Pink ♥️

Vid nyår satt hela familjen och berättade för varandra vad vi ville (individuellt) se tillbaka på året (2019) vid nästa nyår (2020) för att se vad vi hade åstadkommit. En av sakerna på makens lista var att ta med mig på konsert någonstans. Valet föll på Hamburg och Pink!!

Lycka!! Att få åka på konsert. Att få dela upplevelsen med maken. Att det var just Pink som skulle få stå för showen. Att vi skulle få spendera dagen i Hamburg. Vi som har en crush på Pink ju…..

Vi är helt kära i Pink! Vilken helt magisk show och upplevelse! Vilken sångerska! Vilken artist! Vilken dansare! Vilken akrobat! Och vilken helt underbar människa.

Ni skulle sett hennes leende när hon märkte att en av besökarna hade med sig en HEL ost (alltså en sån där som är helt rund och icke uppskuren och väger typ minst 10 kg). Hon hoppade ner från scenen, pussade på kinden, tog selfies och berättade att detta var ju typ den bästa present hon någonsin fått. Och höll osten i famnen länge. Med världens största leende.

Och så kom regnet under showen. Jag dansade på och blev torr igen. Maken hängde med i dansen som mest blev ett hoppande där och då. Vi gav järnet när Pink gav järnet. Nära oss ute på rampen där vi var på innersta delen av arenan. Typ 3 rader med människor framför oss och rampen. Och då är ju vi långa så vi stod såååå bra!

I slutet av showen blev det dags för ett nummer till låten “So what” där Pink drogs i vajrar genom hela arenan. Bort till bakersta läktaren, till ena sidan och sen till andra. Och stannade till på två podier, bland annat ett väldigt nära oss. Så cool och genomarbetad show. Underhållning hela tiden. Visual arts på storbildsskärmen bakom scenen, utrustning som ackompanjerade vissa av sångerna. Underbara musiker och dansare i hennes gäng.

Kostymerna – jag vill liksom ha alla! Glitter, glamour, långa dräkter, färger. Underbara! Till de sista låtarna kom hon ut i vit t-shirt och dubbel-jeans, som en ganska tydlig markering att nu var hon mer i sitt eget space, dags att runda av och när dottern mötte upp i bakdelen av scenen och tog sin mamma i handen….ja, då var showen tydligt slut. Dryga 2 h med Pink. En rejäl dos av Vance Joy och en uppvärmning med KidCutUp gjorde kvällen komplett.

Tack och lov för taxi-appen som lyckades fixa en taxi åt oss en bit från arenan. Hemma på hotellet vid flygplatsen sent. Leende somnade vi och vaknade 6 h senare då det var dags att åka hem.

En overklig känsla att vara hemifrån i ca 24h, flyga, cykla genom delar av Hamburg, kela med vovve på Kaffe kontoret, kika på Street Art, hämta biljetter hos vän till vän, äta god middag på Xeom, S-bahn till hotell, taxi till konsert, KONSERT, följa strömmen från arenan, äta tysk korv, finna taxi till hotellet, sova, äta frukost, flyga hem.

Se lite mer på min Instagram….

Share

en ny feedback-övning

Skriv ned på dessa post-it lappar det som du upplever när du är med var och en  i gruppen. Sätt respektive lapp/lappar på ryggen på den personen som du upplever detta med. Inbjudan är att bara utgå från det positiva i dig som tas fram när du är med denna personen.

Vi skrev och skrev och lappade varandra på ryggen. Och så var tiden slut.

Sätt er två och två. Hjälp varandra att ta loss lapparna från varandras rygg och läs nu för varandra vad som står på lapparna. Brodera ut texten genom att inleda varje lapp med:
– När jag är tillsammans med dig upplever jag att jag blir…
– Tillsammans med dig blir jag…
– Jag upplever att jag när jag är nära dig blir….
Och ta er lång tid att läsa orden, om och om igen. Läs igenom alla lapparna och börja om från början. Låt orden befästas igen och igen och igen. 
Och du som tar emot orden som satt på din rygg – se till att ta emot. Tillåt dig att ta emot. Ordentligt. 

