspire.com

Tess som en behovsmedicin?

Som en liten kärleksförklaring en dag från mina medmänniskor i Tollare kan det låta så här:

– Jag mår så bra när du är här. Du känns som en klippa som jag kan luta mig emot.

– När du är här ger du mig lugn. Och så är du sådär filosofisk. Det gillar jag.

– Kan du vara min behovsmedicin mot min ångest och oro? Så att jag kan få dig som medicin när jag behöver?

Och mitt svar blir:

– Självklart kan jag vara det. Och det allra bästa med att ha mig som behovsmedicin är att bara genom att tänka på mig så fungerar medicinen. Och ännu en bra effekt är att det ju inte går att överdosera på mig…..

 

…provtänker om styrning och ledning…

Anta att en fabrik som tar hand om produkter har följande skift på fabriken för att inte produktionen ska stå stilla:
Nattskift från 21-07
Morgonskift från 07-14
Kvällsskift från 14-21
och så rullar det på av bara farten, för en gång i tiden hade en person räknat på detta och kommit fram till att det var bäst att göra så här. Bäst för ekonomin alltså. Inte helt klart om det var det bästa för produkterna. Den hänsynen var inte riktigt med i analysen. Men eftersom personen kom från kvalitetsavdelningen och ingen ifrågasätter vare sig denna eller högsta ledningen som fattat beslutet grundat på kvalitetsavdelningens förslag, gjordes ingen mer analys eller reflektion.

Anta nu att de här produkterna faktiskt inte är redo att använda i produktionen på det sätt som Morgonskiftet kan förrän kl 08.30 och är igång hela dagen för både Morgon och Kvällsskiftet ända fram till kl 22.30.
Nattskiftet har hela tiden haft ett uppdrag under sina timmar och nu är det ett annat slags uppdrag som ska ske.
Alla medarbetare under de olika skiftena upplever att det inte går att hänga med som förut längre, förutom under de allra första timmarna på Morgonskiftet innan det liksom går att komma igång.
Sen går det fort fort fort fort fort fort fort resten av dagen utan en möjlighet eller utrymme till reflektion eller en reell förändring till det bättre för alla…

Anta att DU är chef och ska leda och styra denna fabrik och dess produkter – vilken analys och vilken förändring skulle du föreslå?

____________________________________________________

PS: Jag föreslog häromdagen att vi faktiskt skulle undersöka det faktiska behovet innan vi ens gjorde en förändring. Men om behovet pekade på en förändring av skiftstiderna – ja då var det på tiden att det skedde…
Och vet du vad?
Kanske inte ens kvalitetsavdelningen ska vara inblandad i den analysen. Tänk om vi kan göra den helt själva 🙂

Hopp i mörkret

blev min första bok att avsluta 2017. Den är skriven av Rebecca Solnit och jag blev nyfiken på att läsa boken efter att ha lyssnat till en intervju med henne på On Being (förstås!). Här finner du en review av hennes bok från underbara Maria Popova på Brainpickings. 

Jag har som vanligt många, många hundöron i boken och har förstärkt de orden som ropar högst till mig. Och nu när jag har läst denna har jag haft ett speciellt uppdrag i bakhuvudet som har bearbetats och varit i en process…som har fått en omgång av Rebeccas bok runtom uppdraget. Och jag har fått fler insikter och fler reflektioner. Kring mig. Kring uppdragets art. Kring uppdragets egentliga innehåll.

Om jag rekommenderar den? Japp!!
Läs, ett par sidor eller två, lägg åt sidan, reflektera, ta upp igen när du är redo.

 

En delning från boken får bli detta ganska långa stycke…

The notion of capturing positions of power, either through elections or insurrections, misses the point that the aim of revolution is to fundamentally change the relations of power. There is a vast area of do-it-yourself activity directed towards changing the world that does not have the state as its focus and that does not aim at gaining positions of power. It is an arena in which the old distinctions between reform and revolutions no longer seems relevant, simply because the question of who controls the state is not the focus of attention.

Och det är däri jag inser att ett av mina uppdrags egentliga innehåll handlar om att förflytta makten, förflytta makten att agera själv, utan styrningar.
Och “shit påmfrit” – det vill ju inte ledarna högst upp…verkligen inte…men de har samtidigt ännu inte sett detta egentliga innehåll – utan vill röra sig i tassemarkerna runtomkring och inte riktigt närma sig det heta sprängstoff som jag är mitt i.
Det bidde inte riktigt som de trodde…när de sa att de ville arbeta med Inflytande och Delaktighet…för det kan ju inte vara så svårt eller farligt (för dem själva)?

…finnes

Me
Myself
and
I…..

——————————————————

What more can one want? 😉

sökes…

sammanhang

höga ambitioner

meningsfullhet

högt i tak

skratt

prestationsfritt

livfullt

på riktigt

och på skoj

 

är jag i “rätt” rum?