Vilken upplevelse – och dessa ord fick jag höra som Elisabeth läste för mig:

  • När jag är med dig känner jag omsorg.
  • Tillsammans med dig upplever jag värme.
  • Jag upplever att jag blir sprallig när jag är med dig.
  • När du leker blir jag glad.
  • Jag blir nyfiken när jag är med dig.
  • Tillsammans med dig blir jag inspirerad.
  • När jag är tillsammans med dig känner jag en pigghet i mig.
  • Tillsammans med dig spirar min kreativitet.
  • När jag är med dig känner jag mod.
  • Tillsammans med dig blir jag glad.
  • När jag är med dig känner jag en glädje i mig.
  • Jag upplever att jag känner mig inspirerande när jag är med dig.
  • Jag blir till en källa av inspiration tillsammans med dig.

Behöver jag tillägga att jag vuxit ett par decimeter sen jag fick in
dessa i mitt system?
Wow, wow, wow – detta är en del av den effekten jag har när jag är jag.
Bli mer du.

Share

lyssna och upptäcka signaler

Jag har länge haft en stark kraft i mig att jag måste dela något viktigt. Om invadering. Det har jag känt sedan i höstas och det har legat ett utkast bland mina inlägg länge. Orört. Och uppdaterat. Och schemalagt och numera kastat i papperskorgen. Jag har delat mina tankar och känslor kring denna invadering med flera av er i samtal och annat. Och så kom signalen att släppa taget om detta måste som jag kände.

Och då – när jag släppte taget om måstet så kom insikten. 

  1. Jag går kort tillbaka. En dag träffade jag en person som fick mig att känna mig invaderad. Bara genom att denna var i samma rum så kände jag mig invaderad. Sexuellt. Och jag mådde inte bra i det. Fick ta hårt i för att bryta denna upplevelse och har sedan dess inte kunnat släppa taget om upplevelsen och framförallt lagt skulden/ansvaret hos den andra personen.
  2. Min make lyfte häromdagen, just när jag schemalagt inlägget, frågan om det verkligen var en medveten invadering ifrån denna andra person eller om detta faktiskt bara var min tolkning i upplevelsen. Aj, den frågan tog. Jag beslöt mig där och då att släppa taget om inlägget och slänga det i papperskorgen.
  3. En dag senare fick jag frågan av min fina vän att komma till ett rörelsepass och ett coachsnack oss coacher emellan. Där berättade jag igen om vad som hänt. Varpå Jo, med klarhet säger – det är ju din signal. Va? När du känner dig invaderad, det är din tolkning av en signal som din kropp försöker få dig att förstå något. Att du ska agera på ett sätt för att bemöta denna upplevelse av invadering.
  4. Och då satt insikten. Och vetskapen om att jag kan ta hand om mig när jag blir invaderad. Att jag genom denna läromästare som gav mig denna känsla av invadering har fått prova olika varanden och göranden i min känsla. Så nu kommer ett tack. Tack till dig i höstas som gav mig detta.

 

16121839409_0fb177e8ec_z

Photocred to Clement127, Flickr.

If yesterday was “May the fourth be with you
is today “Revenge of the fifth”?

Share

har du provat frigörande andning?

Jag har i över ett år med regelbundenhet varit med på sessioner i frigörande andning (på engelska “rebirthing”). De jag gillar bäst är de som Suss håller i. Suss kommer med förslag till intention, eller lyfter fram en i gruppen, och hjälper under själva andningen även till i frigörande processen med healing.

Nu har jag länge funderat på om/hur/när jag ska skriva ner mina upplevelser kring detta. Och dela det med dig. Så här kommer det. Alla mina upplevelser. På ett bräde. I ett inlägg. Enjoy!

  1. Min allra första upplevelse var i samband med coachingkursen uppe under takåsarna på Selma Spa. Min upplevelse då var att min höger hand, min höger arm krampade och jag kunde inte släppa det. Jag kände även ett tryck i hela överkroppen. Jag kunde under processen få hjälp av Johan som ledde andningen att ta emot hjälp och släppa ut all sorg som bodde i mig. Otroligt lättnad efteråt.
  2. Min allra första andningssession hos Suss var oerhört mycket kraftfullare. Jag var med om Pangea, jag var världshavet och kraften som delade på jordytorna. Om det fanns ett motstånd hos jordplattorna så var jag där som ett vulkanutbrott eller en kraftfull, kärleksfull våg. Jag var med och skapade jorden så som den ser ut idag. Jag var lugn. Jag andas under vattnet.
  3. Nästkommande session – ett stort tomrum fyllde mig. Jag bara var. Och sen på slutet ledde Suss oss igenom en övning, där vi stod på berget och slängde oss som fåglar ut över skogen. En så befriande känsla från att ha bara varit tomhet. Nu var jag ett med min fågel, ugglan. Jag flög tillsammans med örnen – vi speglade varandra och lekte längs trädtopparna. Jag flög med ryggen mot dem och hade kontakt med örnen ovanför mig. Och när jag kom hem på kvällen…det märkligaste av allt – ett rivsår på ryggen. kan det ha uppkommit under flygningen då jag touchade trädtoppar?
  4. En annan session lämnar jag jorden och beger mig ut i rymden. Jag befinner mig i Vintergatan, jag utforskar den i rasande tempo. Jag växer och växer och håller till slut hela Vintergatan i min hand. Jag lägger samman Vintergatan med några andra galaxer så att den växer. Veckan därpå fångar en artikel mitt öga – den beskriver något som den kallar Laniakea = Supercluster ” Superclusters – regions of space that are densely packed with galaxies – are the biggest structures in the Universe. But scientists have struggled to define exactly where one supercluster ends and another begins. Now, a team based in Hawaii has come up with a new technique that maps the Universe according to the flow of galaxies across space. Redrawing the boundaries of the cosmic map, they redefine our home supercluster and name it Laniakea, which means ‘immeasurable heaven’ in Hawaiian.” 
  5. Jag fortsätter vid nästa frigörande andning att lämna jorden. Nu vet jag hur jag tar mig dit. Ett par hopp upp, genom att använda mig av en molnig kväll. Jag hoppar upp till mitt hem i himlen.  Jag använder andras andning för att nå så högt. Jag klarar det inte själv. Och där kan jag kalla på de stjärnor jag behöver. När jag vill. Stjärnorna som brukar ropa på mig om nätterna: “Come closer”
  6. Och så plötsligt – en session där jag stannar kvar i Gustavsberg. På berget utanför fönstret där vi är. Där jag kryper ner igenom mossan och hämtar kraft i jorden. Kraft genom att VARA jorden. Att vara klorofyll och att bli så stor så att jag inte får plats i min kropp. Att vara hela Gustavsberg. Att andas åt en hel stad. Att hålla den. Sen kände jag mig som Homunculus. Med gigantiska händer, fötter och läppar. Länge.
  7. Annorlunda upplevelse då jag fick träffa en som nyligen dött och få ett meddelande till hans kompisar. Att han finns när ni behöver honom. Han är med er ibland, men ni kan alltid kalla på honom genom denna sång av Jon Henrik Fjällgren.
  8. Vatten – att vara vatten. Hela jag var flytande. Allt i mig droppade sakta sakta neråt genom sprickorna i jorden och fyllde på med vatten till hela jordklotet. Jag kan andas bra under vattnet. Jag skapar vågor och stillar havet.
  9. En upplevelse av att vara i en annan tid. En tid då jag var fängslad med fotboja. En fotboja på vardera fot. Och hur jag genom att andas in varm lava genom fotsulor och genom rot-chakrat blev så varm att fotbojorna smälte bort. Att bli fri och lätt om foten 😉
  10. En upplevelse av kriga med handvapen tillsammans med sin bror i en annan tid. Brodern jag hade då. Inte den som finns nu med blodsband. Utan en annan bror som funnits med mig i flera olika tillfällen/liv. Som nu bor här i Stockholm. Som blev hithämtad av en av mina rugbykompisar. Så att vi kunde finna varandra även i detta liv. Tacksam för att vi upplever detta tillsammans.
  11. Min senaste upplevelse var återigen på samma ställe som den första och denna gång var det en annorlunda upplevelse igen. Jag var alla fyra element samtidigt. Genom mina fötter och mina ben var jag jorden och fann kraft och styrka. Genom mitt rot-chakra fanns elden. Som ett vulkanutbrott rakt upp till rymden. Genom mitt hjärta flödade luften från baksidan av kroppen och uppåt i en ljuspelare, det flödade åt båda håll. Såg likadant ut åt bägge hållen. En härlig öppnande känsla. Och genom mina armar, axlar, hjässa och hår rann vattnet ner i jorden igen och slöt cirkeln. En cirkel med fyra element.

Och jag är otroligt tacksam för mina upplevelser som jag fått genom Suss och hennes guidning och helande och frigörande andning! Dags att boka in min nästa upplevelse 😉

IMG_3412.PNG

Share
Go Top
Translate »