Så här skrev jag på Facebook häromdagen:
Någon sa “Om du (tror att du) är den smartaste i rummet så är du i fel rum”…jag reflekterar kring mig, mitt lärande och mitt fortsatta växande…återkommer med fler ord om det snart. 
Ha tålamod!

Och nu kommer mina tankar och reflektioner i ett första skede kring detta…

Jag har sedan en längre tid frågat en av de organisationer jag arbetar med om de verkligen är redo, redo att kliva på och höja ambitionen, redo att kliva in och verkligen satsa för att nå sitt uttalade mål. Och i slutet av november fick jag ett svar. Eller att slags svar. Ett svar som visade att några ville och några inte. Ett svar som visade att helheten inte är redo. Att helheten nog inte (min tolkning) har ambitionen av att nå ett uttalat mål på det sättet/inom den tiden som jag har estimerat.

Så följdtanken hamnade i om…

  1. Ska jag vara kvar?
  2. Om jag ska vara kvar – HURDÅ?
  3. Och inte bara HURDÅ utan framförallt VARFÖRDÅ?

Jag har känt efter. Fler gånger. Tog en dag på Visdomskonferensen (som snart finns på Kunskapskanalen/play) – mötte andra människor i mitt nätverk. Kloka sådana. Och visa sådana. Som gav mig någon slags push framåt – upplever jag 🙂

Och så makens påminnelse om citatet: Om du verkligen är den smartaste personen i rummet varför är du kvar?

“Om du är så smart bör du vara medveten om att det enda sättet att fortsätta växa och utvecklas i livet är att vara runt människor som du kan lära av. Om du aldrig utmanas du kommer att stagnera. Att fortsätta att utveckla alla stora kunskapsområden innebär omge sig med människor smartare än du är, människor som är mer karismatiska, roligare, mer tekniskt avancerade, mer skickliga på sociala medier, mer analytiska … du fattar vad jag menar.
Gör detta till en allmän praxis samt en specifik. Genom specifik menar jag att definiera ett område som du vill växa i sedan hitta folk att ta kontakt med som är bättre på det än du är.”

  • svaret ovan funnet via en googling på makens fråga…

Ja, mmm, jo – jag finner människor utanför organisationen som kan ge mig alla dessa bitar. Och några inom organisationen som kan ge mig delar. Men tyvärr idag finner jag ingen som kan ge mig alla delar och som dessutom finner sig i organisationen. Och jag ser att det mer och mer är en av de nycklar som behövs…

Jobbiga tanke….hur f-n kommer jag vidare? Och så lyssnar jag på Anders Jansson på Värvet som pratar om varför han fortsätter att gilla läget att vara på “Anagram“.

“Jag måste försöka nå min ambitionsnivå…som man brottas med i projekt…där man kan säkerställa ambitionsnivån och kvalitén på det man gör och där handlar det mycket om att jobba med rätt folk och folk som liksom också har rätt ambitioner som inte bara ligger i paritet med min utan över min ambition i vissa fall…Så kan jag ligga över i ambition i vissa områden som inte de kan…men tillsammans så blir det skitbra liksom. ”
– Anders Jansson, intervjuad i Värvet av Kristoffer Triumf

  • Precis det där är ju på pricken det jag saknar – mina peers. Medarbetare/kollegor som hjälper mig att pusha mig till bättre lösningar, till nästa nivå, dit där vi ännu inte är, och kanske ännu inte vet om att vi ska till…
  • Jag inser idag att jag har ett behov av peers, av kollegor/medarbetare som liksom jag har en hög ambitionsnivå. Som liksom jag vill nå högre. Maximera. Expandera. Låta oss slå skallen i glastaket om det finns. Låta oss spränga glastaket om vi vill. Låta oss vandra den vägen vi skall vandra.
  • Jag har höga ambitionsnivåer och vill expandera och maximera i mitt allt. Om det inte finns utrymme för det så är det inte säkert att det är organisationen som inte vill eller vågar utan just differensen mellan mig, min ambition och organisationens ambition som är skev….och då är det upp till mig. Inte till organisationen…

Inte f-n blev det lättare av de insikterna…..

PS1: kvällsreflektion med maken – att det inte behöver vara låg ambition överlag hos mina peers, utan just i denna fråga som jag är mitt i, som är där jag endast verkar. Och att avsaknaden i denna explicita fråga säkert har sitt ursprung i avsaknaden av styrning och ledning. (Vilket jag också efterfrågar…)

PS2: I mitt flöde dök det förstås upp relaterade artiklar/tankar kring ämnet – bland annat denna: “I am not the smartest person in the room” av Jon Westenberg på Medium. 

Page 1 of 4

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén